Fundamentalismens spegelbild

Under mina vandringar i bloggosfären har jag stött på ett fenomen som verkar ha långt större spridning än jag tidigare trodde. Den radikala religionskritiken. Människor som passionerat motsätter sig religion överhuvudtaget. Då menar jag inte dem som är så där lite allmänt skeptiska till religion, så att de undviker organiserad religion och ibland ger lite gliringar åt religiösa tokerier. Nej, jag talar om dem som lägger timmar varje vecka på att argumentera mot religionen i dess olika former. För att på sikt rädda mänskligheten från den religiösa villfarelsen.

För mig som kristen och religionsvetare känns det absurt att bunta ihop allt som kan förses med etiketten religion och ha EN bestämd åsikt om allt detta. Det är som att vara mot politik överhuvudtaget. Eller familj. Eller sex. Men samtidigt är det i högsta grad begripligt att många reagerar på religiös fanatism och religiöst motiverad intolerans. Det gör jag också. Och som kristen känner jag ett visst ansvar att motverka avarterna av kristen tro, i den lilla utsträckning som det är möjligt.

Men som kristen humanist hamnar jag på åskådarplats i debatten mellan kristna fundamentalister och ateistiska humanister. Den radikala religionskritiken brukar förutsätta att fundamentalismen är religionens sanna väsen. Det är de allra mest fyrkantiga religionsyttringarna som blir måltavla för kritik, medan de som har en liberalare hållning till religiösa skrifter och traditioner betraktas som "mindre religiösa" eller rent av "inte konsekventa i sin tro". På det sättet är ateismen ofta fundamentalismens spegelbild. Jag har svårt att tro att detta motverkar fundamentalism. För spegelbilder bekräftar och förstärker varandra.

Vad ska jag dra för slutsatser av detta? Att försöka gå in i debatten mellan fundamentalister och ateister känns inte så meningsfullt. Däremot känns det angeläget att dels formulera en tydlig humanistisk kristendom för att inte lämna kristendomen åt fundisarna. Och dels att praktisera en kristen humanism som tillsammans med alla människor av god vilja kan bidra till ett mänskligare samhälle. Ungefär. Eventuella läsare får gärna hjälpa mig att tänka vidare kring detta.