Önska Jerusalem fred

Kanske är det känslorna av hopplöshet och hjälplöshet inför kriget i Gaza som får så många även i vårt land att passionerat ta ställning för någondera sidan. Om man säger ifrån på skarpen och fördömer den skyldiga parten, så har man åtminstone gjort något. Men att välja sida och peka ut syndabockar kommer inte att lösa konflikten. Föreställningen att den ena sidan har rätt och den andra fel är en del av själva problemet, inte en del av lösningen. Till och med uppdelningen i två sidor är en del av problemet. Det är den uppdelningen som legitimerar att människor hatas och förtrycks och dödas, bara för att de tillhör fel folk. Men det finns inte rätt folk och fel folk. Bara människor som är som folk är mest.

Det är förstås väldigt lite vi kan göra åt situationen. Men vi kan i alla fall försöka vara en del av lösningen i stället för en del av problemet. Vi kan vägra ta ställning för en sida mot en annan. Vi kan ta avstånd från allt våld och dödande, oberoende av vem som skjuter på vem. Vi kan ha medkänsla med alla människor som drabbas, och kräva att allas rätt till ett drägligt liv ska respekteras. För konflikten kan inte lösas med att ena sidan vinner. Den enda lösningen är fred och rättvisa för alla.

Läs mer: Broderskap förespråkar dialog med alla parter. Samtalsterapi mot våldet.

Uppdatering 2009-01-19. Nu ser jag att Håkan Arenius skrivit en krönika på samma tema som denna, fast bättre. Läs den!

Våldsspiral utan slut

Det är mycket jag inte förstår med våldsspiralen i Gaza. Som vad Hamas och Israels regering tror att de kan åstadkomma med bomber och raketer. Om Palestina-konflikten hade gått att lösa med vapenmakt så hade den varit löst för länge sedan. Våld och vedergällning har prövats förr, om man säger så. Så vad gör man om det inte funkar? Mer av samma, verkar vara det enda möjliga svaret.

Och nu har israeliska plan släppt ner flygblad där invånarna i Gaza uppmanas att lämna sina hem. En och en halv miljon människor på en liten landremsa med stängda gränser. Vart ska de ta vägen? Hur är det tänkt? Vill man bara skapa mera kaos och panik? Och konflikterna kring Gaza har sin grund i att de flesta invånarna där är flyktingar eller ättlingar till flyktingar. Att de drivs på flykt igen är kanske logiskt inom den här konfliktens tragiska dynamik. Men det kommer inte att lösa någonting.

Mänskliga sköldar efterlyses

Svenska Dagbladets ledarblogg frågar lite syrligt varför det inte är några "mänskliga sköldar" på väg till Georgien för att ställa sig i vägen för ryska tanks. Bortsett från att det förstås är för sent att försöka förhindra just det här kriget, så har SvD en poäng. Det borde vara lika angeläget att försöka stoppa ryska angreppskrig som att stoppa amerikanska angreppskrig. Och det här kriget har kunnat förutses länge. De mänskliga sköldarna borde ha varit på plats för länge sedan.

Det går förstås inte att vänta sig att de ideella fredsrörelserna ska ha resurser att bevaka alla konfliktzoner i världen. Men varför har inte EU engagerat sig mer i att förebygga det här krigsutbrottet? Säkert har en hel del gjorts som inte jag känner till. Men inte tillräckligt. Ett par tusen fredsövervakare från EU, obeväpnade men väl synliga, på plats i Sydossetien, Abchasien och Georgien hade kanske kunnat hindra den här våldsamma utvecklingen. Det är ju svårare att skjuta på civila när man vet att det finns internationella övervakare som dokumenterar vad som händer.

Det hade förstås kostat en del att hålla sådana här fredsstyrkor på plats i Georgien och andra konfliktområden. Och det skulle innebära risker för fredsövervakarna. Men när det gäller militära styrkor är kostnader och risker inte något problem. I jämförelse med EU-ländernas militära engagemang på olika håll i världen skulle priset varit lågt för den här typen av obeväpnade fredsövervakare som jag talar om. Det finns mycket kvar att göra för EU vad gäller icke-militärt fredsarbete och konflikt-förebyggande.

I det här sammanhanget vill jag passa på att skryta lite med goda vänner till mig som är engagerade i fredsarbete av olika slag. Gabriella ska om en vecka åka till Palestina som följeslagare (bättre ord än "mänsklig sköld") för att stödja fredssträvanden från palestinskt och israeliskt håll, inom ett program som drivs av Kyrkornas Världsråd. Annika, Pelle och Klaus och några till stod igår inför rätta för att de gjort symboliska försök att stoppa vapenproduktion vid SAAB Microwave, som levererar eldledningssystem till amerikanska trupper i Irak. Kära vänner, jag är stolt över er. Ni är goda faddrar och förebilder för mina barn.

Så till SvD:s ledarredaktion skulle jag vilja säga att det finns gott om människor som engagerar sig starkt och uthålligt i den riktning SvD efterlyser. Men det skulle behöva bli många fler. Kan man hoppas på att SvD vill göra reklam för Kyrkornas Världsråds och plogbillsrörelsens arbete för att förebygga krig?

Korrigering: SAAB Microwave har levererat eldledningssystem till brittiska trupper i Irak, inte amerikanska. USA använder också svenska vapensystem i Irak, men inte just detta.