Ett argument som används mot kvinnliga präster är att Jesus valde ut tolv män till apostlar. Bland lärjungarna fanns många kvinnor, men ingen av dem fick vara med bland de tolv. Därför ska bara män bli präster. Detta är ett svagt argument. Dels för att Jesus inte säger ett knyst om att manligt kön skulle vara en viktig egenskap hos präster, ledare eller förkunnare. Dels för att de tolv inte utan vidare kan ses som en start på prästämbetet. Gruppen på tolv judiska män anspelar tydligt på Israels tolv stammar, som har namn efter Jakobs tolv söner. De tolv är en symbol för Israel, gudsfolket. Men att apostlakollegiet bestod av tolv judiska män har aldrig ansetts betyda att prästerna måste vara judar eller just tolv till antalet. Så varför skulle de behöva vara män?
Jesus antyder aldrig, som sagt, att manligt kön skulle vara betydelsebärande i någon positiv bemärkelse. Tvärtom är Jesus påfallande jämställd och antipatriarkal i sin undervisning. Han betonar att ingen på jorden ska kallas för fader, för Gud är den enda Fadern. Den som gör Guds vilja är Jesu bror och syster och mor. Punkt. Jesus-familjen har alltså inga jordiska fäder. Inga patriarker. Inget specifikt manligt ledarskap. Den patriarkala familjen undermineras när Jesus kallar söner att lämna sina fäder för att i stället följa honom, och när män förvägras rätten att ta ut skilsmässa efter eget gottfinnande. Jesus relativiserar männens makt över hustru och barn. Och det manliga könets värde överhuvudtaget relativiseras när Jesus framhåller det som ett ideal att "göra sig till eunuck" för himmelrikets skull.
Både kvinnor och män var lärjungar till Jesus. Jesus markerar tydligt att kvinnor har samma möjlighet som män att höra och förstå budskapet. Till de manliga lärjungarnas häpnad för han teologiska samtal med kvinnor. Precis som Petrus bekänner Marta Jesus som Guds son, men utan att i nästa andetag missförstå honom och bli tillrättavisad. Kvinnorna följer Jesus troget ända till korset och graven, till skillnad från de manliga lärjungarna som överger honom i Getsemane. Och Jesus sänder kvinnor att förkunna evangeliet. De tolv var förvisso män. Men kvinnan vid Sykars brunn och kvinnorna vid graven fick också i uppdrag att gå ut med budskapet om Jesus. Och bland de 72 som Jesus sände kan det mycket väl ha funnits kvinnor.
Jesu undervisning om lärjungaskapet och Jesu förhållningssätt till kvinnor och män tyder alltså snarare på att Jesus upphäver patriarkatet än att han befäster det. Ska vi vara trogna Jesu undervisning och praxis kan vi inte diskriminera kvinnor i församlingen. Både kvinnor och män kan följa Jesus, förstå Jesus och förkunna Jesus. Det finns ingen anledning att underkänna kvinnor som präster.
Snart är det Svart Fredag... Det firas bäst så här:
21 timmar sedan
6 kommentarer:
Det finns ingen anledning att ha präster överhuvudtaget. Att störta en patriarkal ordning är inte att klättra upp i den.
Ett bra initiativ att ta fram bibelargumenten, i stället för det vanliga tragglandet om av människors stadgar. Då kanske vi kan få en teologisk debatt. Men jag måste också säga att det hade nog gått att få fram argument även med en mer traditionsenlig bibeltolkning.
wAlltför övertygande argument övertygar inte. Egentligen räcker det att väga upp moståndarnas argument. Frågan är inte om kvinnor kan ha vissa tjänster, för det är klart att de kan. Utan om de kan vara präster i "högkyrklig" bemärkelse.
Man kan alltså inte bemöta argumentget "Bara män kan vara riktiga tomtar" med "Det finns inga tomtar. Nu ska ni vara sams och låtsas att ni är riktiga tomtar båda två."
Jesus hade inga kvinnliga lärjungar, då "lärjungar" är en exklusiv benämning på de tolv manliga följeslagarna. Efter att ha givit dem ett exklusivt uppdrag, lät Gud de tre kvinnorna vara först vid den tomma graven. Jmfr med att en kvinna kände Jesus inom sig, innan någon man sett honom födas. Argument för olika men jämställda.
Du är nominerad!
http://prastflickan.blogspot.com/2008/09/rodnar.html
@ lars
Det går förstås att argumentera på olika sätt för kvinnliga präster. Men så värst konstigt tycker jag inte att jag resonerar. Jag försöker bara läsa som det står.
Ofta talar vi slentrianmässigt om lärjungarna när vi menar de tolv. Men om man tittar noga ser man att lärjungarna är alla de som följer Jesus (se t ex Joh 6:66). Och bland dem fanns det också kvinnor (Luk 8:1-3, Mark 15:40-41).
Nu tog du en poäng eftersom det står så i 1917 års översättning också. Men det är ändå en tydlig skillnad mellan de tolv och de, som till och från följde honom. Om man läser "som det står" läser man vad översättarens mening. Eller det man vill läsa. Luther var noga med att undervisningen, att man rätt skulle förstå det man läste.
Jag är inte negativa till kvinnliga präster. Men om man avskaffar prästämbetet, ersätter det med något som liknar det frikyrkliga pastorsämbetet, så blev ju kvinnorna aldrig präster. Tänk på tomtejämförelsen en gång till!
@ lars
Du har förstås rätt i att "läsa som det står" ofta betyder "läsa som man vill". Det finns ingen objektiv läsning. Därför är jag alltid en liten smula ironisk när jag säger att jag läser som det står. Men det innebär inte att alla läsningar är lika rimliga. En del läsningar är helt enkelt fel.
Jag avskaffar inte prästämbetet. Men jag menar att det är fel att säga att prästämbetet _finns_ i NT, eller att det är en nödvändig konsekvens av det som sägs i NT. Synen på prästämbetet är en fråga om ämbetsteologi, inte om att "läsa som det står". Olika kyrkotraditioner har olika ämbetsteologi, och ingen av dessa teologier är den enda rätta. Det finns helt enkelt olika möjligheter att bygga kyrkan och teologin utifrån den början som ges i NT.
Min läsning här föreskriver ingen särskild ämbetsteologi. Jag bara argumenterar för att det inte är Jesus-troget eller bibeltroget att diskriminera kvinnor i ämbetet. Vill man diskriminera får man erkänna att man gör det på annan grund än Bibeln.
Skicka en kommentar