tisdag 9 september 2008

Jag skriver en bok om det

I stället för att blogga åt jag i går kväll middag med en professor från Yale. Vi pratade om lite av varje, och apropå presidentvalet frågade jag honom om han hade någon teori om varför det är en så viktig politisk fråga i USA att vara mot homosexuellas rättigheter (en skillnad mellan kandidaterna är att Obama inte kommer att legalisera samkönade äktenskap, medan McCain verkligen inte kommer att legalisera samkönade äktenskap). Jag förstår att det är viktigt för homosexuella att bli accepterade. Men varför är det viktigt för heterosexuella att inte acceptera homosexuella? Professorn nickade eftertänksamt och svarade: Jag håller på och skriver en bok om det.

Det är ett bra svar. Jag önskar att jag själv hade kunnat använda det lite oftare. Men nu var det hans bok det handlade om. I korthet menar han att det egentligen inte handlar om homosexualitet. Det handlar om sexualitet. Homosexualiteten är bara toppen på isberget, som handlar om att sexualiteten överhuvudtaget ändrat innebörd så att den nu är något annat än vad den var för två generationer sedan. Jämställdheten har medfört att sex nu är ömsesidigt i stället för hierarkiskt. Och preventivmedlen innebär att sex för det mesta inte har med fortplantning att göra. Med denna nya innebörd i sexualiteten kan lika gärna två män, eller två kvinnor, ha sex med varandra som en man och en kvinna. Men vårt (d v s amerikanernas) sätt att tänka kring sex har inte hängt med. Gamla värderingar har blivit föråldrade, men de nya värderingarna har inte riktigt funnit sina former. Så mycket har förändrats så snabbt att många inte orkar med att ändra en sak till. Därför är motståndet så starkt mot homosexuellas rättigheter, fastän argumenten oftast är ganska svaga.

Ungefär så tror jag han sa. Jag ska förstås läsa boken när den kommer ut. Men fram tills dess får jag fundera på egen hand. Och med hjälp av min läsarpanel. Ligger det något i det professorn säger? Vad tror du?

3 kommentarer:

Niclas sa...

Jag tror det ligger mycket i det du skriver. Den hiskeliga samhällsutveckling som ägt rum de senaste 100 åren har ju inneburit stora framsteg för homosexuellas rätt att få existera och synas i det offentliga. Från att ha varit olagligt och betraktats som något sjukligt (I Sverige avskaffades sjukdomsdiagnosen först 1979!)är det idag, juridiskt sätt, inte mycket som skiljer homosexuella från heterosexuella. I västvärlden vill säga. Utifrån ett strukturfunktionalistiskt perspektiv är grundtanken att snabb social differentiering medför att det skapas oordning. Vad gäller synen på sexualitet tycks det som att den sociala integreringen av de nya värderingarna inte har hunnit med vilket skapat oordning där konflikter uppstår mellan olika grupper. Detta blev lite nördigt teoretiskt men stämmer väl med den bilden som du beskriver.

hapax sa...

@ niclas

"Nördigt teoretiskt" behöver man inte be om ursäkt för på en fikonspråkblogg... :)

Niklas Hellgren sa...

Jag tror att du är nära sanningen när du skriver att sexualiteten har fått en mindre hiearkisk innebörd. Att den förändras genom tiderna är ju välbekant - man behöver bara tänka på hur synen på idealkvinnan har förändrats från rund och blek (=är rik och slipper kroppsarbeta) till smal och brun (=är välinformerad om hälsa till skillnad från underklassen och har råd att åka på solsemester).

Och såväl hetero- som homosexualitet som sociala identiteter är 1800-talsuppfinningar; innan dess fanns bara praktik, inte identitet.

Vad "behöver" samhället för sexualitet? Tänk på hur onani sågs som en sjukdom under en tid då fabrikerna behövde massor av arbetskraft - jag tror inte att det var en slump. I dag börjar den gamla industriella samhällsstrukturen med klassiska kärnfamiljer rubbas av serie-monogami (som i Sverige där hälften av alla gifta skiljer sig), samkönade förhållanden och allsköns syndigt leverne.

Våra sexual- och samlevnadsvanor påverkar vilka och hur många som får barn, hur familjen ser ut, vilka som står till arbetsmarknadens förfogande och så vidare, och när den gamla amerikanska 50-talsidyllen med vita trästaket och glada, snabbmats- och hushållsapparatskonsumerande familjer med två bilar börjar vittra sönder så blir grupper som har anledning att värna om det gamla oroliga.

Senmoderniteten med dess globalisering och mångfald av möjliga identiteter och livsstrategier som man kan glida in och ut ur inger också många oro. Alltså får vi en reaktion: tillbaka till välkända, trygga mönster. Mer disciplin, mer auktoritetstro, mer vi och dem-tänkande, ökad nationalism och främlingsfientlighet.

USA är otrygghetens förlovade land där folk är livrädda för inbrottstjuvar och gatuvåld (och alltså beväpnar sig - och skjuter ihjäl varandra), där man bygger fängelser på löpande band och internerar allt fler människor trots att brottsligheten har minskat kraftigt sedan drygt 20 år tillbaka, där hårda nypor och vapenmakt för att kuva de hemska och svartmuskiga möts av hurrarop.

Där finns högerkristna vilkas motsvarighet knappast finns i Sverige, och de är mäktiga. Det är meningslöst att kandidera till presidentämbetet är man inte är för dödsstraff, mot abort och för fri vapenförsäljning. Och Sarah Palin är kreationist.

Samkönade äktenskap? No way, José.