torsdag 18 september 2008

Bra predikan?

Snart ska jag skriva om folkkyrkans utmaningar. Men i kväll får det bli ett inlägg som jag först postade på prästflickans blogg.

Jag tycker det är intressant det här med vad som är en "bra" predikan. För en del är en bra predikan en predikan som innehåller alla de rätta sakerna, så att man kan nicka instämmande till varenda ord. För andra är predikan bra om man lär sig något nytt eller blir utmanad att se saker på nya sätt. För ytterligare andra är det viktigaste med en predikan att den är gripande, underhållande och entusiasmerande. Och för en del är predikan bra om man kan känna igen sig existentiellt och få tröst och uppmuntran och bekräftelse. Vi människor är olika, helt enkelt.

Själv får jag erkänna att jag sällan lyssnar till varje ord i en predikan. Förr eller senare kommer det något som sätter igång mina egna tankar kring predikotexten, antingen för att predikanten ger mig en ny infallsvinkel att spinna vidare på eller för att jag reagerar på något jag inte håller med om. Eller för att jag helt enkelt blir uttråkad. Så för mig kan t o m en riktigt intetsägande predikan vara "bra"...

Jag tror det är bra att det finns många olika sätt att predika, och att det är orealistiskt att någon enskild predikan skulle kunna vara idealisk för alla åhörare. Men det borde förstås vara en fråga om yrkesheder och gammaldags luthersk pliktkänsla för en präst att alltid göra sitt bästa. Och det är nog viktigt att på olika sätt också lyssna till dem man predikar för, så att predikan inte bara formas av en persons tankar och behov.

6 kommentarer:

Maria sa...

Jag ville tacka dig för detta på min blogg, men beslutade mig för att jag inte riktigt hade lust att hålla kommenterandet igång på den tråden. Men jag håller ju med.

Predikan är så många saker, och i så många former. Men alltid ska man förstås sträva efter att göra sitt bästa. Och alltid ska predikan vara riktad mot dem man ska predika för, vilket kräver att ma känner och bryr sig om sin församling.

Anonym sa...

Här kommer primitivisten (och post-modernisten) i mig fram. Jag tror att dagens predikoform inte är förankrad i skrifterna. Paulus skriver hur alla hade ett unikt bidrag vid sammankomsterna (1 Kor 14:26), och när vi läser om messiansk undervisning i Apg så ser vi att det handlar om en dialog, inte om en monolog från en talarstol. Jag tror att Jesus efteföljare bör samlas på ett sätt som bryter ned makt-positioner och inte bekräftar dom, som ger alla troende utrymme i samlingen och som ger utrymme för Andens ledning genom samtalet. Jag tror inte på något särskilt ämbete eller prästerskap, vi är präster i Jesus namn tillsammans.

Det är därför det är så urbota tråkigt med predikningar.
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188

li sa...

Jag tror precis som Jonas. Vilket bara ännu en gång säger till mig vad jag redan egentligen har fattat för längesedan: jag hör inte hemma i Svenska kyrkan. Halleluja.

hapax sa...

@ Jonas och li

Dialog är bra. Jag välkomnar alla försök att få predikan mera dialogisk än monologisk. Berätta gärna om framgångsrika modeller.

Sedan har förstås inte Svenska kyrkan ambitionen att utforma gudstjänsterna i enlighet med 1 Kor 14. Församlingen i Korinth bestod kanske av trettio personer på sin höjd eftersom man kunde mötas i ett privathus. Och Paulus klargör att "alla" som har något att bidra med inte inkluderar kvinnorna. Barn och slavar kanske inte heller förutsattes yttra sig, kan man tänka sig. Så den modell för dialog och delaktighet som Paulus skissar gällde kanske ett tiotal personer. Förutsättningarna blir annorlunda om man är avsevärt fler.

li sa...

Är man avsevärt fler än tio personer i en genomsnittlig kyrka, då? ;o)

Jag vet inte vad Paulus menade med kvinnor-tiga-i-församlingen-meningen, det vet inte du heller. Man tror ju att det kan vara i referens till något särskilt där betydelsen förkommit under tiden, men jag tycker inte det spelar någon avgörande roll heller vad Paulus tyckte. Han var inte perfekt. Han gjorde så gott han kunde. Jag gör så gott jag kan. Om tvåhundra år kommer människor förmodligen göra så gott de kan. Om man måste hitta bibelreferenser till allt man gör så finns det ju gott om ställen där Jesus uppmanar kvinnor att berätta för andra, att sluta jobba och sätta sig och lyssna, osv.

Jag tror på hemförsamlingar på något vis. Lite knytis liksom. På ett andligt vis.

Anonym sa...

Hapax. Jag tror du läser 1 Kor snett om du menar att Paulus exkluderade kvinnor från delaktighet i sammankomsterna. (Vad i så fall med 1 Kor 11 där dom förutsätts be och profetera?) Frågan vad vi ska göra med "kvinnan-ska-tiga-versen" är komplex, men jag lutar åt exegeten Gordon Fee som menar att dessa verser inte är ursprungliga både på interna och externa textkritiska grunder. Verserna förekommer på olika ställen i manuskripten, och i ett fall i form av en marginalanteckning.

Du väljer att utgå från att Sv K:s gudstjänster ska fortgå ungefär som nu, och därför blir 1 Kor 14 irrelevant (en slags omvänd fundamentalism, men med ett annat fundament). Ett alternativ är förstås att vända på steken. Tänk om vi normalt sett borde samlas i mindre grupper i hemmen så att varje kroppsdel i kroppen de facto kan vara i funktion?
/Jonas