fredag 19 september 2008

Svenska kyrkans utmaningar

Jag tänker mig att det är Svenska kyrkans särskilda sändning i Sverige att fortsätta vara en folkkyrka. Alltså en kyrka med många medlemmar och stor synlighet i samhället, med en strävan att nå ut till människor överallt i landet. Ambitionen att vara en folkkyrka för med sig särskilda utmaningar vad gäller tydlighet och delaktighet, vilket diskuteras extra intensivt för närvarande både här och där. Jag vill lyfta fram fyra punkter som är viktiga för Svenska kyrkans framtid som öppen och helig folkkyrka:

1) Att ha tydligt fokus på Jesus. En folkkyrka har otydliga gränser och måste därför vara extra tydlig med vad som är dess centrum. Centrum är Jesus. Det innebär att det är centralt att fira gudstjänst och be och fördjupa sig i evangeliernas berättelser om Jesus, men också att sträva efter att följa Jesus genom praktisk omsorg om medmänniskorna. Det måste inte alltid pratas om Jesus, men allt som kyrkan gör ska vara präglat av denna Jesus-centrering.

2) Att söka Guds rike, inte organisationens bevarande. Svenska kyrkans syfte är inte att bevara sin egen organisation så intakt och oförändrad som möjligt, även om det ibland kan verka så. Att i stället söka Guds rike kan handla om: Att sträva efter äkthet och kvalitet snarare än statistik och kvantitet. Att fråga efter var kyrkan gör mest nytta, inte var den syns bäst. Att minska omkostnaderna genom att dra ner på antalet anställda och antalet byggnader, och ge överskottet till de fattiga.

3) Att vara en medlemskyrka, inte en proffskyrka. Folket ska vara subjekt i en folkkyrka, inte bara objekt. Den främsta uppgiften för de anställda är att underlätta för andra att vara delaktiga i församlingen. Söndagsgudstjänsten ska präglas av så mångas bidrag som möjligt. Alla medlemmar (jag vägrar att säga tillhöriga) ska gång på gång inbjudas att bidra på fler sätt än bara med medlemsavgiften. Den formella demokratin skulle nog främjas av att de politiska partierna ersattes av kyrkopolitiska partier som kunde formulera tydligare visioner för kyrkan och därmed ge medlemmarna tydligare alternativ att välja mellan.

4) Att tolerera mångfald. Svenska kyrkan har traditionellt varit ganska toppstyrd och enhetlig. Detta har nog bidragit till att konflikter blivit bittrare, eftersom det funnits dåligt med utrymme för olikhet. Men i en folkkyrka med aktiva medlemmar måste det finnas generöst utrymme för mångfald. Olika sätt att uttrycka sin tro, olika sätt att fira gudstjänst, olika åsikter i kontroversiella frågor. Om kyrkans centrum blir tydligare, kan nog toleransen för olikheter också öka.

3 kommentarer:

Sus--IE sa...

Tack för detta inlägg. För mig blir det en hjälp att fundera vidare. Ska alldeles snart tillträda ett nytt vikariat som ungdomspräst. Känner det som ett mycket viktigt uppdrag. Det är så lätt att den som är beroende av verksamheten för sin inkomst blir lätt handlingsförlamad när det gått neråt under en längre tid. Kanske fokuserar man då på fel saker när man vill behålla något.

För att behålla tror jag att man måste leva i förändring. Men i förändringen är det viktigt att hålla fokus på det som är centralt - det vi vill behålla och fördjupa.
Du får gärna fördjupa dina tankar än mer. Det är till glädje för mig och säkert för många fler som försöker jobba med dessa frågor praktiskt.
Jag är glad att jag hittat din blogg!!!

Lars sa...

Intressant underrubrik du har till den här bloggen.

"Kristendomen är en humanism - åtmisntone på denna blogg"

Hur menar du då?

hapax sa...

@ sus--ie

Tack för uppmuntran. Och tack för att du bidrar med kommentarer och synpunkter. Lycka till med den nya tjänsten!


@ lars

Tack för frågan. Som svar skrev jag ett nytt inlägg på bloggen. Ge gärna respons på det!