Påven och Jesus om transpersoner

Det har rått en viss förvirring om vad påven egentligen sa om homosexuella och transpersoner i sitt jultal till kardinalerna. Nu finns talet publicerat på engelska, så den som vill kan kolla upp saken själv (hela talet finns här, det relevanta stycket här). Kontentan av det hela är att påven menar att människan är skapad till man och kvinna, och att alla försök att ändra på den ordningen är uppror mot Gud. Läsaren får själv fylla i vad han kan mena mellan raderna. Några av raderna lyder så här:

It is not outdated metaphysics when the Church speaks of the nature of the human being as man and woman, and asks that this natural order be respected.This has to do with faith in the Creator and listening to the language of creation, which, if disregarded, would be man’s self-destruction and therefore a destruction of God’s work itself. That which has come to be expressed and understood with the term "gender" effectively results in man’s self-emancipation from Creation (nature) and from the Creator.

Detta kan man jämföra med vad Jesus sa om sin tids transpersoner:

Det finns sådana som är eunucker av födseln och sådana som av människor har gjorts till eunucker och sådana som själva gjort sig till eunucker för himmelrikets skull. Den som kan må tillägna sig detta. (Matt 19:12)

Eunuckerna var antikens transpersoner, ett föraktat tredje kön av män som inte var riktiga män. Dessa tar Jesus som en förebild för lärjungarna. Jesus är alltså dels medveten om att det inte finns någon absolut könsdikotomi i naturen och skapelsen. Det finns de som faller mellan kategorierna man och kvinna. Och dels fördömer han inte dessa personer som avvikare, utan framhåller att det i deras erfarenhet finns något att ta till sig och lära sig av. På det hela taget framstår Jesus som modernare än sin sentida ställföreträdare i Rom när det gäller både genusfrågor och medkänsla.

Aladdin ej välkommen i Arabien

Christian "Chippen" Wilhelmsson, svensk landslagsman i fotboll, och hans flickvän Oksana Andersson stoppades i säkerhets-kontrollen vid inresan till Saudi-Arabien. Orsak? Två chokladkartonger av märket Aladdin. Körsbär i likör äga ej tillträde till den islamiska staten. Chippen ska enligt uppgift misströsta över hur det ska gå att fira jul utan Aladdin. Medan Oksana mest är lättad över att konsekvenserna inte blev värre än att kartongerna förverkades.

Det finns något ironiskt i att vår svenska folkhemska choklad med det exotiserande namnet Aladdin inte släpps in i Aladdins arabiska hemmiljö. Kanske är konfektens namn ett exempel på orientalism. Begrunda det nästa gång du smaskar på likörtryffeln eller romrussinen. Men även i den ursprungliga arabiska Aladdin-sagan finns ett moment av orientalism. Berättelsen är nämligen förlagd till Kina. Alla har vi våra exotiska fantasier om österns länder...

Betlehemsstjärnan identifierad?

Varje år vid den här tiden brukar det komma notiser om att någon astronom räknat ut vilket himlafenomen som gett upphov till berättelsen om stjärnan som de vise männen följde till den nyfödde Jesus i Betlehem. I år är det en australiensare vid namn Dave Reneke som löst gåtan. En konjunktion mellan Venus och Jupiter ska ha gett ett starkt sken exakt den 17 juni år 2 f Kr. Vilket då skulle göra Jesus till sommarbarn, med samma födelsedag som min lillebror.

Dagen har en notis om detta som framhäver att Reneke menar att hans tes inte motsäger Bibeln utan snarare styrker Matteus berättelse om stjärnan. Fast både Dagen och Reneke avstår från att påpeka att kung Herodes, som har en framträdande roll i Matteus 2, ska ha dött år 4 f Kr. Alltså två år före Renekes datum. Därmed kan förstås inte både Matteus och Reneke ha rätt om dateringen av Jesu födelse (sorry, brorsan).

Nu är väl inte detta ett så stort problem för Matteus trovärdighet. Det finns ju gott om andra förslag till identifieringar av den ljusstarka stjärnan. Mera besvärande för dem som vill göra historiska dateringar utifrån Matteus är att hans berättelse inte låter sig förenas med Lukas berättelse om Jesu födelse. Matteus och Lukas är överens om att Jesus föddes i Betlehem, för så borde det vara med Messias. Men de ger helt olika förklaringar till hur det kommer sig att han föddes i Betlehem fast han växte upp i Nasaret. Lukas förklaring är att skattskrivningen (som torde ha ägt rum år 6 e Kr, alltså nio år efter Herodes död) tvingade Josef och Maria att bege sig från Nasaret till Betlehem. När skattskrivning och födelse var överstökade begav de sig hem igen. Matteus utgår i stället från att Josef och Maria var bosatta i Betlehem, men att hotet från kung Herodes tvingade dem att fly, och sedan vågade de inte återvända hem utan bosatte sig i Nasaret i stället.

Så det är en ganska meningslös sysselsättning att försöka finna historiska belägg för dessa berättelser. De är inte historiska i den bemärkelsen att de låter sig begränsas av verifierbara historiska fakta. Deras historiska betydelse ligger på ett helt annat plan.

Dagens jubileumscitat

"Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap."

Artikel 1 av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, som idag fyller 60 år. Grattis!

Dagens citat

"Upphittat: Pengar i myntfacket på godisautomaten. Återfås mot beskrivning."

Handskriven lapp på institutionens anslagstavla. Hm. Runda och hårda, räcker det tro?

Krama en muslim

Så har då antirasister i Lund tagit upp traditionen att slå ner våldet och rasismen med hjälp av flaskor och gatstenar. Håhåjaja. Kunde man inte hellre låta de nationella fira det svenska stormaktsväldets undergång i lugn och ro. Eller så kunde man anordna ett festligt, alternativt firande samma dag. Karl XII:s död markerar ju slutet på ett drygt sekel av ständiga krig. Därefter blev det lugnare och fredligare. Det kunde vara värt att fira. Att kasta gatsten får snarare ses som en hyllning till krigarkungens rationalitet. Det är vi mot dem. Må den starkaste vinna.

Men kravallerna i Lund är ändå en bagatell i jämförelse med vad som just ägt rum i Bombay. Även där kan man önska att de våldsammas rationalitet inte ska få segra. När muslimska terrorister under spektakulära former dödar så många hinduer, kristna och judar som möjligt, så är syftet uppenbarligen att provocera fram en motreaktion. Jihadister behöver skapa fiender för att kunna föra sin kamp. Låt oss inte gå i den fällan att bli fiender. Krama en muslim i stället. Det är det radikalaste sättet att ta avstånd från en sådan här terrorhandling.

George W Bush påstår att han läst Bibeln varje dag under sin tid som president. Tänk om han hade koncentrerat sig på Bergspredikan och Jesu undervisning om att bemöta ont med gott. Då hade världen kunnat se annorlunda ut. Men han läste kanske Josuas bok i stället. Om och om igen.

Vi mot dem. Det verkar vara ett djupt rotat sätt för oss människor att dela in världen. Kanske är det här tribalistiska sättet att tänka och handla den starkaste kandidaten till att göra skäl för namnet arvsynd. En medfödd defekt i vår mänskliga natur som förs vidare från generation till generation. Den egoistiska ondskan är trivial och småaktig i jämförelse. De riktigt stora förbrytelserna görs av människor som offrar sig själva i tribalismens tjänst -- för nationen, folket, religionen. Vi mot dem.

Vår tids stora utmaningar handlar om att bryta oss ut ur tribalismens våldsspiral. Klimatkris, fattigdom, krig och terrorism. Ingen av dessa ödesfrågor kan lösas genom ett vi-och-de-tänkande. Vårt tänkande måste komma ikapp vårt tekniska kunnande. En enda jord. En enda mänsklighet.

"Kan vi klara det?", hör jag i bakgrunden. Treåringen ser på Byggare Bob. Svaret på frågan är alltid: "Klart vi kan!". Yes, we can.