En nybildad evangelikal rörelse vill vara med i samhällsdebatten och börjar med en debattartikel där de hävdar att "samhället måste få en ny attityd till sex". Det kan hända. Men mitt intryck är att den nya attityd de förespråkar är ganska gammal och beprövad. Skuldbeläggande av alla sexuella relationer utanför äktenskapet har prövats. Det blev aldrig så värst bra.
Kanske är jag fördomsfull när jag tolkar dem så. Men det illustrerar i så fall bara den motvind kyrkliga röster har när de uttalar sig om sexualmoral. Kombinationen kyrka, sex och moraliserande är såpass sliten att det är svårt att komma igenom med ett konstruktivt budskap. Det ska inte hindra oss från att hävda att alla mänskliga relationer, även sexuella sådana, ska präglas av kärlek och respekt. Men debattartiklar om den promiskuösa ungdomens moraliska förfall torde inte göra så mycket nytta. Inte den här gången heller.
Kanske är jag fördomsfull när jag tolkar dem så. Men det illustrerar i så fall bara den motvind kyrkliga röster har när de uttalar sig om sexualmoral. Kombinationen kyrka, sex och moraliserande är såpass sliten att det är svårt att komma igenom med ett konstruktivt budskap. Det ska inte hindra oss från att hävda att alla mänskliga relationer, även sexuella sådana, ska präglas av kärlek och respekt. Men debattartiklar om den promiskuösa ungdomens moraliska förfall torde inte göra så mycket nytta. Inte den här gången heller.
6 kommentarer:
Håller med om det där med motvind.
Om man ska kunna få något sagt om sexualmoral så måste man kanske mötas på halva vägen (utan att sälja sin själ).
Jag försöker alltid att undvika att tala om äktenskap, utan hellre om relationer. Oerhört många gifter sig inte, men vill leva i fasta relationer.
Försöka att peka på problemet med sex utan kärlek, sex utanför en fast relation.
Hur gör vi det?
Jag tycker mycket i debattartikeln var ganska vettigt.
Ungdomars riskfyllda sexualliv måste lyftas fram och det är svårt utan att moralisera.
Att Sverige har förhållandevis höga abortsiffror i jämförelse med andra länder är värt att notera.
Varför är det så?
Inte bryr vi väl oss mindre om varandra här än i andra länder?
HUR ska vi få en "ny" attityd till sex?
Många frågor, men jag ställer dem för att försöka få folk att tänka; vad ska vi göra?
Jag noterade att de skrev att "krav på hur man skall vara" pressar ungdomar oerhört hårt. Tyvärr reflekterar de inte över den mängd krav som ställs inom en kyrka. Se bara på den frikyrkliga sexualiseringen av äktenskapet, vilket framställs snarast som ett avelsavtal. Vid ett riktigt lyckat "frikyrkobröllop" känns det som om bruden skall vara oskuld när hon lägger sig i bröllopssängen och gravid när hon stiger upp igen.
Sedan skall vi inte tala om de krav som kan ställas på att man skall hitta "rätt" partner. Partnern skall inte bara vara kristen, den skall vara "frälst", och det inom rätt samfund också.
Jag tror också att det är viktigt att sex förknippas med stabil kärlek, men jag tror sannerligen inte att organisationer som YES kan bidra med något annat än att få folk att ta avstånd från denna i grunden sunda princip genom sin enögdhet och sexualfixering.
Kanske finns det anledning till att känna sig skeptisk, men jag tycker det är synd att ha en så negativ ingångsinställning. Om du läser lite mer om YES så är de ganska medvetna om att folk har den bild du presenterar, och deras ambition är är vara en positiv röst istället för att peka på allt negativt (därav namnet YES).
Angående det AT skrev vill jag bara kommentera att det är synd att männsikor får en sådan bild ifrån kyrkan de går till. Jag själv har fått en mycket ljusare bild från min kyrkbakgrund.
Ha det gott!
Jag är uppvuxen i den värld där ingen sa vad man inte fick göra. Det var en enda stor press att röka, dricka, knulla, kan jag berätta. Jag är glad att jag klarade mig ur ungdomen levande. Förra året fick 47 000 svenskar besked att de har klamydia, mörkertalen ska vi inte tala om. Jag är FÖRBANNAT less på medelklassens tryggt gifta svenskkyrkliga företrädare som ska vara så TILLÅTANDE till all slags "frihet". Tillåt mig bara att säga följande. Ni vet inte vad ni talar om. Varje gränsdragning i den här översexualiserade världen är ett aktivt markerande för det heliga inuti människan. Jag är stolt över varje vuxen som tar ställning för det här. Att leva i självvalt celibat som jag gör är något av det mest skamfyllda och provocerande man kan göra. Något är allvarligt fel på en kristen kyrka som inte kan urskilja det här.
ps jag är så långt ifrån kristen höger man kan komma. Men de är de enda som gör nåt. Så desperat är läget.
Det var ganska olika reaktioner här bland kommentarerna. Lite är det det som är min poäng, att vi människor har såpass olika erfarenheter och perspektiv att det är svårt att uttala sig svepande och generellt om hur det är och hur det borde vara med attityderna till sex. Därför tror jag inte så mycket på nyttan av uttalanden och opinionsbildning och kategoriska regler. Däremot är det viktigt att det finns sammanhang där ungdomar kan få prata om sex och relationer utan att tvingas rätta sig efter något färdigt facit om hur man ska vara. Här tror jag kyrkorna gör en hel del och skulle kunna göra mycket mer.
För mig blir det lite paradoxalt när YES säger att de vill vara positiva, men bara har negativa saker att säga om sex och om samhällets attityder till sex. Sex handlar inte bara om aborter, könssjukdomar och promiskuitet. Sex kan vara väldigt bra också. Och några saker som är bra med dagens öppnare hållning till sex är att man kan prata om sex, att ungdomar har tillgång till preventivmedel och rådgivning, och att det är mindre skambelagt att anmäla sexuella övergrepp. Om man i positiv anda vill stödja ungdomar att finna en god och ansvarsfull hållning till sin sexualitet, så gör man nog klokt i att inte bara svartmåla.
Självvalt celibat borde vara en respektabel och oprovocerande hållning i kyrkorna, tycker jag. Det måste finnas ganska många som gjort det valet.
Konservativ har idag blivit ett skällsord. Mistänksamheten mot den kristna "fundamentalismen", vilket har blivit ett lika luddigt begrepp som trollkona var under 1500 talets häxprocesser, är utbredd och pådriven av massmedia. Vad man inte verkar reflektera över är vad begreppet konservativ betyder och innebär. Det innebär inte att man vill bevara allt som varit, likt en konservator på ett arkeologiskt museum. Man vill självfallet bevara det som är bra, sunt och i någon mån allmängiltigt. I dagens konsumtionssamhälle används ideér tills "den alltid goda och positiva utvecklingen" ger oss modernare och "bättre" sådana. Men är all utveckling, om än så folkligt förankrad, per automatik något bra? Jag tror inte att konservativa eller progressiva har olika mål. Alla vill vi se en positiv och fungerande sexualitet i vårt samhälle. Dock. Har man en gång slagit in på fel väg når man inte målet snabbare genom att hasta vidare. Ibland är den genaste och enda vägen att stanna till, tänka och gå tillbaka till den punkt man gick vilse för att nå sitt mål.
Skicka en kommentar