Vigselrätt och vigselfel, igen

Dagens ledare uppmanar Svenska kyrkan att släppa vigselrätten. Det kan finnas goda skäl att göra det. Den juridiska vigselrätten hör knappast till det som konstituerar en kyrka. Och att kyrklig vigsel varit normen genom flera sekel har nog medverkat till att det så ofta setts som en kyrklig angelägenhet att reglera medborgarnas familjeliv och sexualitet. Det kunde vara dags att sluta med det.

Men skälet som Dagen anför är fel. Man vill rädda undan ordet äktenskap från att besudlas av homosexuella par genom att införa en "civilrättslig könsneutral samlevnadslagstiftning" i stället för en könsneutral äktenskapslag. Bortsett från att det nog är för sent för en sådan lösning, så är det en lösning på fel problem. Problemet är inte att homosexuella vill leva ihop på samma villkor som heterosexuella. Problemet är inte hur kyrkorna ska kunna "bevara äktenskapet" och fortsätta att diskriminera homosexuella par. Det verkliga problemet är att kyrkorna under så lång tid bidragit till förtrycket av homosexuella, och att så många kristna vill fortsätta med det.

I stället för att bevara äktenskapet från de homosexuella borde kyrkorna göra bot och bättring för gångna tiders försyndelser. Det främsta ansvaret faller på Svenska kyrkan, eftersom det är den ojämförligt största vigselförrättaren bland samfunden i Sverige. Det enda sättet att idag bevara äktenskapet som ett moraliskt legitimt begrepp är att öppna det även för homosexuella par. För homosexuella har precis samma förmåga till kärlek och trohet som heterosexuella har. Diskrimineringen är omoralisk.

Sedan, när äktenskapet varit könsneutralt ett tag och många samkönade par har vigts, då kan Svenska kyrkan gärna släppa vigselrätten. Men inte just nu.

Korset och svärdet

Avrustningsaktionerna mot svenska vapenfabriker väcker en hel del frågor i medier och på bloggar. Hur kan de få för sig att bryta mot lagen? Kunde de inte ha protesterat på något annat sätt? Att ta sönder vapen, är inte det en form av våld?

Man skulle kunna vända på de frågorna. Hur kan det komma sig att svenska vapen exporteras till krigförande länder, som t ex USA, fast det är förbjudet i svensk lag? Varför protesterar vi inte mer mot att svensktillverkade vapen dödar människor i krig runt om i världen? Att inte försöka stoppa vapenexporten, är inte det ett sätt att göra sig medskyldig till mord?

Som kristen finns det fler frågor att ställa sig. Att ta sitt kors och följa Jesus, vad innebär det? Korsfästelsen av Jesus var ett straff utdömt enligt romersk rätt för brottet att göra uppror mot Rom. Jesus bröt mot lagen. T ex när han botade på sabbaten, när han lät sig hyllas som kung, och när han drev ut månglarna ur templet. Korset var en direkt konsekvens av att Jesus följde Gudsrikets lagar, och därför kom att bryta mot romarrikets lagar. Så vad innebär det idag att ta sitt kors? Korsfästelse är lyckligtvis avskaffat som lagens strängaste straff. Så idag blir det snarare: Att ta sitt fängelsestraff och följa Jesus. Kanske är det inget självändamål för en kristen att hamna i fängelse. Men vi borde göra vad vi kan för att upprätthålla Gudsrikets lagar om kärlek och barmhärtighet och ickevåld. Även när det för oss i konflikt med världsliga lagar.

Problemet med avrustningen av granatgevär och haubitsar är inte lagbrottet. Problemet är att det finns många vapen kvar som inte är avrustade.

Här skriver Annika Spalde om avrustningsaktionerna.

Dagens citat

Dagens citat är ganska gammalt. Albert Einstein ska ha uttryckt sig så här om mänsklighetens stora utmaning i atomåldern:

"A human being is part of the whole called by us universe, a part limited in time and space. We experience ourselves, our thoughts and feelings as something separate from the rest. A kind of optical delusion of consciousness. This delusion is a kind of prison for us, restricting us to our personal desires and to affection for a few persons nearest to us. Our task must be to free ourselves from the prison by widening our circle of compassion to embrace all living creatures and the whole of nature in its beauty. The true value of a human being is determined by the measure and the sense in which they have obtained liberation from the self. We shall require a substantially new manner of thinking if humanity is to survive."

Mänsklighetens överlevnad är en fråga om andlighet. Vi känner till problemen. Vi vet ungefär vad som måste göras. Men klarar vi att prioritera allas gemensamma bästa framför det som är kortsiktigt bekvämt för oss själva? Kan vi "vidga vår cirkel av medkänsla" till hela mänskligheten, till hela jorden? Det är frågan.

Att dra Gud inför rätta

Ernie Chambers från Nebraska, USA, har försökt lämna in en stämning mot Gud i en lokal domstol. Enligt Chambers borde Gud ställas till svars för naturkatastrofer och annat elände som drabbar mänskligheten. Men domstolen i Douglas County avvisade stämningen med motiveringen att Gud inte har någon känd adress att delge stämningen till. Ganska humoristiskt för att vara en domstol.

Men ändå lite fegt. Gud har ju dragits inför rätta förr och blivit fälld. Av Job i Bibeln. I trettio kapitel anklagar Job Gud för att vara orättfärdig och godtyckligt plåga människorna. Job har inget hopp om att få rätt, eftersom Gud inte bara är motpart utan också enväldig domare. Men han talar ut ändå. Det märkliga är att Gud till slut ger honom rätt. Job har sagt sanningen om Gud, till skillnad från de självutnämnda advokaterna som försökte försvara Gud.

Det är svårt att se någon sammanhängande logik i Jobs bok. Men en slutsats borde vara att Gud inte behöver några apologeter. Det är bättre att tala ut och säga sin sanning till Gud än att försöka finna logiska lösningar på teodicéproblemet. Det är fritt fram att dra Gud inför rätta.

Bokstavstrogna kristna greps av polisen

Ett antal plogbillsaktivister greps igår efter att ha avrustat granatgevär i Eskilstuna och fälthaubitsar i Karlskoga. Plogbillsaktivister tar bokstavligt på profetiorna i Jesaja 2:4 och Mika 4:3 om att smida svärd till plogbillar. Vapen avrustas symboliskt för att bereda rum för nyttig produktion i stället.

De som greps igår var inte bara bokstavstrogna utan också liturgiskt medvetna, eftersom det är just den här kommande söndagen som Jesaja 2:2-5 är en av läsningarna i Svenska kyrkans evangeliebok. Två av deltagarna i de här plogbillsaktionerna är Annika Spalde och Pelle Strindlund som tidigare nämnts på den här bloggen. Annika och Pelle är aktiva i Svenska kyrkan och har publicerat ett par böcker om ickevåld och kristen tro.

Läs mer om avrustningsaktionerna här och här.

Uppdatering: Här skriver Dagen om aktionerna, men utan att notera att majoriteten av deltagarna är kristna och har varit aktiva i Plogbillsrörelsen och Kristna Freds under många år.

Uppdatering igen: Nu har Dagen lagt till i artikeln att några av aktivisterna är kristna med bakgrund i Plogbillsrörelsen. Undrar om de på Dagen läser min blogg...

Dagens citat

Nina Björk formulerar sig ofta på sätt som tål att grunnas på ett tag. Så här säger hon i en intervju, apropå att hon fått kritik för att hon kritiserat att vi försöker konsumera oss lyckliga:

"Bristen på moraldiskussion är odemokratisk. Varför skulle vi inte kunna prata om vad människor bör bli lyckliga av, i stället för att fortsätta tro att vi väljer fritt, när det bara är liberal fiktion som talar?"

Ja, vad bör vi bli lyckliga av? Någon som har förslag?

Ny attityd till sex?

En nybildad evangelikal rörelse vill vara med i samhällsdebatten och börjar med en debattartikel där de hävdar att "samhället måste få en ny attityd till sex". Det kan hända. Men mitt intryck är att den nya attityd de förespråkar är ganska gammal och beprövad. Skuldbeläggande av alla sexuella relationer utanför äktenskapet har prövats. Det blev aldrig så värst bra.

Kanske är jag fördomsfull när jag tolkar dem så. Men det illustrerar i så fall bara den motvind kyrkliga röster har när de uttalar sig om sexualmoral. Kombinationen kyrka, sex och moraliserande är såpass sliten att det är svårt att komma igenom med ett konstruktivt budskap. Det ska inte hindra oss från att hävda att alla mänskliga relationer, även sexuella sådana, ska präglas av kärlek och respekt. Men debattartiklar om den promiskuösa ungdomens moraliska förfall torde inte göra så mycket nytta. Inte den här gången heller.

Lågan

Gud, tänd du i mitt hjärta
en kärlekens låga
till min nästa, till min fiende,
till min vän, till alla mina släktingar,
till den modige, till slyngeln, till slaven,
- du Marias allra käraste son -
från den ringaste av alla levande väsen,
till det namn som är högst bland alla.

-- Carmina Gadelica

Tacksägelsedag i finanskrisens tid

Det bästa i livet är gratis. Annat som vi behöver är ganska billigt. Det som är dyrt är allt det där som vi inte alls behöver men som ska säljas till oss med mördande reklam. Kanske kan finanskrisen få oss att köpa lite mindre, så att det mördas färre vattendrag och träd och vi får lite mer tid över till det som är viktigt på riktigt. För inte behöver det kosta så mycket att leva.

Idag har jag och treåringen åkt lokaltåg. Stort äventyr för honom, och därför ganska roligt även för mig. Man måste förstås ha biljett, men månadskortet är redan betalt så det kändes gratis att åka.

Sedan gick vi en bit. Tittade på höstlöven och fåglarna och cyklarna och bilarna. Alldeles gratis.

Så kom vi fram till kyrkan och firade tacksägelsedagsgudstjänst. Fullsatt i kyrkan eftersom förskola och miniorer och de nya konfirmanderna var där. Klokt nog avstod prästen från att predika, så vi bara sjöng en massa glada sånger och firade nattvard och tände ljus. Treåringen blev lite blyg och förskrämd för att det var så många där, men jag var glad och stolt över min kyrka där folk med alla möjliga färger och former och familjekonstellationer minglar och möts. Sedan åkte treåringen rutschkana och jag fikade och pratade. Nästan gratis. En symbolisk slant i kollekten eftersom jag missade kollektändamålet, och ingen frivillig gåva till diakonin för den vegetariska kyrklunchen. Snålt, men jag kompenserar nästa gång.

På eftermiddagen lekte barnen i trädgården medan jag plockade äpplen och försökte stuva in trädgårdsmöblerna i det alldeles för lilla skjulet. Gratis.

När ungarna somnat kokade jag äpplamos. Farmor skulle nog inte godkänt det, men jag tyckte det blev bra. Fem kronor för sockret och elen, ungefär.

Tack Gud för finanskris och höstlöv och äpplamos och hemska små ljuvliga barn.

Uppdatering: Här står det om Anglikanska kyrkans råd och böner i finanskrisens tid.

Just to Be

Just to be is a blessing.
Just to live is holy.

-- Rabbi Abraham Heschel

Kris

Vadå finanskris. Den verkliga krisen just nu är skadesituationen i fotbollslandslaget. Ikväll hoppas jag på minusgrader, dimma och underkylt regn, åtminstone i trakten kring Råsunda. Då kanske B-laget kan klara oavgjort mot Portugal. Kanske.

Giving Thanks

When you arise in the morning,
give thanks for the morning light,
for your life and strength.
Give thanks for your food
and the joy of living.

If you see no reason for giving thanks,
the fault lies in yourself.

-- Tecumseh

Mer om kristen höger och vänster

Vill bara göra bloggens besökare uppmärksamma på att diskussionen om Clapham och Broderskap och kristen politik fortsätter i kommentarerna här och här. Både Ulf Bjereld och Cecilia Dalman Eek och Tuve Skånberg och Stefan Swärd kommer till tals.

The Blessing of Light

May the blessing of light be on you,
light without and light within.
May the blessed sunshine shine on you
and warm your heart
till it glows like a great peat fire,
so that the stranger may come
and warm himself at it,
and also a friend.

-- Traditional Irish Blessing

Frikyrklig rektor, fördomar och mediedrev

Den nye rektorn vid Lunds universitet, Per Eriksson, har blivit ifrågasatt för sin frikyrkliga bakgrund. Det är förstås fördomsfullt att tro att han skulle vara ovetenskaplig eller homofob bara för att han varit pingstvän och nu är baptist. Samtidigt är det intressant att se vad det är som ligger bakom mediernas uppmärksamhet av invändningarna mot Per Eriksson.

Cecilia Hägerhäll, universitetslektor i biokemi, är en av dem som framfört skarpast kritik mot Per Eriksson. I dagens Sydsvenskan skriver hon en insändare (tyvärr hittar jag inte den på nätet) där hon förklarar sina uttalanden. Hon blev oförberedd uppringd av en reporter och svarade spontant på frågorna. Och hennes misstänksamhet mot Pingstkyrkan bottnar i att de pingstvänner hon mött har varit sådana som velat underkänna evolutionsläran för att den strider mot Bibeln.

Detta är klargörande, tycker jag. Hennes uttalanden är fortfarande fördomsfulla. Men vem skulle inte framstå som fördomsfull om man oförberedd fick frågor om något man inte vet så mycket om? Medierna letar efter konflikter. Och konflikterna renodlas och förstärks när de refereras av andra medier och allsköns bloggare. Vi kanske ska vara lite försiktiga med att ge omdömen om människor utifrån ett tidningsklipp. Och kanske kunde fördomar mot frikyrkorna bäst bemötas genom tydliga avståndstaganden från vetenskapsförakt och homofobi.

Äktenskapets fröjder

Dagens spaning är att bloggande frikyrkopastorer gärna framhäver sin äktenskapliga lycka. Tre bloggar av relativt välkända pastorer har jag besökt idag. Den ene saknar sin bortresta hustru och ser fram emot att kasta sig över henne när hon kommer innanför dörren. Den andre drömmer om vad han och hustrun ska göra när barnen är utflugna. Och den tredje hyllar sin hustru i rörande ordalag i samband med hennes födelsedag.

Kanske skriver de bara det som hjärtat är fullt av. Men samtidigt är de förstås medvetna om att deras bloggar läses av många, och att äktenskapets vem och hur just nu debatteras med större intensitet än någonsin. Därför kan det vara rimligt att också se det personliga som politiskt. När pastorernas äktenskapslycka exponeras i offentligheten får den en politisk dimension. Men exakt vilket det politiska budskapet är kan nog uppfattas på olika sätt. Kanske handlar det om att äktenskaplig lycka är ett ideal som man gärna framhåller. Kanske handlar det om det heterosexuella äktenskapets värde.

För mig är det slående att den kärlek, tillgivenhet, åtrå, längtan, uppskattning, närhet, gemenskap och tacksamhet som pastorerna uttrycker gentemot sina hustrur, är precis samma känslor som kan finnas i en trogen relation mellan två kvinnor eller två män. Detta skulle kunna vara grunden för empati och förståelse för människor som lever i samkönade relationer. Enligt den gyllene regeln borde det rent av vara det. Så väljer jag att tolka pastorernas vittnesbörd.

Crooked

May your trails be crooked,
winding,
lonesome,
dangerous,
leading to the most amazing view.

-- Edward Abbey

Mera seriöst om kristen höger och vänster

Det är lite tråkigt att meningsutbytet mellan Broderskap och Claphaminstitutet så snabbt urartade till pajkastning. Båda parter försöker ta poäng genom att stämpla ut varandra som extremister i stället för att söka ett konstruktivt samtal. Det är synd. För det finns mycket intressant som skulle kunna sägas om kristen vänster och kristen höger, och om kristet engagemang i politiken överhuvudtaget.

Här är några frågor som jag gärna skulle se Broderskapare och Claphammare skriva mer om:
# Kristna människor har uppenbarligen olika ståndpunkter i alla politiska stridsfrågor. Vad är det då man gör anspråk på när man hävdar att just den egna ståndpunkten är uttryck för ett kristet ställningstagande? Kan man hävda att en åsikt är mer kristen än en annan?
# Finns det något som är gemensamt för kristen höger och kristen vänster? Kan man över den politiska skalan känna en samhörighet i att vara kristna? Eller är man varandras huvudfiender eftersom man kämpar om samma kristna väljare?
# Vad är egentligen syftet med att formulera just en kristen politisk hållning? Handlar det om att mobilisera kristna väljare? Eller finns det ett specifikt kristet bidrag till politiken? Ett kristet sätt att göra politik? Kanske rent av ett mer respektfullt sätt att bemöta sina meningsmotståndare?
# Vad är den kristna vänsterns bidrag till den politiska vänstern? Vad är den kristna högerns bidrag till den politiska högern? Med kristen höger menar jag förstås svensk kristen höger, typ kd. Eller kristna liberaler eller konservativa. Och med kristen vänster menar jag inte bara Broderskap, utan också kristna i mp och v och i utomparlamentarisk vänster.

Broderskaps debattinlägg finns här och här och här, Claphaminstitutets inlägg här och här.

The Sky is the Limit?

Broderskap är inte för mångifte, skriver Dagen. Det låter rimligt, tycker jag. Någonstans måste man dra gränsen. En del åker till Bali och gifter sig. Men ända till månen, det blir för mycket koldioxid-utsläpp.

Uppdatering: Nu har de rättat stavningen i rubriken. Men det var kul så länge det varade.

Waking up

Waking up this morning, I smile,
Twenty four brand new hours are before me.
I vow to live fully in each moment
and to look at all beings with eyes of compassion.

-- Thich Nhat Hanh

Att skilja mellan höger och vänster

Det är inte oväntat att Claphaminstitutet uttrycker andra åsikter än Broderskap. Men jag är lite förvånad över att Tuve Skånberg och Stefan Swärd reagerar mot att tala om kristen vänster och kristen höger. Jag tycker det är fullt begripliga termer. I Sverige finns det förstås ingen kristen höger i amerikansk bemärkelse, när det gäller t ex synen på vapen och dödsstraff. Men på den svenska politiska skalan hamnar en del kristna till vänster och andra till höger. Kristna med vänstersympatier utgår ofta från honnörsord som fred, rättvisa och miljö. Medan kristna som står till höger oftare talar om etik, familj och äktenskap.

Skånberg och Swärd menar att det är förmätet av Broderskap att tala för hela kristenheten och placera kristen tro till vänster på den politiska skalan. Men det kan jag inte se att Broderskap gör. De är mycket tydliga med att skilja mellan kristen vänster och kristen höger, om än på ett slagordsmässigt sätt. Snarare är det Skånberg och Swärd som försöker tala för hela kristenheten när de säger att Claphaminstitutet inte är kristen höger, utan driver samma ståndpunkt om äktenskapet som alla kyrkor i Sverige.

På Claphaminstitutets hemsida finns en mängd uttalanden om etik, familj, äktenskap och sexualitet. I de fall som under-tecknarna anger partibeteckning så är den kd. Varför inte acceptera benämningen kristen höger och fylla den med ett positivt innehåll? Då blir det lättare för folk att förstå att kristen höger i Sverige inte betyder Sarah Palin-höger. Utan Tuve Skånberg-höger.

Maker of the Trees

May all I say and all I think
be in harmony with thee,
God within me, God beyond me,
maker of the trees.

-- Chinook Psalter

Syster höstlöv

Idag är det en sådan där andlöst vacker höstdag. En bra dag för att uppleva skapelsens helighet. Och en bra påminnel-se om att den här bloggen varit lite ensidigt cerebral och polemisk ett tag nu. Dags för något annat.

Det får bli lite länkar till hemsidor som har med skapelse-bejakande kristen tro att göra. Jordnära andlighet, skulle man kanske kunna säga.

Först Iona-kommuniteten i Skottland som vårdar kyrkans keltiska arv. På ön Iona är naturelementens närvaro påträngande, vilket präglar kommunitetens bönespråk och konstnärliga uttryck.

I Skandinavien har vi rörelsen Korsvei som började i Norge och nu har avläggare i Sverige och Danmark. Mottot är "Mer himmel - mer jord".

Diakonen, författaren och fredsaktivisten Annika Spalde har skapat webplatsen Via cordis med olika resurser och tips för en "engagerad, rättviseorienterad och ekologisk andlighet".

Och så har Friends of Creation Spirituality en website som är inspirerad av teologen och ex-dominikanen Matthew Fox.

Tipsa mig gärna om andra länkar som har med jordnära andlighet att göra!

Skräpkyrka

Detta är bra. En kyrklokal byggs av skräp och återvinnings-material. Traditionellt har kyrkobyggnadens uppgift varit att skydda människan från naturen. Att ge skydd från regn och vind åt människor som samlas för att be. Men nu måste naturen också skyddas från människan. Det är gott att en kyrkobyggnad kan göra båda sakerna samtidigt. För vi behöver påminnas om att andlighet handlar om hur vi lever på denna jord.

The Strength of Heaven

I arise today
Through the strength of heaven;
Light of sun,
Swiftness of wind,
Radiance of Moon,
Splendor of fire,
Speed of lightning,
Swiftness of wind,
Depth of sea,
Stability of earth,
Firmness of rock.

I arise today,
Through a mighty strength, the invocation of the Trinity,
Through belief in the threeness,
Through confession of the oneness
Of the Creator of Creation.

-- S:t Patrick

Vad är det som är kristet med äktenskapet?

Äktenskapet är förstås inget kristet påfund. Äktenskapet har i någon form funnits i så gott som alla mänskliga kulturer vi känner till. Den tidiga kristendomen värderade celibatet högre än äktenskapet, med stöd av uttalanden av både Jesus och Paulus. Och den lutherska reformationen såg äktenskapet som en ”världslig sak”, en ordning som har mer med samhället än med kyrkan att göra. Ändå betraktas äktenskapet av många som en kristen fråga, något som kyrkorna värnar om, och som staten inte kan lagstifta om utan kyrkornas godkännande.

Diskussionen om samkönade äktenskap borde leda till att kyrkorna noga tänker igenom vad som egentligen är den kristna innebörden av äktenskapet. Man kan inte hålla fast vid traditionella positioner bara för att de är tusen år gamla. Man måste också fråga sig vad i traditionen som är värdefullt och vad som möjligen varit förtryckande.

Vad är det då som är bärande i kristen äktenskapssyn? Jag ska titta närmare på fem bibliska motiv som brukar komma till användning när man talar om vad som teologiskt sett är konstituerande för äktenskapet.

1) Fortplantningen. Enligt 1 Mos 1 skapades människan till man och kvinna och fick i uppdrag att vara fruktsamma och föröka sig och uppfylla jorden. Fortplantningen förutsätter förvisso samverkan mellan en man och en kvinna, och äktenskapet är en bra bas för att ge barnen en trygg uppväxt. Men det saknas ett logiskt steg mellan fortplantning och äktenskap i det här resonemanget. Ett gift par måste inte själva vara biologiska föräldrar till de barn de fostrar. Och vi (protestanter, i alla fall) viger par även om de inte har förmågan eller intentionen att skaffa biologiska barn tillsammans. Fortplantningen är alltså inte konstituerande för äktenskapet. Ett äktenskap är lika giltigt om man har adoptivbarn, styvbarn, gemensamma biologiska barn, eller inga barn alls.

2) Den sexuella föreningen. När man säger att äktenskapet är instiftat av Gud brukar man syfta på berättelsen om Adam och Eva i 1 Mos 2. Gud skapar först människan Adam (Adam betyder just människa), men han känner sig ensam. Då skapar Gud djuren för att hålla människan sällskap. Men Adam är fortfarande ensam. Då gör Gud ett kirurgiskt ingrepp och formar en ny människa av Adams revben. Den här skapelsemyten förklarar den fysiska attraktionen mellan mannen och kvinnan, att mannen lämnar sina föräldrar för att hålla sig till sin hustru, och att de två blir till ett.

Man kan lägga märke till att det i det här sammanhanget inte alls handlar om fortplantningen. Det görs ingen poäng av att det är just en man och en kvinna som kompletterar varandra till en enhet. Berättelsen om människans ensamhet, hennes fysiska dragning till en annan människa, och föreningen till en enhet som går före andra familjeband, är så allmängiltig att den lika gärna kan handla om två personer av samma kön.

3) Förbudet mot skilsmässa. I evangelierna står det inte så mycket om äktenskapet, så för att få med ett jesusord i vigsel-ritualet har man ofta tagit till förbudet mot skilsmässa (Matt 19 med paralleller). Både Jesus och Paulus medger vissa undantag från skilsmässoförbudet. Men till det specifika med den kristna äktenskapssynen hör att det är avsett att vara livet ut. Tills döden skiljer oss åt.

4) Bild för relationen mellan Kristus och församlingen. I Ef 5 används relationen mellan Kristus och församlingen som en bild för hur mannen och hustrun ska förhålla sig till varandra. Mannen ska älska sin hustru och hustrun ska underordna sig sin man. Detta har ofta tillämpats "baklänges", så att den äktenskapliga relationen också ses som en bild för Kristus och kyrkan (detta är grunden för att uppfatta äktenskapet som ett sakrament). Problemet med detta, bortsett från att det inte är riktigt så det står, är att den hierarkiska relationen då byggs in som konstituerande för äktenskapet. Ett kristet äktenskap måste per definition vara en ojämställd relation. Detta är orimligt. Med samma logik skulle relationen mellan slavar och deras herrar också vara oföränderlig, eftersom lydnaden för Kristus i Ef 6 tas som bild för hur slavar ska lyda sina herrar. Dessa instruktioner får ses som tidsbundna. I ett patriarkalt slavsamhälle ska kristna människor förhålla sig så till sina givna roller på samhällsstegen. Men det går att leva som kristen även i mer jämlika samhällen. Ojämställdheten är inte konstituerande för äktenskapet.

5) Kärleken. Äktenskapet är en kärleksrelation. Därmed är äktenskapet en manifestation av det kristna livsidealet överhuvudtaget, att leva i kärlek till sina medmänniskor. De som gifter sig med varandra förpliktar sig att vara varandras närmaste medmänniska. Äktenskapet ger konkret uttryck åt vad det innebär att leva i kärlek. Kärleken är definitivt konstituerande för äktenskapet.

Jag ser alltså inget i den kristna äktenskapssynen som hindrar att två personer av samma kön gifter sig med varandra. Äktenskapet är ett kärleksförbund, en nära enhet mellan två människor som förpliktar sig att dela livet i kärlek och trohet. Ojämställdhet, fortplantning och könspolaritet är inte konstituerande för äktenskapet. Det är kärlek, trohet och sexuell förening som är konstituerande. Därför finns det ingen anledning för kyrkorna att fortsätta med sin slentrianmässiga diskriminering av homosexuella. Homosexuell kärlek är lika mycket kärlek som heterosexuell kärlek. Gud gör inte skillnad på människor.

Sjuhundra miljarder dollar...

... eller ungefär 5 000 000 000 000 svenska riksdaler. Så mycket pengar har den amerikanska kongressen satsat i vad som väl måste vara världen största enskilda utgiftspost någonsin. Och pengarna går till... Bankerna. För att de lekt pyramidspel och kraschat ekonomin och nu måste någon städa.

För samma pengar hade man kunnat förse 100 miljoner byar med rent vatten, om jag räknar rätt. Fast det finns kanske inte så många byar. Så en del av pengarna hade man kunnat satsa på att utrota malaria, TBC och AIDS. Och att ge alla barn mat och medicin. Och att röja minor. Och bekämpa trafficking och skuldslaveri. Och trädplantering. Och alternativa energikällor.

Fast nu är jag förstås orealistisk. Bankerna måste ju få sitt först.

En fråga om giftermål

Jag lyfter upp en fråga från kommentarerna till mitt förra inlägg, eftersom den gav mig anledning att utveckla lite hur jag ser på Bibeln och samkönade äktenskap. Tack för frågan, Otto.

Otto: Eftersom du citerar Ruts bok i vigseldebatten: hur var det nu, gifte sig Rut med Noomi eller Boas?

hapax: Rut gifte sig inte. För det gör inte kvinnor i Bibeln. De ges som hustrur och tas till hustrur. Rut togs till hustru först av Machlon, sedan av Boas.

Men den centrala kärleksrelationen i Ruts bok är den mellan Rut och Noomi. Det är Noomi som får en son genom Rut. Och det är Ruts kärleksförklaring till Noomi som citeras i våra vigsellöften -- "tills döden skiljer oss åt".

Det finns förstås inga samkönade äktenskap i Bibeln. Inte heller finns det några jämställda äktenskap. Inga äktenskap som ingås genom kyrklig vigsel. Däremot finns det gott om polygama äktenskap och tvångsäktenskap och barnäktenskap.

Äktenskapets former förändras över tid. Så min poäng med skriftcitaten är förstås inte att de uttrycker "samma sak" som samkönade äktenskap. Det finns inga äktenskap idag som är "samma sak" som något vi har i Bibeln. Vi väljer de modeller som är relevanta. Enligt min mening är berättelserna om Rut och Noomi och om David och Jonatan relevanta modeller för livslånga kärleksrelationer som bekräftas med högtidliga trohetslöften.

Mer om Bibeln och samkönade äktenskap har jag skrivit här.

Och så länkar jag till Dagen och diskussionen om giftermål contra äktenskap.

Vigselrätt och vigselfel

"Rut svarade Noomi:
'Dit du går, går också jag,
och där du stannar, stannar jag.
Ditt folk är mitt folk,
och din Gud är min Gud.
Där du dör, vill jag dö,
och där vill jag bli begraven.
Herren må göra mig vad som helst -
endast döden skall skilja oss åt.'"

Medan regeringspartierna försöker enas om ifall det ska heta äktenskap eller samlevnadsavtal eller kanske giftermål, höjs det röster för att kyrkorna ska avsäga sig vigselrätten. Den juridiska vigselrätten är förstås inte helig. Kyrkorna skulle klara sig lika bra utan den. Men det vore olyckligt att avsäga sig vigselrätten just nu. Det skulle bara kunna förstås som att kyrkorna vill kunna diskriminera homosexuella i lugn och ro.

"Så bekräftade Jonatan åter sin kärlek till David med en ed,
ty han älskade honom lika högt som sitt eget liv."

Vigselrätt eller inte vigselrätt, kyrkorna måste hur som helst ta ställning till om de ska välsigna samkönade relationer på samma sätt som särkönade. Den frågan kommer man inte undan. I Svenska kyrkan finns det majoritet för att samkönade par ska få vigas på samma villkor. Följdfrågan blir om det ska vara en plikt för alla präster att viga samkönade par, eller om det ska införas en ny samvetsklausul. Många drar paralleller till konflikterna kring kvinnliga präster och befarar lika svårartad splittring i den här frågan.

"De kysste varandra under tårar,

och till slut grät David våldsamt.

Då sade Jonatan till honom:

'Farväl. Vi båda har svurit varandra en ed i Herrens namn:

Herren skall vaka över förbundet mellan mig och dig

och mellan våra efterkommande för all framtid.'"

Men kanske blir det snarast en antiklimax. Det lär inte bli så värst många samkönade kyrkbröllop per år, och ingen kommer att propsa på att bli vigd av någon som egentligen inte vill. Det kommer att bli lätt att väja för de präster som har betänkligheter, utan att det behöver finnas formella särbestämmelser. Ungefär som det sedan länge är så att vissa präster inte viger frånskilda personer en andra gång. Det är sällan som det behöver bli några problem kring det. Vigsel av samkönade par behöver inte bli en större stridsfråga än vigsel av frånskilda. Om vi inte gör den till det.

"Jag sörjer dig, min broder Jonatan,

du var mig mycket kär,

din kärlek mer för mig än kvinnors."

Sämre vård på kyrklig vårdcentral?

Jag kan tänka mig en del invändningar mot att en församling öppnar vårdcentral. Inte minst behöver man överväga noga om man har kompetensen att driva vårdcentralen på ett professionellt sätt. Och om man är beredd att ta de ekonomiska risker som det innebär att starta en så kostsam verksamhet. Men några principiella betänkligheter har jag inte. Att kyrkor bedriver primärvård är väl inte konstigare än att de driver skolor eller missbruksvård.

Carina Hägg (s) är orolig för att kyrklig primärvård skulle vara dålig för kvinnor: "Inte så sällan i Bibeln är kvinnan underordnad mannen, och det kan färga av sig i terapisamtalen på vård-centralen." Hägg nämner också aborter och preventivmedel som frågor där unga kvinnor kan få sämre vägledning på kyrkliga vårdcentraler. Jag är inte orolig. Personalen måste förstås vara lika professionell på en kyrklig vårdcentral som på vilken vårdcentral som helst. Och med en kyrka som uppdragsgivare blir förhoppningsvis vårdcentralens målsättning att ge god vård.

Det finns större anledning till oro när det gäller vårdcentraler i privat regi. När ett företag driver primärvård blir vinstintresset den överordnade målsättningen. Detta påverkar vårdens utformning mycket mer än om ledningen har kyrkliga förtecken. Men ytterst är det förstås de politiskt beslutade finansierings-systemen som påverkar vården allra mest. Sydsvenskan skriver idag om hur invånarna i Rosengård systematiskt missgynnats de senaste åtta åren. Om Carina Hägg läste lite till i Bibeln skulle hon se att där också står om att sila mygg och svälja kameler.

Alla vill till himlen...

... men inte om alla andra ska dit. Dagen har en fascinerande liten notis om församlingen som kraschade för att pastorn började förkunna att alla kommer till himlen. Om ändå alla kommer till himlen, varför ska man då gå till kyrkan, typ.

Vilka som faktiskt kommer till himlen vill jag helst låta vara osagt. Men om man är kristen bara för att få komma till himlen, då är man en religiös egoist. Och religiösa egoister är inte bättre än andra egoister. Bara mer religiösa. Tacka vet jag då den altruistiske pastorn som önskar alla människor evig salighet, oavsett om de kommer till hans kyrka eller inte.