"Drivkraften i planeringen var att ge ett positivt alternativ till de nedvärderande framställningar som gjorts under flera år, när bilden av Jesus förändrats till oigenkännlighet och ändå välkomnats ända in i kyrkosammanhang. Exemplen är allt för många med "Ecce Homo" som mest uppmärksammade spektakel, välsignat av biskopar och domprostar."
Kan det sägas tydligare? Den Jesusbild Stanley Sjöberg avgränsar sig från är en Jesus som accepterar homosexuella. Och till Sjöbergs definition av "bibeltroende kristna församlingar" och "kristen enhet av troende kristna" hör inte de som välkomnar en sådan Jesus som accepterar homosexuella. Det vill säga stora delar av Svenska kyrkan.
Sjöberg manar till respekt för olikheter i traditioner och uttrycks-sätt mellan olika samfund, och till medvetenhet om att varje kyrkoenhet har en särskild kallelse i vårt land. Så problemet med den Ecce Homo-vänliga Svenska kyrkan är inte att den har uttryckssätt som kan vara stötande för andra kristna. Det är inte en estetisk fråga. Inte en mångfald som kan tolereras. För Stanley Sjöberg är Ecce Homo-vänligheten en bekännelsefråga. Något som alla "bibeltroende" måste samlas kring att ta avstånd ifrån. Det handlar om att värna "en frisk samhällskultur", och att visa för hela Sverige att Jesus är "värd att respekteras och inte längre får nedvärderas utan att Sveriges kristna reagerar med kraft".
Menar Stanley Sjöberg verkligen det som det låter som att han menar? Är homovänliga kristna inga riktiga kristna i hans ögon? Håller andra förgrundsgestalter för Jesusmanifestationen med Sjöberg om att manifestationen har denna udd mot homosexuella och mot homovänliga kristna i Svenska kyrkan?
Jag hoppas att jag har missförstått något här. För jag vill inte gärna tro att Jesusmanifestationens "ekumenik" har som syfte att ta avstånd från mig och många andra kristna.
7 kommentarer:
Skönt tycker jag att någon från Jesus-manifestationen säger sådär rent ut, för de har ju ridit högt på att ingen biskop kom t ex och menat att Jesus kan väl alla ställa upp på iallafall. Ändå har man ju vetat att det handlar om nej till abort, homosexualitet, kvinnliga präster i en del fall, osv, skönt att det kommer ut i ljuset. Det är en synonym till Ja till livet (fö en synonym för Gud, som är en synonym till Jesus) - ingen vill väl säga Nej till livet?
Märkligt!
Allt jag hört tidigare är att man från frikyrkohåll upprörts över att svenska kyrkan inte deltagit i Jesusumanifestationen. Och så kommer här en programförklaring från samma håll där man menar att manifestationen i själva verket är en manifestation mot ställningstaganden som gjorts inom Svenskakyrkan. Hur kan man då begära att svenska kyrkan skall kunna vara med?
Tack för att du uppmärksammat detta
Trist! yvärr så tror jag att Stanley Sjöberg fastnat i nyckelåsikter, och glömt den generella bibeltroheten hos kristna i olika samfund. Men visst vill han inte att vi är med så får vi väl låta bli, men jag skulle vilja höra hans tolkning av vad som skett med de alla människor som blivit troende efter mötet med ex. homosexuella präster? Är inte dessa kristna? Och vem avgör detta? Det måste ju vara ett missförstånd!
"Menar Stanley Sjöberg verkligen det som det låter som att han menar? Är homovänliga kristna inga riktiga kristna i hans ögon?"
Det beror på vad du menar med "homovänliga kristna". Menar du är för att kyrkor ska välsigna synd eller att man bara är vänligt sinnad mot homosexuella.
1.Är man för att välsigna synd är man inte en sann kristen. Det går inte att komma ifrån. Är man för synd är man inte kristen.
2.Är man vänligt sinnad mot syndare och inte vill dem något ont är man en sann kristen.
Jag tror Stanley Sjöberg menar punkt 1. Då har han rätt och jag håller med han till 100%.
@ tony
Jag tror du förstår vad jag menar. Men för säkerhets skull: Med "homovänliga kristna" menar jag kristna som tror att det är i enlighet med Guds vilja och kristen tro och Bibelns ord och rent allmän människokärlek att bedöma homosexuella relationer utifrån samma kriterier som heterosexuella relationer, d v s kriterier som kärlek och trohet och ömsesidighet.
Det handlar alltså inte om att "välsigna synd", utan om att vi kristna har olika uppfattningar om vad som är synd (vilket är ett tema jag för närvarande resonerar en del kring på min blogg).
Du är varmt välkommen att delta i ett konstruktivt samtal om det här. Men om du avfärdar mig som icke kristen för att jag har andra åsikter än du, så är det svårt att föra ett meningsfullt samtal.
Man är naturligtvis inte en sann kristen om man är för att välsigna det som man själv anser är synd. Problemet är att vi kristna inte är överens om hela "syndakatalogen", vilka handlingar som är synder.
Att grova brott är synder är vi nog överens om. Men handlingar, som kyrkan av tradition har ansett vara synder, men det är svårt att peka ut någon människa som offer för den handlingen. Och det är väl kring detta som konflikten om homosexualiteten egentlingen rör sig.
Men nu handlar det om Jesusmanifestationen, som går ut på att så många människor som möjligt ska manifestera sin tro på den Jesus, som bekänns i de kristna trosbekännelserna - avlad av den helige Ande, född av en jungfru (utan medverkan av en jordisk man), korsfäst, död och begraven, uppstånden från de döda, världens Frälsare. Vilket är det centrala temat i traditionell kristen tro.
Idén med Jesusmanifestationen bygger på att människor med gemensam tro i de centrala frågorna men olika tro i perifera frågor, ska kunna manifestera den tro som de är överens om. Tillhör då "homofrågorna" det centrala eller perifera? Det kan förstås diskuteras, men om vi utvidgar det centrala till att omfatta allting, så är ingen enhet möjlig.
Jag har skrivit mer om detta på min egen blogg, som även ganska ingående behandlar vissa konfliktämnen mellan protestanter och katoliker.
Jag håller inte med om din i mitt tycke snäva slutsats i strofen "Den Jesusbild Stanley Sjöberg avgränsar sig från är en Jesus som accepterar homosexuella", sagt i sammanhanget av att Sjöberg fördömer Ecce Homo.
Ecce Homo är inte neutralt bejakande av homosexuella. Den Jesus som avbildas där är inte upprörande på grund av att de omgivande människorna är homosexuella.
Om scenen med Jesus och Johannes döparen hade ersatts med en bild av Jesus och en naken kvinna, så är jag rätt säker på att lika många kristna hade reagerat negativt. Detta på grund av framställandet av en potentiellt sexuell Jesus. De flesta kristna föreställer sig bibelns Jesus som en person som valt bort sexualiteten till förmån för en annan slags kärlek. Huruvida den bortvalda sexualiteten är av bu eller bä sort tror jag är underordnat.
Om du tvivlar på vad jag säger, så betänk hur försiktiga de flesta regisörer av Jesusfilmer har varit när de skyndat förbi Jesu relation till Maria (och Marta).
Skicka en kommentar