Poeten Mohamed Omar har nu blivit islamisten Mohamed Omar. På sin blogg markerar han distans till sina kritikerhyllade diktsamlingar, som han nu säger har "en ironisk underton och en drift med det svenska kulturetablissemangets modernistiska, liberala och sekulära fördomar".
Nå, det får vara hur det vill med den saken. Författarintentionen är ju inte avgörande för litteraturens betydelse. Jag tycker fortfarande att hans dikter är riktigt bra, ironiska eller ej. Möjligen kan jag tycka att han ibland låter väldigt mycket som Tomas Tranströmer. Men det är väl mer en komplimang än en komplikation.
En av mina favoriter är dikten Pilgrim ur samlingen Tregångare. Kanske att den antyder något om Omars egen resa, från hyllad poet till bespottad islamist. I så fall kanske man hellre skulle tala om centrallyrik än om ironi.
Nå, det får vara hur det vill med den saken. Författarintentionen är ju inte avgörande för litteraturens betydelse. Jag tycker fortfarande att hans dikter är riktigt bra, ironiska eller ej. Möjligen kan jag tycka att han ibland låter väldigt mycket som Tomas Tranströmer. Men det är väl mer en komplimang än en komplikation.
En av mina favoriter är dikten Pilgrim ur samlingen Tregångare. Kanske att den antyder något om Omars egen resa, från hyllad poet till bespottad islamist. I så fall kanske man hellre skulle tala om centrallyrik än om ironi.
I den botaniska trädgården
nedanför slottet
finns många träd.
Men i natt
bland dem också en människa.
Han är en pilgrim
men går ingenstans.
Sakta
förvandlas huden till bark
och sakta
närmar han sig sina rötter.
Det är bråttom nu
innan turisterna kommer i gryningen.
