lördag 4 oktober 2008

Vad är det som är kristet med äktenskapet?

Äktenskapet är förstås inget kristet påfund. Äktenskapet har i någon form funnits i så gott som alla mänskliga kulturer vi känner till. Den tidiga kristendomen värderade celibatet högre än äktenskapet, med stöd av uttalanden av både Jesus och Paulus. Och den lutherska reformationen såg äktenskapet som en ”världslig sak”, en ordning som har mer med samhället än med kyrkan att göra. Ändå betraktas äktenskapet av många som en kristen fråga, något som kyrkorna värnar om, och som staten inte kan lagstifta om utan kyrkornas godkännande.

Diskussionen om samkönade äktenskap borde leda till att kyrkorna noga tänker igenom vad som egentligen är den kristna innebörden av äktenskapet. Man kan inte hålla fast vid traditionella positioner bara för att de är tusen år gamla. Man måste också fråga sig vad i traditionen som är värdefullt och vad som möjligen varit förtryckande.

Vad är det då som är bärande i kristen äktenskapssyn? Jag ska titta närmare på fem bibliska motiv som brukar komma till användning när man talar om vad som teologiskt sett är konstituerande för äktenskapet.

1) Fortplantningen. Enligt 1 Mos 1 skapades människan till man och kvinna och fick i uppdrag att vara fruktsamma och föröka sig och uppfylla jorden. Fortplantningen förutsätter förvisso samverkan mellan en man och en kvinna, och äktenskapet är en bra bas för att ge barnen en trygg uppväxt. Men det saknas ett logiskt steg mellan fortplantning och äktenskap i det här resonemanget. Ett gift par måste inte själva vara biologiska föräldrar till de barn de fostrar. Och vi (protestanter, i alla fall) viger par även om de inte har förmågan eller intentionen att skaffa biologiska barn tillsammans. Fortplantningen är alltså inte konstituerande för äktenskapet. Ett äktenskap är lika giltigt om man har adoptivbarn, styvbarn, gemensamma biologiska barn, eller inga barn alls.

2) Den sexuella föreningen. När man säger att äktenskapet är instiftat av Gud brukar man syfta på berättelsen om Adam och Eva i 1 Mos 2. Gud skapar först människan Adam (Adam betyder just människa), men han känner sig ensam. Då skapar Gud djuren för att hålla människan sällskap. Men Adam är fortfarande ensam. Då gör Gud ett kirurgiskt ingrepp och formar en ny människa av Adams revben. Den här skapelsemyten förklarar den fysiska attraktionen mellan mannen och kvinnan, att mannen lämnar sina föräldrar för att hålla sig till sin hustru, och att de två blir till ett.

Man kan lägga märke till att det i det här sammanhanget inte alls handlar om fortplantningen. Det görs ingen poäng av att det är just en man och en kvinna som kompletterar varandra till en enhet. Berättelsen om människans ensamhet, hennes fysiska dragning till en annan människa, och föreningen till en enhet som går före andra familjeband, är så allmängiltig att den lika gärna kan handla om två personer av samma kön.

3) Förbudet mot skilsmässa. I evangelierna står det inte så mycket om äktenskapet, så för att få med ett jesusord i vigsel-ritualet har man ofta tagit till förbudet mot skilsmässa (Matt 19 med paralleller). Både Jesus och Paulus medger vissa undantag från skilsmässoförbudet. Men till det specifika med den kristna äktenskapssynen hör att det är avsett att vara livet ut. Tills döden skiljer oss åt.

4) Bild för relationen mellan Kristus och församlingen. I Ef 5 används relationen mellan Kristus och församlingen som en bild för hur mannen och hustrun ska förhålla sig till varandra. Mannen ska älska sin hustru och hustrun ska underordna sig sin man. Detta har ofta tillämpats "baklänges", så att den äktenskapliga relationen också ses som en bild för Kristus och kyrkan (detta är grunden för att uppfatta äktenskapet som ett sakrament). Problemet med detta, bortsett från att det inte är riktigt så det står, är att den hierarkiska relationen då byggs in som konstituerande för äktenskapet. Ett kristet äktenskap måste per definition vara en ojämställd relation. Detta är orimligt. Med samma logik skulle relationen mellan slavar och deras herrar också vara oföränderlig, eftersom lydnaden för Kristus i Ef 6 tas som bild för hur slavar ska lyda sina herrar. Dessa instruktioner får ses som tidsbundna. I ett patriarkalt slavsamhälle ska kristna människor förhålla sig så till sina givna roller på samhällsstegen. Men det går att leva som kristen även i mer jämlika samhällen. Ojämställdheten är inte konstituerande för äktenskapet.

5) Kärleken. Äktenskapet är en kärleksrelation. Därmed är äktenskapet en manifestation av det kristna livsidealet överhuvudtaget, att leva i kärlek till sina medmänniskor. De som gifter sig med varandra förpliktar sig att vara varandras närmaste medmänniska. Äktenskapet ger konkret uttryck åt vad det innebär att leva i kärlek. Kärleken är definitivt konstituerande för äktenskapet.

Jag ser alltså inget i den kristna äktenskapssynen som hindrar att två personer av samma kön gifter sig med varandra. Äktenskapet är ett kärleksförbund, en nära enhet mellan två människor som förpliktar sig att dela livet i kärlek och trohet. Ojämställdhet, fortplantning och könspolaritet är inte konstituerande för äktenskapet. Det är kärlek, trohet och sexuell förening som är konstituerande. Därför finns det ingen anledning för kyrkorna att fortsätta med sin slentrianmässiga diskriminering av homosexuella. Homosexuell kärlek är lika mycket kärlek som heterosexuell kärlek. Gud gör inte skillnad på människor.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Bloggarens inlägg upprepar åter de gamla, försåtliga och vänsterliberala lögnerna om hur den kristna kyrkan ska förhålla sig till synden och Guds påbud om hur vi människor ska leva.

"Homosexuell kärlek är lika mycket kärlek som heterosexuell kärlek. Gud gör inte skillnad på människor", skriver bloggaren. Och visst låter det så välanpassat, politiskt korrekt och snällt.

Visst har han en poäng: Gud gör inte skillnad på människor. Däremot gör han i högsta grad skillnad på synd och rättfärdighet. I sitt ord är han tydlig i att homosexuella handlingar är synd och alltså inte på något sätt likvärdig med kärleken mellan man och kvinna.

Den fallna människan försöker ända sedan syndafallet hitta försvar för sitt avfall från Guds väg. Må bloggaren vända sig till Jesus och få öppnade ögon för Guds vilja med hans liv.

hapax sa...

@ Bengt

Man kan läsa Bibeln som Jesus eller som fariseer och skriftlärda. Jag försöker läsa som Jesus, med kärlek och barmhärtighet som tolkningsnyckel. Lagen är till för människorna, inte tvärtom.

På ett par ställen i NT tas det avstånd från "homosexuella handlingar" som präglas av promiskuitet och gudsfrånvändhet. På många ställen tas det avstånd från "heterosexuella handlingar" med samma förtecken. Det står inget om samkönade kärleksrelationer. Frågan är då om samkönade kärleksrelationer är uttryck för kärlek eller för gudsfrånvändhet. Jag tycker svaret är enkelt, om man försöker läsa som Jesus.

Anonym sa...

Jag förstår inte varför du försöker göra åtskillnad på Bibelns klara budskap i den här frågan och vad Jesus lärde.

Bibeln talar både i Gamla och Nya testamentet i kraftfulla ordalag mot homosexuella handlingar – oavsett om de är promiskuösa och "gudsfrånvända" eller inte. Homosexuell utlevnad är alltså per definition likvärdigt med just "gudsfrånvändhet".

Du och många andra "kyrkliga" försvarare av homosexuella handlingar försöker här hitta kryphål som inte finns i urkunden Bibeln. I stället borde ni försöka se till vad både Bibeln och Jesus förkunnar.

Jesus är ingen slags "snällhetsminister" i Himlen. Hans budskap till människan var klart och tydligt: Vänd ryggen åt synden och följ mig!

Visst protesterade Jesus å det kraftigaste mot fariseernas och de laglärdas missbruk av lagen. Men det innebar definitivt inte att han bortsåg från synden och ondskan hos människor, tvärtom.

Till äktenskapsbryterskan var budskapet från Jesus: "Din synd är förlåten. Gå nu och synda inte mer". Han sa alltså inte något i stil med att "det gör inget att du lever i synd. Du kan leva som du vill, inte som min Fader vill".

Jesus är kärleken personifierad. Däremot har han inget som helst fördrag med synden. Jesus (Gud) älskar människan men hatar synden (både homo- och heterosexuella handlingar) hos henne.

hapax sa...

@ Bengt

Det är viktigt för mig att "se till vad både Bibeln och Jesus förkunnar". Därför läser jag Bibeln så noga jag kan. Och då ser jag inga kategoriska fördömanden av alla sexuella relationer mellan människor av samma kön.

Jag ser ett (misslyckat) försök till gruppvåldtäkt mot änglar i Sodom. Men det har ju inget med kärleksrelationer att göra.

Jag ser i helighetslagarna i 3 Mos ett förbud mot att en man "ligger med en man som med en kvinna". Men helighetslagarna ska skilja Israels folk från andra folk. Vi hednakristna omfattas inte av dessa lagar.

Jag ser att Paulus i Rom 1 säger att avgudadyrkan kan leda till att män överger sina kvinnor för att i stället ägna sig åt förnedrande otukt med varandra. Men detta säger inget om trogna kärleksrelationer mellan icke avgudadyrkande män, eller dito kvinnor.

Jag ser en mängd felöversättningar av 1 Kor 6:9. Men de ord som faktiskt står där, malakoi och arsenokoitai, kan inte översättas med "homosexuella" eller "män som ligger med män" (malakoi betyder veklingar, och arsenokoitai vet vi inte riktigt vad det betyder eftersom det är ett så ovanligt ord).

Men framför allt ser jag i evangelierna hur Jesus har medkänsla med människor han möter. Medkänsla är inte detsamma som snällhet. Medkänslan får Jesus att bryta mot nedärvda tolkningar av Bibelns bud, t ex när han botar på sabbaten.

I det du skriver, Bengt, saknar jag noggrannhet. Det står inte riktigt så som du kategoriskt säger att det står. Men framför allt saknar jag medkänsla. Jag ser inte minsta spår av att det här handlar om livsavgörande frågor för verkliga människor av kött och blod.

Anonym sa...

Vi har kanske inte samma bibel? Jag föredrar 1917. Vad ska man med en bibel till, om det som står där inte är Guds ord, utan öppet för alla möjliga tolkningar?

hapax sa...

@ Lars

Vi har nog samma Bibel, med Guds ord i. Sedan kan man tolka den slentrianmässigt eller medvetet. Men ingen av oss kan läsa utan att tolka.

Anonym sa...

Hapax - words!

Bengt och Lars: jag får intrycket att ni dyrkar ordet och för mig är det avgudadyrkan.

Jag har läst att arsenokoitai kan översättas med analpenetrering och då har det inget med kön att göra utan själva sexualakten.