Ömheten i ett slag över munnen

Det här är ganska roligt. Eller snarare tragiskt, om man tar det på allvar. Två bloggande halvkända kvinnor efterlyser "riktiga män", som inte är jämställda mespappor som bara har ögon för sina små barn. Må så vara. Smaken är ju olika. Men så ställer de saken på sin spets genom att skriva: "När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen?" Ömhet. Det kan det nog finnas. Men då sitter den väl i munnen snarare än i slaget.

Här sätter de fingret, eller hela knytnäven, på det som är fel med den traditionella konstruktionen av manlighet. Manlighet handlar ytterst om våld. En riktig man är beredd att ta till våld för att försvara sin kvinna, eller sitt land. Eller för att tillrättavisa sin kvinna när hon satt sig upp mot Honom som visar sin ömhet genom att slå.

Denna våldsamma manlighet, som personifieras av Sylvester Stallone och George W Bush och Vladimir Putin och alltför många andra, borde höra hemma på historiens sophög. Men ständigt lyckas den reproducera sig på nytt. Dels är det männens fel, som låter manligheten komma i vägen för deras mänsklighet. Dels är det kvinnornas fel, som låter dessa defekta män dominera och slå och reproducera sig.

Men kristna män är fina män. Vi brusar inte upp. Vi använder inte våld (utom i rikets tjänst). Och vi underordnar oss Fadern som älskar sina barn och därför agar dem och slår dem. Över munnen, om det behövs. "Jag knyter handen för att slå när jag ser ditt rofferi och det blod som flyter hos dig", säger Herren i Hes 22:13. Och sedan kommer de allra värsta verserna i Bibeln, där Gud hämnas på sina hustrur (pluralis) som varit otrogna med andra folk och andra gudar. Så här kan det låta:

"Så säger Herren Gud: Jag skall prisge dig åt dem du avskyr, åt dem du har vänt dig från. I avsky skall de göra upp med dig. De skall ta allt du äger och har, tills du ligger där alldeles naken, med ditt horiska sköte blottat och ditt otuktiga horande avslöjat. Detta skall drabba dig för att du sprang efter andra folk och horade med dem och orenade dig med deras gudabilder." (Hes 23:28-30)

En del bibelord går bara inte att använda. Gud som förorättad make som hämnas på sin hustru genom sexuell förnedring och sexuellt våld. Det är inte så uppbyggligt. Jag skulle hellre föreställa mig Gud som en jämställd mespappa som bara har ögon för sina barn. Eller rent ut sagt som en kvinna. "Som en mor tröstar sitt barn, så skall jag trösta er", säger Herren (Jes 66:13). "Jag är som ett litet barn, som barnet i moderns famn" (Psalt 131:2). Det är ömhet jag kan känna igen som just ömhet.