onsdag 11 juni 2008

Svenskhetens väsen

Zlatan. Idag går det inte att börja i någon annan ände. Så jag säger det en gång till: Zlatan. Bruket av bokstaven Z i svenska språket måste ha mångdubblats tack vare en viss Ibrahimovic. Själv ville jag att vår son skulle få Zlatan som mellannamn, så att han kunde använda Z som initial. Tyvärr blev jag nedröstad.

Därmed är vi mitt i den fotbollsnationalistiska glädjeyran inne på några funderingar om svenskhetens väsen. Och då syftar jag inte på ljudet av 10 000 kycklinggula supporters. Det är svenskhetens oväsen, snarare. Men kommentatorerna kan inte avhålla sig från att framhålla svenska dygder i spelarnas agerande. När Chippen hoppar över ett grekiskt ben i stället för att söka en straff, så är han "svenskt ärlig". Eller kanske rädd om sina ben, tänker jag. När en grekisk spelare lite senare gör samma sak är han visserligen ärlig, men inte grekiskt ärlig. Och Petter Hansson snubblar in ett mål på "ren svensk råvilja". Jaha. Vem vill inte göra mål i EM, oavsett nationalitet. Ofta framhålles svenskheten som ett signum för det svenska fotbollslandslaget -- spelet är välorganiserat och disciplinerat, och kollektivet går före individuella prestationer. Som i folkhemmet. Men jämför man med andra små nationer som nått en viss framgång utan att ha många stjärnor i laget, så är framgångsreceptet ungefär detsamma. Pedantiskt noggrannt försvarsspel. Satsa på kontringar. Se på Kroatien och Tjeckien, till exempel. Och Grekland i förra EM.

Men vad är då svenskhet för något, om det inte är ett visst sätt att spela fotboll? Vi får gå till experterna på svenskhet för att finna ett svar. Så här skriver Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternas ordförande:
"För att något ska betraktas som specifikt svenskt ska det, enligt min uppfattning, vara något unikt för Sverige eller någon del av Sverige, eller så ska det ha en djup förankring bland nu levande eller tidigare generationers svenskar."

Jaha. Nästan allting kan alltså vara specifikt svenskt, bara det finns inom Sveriges gränser eller har en "djup förankring" bland ett antal svenskar. Knätofsar och raggarbilar. Surströmming och pappaledighet. Eller för den delen caffe latte och motståndet mot främlingsfientliga partier, som Ulf Bjereld påpekar.

Svenskhetens väsen får vi nog söka någon annanstans än hos Sverigedemokraterna. Det ligger inte i deras intresse att definiera svenskhet på något tydligt och avgränsat sätt. Då skulle ju några presumtiva väljare kunna hamna utanför definitionen. Om ärlighet är svenskt exkluderas bidragsfuskarna, till exempel. Snarare handlar deras politik om att ha en bekväm syndabock för allt som är fel. Osvenskarna. "Massinvandringen" och "mångkulturen". Det välkända hotas av det främmande, helt enkelt.

Jimmie Åkesson har förstås rätt i att svenskheten inte låter sig ringas in så enkelt. Alla har sin egen bild av vad svenskheten består i. Svenskheten konstrueras på nytt varje gång någon stipulerar att något är svenskt. Som att stå på benen i stället för att falla i motståndarnas straffområde. Men finns det då någon essens? Någon svenskhetens kärna som är gemensam oavsett våra olika bilder av det svenska? Jag skulle rösta på det svenska språket. Språket är gemensamt, annars skulle det inte fungera. Alla som talar svenska kan delta i förhandlingen av det svenska. De som inte förstår svenska är -- osvenska. Sill och potatis är inte svenskt om bordskonversationen är på estniska eller swahili. Det är sill och potatis som diskurs som är svenskt, när vi pratar och tänker sill och potatis. På svenska.

Jag vet inte om det är något självändamål att bevara svenskheten. Men om man nu skulle vilja det, och om det är sant att svenska språket är svenskhetens väsen, då borde man sträva efter att så många som möjligt skulle tala svenska. Massinvandring och SFI är nyckeln till stärkt svenskhet. Ju fler saker vi kan tala om på svenska, och ju fler som kan delta i samtalet, desto större och starkare blir svenskheten. Och tack vare att Zlatan talar svenska blir hans fotbollstrolleri typiskt svenskt. Heja Zverige!

13 kommentarer:

Vänstra Stranden sa...

Språket är jätteviktigt - precis som du säger behövs ett språk där man kan prata om alla saker. Svenska får inte bli et andra rangens språk. Mer språkundervisning för både infödda och utlandsfödda. Och mindre engelska i utbildning och kulturella sammanhang. Språket bär den s k svenskheten och fotboll är också ett språk. Språket integrerar och inkluderar!/VS

hapax sa...

Välkommen hit, Vänstra Stranden! Din blogg har varit en inspirationskälla för mig på många sätt. Att jag nu själv startar en blogg och kallar mig för vänsterliberal är delvis tack vare dig. Men hur kunde du hitta hit så fort?!

Och jag håller helt med dig om att det är viktigt att vetenskap och kultur görs på svenska. Också. Samtidigt är det förstås viktigt att svenskar lär sig kommunicera väl även på andra språk. Annars blir svenskheten så lätt isolerad och exkluderande. Jag misstänker att en del av den rädsla för det främmande som Sverigedemokraterna fiskar i, handlar om att inte förstå andra språk och kulturer. Så gärna mera främmande språk också i skolan!

Roger Svensson sa...

Att behärska svenska språket är ett nödvändigt villkor för att kunna kalla sig svensk, dock absolut inte ett tillräckligt. T.ex. förvandlas man inte till japan bara för att man lär sig japanska ...

Vid ett första påseende kan ju SD:s tal om att "bevara den svenska kulturen" verka vara en svaghet eftersom kultur är ett abstrakt begrepp som inte går att entydigt definiera. Det är dock inte mer svårdefinierat än begrepp som t.ex. "solidaritet", "frihet" och "rättvisa" som politiker frekvent använder sig av och som ingen brukar ifrågasätta. Att man skall bevara den svenska kulturen är ju inte eller speciellt lätt att argumentera emot! Det första alternativet är att hävda att det inte ens finns någon svensk kultur att bevara. Det leder till ren kulturnihilism eftersom man måste förneka existensen av kultur över huvud taget eftersom man inte, med någon som helst trovärdighet, kan hävda att det t.ex. finns persisk kultur men inte svensk. ”Mångkultur” blir ju då också en omöjlighet eftersom det ju inte ens finns några kulturer. Det andra alternativt är att hävda att det finns en svensk kultur men den är så undermålig att den inte ens är värd att bevara utan den skall förpassas till sophögen till förmån för mer högtstående kulturer från tredje världen. Ett tredje alternativ är att hävda att det finns en svensk kultur värd att bevara men SD har fel i sin definition av vad denna innebär. Då har man själv bevisbördan och måste ange en definition av vad svensk kultur är. Alla definitioner blir ju exkluderade om de inte skall vara totalt meningslösa och innefatta i princip alla kulturer och människor, förutom ev. sverigedemokrater, på hela jorden. Det blir ju svårt att få t.ex. Islam eller Buddhism till att vara en del av den svenska kulturen och då blir ju muslimer och buddhister exkluderade från den svenska kulturgemenskapen …

Vänstra Stranden sa...

Till hapax: Absolut, franska är ju som du vet VS älsklingsspråk. Inget fel på främmande språk.

Hur jag hittade - tja, man har väl sina kontakter... /VS

PS Roligt att vara inspirerande! DS

hapax sa...

Jag är fortfarande barnsligt förtjust över var och en som hittar hit och läser vad jag skrivit. Så känn dig varmt välkommen, Roger Svensson! Även om jag förstås inte håller med om det du säger.

Till att börja med menar jag att det finns svensk kultur, men inte EN svensk kultur eller DEN svenska kulturen. "Svenskhet" eller "svensk kultur" är så vaga och mångtydiga och vittfamnande begrepp att de undflyr tydliga definitioner. Alla svenskar har sin egen unika svenskhet, även om det förstås finns konvergenspunkter.

Därmed ser jag en fjärde och en femte möjlighet att argumentera mot att svenskheten och den svenska kulturen ska bevaras, förutom de tre som du nämner och förkastar.

Mitt första skäl till att svenskhet och svensk kultur inte ska bevaras, är att svenskhet är värdeneutral. Det är varken bra eller dåligt i sig att något är svenskt. De element i svenskheten som är bra, är bra för att de är bra, inte för att de är svenska. Som strävan efter jämställdhet, till exempel. Det uppfattar jag som typiskt svenskt. Men det är inte därför det är bra. Jämställdhet är bra för att det är rättvist och humant och till fördel för både kvinnor och män. Och "den svenska avundsjukan", om det nu finns en sådan, är dålig för att avundsjuka är dåligt. Inte för att den är svensk. Därför finns det ingen anledning att bevara svensk kultur bara för att den är svensk.

Mitt andra skäl till att svenskheten inte ska bevaras, är att den inte KAN bevaras. Allt levande förändras. Om man vill bevara svensk kultur precis som den är, så är det ett etnografiskt museum man vill skapa. Vare sig vi vill det eller ej så kommer svensk kultur att omvandlas och utvecklas och muteras i många olika riktningar.

Att göra politik av svenskhetens bevarande förefaller mig därför både osakligt och osmakligt. Det är osakligt för att man då talar monolitiskt om "den svenska kulturen", utan att definiera vad man menar, för att kunna glida mellan olika innebörder i svenskheten. Och det är osmakligt för att man då laddar det svenska med positiv värdeladdning, vilket i sin tur kräver att det osvenska, och de osvenska, får negativ laddning. Därmed triggar man utstötningsmekanismer och syndabockstänkande. De som är osvenska är sämre på att leva här i Sverige där man ska vara svensk. Och de osvenska hotar svenskheten. Och så vidare. Helt i onödan.

Roger Svensson sa...

Hapax:

Tackar för välkommandet!

”Jämställdhet” är nog mer en västerländsk liberaldemokratisk värdering som numer är en del av den svenska kulturen. Det är absolut inte värdeneutralt att anse att jämställdhet är ”bra”, i många kulturer är det tvärtom naturligt att mannen är överordnad kvinnan.

”Bevara” kanske är ett olyckligt ordval, det låter som att ingen utveckling skall ske och man skall leva i total isolering. Ett bättre ordval är kanske att kulturen skall utvecklas mer efter vad de som tillhör kultursfären anser vara bäst för dem, inte genom yttre tvång eller med hänsyn till människor från andra kulturer. Det innebär ju inte på något sätt att man måste isolera sig, man kan ju mycket väl ta till sig intryck från andra kulturer som man anser har något positivt att tillföra (och även förkasta delar av andra kulturer som man inte anser ha något att tillföra). Människor med annan bakgrund är också välkomma, men enbart på villkoret att de är beredda att i hög grad assimileras. Assimilation i det avseendet att ge upp ”kulturella särarter” som anses opassande i svenska samhället. Att ha annorlunda matkultur och fira andra högtider är ju helt OK, däremot att t.ex. praktisera hederskultur och gå klädd i Bhurka är det inte.

Varför skulle inte svenskar få anse att svensk kultur är ”positivt”? Anser du även att en iranier inte skall få känna stolthet över persisk kultur eller gäller det bara svenskar? Det är ju ren kulturnihilism att anse att anse att alla kulturer är ”lika bra” och passar lika bra i Sverige. Det behöver ju inte eller nödvändigtvis vara så att andra kulturer är ”sämre” för att de inte passar här. T.ex. de som praktiserar hederskultur anser jag är sämre på att leva här, däremot passar de ju utmärkt i de länder som har detta som norm.

Du verkar ha någon sorts moralrelativistisk, flummig låtgå-inställning där alla kulturer minsann skall anses passa lika bra i Sverige annars kan någon känna sig ”utanför” och bli ledsen. Det är en ryggradslös hållning som inte gynnar någon, vare sig etniska svenskar eller invandrare.

hapax sa...

Roger Svensson: Du tillvitar mig en mängd åsikter och egenskaper som jag inte gett uttryck för. Kanske borde du läsa mitt förra inlägg lite noggrannare.

Jag vill inte hindra någon människa från att vara glad eller stolt över det som är henne kärt i hennes kultur. Det är visserligen inte positivt i sig att något är svenskt (svenska bilar är inte av nödvändighet bättre än utrikiska bilar). Men självklart finns det mycket svenskt som är positivt och bra.

Själv är jag stolt över svenska företeelser som generell välfärd, pappaledighet, internationell solidaritet, och Astrid Lindgrens barnböcker. Särskilt utomlands kan jag bli väldigt stolt över sådant. Många andra saker i svensk kultur ligger mig varmt om hjärtat och ger mig glädje och hemkänsla snarare än stolthet. Som t ex midsommar och jordgubbar och det svenska fotbollslandslaget.

Inget av det jag värderar högt i svensk kultur hotas av att Sverige har en generös flyktingpolitik. Jordgubbarna räcker åt alla. Solidariteten likaså, annars vore den inte solidaritet. Däremot hotas min svenskhet av sverigedemokraternas ogina och osolidariska hållning till flyktingar. Solidariteten är för mig ett kärnvärde för både svenskhet och humanism.

Jag anser inte att alla kulturer, eller alla kulturyttringar, är "lika bra". Kvinnoförtryck är t ex lika dåligt vare sig det äger rum i Sverige eller i Saudiarabien. Så jag kan inte instämma när du skriver: "de som praktiserar hederskultur anser jag är sämre på att leva här, däremot passar de ju utmärkt i de länder som har detta som norm." Vem av oss är det egentligen som är moralrelativist?! Humanismen är för mig överordnad inhumana kulturella yttringar, vare sig de kallas "svenska" eller "kurdiska".

Jag kan förstå att du inte på alla punkter delar mina åsikter och värderingar. Men jag förstår inte vad som är "ryggradslöst" med min hållning. Jag strävar efter att konsekvent tillämpa mina liberala och humanistiska värderingar om allas lika värde. Självklart ska alla i Sverige följa svensk lag. Hedersrelaterade brott är brott och ska straffas. Men ingen ska diskrimineras för att hon inte är tillräckligt "svensk" i andras ögon. Jag har inte sett någon bära burka i Sverige, och inte hört talas om det heller. Men om någon skulle vilja göra det så står det henne fritt. Vi lever ju i ett fritt land. Lyckligtvis.

Roger Svensson sa...

Hapax:

Samtidigt som du anser att det bara är ”är rasister och toknationalister som hyllar svenskheten” så är det inget fel i att göra det?

När det gäller flyktingpolitik så har Sverige inte något speciellt ”generös” sådan, enbart ~3,5% av de som fick permanent uppehållstillstånd 2007 hade flyktingskäl enl. Genève-konventionen. Däremot har vi en extremt slapphänt invandringspolitik, jämfört med andra länder, där man direkt får permanent uppehållstillstånd och kravlöst kan ta hit stora delar av släkten och få dessa försörjda. Att som nu ta hit folk och försörja dem här är ju rent omoraliskt och omänskligt resursslöseri om syftet på något sätt skulle vara att ”solidariskt” hjälpa de som har det svårt. För vad det kostar att försörja en anhörig här skulle man kunna försörja en hel by i hemlandet och rädda livet på 100-tals där: Länk

Inte ens Sverige har oändligt med ”jordgubbar” och man tvingas prioritera, Sveriges prioritering är här uppenbart att ”hjälpa” genom att ge mycket till få, som inte ens hör till de mest behövande, och lite eller inget till den stora massan som verkligen har stort behov av hjälp. Samtidigt så har man mage att slå man sig för bröstet och talar om ”humanism” och ”solidaritet”! Den inställningen handlar mer om floskler, självgott hyckleri och strutsmentalitet bland ett verklighetsfrånvänt politiskt korrekta människor än om någon sorts ”svenskhet”. Det är ju ingen som delas som av någon majoritet av svenska befolkningen om man t.ex. tittat på SOM-institutets undersökningar så tycker ~50% av befolkningen att det är ett ”bra förslag ta emot färre flyktingar” mot ungefär 25% som tycker det är ett ”dåligt förslag”. Cirka 80% tycker att ”invandrarpolitiken bör hjälpa flyktingar och invandrare att anpassa sig till svensk kultur och tradition” istället för ”invandrarpolitiken bör hjälpa flyktingar och invandrare att bevara sin nationella kultur och tradition”, dvs. mer assimilationspolitik än ”mångkultur”: Länk

Den etniska splittring, som du verkar förorda och som ”mångkultur” leder till, är de facto något som leder till samhällsupplösning och därigenom hotar det svenska samhället. Det visar både historisk erfarenhet (Libanon, Jugoslavien osv.) och t.ex. Robert Putnams forskning:
”A bleak picture of the corrosive effects of ethnic diversity has been revealed in research by Harvard University's Robert Putnam, one of the world's most influential political scientists.
His research shows that the more diverse a community is, the less likely its inhabitants are to trust anyone - from their next-door neighbour to the mayor.

The core message of the research was that, "in the presence of diversity, we hunker down", he said. "We act like turtles. The effect of diversity is worse than had been imagined. And it's not just that we don't trust people who are not like us. In diverse communities, we don't trust people who do look like us."”

Länk

Om du nu inte anser att alla kulturer är “lika bra” i det Svenska samhället så vill du ju inte ha någon “mångkultur” i verklig bemärkelse där människor faktiskt får leva fritt enligt sina traditioner, värderingar och normer från hemlandet. Du vill bara att de delar av andra kulturer som passar in i din västerländska liberaldemokratiska världsbild skall tillåtas fortleva här och det innebär ju de facto att du vill tvinga människor att ge upp stora delar av sin ”kulturella särart” när de kommer hit.

Att människor som vill praktisera hederskultur passar bättre i ett land som har detta som norm än här är bara ett konstaterande och ingen moralisk värdering av hederskultur i sig. Sen är det naturligtvis helt upp till invånarna i t.ex. Saudi-Arabien att avgöra vilken kultur som skall råda där, ”inhuman” eller inte, det är inget som någon utifrån skall lägga sig i eller försöka tvinga på invånarna, det vore ju ren kulturimperialsim.

Att alla skall följa svensk lag är på intet sätt något som förhindrar människor att praktisera hederskultur, bara de mest extrema konsekvenserna som mord. Att du inte sett någon bära burkha i Sverige eller ens hört talas om det är ju minst sagt underligt! Naturligtvis skall man fritt kunna göra det eller ha vilka andra underliga (icke-kriminella) beteenden man vill, men då måste man vara fullt medveten om att det i stor utsträckning inte kommer accepteras av det omgivande samhället och det kommer att få negativa konsekvenser. Man får helt enkelt finna sig i att bli ”diskriminerad” om man envisas med detta, det är inget som på något sätt något som man kan förvänta sig ”accepteras” med hänvisning till sin ”kulturell särart”. Väljer jag att gå klädd i rånarluva med hänvisning till att det är påbjudet av månguden skall jag kunna göra det. Men då skall jag inte gnälla om ”intolerans” när folk ser underligt på mig eller ”diskriminering” när jag inte blir insläppt på banken. Jag kan inte eller förvänta mig att bli försörjd av skattebetalarna eller få stora skadestånd när ”rasistiska” arbetsgivare inte vill anställa mig eftersom jag kräver att få gå klädd i rånarluva …

hapax sa...

Roger Svensson: Jag uppskattar att du tar mig på tillräckligt allvar för att säga emot mig. Men av tre skäl känns det inte meningsfullt att svara på ditt senaste inlägg.

1) Ett meningsfullt samtal förutsätter att man försöker förstå vad den andre säger. Det känns inte som att du försöker. T ex tror jag att skillnaden mellan att "hylla svenskheten gentemot osvenska element inom landet" och att "vara glad eller stolt över det som är någon kärt i hennes kultur" är begriplig för den som vill förstå.

2) Ditt inlägg är mer tätt på invektiv än på argument. Det är ingen seriös samtalston.

3) När någon ägnar sig åt drapor om "politisk korrekthet" är det ett ganska säkert tecken på att sakargumenten tagit slut. (Vid tillfälle ska jag skriva ett inlägg om det fenomenet.)

Bara en not om burkan: Det finns många varianter av det som vi lite oegentligt kallar för slöja. Hijab är ganska vanligt på sina håll i Sverige, och jag har sett en del exempel på niqab och chador. Men alltså ingen burka. Burkan förekommer nästan bara i Afghanistan, och de afghaner som kommer hit är oftast inte just de som frivilligt bär burka.

Roger Svensson sa...

Hapax

Det fjärde skälet, och verkliga skälet, är nog att du faktiskt saknar motargument och fakta. Jag har länkat till fakta och forskning som talar för min ståndpunkt, det är tydligen detsamma som ett inlägg med bara ”invektiv” och utan några ”sakargument”. Du är helt enkelt inte trovärdig när du spelar missförståd och sårad oskuld, släpp sargen och kom in i matchen i stället!

När det gäller burkha så förekommer det i Sverige, har själv sett exempel på det (vilken etnicitet de som bär dessa hade var dock, av naturliga skäl, svårt att avgöra). Min poäng var dock mer att det inte passar i det svenska samhället att gå runt maskerad oavsett om det är burkha, niqab eller rånarluva ...

hapax sa...

Roger Svensson: Min blogg är ingen hockeyrink. Den är ett forum för mig att tänka högt och ta emot respons på mina tankar. Jag för gärna lite längre samtal i anslutning till mina inlägg, men då ska det vara genuina samtal där man i konstruktiv anda söker fördjupad förståelse. Debatter och pajkastning intresserar mig inte. Så vill du spela hockey får du alltså söka en annan arena. Eller starta en egen blogg. Då bestämmer du spelreglerna själv.

Daniel Norburg sa...

Jag måste bekänna: jag är också Zlatanist och ville gärna ge min dotter det namnet om hon blivit en pojke...Ikväll ser jag Inter-Genoa i TV Sport.
Kul att vi i alla fall har detta gemensamt!

hapax sa...

@ Daniel

Vi har nog en hel del gemensamt. Att vi har lite olika åsikter om hur människans sexualitet kulturellt konstrueras i antiken, är ju snarare symptom på ett gemensamt intresse än på en djupgående olikhet... :)