lördag 13 september 2008

Finns det kristen etik?

Det talas mycket om kristen etik och kristna värderingar. Ofta syftar man då på vissa specifika åsikter om rätt och fel, som t ex att det är dåligt med abort och homosexualitet men bra med generös flyktingpolitik. För att ta exempel som tenderar att skapa rubriker. Men det finns förstås inga kontroversiella frågor där alla kristna är överens. Så frågan är vad som är kristet med den kristna etiken. Eller om den ens är etik.

Jag har tidigare varit inne på att det finns två olika kristna sätt att definiera vad som är Guds vilja. Antingen handlar det om att följa Bibelns och kyrkans instruktioner. Eller så handlar det om att försöka avgöra vad det i olika sammanhang innebär att älska sina medmänniskor.

Det är förstås inte möjligt att översätta Bibeln till en uppsättning regler för alla tänkbara situationer i livet. Bibeln är inte skriven så. Och livet fungerar inte så. Men ponera att det vore möjligt att hela tiden veta vad som är Guds påbud. Då skulle det inte finnas utrymme för någon kristen etik. Då skulle det kristna livet bara handla om att lyda order. Och den som bara lyder order frånsäger sig eget ansvar för sina handlingar. Orderlydnad handlar om disciplin, inte etik. Den enda möjligheten till etiskt handlande skulle vara om man valde att bryta mot Guds order, för att i stället göra det man ansåg vara rätt. Men då skulle det per definition handla om en okristen etik.

Den andra extremen vore att i varje situation försöka att förutsättningslöst avgöra vad som är bäst för alla människor. Det är förstås inte heller möjligt. Man måste ha vissa tumregler att följa. Annars skulle det bli väldigt mycket grubblande och ganska lite handling. Och det skulle inte heller finnas något specifikt kristet med etiken om den inte erkände några kristna traditioner, exempel eller handlingsmönster.

Kristen etik handlar om att föra en dialog mellan Bibeln och den kristna traditionen å den ena sidan, och den moderna världen och medmänniskans behov å den andra. Kristen etik är alltså en process, inte ett åsiktspaket. Man kan inte avgöra en fråga genom att hänvisa till kristen etik. Men som kristen bedriver man kristen etik när man reflekterar över rätt och fel dels i ljuset av sin tro, och dels i ljuset av våra nutida kunskaper och erfarenheter.

För att ta ett aktuellt exempel: Om man endast utifrån bibelord och kyrklig tradition hävdar att det är fel med samkönade kärleksrelationer, då har man bara argumenterat för att det inte är traditionellt kristet. Man har inte visat att det är något moraliskt fel med samkönad kärlek, eftersom man inte vägt in homosexuellas erfarenheter och modern kunskap om människans sexualitet, och därmed inte fört ett etiskt resonemang. Kristen etik blir det när man låter kristen tradition och homosexuellas erarenheter belysa varandra.

Så svaret på frågan i rubriken är att det finns kristen etik. Men det finns inte en kristen etik. Om man monopoliserar sin åsikt i någon etisk fråga som den enda sant kristna, då missbrukar man Guds namn. För kristendomen är inte ett åsiktspaket. Kristendomen handlar inte om etik, utan om tro, hopp och kärlek. Tro på Jesus. Hopp om Guds rike. Kärlek till medmänniskan. Etiken kommer sedan.

25 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har läst dessa två inlägg och tycker dom är intressanta, samtidigt som jag saknar något som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Men uppdelningen mellan "blind lydnad" eller "förnuft" kan jag i alla fall inte tro på. Även vårt förnuft är en social konstruktion (som vi numera vet?), och lydnad måste inte innebära att man lyder mot bättre vetande.

Sen undrar jag också om du vill förtydliga dom sista meningarna. Du verkar skilja på "etik" och "kärlek till medmänniskan". Vill du förtydliga?
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188

hapax sa...

@ Jonas

Roligt att ha dig här. För andra läsare vill jag passa på att rekommendera din blogg. Definitivt en av de intressantaste kristna bloggarna på svenska. Om man inte är rädd för att få sina invanda tänkesätt utmanade...

Jag menar inte att ställa lydnad och förnuft mot varandra. Båda behövs. Min fråga är HUR jag med hjälp av mitt förnuft ska avgöra vad det är som är Guds vilja, som jag förstås ska vara lydig mot, i nutida situationer och moraliska dilemman. Alternativen jag ställer mot varandra är antingen bibelord/tradition/regler eller empati/erfarenhet/vetenskap. Min slutsats är att man alltid hamnar någonstans emellan dessa två extremer, och att jag lutar åt att lägga störst vikt vid det senare alternativet. Alltså att Guds vilja uppenbaras för mig främst genom vad jag vet och tror är bäst för mina medmänniskor. Men som kristen förhåller jag mig förstås också till Bibeln och traditionen och utgår från att det finns viktig vägledning för mig där. Men skulle jag hamna i en situation där traditionella kristna uppfattningar hamnar i konflikt med kärleken till medmänniskan, så är det kärleken som gäller. Jag tror att Jesus skulle hålla med om det.

Tankeexperimentet med den blinda lydnaden för Guds order är förstås helt verklighetsfrämmande. Poängen är att argumentera för att en kasuistisk läsning av Bibeln som regelbok för alla situationer varken är möjlig eller önskvärd.

Kärleken handlar om känsla, vilja och engagemang för medmänniskan. Etiken syftar till att förnuftsmässigt formulera hur detta engagemang ska gestaltas på bästa sätt. Typ.

vänstra stranden sa...

Intressant. I vår individualistiska tid tenderar allt fler moraliska val att falla ned på individen vilket gör frågan om en "kristen etik" än mer problematisk. Själv bekänner jag mig till en kristen existentialism där ensamheten ju lindras något av nåden. Kierkegaard har sagt många saker som tål att upprepas t ex om vikten av att odla sin personlighet för att fördjupa sin andlighet. Läs t ex "Sjukdomen till döds"./VS

Lars Flemström sa...

Det enda sättet att avgöra vad som är Guds vilja är att undersöka vad Gud har uppenbarat som sin vilja. Och då måste vi gå till Bibeln och kyrkans Tradition. Kyrkans "traditioner" är något annat. Traditionen är de lära som apostolarna lämnade över till kyrkan, som har till uppgift att föra denna Tradition oförfalskad vidare. Bibeln är egentligen en del av Traditionen, men Traditionen är också den rätta förståelsen av Bibeln. Vem kan veta bättre hur Bibeln ska förstås, än de som skrev Bibeln? Vilket de gjorde under den helige Andes ledning. Även om Bibeln är skriven i tidstypisk dräkt, så är dess sanningar eviga och påverkas inte av samhällets förändringar.

Från detta måste emellertid skiljas tillämpningen av Guds ord. Och det är väl här som kristen moralfilosofi och etik kommer in i bilden.

Anonym sa...

Hapax. Jag har påverkats en del av postmodernt tänkande, och delar uppfattningen att det inte finns något generellt allmänmänskligt förnuftigt "out there". Det enda vi har att tillgå är en uppsättning traditioner/strömningar med specifika praktiker som bär upp en viss berättelse om "verkligheten", ett visst paradigm. Det finns inget sådant som en rationalitet som så att säga svävar fritt där ute, redo att laddas ned. Jag tror också att din dikotomi tradition - erfarenhet förutsätter en västerländks modern individualism som jag tycker är på väg att krackelera.

För mig blir därför valet snarare mellan vilken tradition vi ska tillhöra, vilka praktiker som formar våra liv och vilken berättelse vi använder för att konstruera verkligheten, än ett val mellan "Bibeln" eller "vetenskapen".
/Jonas

Lars Flemström sa...

Paulus skrev i brevet till romarna 2:14-15: "Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen. Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan."

Guds vilja kan inte underorndnas någon mänsklig moral och etik. Man kan inte sätta människors regler som en måttstock som Gud ska bedömas efter. Och vad Gud vill,finner vi i uppenbarlsen (se min föregående kommentar). Men hur förklarar vi då, att även de hedningar och ateister, som aldrig hört talas om uppenbarelsen, kan göra rätt och uppfylla Guds vilja? Eftersom människan är skapad av Gud, är det en del av människans natur att göra rätt - men detta fördunklas av synden.

Men det räcker inte med vilja att göra rätt. Bristande kunskap om konsekvenserna av handlandet kan ändå leda fel. Det är inte heller alltid så lätt att avgöra vad som är tolkning av Guds ord, och vad som är tillämpning.

hapax sa...

@ Jonas

Jag har stor respekt för din linje att försöka tillämpa Jesu undervisning så bokstavligt som möjligt. Även jag ser det som min väg som kristen att följa Jesu exempel och undervisning så troget som möjligt. Jag hamnar väl någonstans mellan dig och min lutherska tradition i synen på hur bokstavstrogen man kan vara i det avseendet... :)

Men när det gäller nutida kristen etik menar jag att vår terräng skiljer sig såpass mycket från den antika palestinska terrängen att evangelierna inte fungerar som en karta över vår tillvaro. Evangelierna är för mig snarare kompass än karta i moraliskt hänseende. Ett personligt exempel på detta är att min pacifistiska övertygelse är inspirerad av Jesus, men när jag argumenterar för pacifism talar jag mer om Gandhi, kärnvapen och Irak-kriget än om Jesus.

Jag försöker formulera en teori om kristen etik som stämmer med hur jag faktiskt går till väga i etiska resonemang. Många som säger att Bibeln är det enda rättesnöret för handlandet gör nog i praktiken
ungefär som jag - man bortser från bibelord som inte verkar relevanta i vår tid, och man tolkar andra bibelord utifrån moderna förutsättningar (som t ex läkarvetenskapen, principen om alla människors lika värde, individualismen, och hotet mot miljön). Men när det passar ens syften kan man ta ett bibelord som förevändning för att slippa sätta sig in i komplexa frågor och andras situation, för man vet ju redan vad Guds ord säger. Det är den inkonsekvensen jag vill komma åt.

Lars Flemström sa...

hapax,
det blir inte lättare för dig, när personer som anser sig vara bibel- eller bekännelsetrogna har så olika åsikter sinsemellan. Att Jonas driver "den radikalreformatoriska" bloggen indikerar att han och jag har olika åsikter om kyrkan och kyrkans tradition.

Med Traditionen menar jag den lära som apostolarna lämnade över till kyrkan, bl.a. den traditionella tolkningen av Skriften. Med Traditionen menar katolikerna även dogmatiska uttalanden av påvar och koncilier.

Att sedan varje kyrka har sin "tradition" är inte riktigt samma sak, eftersom vi inte gör anspråk på att alla seder och bruk i kyrkan har gudomligt ursprung, utan snarare är människans försök att tjäna Gud.

Vi som tillhör Svenska kyrkan är påverkade av Henric Shartau, som jag skrivit om på min blogg, på gott och ont. Låt mig då säga att medan katoliken syndar, går till bikt och syndar igen, kan kravet att inte synda igen kännas övermäktigt för protestanter i allmänhet, och schartauaner i synnerhet. I stället för att - som katoliken - erkänna att en viss handling är synd, och det har jag gjort, bikta sig och få förlåtelse - finns en tendens hos oss att lösa problemet genom att förneka att samma handling är synd.

I princip instämmer jag i det du skriver, i synnerhet om karta och kompass. Traditionen med stort T är alltså den lära som apostlarna lämnat över till kyrkan, Skriftern och hur de ska förstås; traditionen med litet t är kyrkans tillämpning av densamma, kyrkans moral och etik.

Men sedan är ju förstås frågan vad som är tolkning och vad som är tillämpning. De flesta frikyrkokristna anser att Bibeln inte ska tolkas, utan att den rätta förstålsen ger sig själv, om man söker Andes vägledning medan man läser.

Det är emellertid viktigt tycker jag att vi uppfattar Guds ord som eviga sanningar, till skillnad mot människors tankar. Vad som idag framstår som oförenligt med det profana samhällets etik och moral, och sett till konsekvenserna även med det kristna kärleksbudet, kan i ett annat tidsperspektiv framstå som en självklarhet.

Du skriver att du är pacifist. Det framstår i dag nästan som en själlvklarhet (i varje fall ska man undvika militära lösningar i det längsta). Men hur var det för tusen år sedan? På gränsen mellan hedendom och kristendomen uppfattades kristendomen av vårt land som en fredsreligion.

Då var det lätt att inte synda på det sexuella området, men det kunde vara mycket svårt att inte dräpa sin ovän! Hur hade världen sett ut idag, om man helt sonika hade strukit "Du skall icke dräpa"? Det var ju ändå ingen som kunde följa det budet när det krisade...

hapax sa...

@ Lars

Jag tror inte det är så fruktbart att säga att "det enda sättet att avgöra vad som är Guds vilja" är att gå till Bibeln och Traditionen, eller att tala om "Guds ord som eviga sanningar". Det finns många skäl, men jag ska bara nämna några:

1) Det är inte så vi läser Bibeln. De allra flesta instruktionerna och befallningarna i Bibeln bortser vi från, som t ex större delen av Torahn i Andra till Femte Mosebok. De är inga eviga sanningar för oss.

2) Det är inte så vi gör kristen etik. Vare sig vi vill det eller ej hämtar vi vår grundläggande referensram från vår egen kultur, inte från Bibeln. Vad vi ser som rimligt styr vilka bibelord vi fäster avseende vid och hur vi tolkar dem. Exempel: Alla människors lika värde är ett axiom i vår kultur. Men så är det inte i Bibeln. Att vissa människor är slavar tas för givet i både Gamla och Nya testamentet. Men för oss är det uteslutet att se slaveri som förenligt med kristen etik.

3) Det är inte så Jesus går till väga. Jesus bryter gång på gång mot Bibelns bud när dessa hamnar i konflikt med medmänniskans behov. Det är fariseerna som är bokstavstrogna, inte Jesus.

hapax sa...

@ Vänstra Stranden

Mitt ex av Kierkegaard i urval är fortfarande osprättat. Jag ska göra bättring.

Lars Flemström sa...

Även om det kan vara svårt att avgöra vad som är Guds vilja, kan vi inte gör vår egen vilja, vår egen kultur, vår egen referensram till Guds vilja. Den kristna etiken är öht inte Guds vilja, utan ffa teologers och kristna filosofers försök att ställa upp handlingsmönster med utgångspunkt i det de tror är Guds vilja.

Jag tror inte du kan ge ett enda exempel på att Jesus har brutit mot Bibelns bud. Det är orimligt eftersom Jesus är Gud, och Bibeln är Guds ord. Skulle han bryta mot sina egna ord? Då har vi missförstått... Men man ska också ha klart för sig Gamla Testamentets roll i frälsningshistorien, som ett visst historiskt skede innan Jesus offrade sig på korset.

Det är annars helt riktigt att vi själva styr vilka bibelord vi fäster avseende vid, men vi kan inte göra en mänsklig svaghet till Guds vilja. Och sedan frågar jag hur man, utan något som helst stöd i vare sig Skrift eller Tradition, kan lägga in helt nya tolkningar av Bibeln? Då förnekar man att Bibeln är Guds ord, och att det fanns en (av den helige Ande inspirerad) avsikt med varje ord, som bibelförfattarna skrev.

Som exempel: När jag nu skriver om Skriften med stort S, så menar jag en alldeles speciell skrift, och då ska ingen komma två tusen år efteråt och påstå att jag syftar på Koranen, som förvisso också är en skrift. Man måste läsa varje bok, inte bara Bibeln, i den avsikt som den skrevs.

Det här med att vissa handlingar kallas synd. Tja, om vi själva hade fått Guds tillåtelse att definiera vad som är synd, hade vi inte syndat, och då hade Jesus inte behövt dö på korset - för våra synders skull!

hapax sa...

@ Lars

Jag förstår inte hur du menar. Ska vi försöka frigöra oss från vår kultur och återinföra slaveriet, eftersom det är en biblisk ordning? Avveckla jämställdheten? Driva ut demoner?

I evangelierna är det ett stående tema att fariseer och skriftlärda kritiserar Jesus för att han bryter mot Lagen, d v s Bibelns bud. Några exempel:
1) Jesus botar på sabbaten.
2) Jesus försvarar sina lärjungar när de skördar säd på sabbaten.
3) Jesus ser sig inte som oren när han rört vid en kvinna med blödningar.
4) Jesus förbjuder skilsmässa.
5) Jesus upphäver kosherreglerna när han förklarar all föda för ren.
6) Jesus omöjliggör tempelkulten när han driver ut dem som säljer offerdjur.
7) Jesus förlåter synder utan de lagstadgade offren.

Som kristna ska vi följa Jesus. Att följa varje bibelord är dels omöjligt, dels ofta i konflikt med att följa Jesus. Jag tycker det är rimligt att försöka formulera bibelsynen på ett sådant sätt att det går att tillämpa den i praktiken. Annars blir det bara rituella formuleringar som ska skilja "renläriga" från "icke renläriga".

Lars Flemström sa...

Jesus var Guds son, han var och är alltså Gud, sann Gud och sann människa och fri från synd. En människa har ingen rätt att upphäva något som Gud har instiftat, men teoretiskt sett kunde Guds son göra det.

Emellertid sa Jesus att han inte hade kommit för att upphäva lagen och profeterna. Tvärtom skärpte han lagen, vilket exemplet att han förbjöd skilsmässor visar. Att han bröt mot fariseernas regler visar att de saknade stöd i Guds ord. Jesus visade hur GT ska tolkas, och har genom apostlarna och kyrkan visat hur hans egen undervisning ska förstås. Enligt den kristna religionen är NT "nyckeln" till GT, som ger den frälsningshistoriska bakgrunden till Jesu människoblivande, död och uppståndelse för att frälsa mänskligheten från det fördärv som GT berättar om.

Gud har på olika sätt uppenbarat sin vilja genom Skriften, men Skriften är också en historisk exposé över över den fallna Skapelsen. Slaveriet är förvisso en ordning, som förekommer i Bibeln, men det är en mänsklig ordning, som strider mot Guds vilja.

Det finns två diken. Det ena är en "bokstavstroende" tolkning av lösryckta bibelcitat, i strid med den skriftförståelse som bibelförfattarna själva har givit. Det andra diket är att det står människan fritt att tolka Bibeln, med stöd av t ex forngrekiska ordlistor och vanliga föreställningar i samtida hednareligioner.

En grundtanke i kristendomen, och f.ö. alla religioner, är att det finns ett (eller flera) "väsen", som står över människan. Utmärkande för de monoteistiska religionerna kristendom, judendom och islam är dessutom att Gud är allsmäktig och ofelbar.

När våra handlingar, trots avsikt att göra som Gud vill,får oönskade konsekvenser, beror det på vår egen och världens syndiga natur efter syndafallet.Det är inte Guds fel, det är inte Guds ords fel. Människans, vår egen syndfullhet, är något som vi får leva med tills Jesus kommer tillbaka på den yttersta dagen.

Det vore förmätet att tro att bara för att man är kristen, så är man en bättre människa än hedningar och ateister. Detär ett faktum att vår bibelförståelse påverkas av vår kulturella bakgrund, etc, men detta är egentligen fel.

hapax sa...

@ Lars

"Slaveriet är förvisso en ordning, som förekommer i Bibeln, men det är en mänsklig ordning, som strider mot Guds vilja."

Jag håller med dig. Men HUR vet du att slaveriet strider mot Guds vilja? Står det så i Bibeln? Eller kan det vara så att du, liksom jag, är påverkad av vår kulturs föreställningar om mänskliga rättigheter? Hur anser du att bibelord som 1 Kor 7:20-24, Ef 5:5-9 och 1 Pet 2:18-25 ska tillämpas på de former av slaveri som förekommer i vår tid?

Lars Flemström sa...

Uttalandet i GT att människan skapades till Guds avbild samt Jesu ord i NT "Här är inte jude eller grek, slav eller fri", tolkat enlig den kristna kyrkas Tradition, eftersom kyrkan från första stund kämpade mot slaveriet.

Förvisso har många försök gjorts att rättfärdiga slaveriet med bibelcitatm, men det har varje gång varit stickspår.

Men det fanns ett problem med frigivning speciellt när det gällde kristna slavar hos kristna slavägare. Det fanns inga socialförsäkringar för frigivna slavar, så att de kunde gå ett sämre öde till mötes som fria, än att fortsätta att vara slavar hos en kristen slavägare. Dessutom saknades religionsfrihet för både slavar och fria arbetare.

Kyrkan tvingas därför till kompromissen att kristna slavägare skulle behandla sina slavar som om de vore medlemmar av slavägarens egen familj. Men kyrkan arbetade långsiktigt för slaveriets upphörande.

hapax sa...

@ Lars

"Men kyrkan arbetade långsiktigt för slaveriets upphörande."

Mycket långsiktigt i så fall. Det var först i samband med upplysningen som kristna i någon märkbar utsträckning började ta avstånd från slaveriet. Kväkare, mennoniter och metodister gick i täten, men de större kyrkorna dröjde till in på 1800-talet innan de tog entydig ställning mot slaveriet.

Anonym sa...

Hapax/Lars. Intressant debatt. Jag håller nog med ingen och båda.

När det gäller slaveriet så tror jag dels att Paulus inte var okritisk till detta, något tex 1 Kor 7 och Gal 3 ger för handen. Sen är ju Paulus undervisning inte ett partiprogram, utan riktar sig till konkreta människor i konkreta situationer, tex människor i hierarkiska äktenskap, under romersk överhöghet eller i slav-situationen. Och där manar Paulus till ödmjukhet och ett underordnande som John H Yoder kallat revolutionärt (The Politics of Jesus). Paulinskt underordnande utesluter inte motstånd. Vi ska ställa oss underst såsom Jesus ställde sig under makten på Golgata. Ödmjuka men upproriska.

Fö tror jag inte slaveriet är avskaffat, det har bara ändrat form. Löneslaveri (nu låter jag som en marxist), djurförtryck och det faktum att varor som vi konsumerar produceras av människor i slavförhållanden tycker jag visar att slaveriet fortfarande existerar...
/Jonas Lundström

Lars Flemström sa...

Nej, nu tror jag du menar negerslaveriet i Amerika. De europeiska staterna hade för länge sedan avskaffat slaveriet, men utanför deras gränser var handeln fri. Det gick en strid ström av negerslavar från hela Afrika, men särskilt Nordvästafrika till arabländerna, som då ingick i det turkiska väldet. Slavhandeln var alltså tillåten i Afrika, och de europeiska staternas lagar var inte fullt implementerade i kolonierna, och f.ö. blev ju USA självständigt under 1700-talet. Jag har sett en mängd dokument från början av 1800-talet, där den svenska kungen tillsammans med andra europeiska monarker, högtidligen lovat varandra att, om t.ex. om ett svenskt fartyg var engagerat i slavhandeln, så skulle fartyget beslagtas av staten. Fartygets ägare kunde dömas till straffarbete på livstid. Straffarbete på den tiden räknades som två fängelsestraff, alltså dubbelt livstidsstraff.

Exakt när slaveriet avskaffades i det romerska imperiet vet jag inte, men gissar att det skedde under någon av de kristna kejsarna. Sedan invaderades ju romarriket av främmande folkslag, som torde ha återinfört slaveriet.

I Sverige förbjöds slaveriet under 1300-talet, men hade då under lång tid motarbetats av kyrkan, som bl.a. lovade befrielse från skärselden för slavägare som frigav sina slavar. Försörjningern av frigivna slavar var ett problem, som krävde stora samhällsförändringar, och även i det arbetet var kyrkan ledande. Därför tog det tid. Som regel förbjöds slavhandeln innan slaveriet i sig förbjöds, men därigenom stoppades ju nyrekryteringen av slavar, varför slavarnas antal kontinuerligt minskade i takt med frigivningen.

De koloniala erövringarna och utökade handelsförbindelserna med länder som hade kvar slaveriet, ledde alltså till att europeer på nytt engagerade sig i slavhandeln, men utanför sina egna länders lagars räckvidd. Efter upptäckten av Amerika arbetade särskilt den portugiska kyrkan mot slaveriet i de portugiska kolonierna. Och det var några hundra år före de protestantiska frikyrkorörelserna. Men eftersom dessa räknas som "bokstavstroende" så är det väl ganska klart hur Bibeln ska "tolkas" i frågan om slaveriet?

My sa...

Och jag äter en knäckemacka med ägg och kaviar.

hapax sa...

@ my

Med ägg och kaviar, säger du. Mm. Nu får du mig att ifrågasätta mina prioriteringar... :)

hapax sa...

@ Lars

Du är en slugger. Snart får jag kasta in handduken av ren utmattning... :) Bara några saker till:

# Slaveriet avskaffades aldrig i Romarriket. Romarriket upphörde, men slaveriet fortsatte i Bysans och europeisk medeltid.

# På 1300-talet (tusen år efter att kristendomen blivit statsreligion) övergick det medeltida europeiska slaveriet i livegenskap. Men icke-kristna fick förstås förslavas.

# Först på 1800-talet förbjöds slaveriet helt i den kristna världen, då industrialismen gjort slaveriet onödigt.

# Om kväkarna mot slutet av 1600-talet var först med att tolka Bibeln som principiellt emot slaveriet, så tycker jag det styrker min tes. Vår läsning av Bibeln i det här avseendet är beroende av en lång utveckling av synen på människans värde och värdighet. Det är inte något som bara står där i Bibeln som en tidlös sanning.

Lars Flemström sa...

hapax
Du blandar ihop statsmakten och kyrkan. Slaveriet förbjöds i Sverige 1350, och ersattes inte av livegenskap, till skillnad mot de flesta andra europeiska stater.
Livegenskap är f.ö. inte detsamma som slaveri. Du driver tesen att slaveri stöds av Bibeln, för att bevisa att Bibeln inte är tillförlitlig. Då måste du antingen vara för slaveriet eller mot kristendomen.

Lars Flemström sa...

Kan tillägga att enligt marxistisk historiesyn, som är tillämplig i det här fallet, så är samhällsordningens utveckling beroende av produktionsmedlens och -metodernas utveckling. Man kunde alltså inte avskaffa slaveriet utan vidare. Någon måste i fortsättningen göra slavarnas arbete och någon måste ta ansvar för ej längre arbetsföra slavaras försörjning. Livet som fri arbetare kunde vara sämre än att vara slav. Om man ändå avskaffade slaveriet, behövdes snabba förbättringar av produktionsmetoderna, för att förhindra samhällets återfall i slaveri. Industrialiseringen var därför av största betydelse för avskaffandet av slaveriet varaktigt.

Särskilt under den senare kejsartiden i det romerska riket sammansmälte slavklassen med de fria förpaktarna till en enhetlig underklass. De fria förpaktarna uppkom som en särkild klass till följd av att utbudet av slavar på slavmarknaderna minskade till följd av frigivning av slavar. Och du menar att kristendomen inte spelade någon roll i den utvecklingen, att alltfler slavägare övergick till kristendomen och frigav sina slavar?

hapax sa...

@ Lars

"Du driver tesen att slaveri stöds av Bibeln, för att bevisa att Bibeln inte är tillförlitlig. Då måste du antingen vara för slaveriet eller mot kristendomen."

Nej. Det är inte alls så jag menar. Har jag uttryckt mig så otydligt, eller missförstår du mig med avsikt? Jag gör ett sista försök att förklara vad jag menar. Men det får bli min sista replik i den här konversationen.

Min tes är att kristen etik inte bygger bara på Bibeln. Det finns även andra källor till kunskap om Guds vilja.

Poängen med mitt exempel om slaveriet handlar inte alls om Bibelns tillförlitlighet. Det handlar om att vi har andra värderingar än vad Bibelns författare hade. Det finns inga utsagor i Bibeln om att slaveriet i sig skulle vara mot Guds vilja. Så att vi idag tar för givet att slaveri är mot Guds vilja, beror på att vi hämtar våra etiska axiom från andra källor än bara Bibeln.

Den västerländska humanismen, med värderingar som alla människors lika värde, kan inte logiskt härledas ur Bibeln. Men den har förstås rötter i Bibeln och kristendomen. Jag menar att Bibeln och kristendomen haft en viktig roll för slaveriets avskaffande. Inte för att det var Bibelns sanna innebörd om man läser bokstavligt, utan för att det i en historisk process över 1 800 år blev den segrande tolkningen av Bibeln.

Vi tolkar och omtolkar och gör urval ur Bibeln, och det är så det måste vara. För vi är kallade att följa Jesus i att sätta medmänniskans behov i centrum för etiken. Kärleken är lagen i dess fullhet.

Lars Flemström sa...

Vi är kanske inte så oeniga som det verkar, men definierar företeelserna olika.