Att manifestera Jesus

"Jesusmanifestationen vänder sig inte mot något", sägs det. Utom mot Jonas Gardell förstås. Någonstans måste gränsen dras.

Nå, det går förstås inte att vara för Jesus utan att vara mot något annat. Då har man urvattnat Jesus fullständigt. Man kan inte bara ropa Herre, Herre, som bekant.

Så om man verkligen ville manifestera Jesus, vad skulle man göra då? Vilket tempel skulle man rensa? Vilka fariseer skulle man konfrontera? Vilka fiender skulle man älska? Vilka tullindrivare och horor skulle man äta med? Förslag mottages tacksamt.

Vad är Jesus mot?

Domprost Åke Bonnier har sett sig tvungen att hoppa av ledningsgruppen för den ekumeniska Jesusmanifestationen. Officiellt är manifestationens syfte bara positivt, att vara för Jesus. Men som jag skrivit om tidigare, har det också funnits andra agendor.

Kritiken mot Bonnier har främst handlat om tre saker. Hans stöd för konstutställningen Uppenbar(a)t, hans stöd för HBT-rörelsen och samkönade äktenskap, samt hans hållning att även andra religioner kan rymma sanningar om Gud. I en kommentar på sin blogg bekräftar Bonnier att Stanley Sjöberg skrivit till honom att drivkraften bakom Jesusmanifestationen var att "manifestera Jesus gentemot utställningen Uppenbar(a)t och bildvisningen Ecce Homo samt att frondera mot muslimerna".

Säkert är det många som är uppriktigt besvikna över att Bonnier lämnat ledningsgruppen. Men tillräckligt många har tillräckligt starkt drivit att Bonnier ska bort. Därmed är det svårt att undgå slusatsen att Jesusmanifestationen nu i praktiken också är en manifestation mot dekadent konst, homosexuella och muslimer. Min tröst i sammanhanget är att Jesusmanifestationen i och med dessa ställningstaganden också är mot Svenska kyrkan.

Alla manifestationer för något riktar sig förstås samtidigt mot något annat. Det är ofrånkomligt. Men att vara för Jesus skulle kunna ge helt andra konsekvenser än de som dras av Stanley Sjöberg och Jesusmanifestationen. Att vara för Jesus skulle kunna betyda att vara mot våld och vapenmakt, mot exploatering och förtryck av andra människor, mot rädsla och uppgivenhet, och mot att stämpla andra människor som syndare för att de inte är som vi. Till exempel.

De som är kvar i ledningsgruppen har nu möjlighet att förtydliga vad Jesusmanifestationen står för. Jag hoppas de gör något bra av den möjligheten.

Stanley Sjöberg välkomnar och ovälkomnar

Stanley Sjöberg skriver i Dagen om sin vision för nästa års ekumeniska Jesusmanifestation. Han vill att "bibeltroende kristna församlingar" ska förbereda manifestationen av "en ännu större kristen enhet av troende kristna". Samtidigt är han tydlig med vilka han inte vill ha med i manifestationen. Om detta årets Jesusmanifestation skriver han så här:

"Drivkraften i planeringen var att ge ett positivt alternativ till de nedvärderande framställningar som gjorts under flera år, när bilden av Jesus förändrats till oigenkännlighet och ändå välkomnats ända in i kyrkosammanhang. Exemplen är allt för många med "Ecce Homo" som mest uppmärksammade spektakel, välsignat av biskopar och domprostar."

Kan det sägas tydligare? Den Jesusbild Stanley Sjöberg avgränsar sig från är en Jesus som accepterar homosexuella. Och till Sjöbergs definition av "bibeltroende kristna församlingar" och "kristen enhet av troende kristna" hör inte de som välkomnar en sådan Jesus som accepterar homosexuella. Det vill säga stora delar av Svenska kyrkan.

Sjöberg manar till respekt för olikheter i traditioner och uttrycks-sätt mellan olika samfund, och till medvetenhet om att varje kyrkoenhet har en särskild kallelse i vårt land. Så problemet med den Ecce Homo-vänliga Svenska kyrkan är inte att den har uttryckssätt som kan vara stötande för andra kristna. Det är inte en estetisk fråga. Inte en mångfald som kan tolereras. För Stanley Sjöberg är Ecce Homo-vänligheten en bekännelsefråga. Något som alla "bibeltroende" måste samlas kring att ta avstånd ifrån. Det handlar om att värna "en frisk samhällskultur", och att visa för hela Sverige att Jesus är "värd att respekteras och inte längre får nedvärderas utan att Sveriges kristna reagerar med kraft".

Menar Stanley Sjöberg verkligen det som det låter som att han menar? Är homovänliga kristna inga riktiga kristna i hans ögon? Håller andra förgrundsgestalter för Jesusmanifestationen med Sjöberg om att manifestationen har denna udd mot homosexuella och mot homovänliga kristna i Svenska kyrkan?

Jag hoppas att jag har missförstått något här. För jag vill inte gärna tro att Jesusmanifestationens "ekumenik" har som syfte att ta avstånd från mig och många andra kristna.