lördag 8 november 2008

Äktenskapsfrågan splittrande för Svenska kyrkan?

Många är oroliga för att en lag om samkönade äktenskap ska leda till splittring inom Svenska kyrkan. Paralleller dras till striden kring kvinnliga präster. Men jag tror att farhågorna är överdrivna. Friktionsytorna ser helt annorlunda ut.

Om man har problem med kvinnor som präster, så skaver man mot ett tusental av kyrkans företrädare som året om är verksamma i församlingar och på stiftsnivå och i rikskyrkan. Men om man har problem med samkönade kyrkliga vigslar, så handlar det om några hundra enskilda ceremonier per år. Den som inte vill vara med på samkönade vigslar kan enkelt undvika det utan att detta innebär något problem att fullt ut vara aktiv i kyrkan.

Och den präst som inte vill förrätta samkönade vigslar lär inte heller få några problem. Parallellerna till vigsel av frånskilda är mycket starkare än till striden om kvinnliga präster. Det är sällan något problem att en del präster inte vill viga frånskilda. De slipper, och någon annan präst viger i stället. Så enkelt och smärtfritt kan den här frågan hanteras också. Om vi vill.

Sedan finns det förstås alltid möjlighet att elda upp sig och gå till angrepp mot varandra. Men vi väljer ju själva om vi vill hålla en civiliserad samtalston eller inte. Jag föreslår att vi väljer den civiliserade modellen.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Det här inlägget skall jag ha i tankarna varje gång jag under kommande år hamnar i diskussioner inför kyrkovlat 2009.

Som aktiv i en nomineringsgrupp, i mitt fall ÖKA, innebär alltid en frestelse att dramatisera motsättningar.

Andreas sa...

Om kyrkan ändrar sin äktenskapssyn, då kommer nog friktionsytorna att vara stora även om det inte förrättas så många samkönade äktenskap.
Skälet är att vår kyrka (informellt) kräver ett stort mått av lojalitet mot tagna beslut.

Präster som avstår kommer knappast att kunna inneha ledande positioner in kyrkan. Som Elisabeth antydde kan det bli svårigheter att vigas till präst eller diakon om man är uttalat negativ. Hur blir det på sikt för övriga anställda och engagerade i t.ex. konfirmandarbetet?
Alla signaler pekar mot att man gör bäst i att ligga lågt om man har en konservativ syn i dessa frågor.

Anonym sa...

Vigselvägran både av Präster och kantorer är ju accepterat idag (tack Calle Lidbom!) trots att alla Kyrkomöten sedan 1868 och flera JO-utlåtanden efter 1950 har förkastat det och trots att Calle Lidboms lag från 1975 borde vara stendöd i och med KO 2.000!

Vad menar Andreas???

hapax sa...

@ Leoh

Roligt att höra!


@ Andreas

Som sagt, rent praktiskt borde inte frågan om samkönade äktenskap vara av större betydelse än frågan om vigsel av frånskilda. Om den här frågan blir mer splittrande, så är det för att vi tillsammans väljer att göra den till det genom att trissa upp tonläget i debatten. Så låt oss inte göra det.

Jag hoppas att det ska finnas utrymme för alla att vara uppriktiga med sin åsikt, både i den här frågan och i alla andra frågor vi är oense om. Men samtidigt måste vi förstås tänka på att det handlar om djupt personliga frågor för verkliga människor av kött och blod. Det är lätt att såra människor genom okänsliga uttalanden. Det borde vara den viktigaste faktorn att ta hänsyn till.

Miriam W Klefbeck sa...

När den här diskussionen förs, tror jag att det gynnar den civiliserade varianten att jämföra vår bevekelsegrund. Oavsett uppfattning i äktenskapsfrågan, är det väl ändå så att vi alla handlar och talar utifrån en vilja och längtan att leva efter Guds uppenbarelse?
Den delade erfarenheten torde mana till respekt. Eller i alla fall hyfs och folkvett.

Andreas sa...

göran:
Hum, jag tar utan tvekan vatten över huvudet om jag uttalar mig om den formella situationen i kyrkan. Så det borde jag inte göra.
Men man kan nog säga, utan att vara alltför konspiratorisk, att alla signaler pekar på att denna frågan kommer att drivas igenom kyrkopolitiskt och utvecklas till en fråga där det blir viktigt för kyrkan att man har rätt grundsyn.

hapax:
Jag håller med om att det verkligen är viktigt, speciellt i kyrkan, att vi samtalar med en civiliserad ton och lär oss att vara konstruktivt oense. Detta är troligtvis kyrkans, mig inräknad, största problem.

Jag uttryckte mig troligtvis lite onödigt indignerat, men jag tycker man sticker huvudet i sanden (eller i värsta fall vill blanda bort korten i debatten) när man reducerar detta till en ordningsfråga för präster och en fråga som kan behandlas utan splittring om samtalstonen är rätt.

Elisabeth Sandlund analyserade och uttryckte sig i dagens Dagenkrönika bättre kring situationen än jag lyckats med:
http://www.dagen.se/dagen/ViewKronikor.aspx?KronikorID=266&article=159884
(som du iof redan har kommenterat)

Andreas Holmberg sa...

Helle Klein visar med all önskvärd tydlighet (i gårdagens Aftonblad) att parallellen till ämbetsfrågan och (den upphävda) samvetsklausulen är betydligt starkare än till frågan om vigsel av frånskilda. Vig! Annars!

Och det är fullt begripligt: eftersom homosexuella (liksom kvinnor) varit och är en så utsatt grupp, blir avvisanden av dem mycket hårdare bedömt än avvisanden av frånskilda (som är ganska jämnt fördelade mellan olika socialgrupper och maktpositioner).

Men Hapax har rätt i att tillfällena att i praktiken "krocka" torde bli ganska få. Däremot ska man ju säkert igenom både anställningsintervjuers och journalisters skärseld - och där, ja, vad tror ni händer där?

hapax sa...

@ Miriam

Ja, just så. Jag skulle vilja se lite mer av teologiska samtal om äktenskap, kärlek och sexualitet. Positionerna har en tendens att vara så låsta att människor delas in i "goda" eller "onda" utifrån vilken position de intar i symbolfrågan för dagen. Just nu samkönade äktenskap. Men kanske kunde vi allihop lära oss att se en del nyanser om vi faktiskt lyssnade på varandra, och utvecklade resonemangen en smula.


@ Andreas H

Helle Klein är bara en enskild debattör i den här frågan, även om hon är en röststark sådan. Hur mycket "troll" det går i den här frågan kommer att bero på i vilken utsträckning alla vi tillsammans blåser upp den till att vara avgörande för vilka som kan betraktas som sanna kristna. Blåser upp frågan gör vi från alla våra olika håll, så det går inte bara att peka på att de där andra är dumma som vill lägga så mycket vikt vid vad man anser om just detta.