Paulusbreven visar att kvinnornas roll var omstridd i den tidiga kyrkan. Dels finns där uppmaningar till underordning, dels finns där utsagor som stöder jämställdhet. När vi läser paulusbreven idag är det underordningstexterna som sticker ut från de normer som gäller i vårt samhälle. Men när texterna skrevs var det förstås tvärtom. Kvinnans underordning var självklar i samhället. Kvinnor som uppförde sig "som män" betedde sig anstötligt och oacceptabelt. Därför är det inte konstigt att uppmaningarna till underordning ofta stöds med hänvisningar till konventionen - vad som passar sig, hur man gör på andra håll, vad lagen säger, för ordningens skull, och vad andra ska tänka.
Det intressanta är varför det fanns anledning att komma med alla dessa förmaningar om att följa konventionen. Tydligen var kvinnans underordning inte självklar för de tidiga kristna. I princip, det vill säga "i Kristus", fanns det inte längre någon skillnad mellan man och kvinna. Alla är ett i Kristus. Och även i praktiken var åtskillnaden och underordningen upphävd på vissa punkter. Förbundstecknet var ändrat från omskärelsen, som bara gällde männen, till dopet, som var lika för alla. Kvinnor kunde vara församlingsledare (Prisca, Nymfa), lärare (Prisca), och apostlar (Junia), utan att Paulus har några invändningar mot det (dock har namnen Nymfa och Junia ofta bytts ut mot mansnamn i senare tradition).
Spänningen mellan att patriarkatet i princip är upphävt i Kristus, men gäller med full kraft i den värld församlingen lever i, leder till en mängd kompromisser, gränsdragningar och provisorier. Paulus utgår från att kvinnor kan profetera, vilket är det andliga tal vars auktoritet Paulus värderar högst, men de ska ha något på huvudet som tecken på sin rätt. Kvinnan ska underordna sig sin man, men när Paulus blir mer specifik om vad som gäller mellan makarna har de precis samma rättigheter och skyldigheter gentemot varandra (1 Kor 7). Ibland blir instruktionerna direkt motsägelsefulla, som när Paulus säger att kvinnorna ska ha något på huvudet när de ber eller profeterar, fast förresten ska de tiga helt och hållet. Eller som när ett brev slår fast att änkor ska gifta om sig och att kvinnor ska bli frälsta genom att föda barn, medan ett annat paulusbrev rekommenderar att kvinnor helst ska förbli ogifta eller undvika att gifta om sig.
Det till synes motsägelsefulla och kompromissbetonade är fullt i linje med Paulus princip att anpassa sig efter alla och göra allt för evangeliet. För att inte stöta bort människor i onödan måste man anpassa sig till situationen. Slavar ska förbli slavar, fastän alla är frigivna i Kristus. Kvinnor ska förbli underordnade, fastän de i Kristus är ett med männen. Därför är det djupt ironiskt när man idag vill vara trogen mot Paulus genom att säga att kvinnor inte ska bli präster. Då placerar man anstöten på helt fel ställe och sätter upp hinder för evangeliet. Det handlar inte om bokstavstrohet, eftersom man sällan menar att kvinnor måste ha något på huvudet när de ber, eller att de bokstavligen ska tiga i församlingen och i stället fråga sina män när de kommit hem om det är något de vill veta, eller att de aldrig får undervisa män och bestämma över män, eller att de faktiskt skulle bli frälsta genom att föda barn. Om man tillåter kvinnor att ha alla andra positioner i kyrkan och i samhället, men inte att vara just präster, då säger man raka motsatsen till Paulus som hävdade att alla genom tron är ett i Kristus. Ska vi vara trogna mot Paulus måste vi, så långt det i vårt samhälle är möjligt, ge utrymme åt alla människors gåvor och bidrag till gemenskapen. Även som präster.
Om kriget kommer... duck and cover
1 timme sedan
7 kommentarer:
Mycket intressant! Tack för detta.
När det gäller Paulus så lutar jag åt att du överbetonar dom interna spänningarna i Paulus teologi. Det finns inkoherens som jag ser det, det tydligaste exemplet är nog 1 Kor 11 där Paulus slits mellan den traditionella hierarkiska impulsen (Gud - Messias - mannen - kvinnan), och det nya "i Herren". När det gäller 1 Kor 14 contra 1 Kor 11 så tycker jag dock inkoherensen blir obegripligt stor (Paulus var trots allt intelligent och skrev ett sammanhängande brev) med din förklaring. Jag lutar istället på text-kritiska grunder åt att 1 Kor 14:33b-35 är ett senare tillägg.
När det gäller pastoralbreven så är min arbetshypotes att kärnan i dom är paulinska, men i likhet med många bibelforskare är jag skeptisk till om Paulus verkligen formulerade allt i dessa brev. Det är därför tveksam hur nära man bör knyta 1 Tim 2:11-15 till Paulus. En mer konservativ väg runt dessa verser är att Paulus angrep en kristen variant av den efesisiska gudinnedyrkan (jfr Apg 19) i vilken kvinnan upphöjdes till överordnad och där äktenskap förbjöds. Orden är i så fall en balansering till denna lära.
I övrigt tycker jag frågan om kvinnliga präster är märklig, och i synnerhet att närma sig den på bibelteologiska grunder, eftersom klerikalismen enligt dom flesta uppstod efter NT. Själv tror jag inte man kan finna något "särskilt ämbete" i dom nytestamentliga skrifterna, det tydligaste fröet till denna utveckling finns istället hos Ignatius (ca 110 evt).
Jag är därför emot allt särskilt prästerskap, män, kvinnor, bögar och straighta... :)
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188
Det är alltså ett bra initiativ att starta en diskussion om kvinnliga präster med utgångspunkt i Skriften och kyrkans tidiga tradition, i stället för att hänvsa till den sekulära svenska statens lagar (som dessutom är underordnade Europarätten).
Jag instämmer med Jonas om att Hapax bygger in onödiga spänningar i breven, men när det gäller (det särskilda) prästämbetet har vi motsatta åsikter. Emellertid är det bra att frågan belyses från den motsatta sidan.
Frågan är nämligen om det finns ett av Jesus själv instiftat särskilt prästämbete, med apostolisk succession, vars innehavare är tilldelade särskilda uppgifter, till skillnad mot det allmänna prästadömet (lekmännen) och om kvinnor kan vara präster i just den bemärkelsen.
Ingen bestrider väl att kvinnor kan vara frikyrkopastorer - och alltså ha en liknande ställning i Svenska kyrkan. Och frågan är då vilken ställning de kvinnor hade, som nu antas ha varit präster i urkyrkan. Detta är en fråga, som diskuteras på Carlottes blogg, som är en katolsk blogg som propagerar för kvinnliga präster i den katolska kyrkan.
Att förändra prästämbetet, så att det egentligen inte finns något (särskilt) prästämbete, gör inte prästämbetet mer jämställt. Det är bara genom att bejaka kvinnoprästmotståndarna ämbetssyn, och med teologiska argument visa att kvinnor kan gå in i ett sådant prästämbete, som vi får kvinnliga präster på riktigt.
@ Jonas
Många bollar i luften... Kul. Ska försöka jonglera med så många som möjligt. :)
Jag tror inte att Paulus skrev pastoralbreven. Men många av dem som ser pastoralbreven som argument mot kvinnors jämställdhet tror att det var Paulus som skrev dem. Så därför talar jag här lite pragmatiskt om paulusbreven, när jag syftar på alla brev som är skrivna i Paulus namn.
En del av spänningarna mellan t ex 1 Kor och 1 Tim förklaras nog enklast med att det gått någon generation mellan breven, och att den paulinska traditionen utvecklats i mer patriarkal riktning. Kyrkan har fått fastare former, man väntar inte Jesu återkomst lika snart, och då blir barnafödande och traditionell familjestruktur viktigare.
Men detta är ju mest en teori om brevens tillkomst. När de nu står där i Bibeln måste vi handskas med dem så som det står, oavsett vem som skrivit och när. Skrift som skrift. Därför tycker jag det är teologiskt rimligt att läsa paulusbreven som en enhet, även om det är exegetiskt tveksamt.
Med samma resonemang får vi dras med 1 Kor 14:33-35 oavsett om Paulus skrev de verserna eller inte(jag lutar åt att han faktiskt gjorde det, eftersom det inte finns några manuskript där verserna saknas). Det finns många sätt att försöka lösa upp motsägelsen mellan att kvinnor ska ha något på huvudet när de talar och att de inte alls ska tala, men alla är hypotetiska. Kanske stämmer någon av hypoteserna. Eller så går det ihop logiskt på ett sätt som vi inte kan ana. Detta illustrerar problemet med att vi ofta faktiskt inte vet vad utsagor i paulusbreven syftar på. De är inte skrivna till oss. Vi får acceptera att vi inte kan veta vad breven ursprungligen betydde för de avsedda adressaterna, och i stället försöka avgöra vad de betyder för oss.
Därför är jag inte så inne på den här teorin att 1 Tim riktar sig mot efesisk gudinnedyrkan. Det är alldeles för hypotetiskt för min smak. Det förefaller mig mest vara ett sätt att försöka få vissa bibelord att betyda motsatsen mot vad de verkar betyda, bara för att man inte gillar den uppenbara betydelsen. Jag föredrar då att läsa som det står och konstatera att jag inte håller med. Eller rättare sagt, att konstatera att kontexten ändrats så radikalt att det problem som underordningstexterna är en lösning på inte längre existerar, och att lösningen därför inte heller är relevant längre.
Och så håller jag med dig om att det inte finns någon ämbetsteologi i egentlig mening i NT. Så därför blir min bibelargumentation för kvinnliga präster mest en argumentation för att det inte finns bibliska skäl att diskriminera kvinnor. Ämbetsteologierna ser olika ut i olika kyrkotraditioner, och jag utgår förstås från Svenska kyrkans tradition. Inte för att den nödvändigtvis är bättre än andra. Men för att den är min.
@ lars
Roligt att du uppskattar mitt initiativ att bibelargumentera för kvinnliga präster! Själv tycker jag kanske att jag gav mig på ett lite ambitiösare projekt än vad jag egentligen har tid att ro i land... :P
Frågan du ställer, "om det finns ett av Jesus själv instiftat särskilt prästämbete, med apostolisk succession, vars innehavare är tilldelade särskilda uppgifter", kan inte avgöras utifrån Skriften allena. Det är en fråga om ämbetsteologi. Men frågan om huruvida kvinnor kan vara präster enligt Bibeln är inte beroende av vilken ämbetsteologi man väljer. Oavsett om man har en lågkyrklig eller en högkyrklig ämbetssyn måste man ta in utombibliska argument för att legitimera diskriminering av kvinnor. Jag menar att även de mest högkyrkliga kvinnoprästmotståndarna borde lyssna mer på Jesus än på Vatikanen vad gäller synen på kvinnor i ämbetet.
Jag reagerar starkt mot att endast en högkyrklig ämbetssyn skulle garantera "riktiga" präster. Alla präster som är vigda i enlighet med Svenska kyrkans ordning är riktiga svenskkyrkliga präster. Oavsett vad de själva eller andra har för ämbetssyn. Jag förstår inte grejen med att som högkyrklig underkänna sin egen kyrkas vigningar eller sakrament. Det är ju snarare donatistiskt än katolskt.
Ok, då förstår jag lite mer hur du resonerar. Ang pastoralbreven har jag inte riktigt bestämt mig hur jag tänker, men i praktiken hamnar vi nog nära varandra. Det finns kanoniska skäl till att acceptera breven, även om jag pga min kyrkokritiska hållning möjligen är något mer öppen i kanon-frågan. Jag tror också att breven kan beskrivas som "paulinska" i bred mening och utesluter inte att aspekter av texten härstammar mer direkt från Paulus penna.
Ang. verserna i 1 Kor 14 så förekommer de på olika ställen i manuskripten (dels där dom är nu och dels i slutet av kapitlet). Och i Codex Fuldensis är texten en marginalanteckning. Detta tyder åtminstone på att texten hängt förhållandevist löst på ett tidigt stadium. Detta tillsammans med att texten (med den enklare läsningen) tycks strida uppenbart både mot den omedelbara (betoningen på "alla" i 1 kor 12 och 14, som i paulinskt tänkande är alla döpta i församlingen, jfr Gal 3) och den övergripande kontexten (1 Kor 11 + paulinsk teologi), gör att jag lutar åt att den åtminstone borde hamnat inom klammer på liknande sätt som Joh 8 och Mark 16:9-. Men vem är jag att strida met Metzger o co. Jag har snappat upp det hela hos exegeten Gordon Fee.
/Jonas
@ Jonas
Intressant. Jag trodde att det var vi betonglutheraner som kunde tillåta oss att sovra lite i kanon, medan ni frifräsare behövde vara biblicister för att få någon grund alls att stå på. Där ser man... ;)
De där ställena som hamnar inom klammer i Nestle-Aland är uppenbart inte ursprungliga, eftersom de saknas i de tidigaste bevarade manuskripten. Men de är för bra för att strykas. Med 1 Kor 14:33-35 förhåller det sig väl ungefär tvärtom. Ofta kan man ana apologetiska motiv när Gordon Fee m fl vill räkna bort de verserna. Lectio difficilior blir att ha dem kvar.
Jo, det är nog så.
Jag utesluter inte att Paulus menade ungefär som det låter i 1 Kor 14 om kvinnorna, och i så fall håller jag inte med honom där. Jag tycker dock det är hermeneutiskt legitimt att postulera koherens i dom skrifter vi uppfattar som kanoniska (höga akademiska poäng på den meningen...). Författarens intention måste inte heller självklart vara avgörande för hur vi ska tolka texterna som Riceour mfl visat oss.
/Jonas
Skicka en kommentar