Allt fler röster höjs för att civiläktenskap är lösningen på oenigheten i äktenskapsdebatten. Till exempel menar Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund att nyckeln till politisk och kyrklig enighet är att Svenska kyrkan lämnar ifrån sig den juridiska vigselrätten. Jag har svårt att se hur detta skulle lösa något alls.
Ur politisk synvinkel skulle inte enigheten bli större. Kd har nyligen som enda parti föreslagit att kyrkornas vigselrätt ska ersättas av en civilrättslig registrering. Men även om de övriga partierna kom överens med Kd om detta, skulle de fortfarande vara oense om den lilla detalj som de hittills misslyckats att enas om. Ska ordet äktenskap användas om samkönade förhållanden? Kd skulle till varje pris vilja undvika det, medan övriga partier skulle vilja ha en lag om civiläktenskap.
Ur Svenska kyrkans synvinkel skulle farhågorna desarmeras om att riksdagen efter hand skulle kräva att alla präster skulle förrätta samkönade vigslar. Men inomkyrkligt skulle ungefär samma fråga behöva avgöras. Hur ska Svenska kyrkans vigselordning anpassas till den nya äktenskapslagen? Med eller utan vigselrätt kvarstår frågorna om hur ceremonin för välsignelse av samkönade relationer ska se ut, om denna ska ha samma namn och samma utformning som ceremonin för vigsel av tvåkönade par, och om präster ska vara skyldiga att förrätta dessa ceremonier eller om de som så önskar ska ha rätt att avstå. De som vill att samkönade par ska behandlas på lika villkor av kyrkan kommer fortfarande att tycka det, även om vigselrätten försvinner. Och de som inte vill ha samkönade kyrkliga vigslar blir nog inte gladare för att samkönade äktenskap välsignas i stället för att förrättas av Svenska kyrkans präster. Samma konflikter kommer att finnas kvar.
Avskaffad vigselrätt för kyrkorna löser ingenting. Vi kommer inte ifrån att den enda konstruktiva vägen framåt är att respektfullt prata med varandra och lyssna på varandra, i stället för att syssla med pajkastning och demonisering av motparten. Här har alla som deltar i debatten ett ansvar. Både Anders Wejryd och Elisabeth Sandlund och alla vi andra.
Fler artiklar om vigselrätten och äktenskapsdebatten finns här och här.
Ur politisk synvinkel skulle inte enigheten bli större. Kd har nyligen som enda parti föreslagit att kyrkornas vigselrätt ska ersättas av en civilrättslig registrering. Men även om de övriga partierna kom överens med Kd om detta, skulle de fortfarande vara oense om den lilla detalj som de hittills misslyckats att enas om. Ska ordet äktenskap användas om samkönade förhållanden? Kd skulle till varje pris vilja undvika det, medan övriga partier skulle vilja ha en lag om civiläktenskap.
Ur Svenska kyrkans synvinkel skulle farhågorna desarmeras om att riksdagen efter hand skulle kräva att alla präster skulle förrätta samkönade vigslar. Men inomkyrkligt skulle ungefär samma fråga behöva avgöras. Hur ska Svenska kyrkans vigselordning anpassas till den nya äktenskapslagen? Med eller utan vigselrätt kvarstår frågorna om hur ceremonin för välsignelse av samkönade relationer ska se ut, om denna ska ha samma namn och samma utformning som ceremonin för vigsel av tvåkönade par, och om präster ska vara skyldiga att förrätta dessa ceremonier eller om de som så önskar ska ha rätt att avstå. De som vill att samkönade par ska behandlas på lika villkor av kyrkan kommer fortfarande att tycka det, även om vigselrätten försvinner. Och de som inte vill ha samkönade kyrkliga vigslar blir nog inte gladare för att samkönade äktenskap välsignas i stället för att förrättas av Svenska kyrkans präster. Samma konflikter kommer att finnas kvar.
Avskaffad vigselrätt för kyrkorna löser ingenting. Vi kommer inte ifrån att den enda konstruktiva vägen framåt är att respektfullt prata med varandra och lyssna på varandra, i stället för att syssla med pajkastning och demonisering av motparten. Här har alla som deltar i debatten ett ansvar. Både Anders Wejryd och Elisabeth Sandlund och alla vi andra.
Fler artiklar om vigselrätten och äktenskapsdebatten finns här och här.
11 kommentarer:
Jag förstår inte alls avslutningen i ditt inlägg. Elisabeth Sandlund har verkligen inte sysslat med "pajkastning och demonisering av motparten", tvärtom. Däremot är sådan retorik väldigt vanlig bland ateistliberaler och vänsterdebattörer.
Elisabeth Sandlund har på ett rakryggat men samtidigt ödmjukt sätt lyft upp frågan ur ett mer klassiskt och bibliskt perspektiv, medan andra debattörer antingen för fram flumliberala, politiskt korrekta och antikristna argument eller en "pastor Jansson"-linje".
Alla människor har ett högt och lika värde. Men det innebär att man bör eller ännu mindre ska kalla olika parkonstellationer för samma sak.
En citron är fortfarande en citron – hur mycket man än försöker benämna den för en banan. Det har inte med frukternas olika värde att göra. Like lite handlar äktenskap som ett förbund mellan enbart en man och kvinna om diskriminering.
@ Gunnar
Jag menade inte att peka ut vare sig Anders Wejryd eller Elisabeth Sandlund som särskilt benägna till pajkastning och demonisering. Vad jag ville ha sagt är att _alla_ som deltar i debatten har ansvar för hur frågan hanteras. Självklart har Wejryd och Svenska kyrkans ledning ett stort ansvar. Men jag upplever att Sandlund i sin ledare ville lägga _hela_ ansvaret där. Det är inte rimligt. Genom att driva denna fråga på ett så profilerat sätt har Dagen och Elisabeth Sandlund tagit på sig ett stort ansvar för hur opinionsbildningen i frågan sköts. Då kan de inte bara peka på andra.
Vad gäller mer tydliga former av ensidighet, pajkastning och demonisering tycker jag att din kommentar här utgör ett gott exempel.
De flesta människor har år 2008 insett att homosexuellas relationer innehåller samma saker som heterosexuellas, den enda skillnaden är att homosexuella blir kära i personer av samma kön.
Vi kallar inte äktenskap mellan en person med vit hudfärg och en person med mörk hudfärg, för något annat än det man kallar ett äktenskap mellan två personer med samma hudfärg.
Ordet äktenskap har inte enbart med religion och kristendomen att göra, utan lika mycket om juridik och arv osv.
Läs gärna på om ordets ursprung! Det säger ganska mycket.
Många vill inte ha olika begrepp för äktenskap pga sexuell läggning, för man anser att det är diskriminerande. Det är inget positivt med särlagsstiftning.
Ord får den innebörd som människor ger dem, och det går inte att hindra människor att använda orden som de vill ändå! De som gift sig borgerligt säger även dem i dagligt tal att de har ingått äktenskap, trots att de kanske inte ens är troende.
Precis, anonym, för de HAR ju ingått äktenskap - det är, även enligt kyrkan, precis lika mycket äktenskap som ett som ingås i kyrkan. Att offentligt och bindande förklara varandra för man och hustru, det är att ingå äktenskap.
Du har rätt i att ordet äktenskap inte har enbart med religion och kristendom att göra, utan lika mycket om juridik och arv. Man upptäckte ju nämligen ganska snart att det ofta uppkommer nya människor när män och kvinnor lever ihop (även om inte alla är fertila) - och även om äktenskap verkligen har sett olika ut genom tiderna och gränserna för vem man får gifta sej med dragits olika (ibland för hårt, ibland för löst enligt vår uppfattning) så har den MINSTA GEMENSAMMA NÄMNAREN varit att äktenskapet varit könsgränsöverskridande: det har varit mer än ett kön inblandat.
Och att äktenskap onekligen sett något olika ut genom tiderna är väl inget skäl för att också plocka bort den enda verkligt gemensamma nämnaren ur definitionen? En man + en kvinna är ju i vart fall begripligt som ett socialt uttryck för en biologisk verklighet (vi har alla, om vi inte är klonade, vårt ursprung i 1 man + 1 kvinna). Får även 1 man + 1 man ingå äktenskap, är det ju, vilket både SSU, LUF och Grön ungdom insett, inget som hindrar att 1 kvinna + 2 män också får göra det (ifall det är en vuxen, frivillig relation) - eller för den delen 1 bror + 1 syster (om det nu är vuxen, frivillig kärlek som gäller och som i rättvisans namn ska få uttryckas sexuellt med samhälleligt stöd - det finns väl bara typ rashygieniska argument mot syskonäktenskap?). Välan, det är kanske dit vi vill komma, men i ärlighetens namn borde vi väl säga det också? Och vill vi inte, så är vi ju själva moralister och kränker människors kärlek osv osv osv.
F.ö. håller jag med Hapax om att civiläktenskap (eller vad det nu ska heta) inte löser allt. Men definitivt somliga knutar.
Tvärt emot Andreas tal om 1 Man - 1 kvinna, vill jag säga att ingenting tyder på att detta ens varit med i beräkningen i forna tider...
Symmetriska (och motsatta ;=) begrepp är nämligen något som utmärker Moderniteten, dvs 1800-talets urbanisering, industrialisering, medelklass-samhälle osv, fortsatt i 1900-talets intermationalisering.
Så var får Andreas Polygamin ifrån?
("incest" är Kejsar Ludwig den fromme på Kyrkomötet i Paris 829. En sken-biblisk lära. Ny-Platonism.)
@ Andreas
I någon mån kan det nog vara så att en förändring av äktenskapet bereder mark för en annan. Men det finns ingen automatik i detta. Varje förändring är en separat fråga som får bedömas utifrån sina egna förutsättningar.
Ett exempel. När den sydafrikanska apartheid-konstitutionen skulle bytas ut mot en demokratisk konstitution, avskaffades rasdiskrimineringen så att äktenskap över rasgränserna blev tillåtna. Och även diskrimineringen av homosexuella avskaffades, så att Sydafrika blev ett av de första länderna i världen att tillåta samkönade äktenskap. Troligen beredde steg 1, rasöverskridande äktenskap, mark för steg 2, samkönade äktenskap. Men det fanns ingen automatik i det. Och även de som ogillar steg 2 kan mena att steg 1 var nödvändigt och bra.
Alltså. Frågan om samkönade äktenskap är en tydligt avgränsad fråga. Det finns ingen anledning att dra in andra frågor i diskussionen, om polygami etc. Frågan om samkönade äktenskap får avgöras utifrån sina egna förutsättningar.
Men sedan kan det förstås vara intressant att fundera kring vad det är som banat väg för samkönade äktenskap. Jag tror att det har att göra med att äktenskapsbegreppet redan omdefinierats under 1900-talet, från en hierarkisk relation med tydlig rollfördelning mellan mannen och kvinnan, till en jämställd relation. Då blir steget mindre till att även två män eller två kvinnor kan ha en sådan relation. Därmed inte sagt att den som är mot samkönade äktenskap också måste vara mot jämställdhet... :)
Homorörelsen har sitt ursprung i ett sovjetiskt experiment från 1920-talet. Då ville kommunistiska ledare avskaffa äktenskapet. Den sovjetiske ledaren Krilenko sade:
"Varför skulle staten bry sig om vilka som gifter sig med vem?...Den fria kärleken är det ultimata målet för en socialistisk stat... I denna stat kommer äktenskapet att befrias från varje plikt och den kommer att omvandlas till en absolut fri förening mellan två personer".
Agendan hos gaylobbyn, de radikala feministerna och hos de sekulära ateisterna har kusliga likheter med den sovjetiska modellen. Glöm inte att kyrkor attackerades, brändes ned och skövlades. Kristna människor avrättades, förvisades till gulag och sattes på sinnessjukhus för omskolning.
Vad rör sig i Reinfeldts och Ohlys huvuden? Hur långt tänker de gå i sin iver att slakta äktenskapet på ateismens destruktiva altare?
Hapax, av någon outgrundlig anledning betraktar du mitt förra inlägg som pajkastning. Vad syftar du egentligen på? Och på vilket sätt är din blogg mindre pajkastande än de andra personers åsikter?
Eftersom du inte har något som styrker ditt påstående anar jag att du sätter likhetstecken mellan pajkastning och andra åsikter. Men så enkelt vill jag inte göra det för mig.
Staten och Svenska Kyrkan utgör två från varandr skilda storheter.
Staten vill via Statsministern
besluta över huruvida kyrkorna skall få behålla vigselrätten.
Men kyrkan måste ställa sig positiv till vad staten bestämmer.
Är det tänkbart att vigselrätten är till salu. Svemska Orienteringsförbundet vill knske ha rätt att under tio-mila eller sommarens orienteringsvecka viga orienterande par som funnit sitt mål.
Det räcker säkert för orienterana om paren visar upp sitt vigselintyg från staten och sedan blir avhurrade av sina kompisar.
För Svenska Kyrkan är det annorlunda den vill inte ha civilrättslig stalig inblandning.
För religiösa par är detta inte tillfyllest. Jag förstår dem. ´
Men varför har kyrkan så svårt att
se möjligheten till en religiös gudstjänst med välsignelse av paret.
Statsministern utlovar att han skall setill att alla par bli vigda
av Svenska Kyrkan som får vigselrätten som belöning om de väljer alla par.
Ganska jobbigt att staten förhandlar om sådant som många präster på grund av sin tro vägrar att utföra. De slipper säger statsministern de får väjningsrätt.
Amen.
@ Gunnar
Med pajkastning menar jag att man använder invektiv i stället för argument.
Du skriver så här i din första kommentar:
'Elisabeth Sandlund har på ett rakryggat men samtidigt ödmjukt sätt lyft upp frågan ur ett mer klassiskt och bibliskt perspektiv, medan andra debattörer antingen för fram flumliberala, politiskt korrekta och antikristna argument eller en "pastor Jansson"-linje".'
Tycker du inte själv att detta är ett exempel på att avfärda sina meningsmotståndare genom att använda skällsord i stället för argument?
På min blogg försöker jag att använda argument och undvika invektiv. Jag tror det är enda sättet att främja respektfull dialog i stället för konfrontation och polarisering. Men påpeka gärna om du tycker att jag gör avsteg från min policy.
Leif Ekstedt skrev: "Staten vill via Statsministern
besluta över huruvida kyrkorna skall få behålla vigselrätten."
Svar: Eftersom kyrkan redan har vigselrätt för heteropar, kan kyrkan behålla vigselrätten för heteropar utan att staten beslutar något alls.
Leif Ekstedt skrev: "Men kyrkan måste ställa sig positiv till vad staten bestämmer."
Svar: Inte alls. Jag har körkort för lastbil. Plötsligt bestämde staten, utan att jag ansökt om det, att jag även skulle ha taxiförarlicens. Jag har aldrig kört taxi. Inte är man skyldig att utnyttja alla rättigheter som man får från staten!
Å andra sidan har staten ingen skyldighet att fråga den, som får rättigheter, om han vill ha rättigheterna. Det är ju bara att avstå från att utnyttja dem!
Juridiskt sett är det här med homoäktenskap inget konstigt alls. Det enda som staten behöver besluta i vigselfrågan, är att skicka ut ett tillstånd att viga homopar till alla som redan har tillstånd att viga heteropar. Sedan får de själva besluta om de ska viga homopar, eller ej.
Skicka en kommentar