Vad är det som är kristet med äktenskapet?

Äktenskapet är förstås inget kristet påfund. Äktenskapet har i någon form funnits i så gott som alla mänskliga kulturer vi känner till. Den tidiga kristendomen värderade celibatet högre än äktenskapet, med stöd av uttalanden av både Jesus och Paulus. Och den lutherska reformationen såg äktenskapet som en ”världslig sak”, en ordning som har mer med samhället än med kyrkan att göra. Ändå betraktas äktenskapet av många som en kristen fråga, något som kyrkorna värnar om, och som staten inte kan lagstifta om utan kyrkornas godkännande.

Diskussionen om samkönade äktenskap borde leda till att kyrkorna noga tänker igenom vad som egentligen är den kristna innebörden av äktenskapet. Man kan inte hålla fast vid traditionella positioner bara för att de är tusen år gamla. Man måste också fråga sig vad i traditionen som är värdefullt och vad som möjligen varit förtryckande.

Vad är det då som är bärande i kristen äktenskapssyn? Jag ska titta närmare på fem bibliska motiv som brukar komma till användning när man talar om vad som teologiskt sett är konstituerande för äktenskapet.

1) Fortplantningen. Enligt 1 Mos 1 skapades människan till man och kvinna och fick i uppdrag att vara fruktsamma och föröka sig och uppfylla jorden. Fortplantningen förutsätter förvisso samverkan mellan en man och en kvinna, och äktenskapet är en bra bas för att ge barnen en trygg uppväxt. Men det saknas ett logiskt steg mellan fortplantning och äktenskap i det här resonemanget. Ett gift par måste inte själva vara biologiska föräldrar till de barn de fostrar. Och vi (protestanter, i alla fall) viger par även om de inte har förmågan eller intentionen att skaffa biologiska barn tillsammans. Fortplantningen är alltså inte konstituerande för äktenskapet. Ett äktenskap är lika giltigt om man har adoptivbarn, styvbarn, gemensamma biologiska barn, eller inga barn alls.

2) Den sexuella föreningen. När man säger att äktenskapet är instiftat av Gud brukar man syfta på berättelsen om Adam och Eva i 1 Mos 2. Gud skapar först människan Adam (Adam betyder just människa), men han känner sig ensam. Då skapar Gud djuren för att hålla människan sällskap. Men Adam är fortfarande ensam. Då gör Gud ett kirurgiskt ingrepp och formar en ny människa av Adams revben. Den här skapelsemyten förklarar den fysiska attraktionen mellan mannen och kvinnan, att mannen lämnar sina föräldrar för att hålla sig till sin hustru, och att de två blir till ett.

Man kan lägga märke till att det i det här sammanhanget inte alls handlar om fortplantningen. Det görs ingen poäng av att det är just en man och en kvinna som kompletterar varandra till en enhet. Berättelsen om människans ensamhet, hennes fysiska dragning till en annan människa, och föreningen till en enhet som går före andra familjeband, är så allmängiltig att den lika gärna kan handla om två personer av samma kön.

3) Förbudet mot skilsmässa. I evangelierna står det inte så mycket om äktenskapet, så för att få med ett jesusord i vigsel-ritualet har man ofta tagit till förbudet mot skilsmässa (Matt 19 med paralleller). Både Jesus och Paulus medger vissa undantag från skilsmässoförbudet. Men till det specifika med den kristna äktenskapssynen hör att det är avsett att vara livet ut. Tills döden skiljer oss åt.

4) Bild för relationen mellan Kristus och församlingen. I Ef 5 används relationen mellan Kristus och församlingen som en bild för hur mannen och hustrun ska förhålla sig till varandra. Mannen ska älska sin hustru och hustrun ska underordna sig sin man. Detta har ofta tillämpats "baklänges", så att den äktenskapliga relationen också ses som en bild för Kristus och kyrkan (detta är grunden för att uppfatta äktenskapet som ett sakrament). Problemet med detta, bortsett från att det inte är riktigt så det står, är att den hierarkiska relationen då byggs in som konstituerande för äktenskapet. Ett kristet äktenskap måste per definition vara en ojämställd relation. Detta är orimligt. Med samma logik skulle relationen mellan slavar och deras herrar också vara oföränderlig, eftersom lydnaden för Kristus i Ef 6 tas som bild för hur slavar ska lyda sina herrar. Dessa instruktioner får ses som tidsbundna. I ett patriarkalt slavsamhälle ska kristna människor förhålla sig så till sina givna roller på samhällsstegen. Men det går att leva som kristen även i mer jämlika samhällen. Ojämställdheten är inte konstituerande för äktenskapet.

5) Kärleken. Äktenskapet är en kärleksrelation. Därmed är äktenskapet en manifestation av det kristna livsidealet överhuvudtaget, att leva i kärlek till sina medmänniskor. De som gifter sig med varandra förpliktar sig att vara varandras närmaste medmänniska. Äktenskapet ger konkret uttryck åt vad det innebär att leva i kärlek. Kärleken är definitivt konstituerande för äktenskapet.

Jag ser alltså inget i den kristna äktenskapssynen som hindrar att två personer av samma kön gifter sig med varandra. Äktenskapet är ett kärleksförbund, en nära enhet mellan två människor som förpliktar sig att dela livet i kärlek och trohet. Ojämställdhet, fortplantning och könspolaritet är inte konstituerande för äktenskapet. Det är kärlek, trohet och sexuell förening som är konstituerande. Därför finns det ingen anledning för kyrkorna att fortsätta med sin slentrianmässiga diskriminering av homosexuella. Homosexuell kärlek är lika mycket kärlek som heterosexuell kärlek. Gud gör inte skillnad på människor.