Alla bloggare med självaktning måste förstås skriva om FRA. Så nu gör jag det. Är det bara jag som tycker det finns något ironiskt med att det är just bloggare som drivit opinionen mot FRA-lagen? För det finns väl inget värre en bloggare kan tänka sig än att inte bli avlyssnad, läst och registrerad...
En annan ironi i FRA-debatten är den ömsesidiga paranoian. Från FRA-sidan: Vårt land är så hotat av terrorister och andra hemska hot "av diffus art" att vi måste filtrera och analysera all kommunikation som passerar landets gränser. Från bloggsidan: Allas vår personliga integritet hotas av att tjänstemän på FRA kommer att granska våra privata samtal och surfvanor.
Själv är jag inte ett dugg oroad för att någon på FRA skulle orka granska något jag skrivit. Jag har ju ett svenskt namn och skriver på västerländska tungomål. Men vem kan garantera att inte personer med arabiskklingande namn kommer att hamna på hemliga listor och få sina konton spärrade och sin rörelsefrihet begränsad bara för att de misstänks för samröre med terrorister?
Så jag är emot att FRA ska få granska all kommunikation över gränserna. Men ännu mer är jag emot FRA överhuvudtaget. Det finns så mycket mer påtagliga säkerhetshot som det skulle vara mera angeläget att åtgärda. Hur många dödas egentligen av terrordåd i Sverige per år? Och hur många dödas p g a droghandel, bristande psykvård eller rattfylleri?
Och ännu, ännu mer är jag emot att skicka svenska trupper i strid utomlands. Vår lilla styrka på ett hundratal soldater i ett relativt lugnt hörn av Afghanistan har i samband med FRA-debatten använts för att legitimera hemlig avlyssning i stor skala. Tänk vad som skulle kunna hända om vår beredskapsstyrka i Nordic Battlegrop hade sänts till ett verkligt krig. Om ett tiotal svenska soldater stupade i strid, vad skulle vi få se för inskränkningar i våra medborgerliga friheter och rättigheter då?
Men för att återvända till bloggandet och integriteten. En blogg, som t ex den här, utgör bland annat en systematisk och omfattande åsiktsregistrering. En del väljer därför att vara anonyma, medan andra anger sin IRL-identitet. Själv har jag valt att vara anonym. Främst hänger det ihop med att jag inte vill att vem som helst ska kunna kolla upp mina åsikter om allt möjligt med bara en enkel googlesökning. Men samtidigt tycker jag det finns ett värde i att stå för sina åsikter med sitt namn. Jag skulle alltså egentligen vilja att man skulle kunna gå från hapax till mitt IRL-namn, men inte från mitt namn till hapax. Finns det någon behändig möjlighet att ordna det så? Hur resonerar ni andra kring att vara anonyma eller öppna med er identitet?
Från tillväxt till utveckling
8 timmar sedan
1 kommentar:
Jag har valt att skylta med mitt namn en bit in, för att åsikterna i sig skall synas först, sen är det ju inte speciellt svårt för folk som känner mig att förstå vem som skriver bloggen eftersom det finns vissa specialområden.
Samtidigt tror jag att det är lättare att misstänkliggöra en person som är helt öppen med sina åsikter, ingen kan ju hävda att man utför otillbörlig lobbying annat än i egen sak. Att folk skulle googla mig, gör inget - jag står för det jag skriver, och tror att de som skulle bli väldigt upprörda över något, nog hittar sånt ändå.
Skicka en kommentar