Dagens spaning är att bloggande frikyrkopastorer gärna framhäver sin äktenskapliga lycka. Tre bloggar av relativt välkända pastorer har jag besökt idag. Den ene saknar sin bortresta hustru och ser fram emot att kasta sig över henne när hon kommer innanför dörren. Den andre drömmer om vad han och hustrun ska göra när barnen är utflugna. Och den tredje hyllar sin hustru i rörande ordalag i samband med hennes födelsedag.
Kanske skriver de bara det som hjärtat är fullt av. Men samtidigt är de förstås medvetna om att deras bloggar läses av många, och att äktenskapets vem och hur just nu debatteras med större intensitet än någonsin. Därför kan det vara rimligt att också se det personliga som politiskt. När pastorernas äktenskapslycka exponeras i offentligheten får den en politisk dimension. Men exakt vilket det politiska budskapet är kan nog uppfattas på olika sätt. Kanske handlar det om att äktenskaplig lycka är ett ideal som man gärna framhåller. Kanske handlar det om det heterosexuella äktenskapets värde.
För mig är det slående att den kärlek, tillgivenhet, åtrå, längtan, uppskattning, närhet, gemenskap och tacksamhet som pastorerna uttrycker gentemot sina hustrur, är precis samma känslor som kan finnas i en trogen relation mellan två kvinnor eller två män. Detta skulle kunna vara grunden för empati och förståelse för människor som lever i samkönade relationer. Enligt den gyllene regeln borde det rent av vara det. Så väljer jag att tolka pastorernas vittnesbörd.
Kanske skriver de bara det som hjärtat är fullt av. Men samtidigt är de förstås medvetna om att deras bloggar läses av många, och att äktenskapets vem och hur just nu debatteras med större intensitet än någonsin. Därför kan det vara rimligt att också se det personliga som politiskt. När pastorernas äktenskapslycka exponeras i offentligheten får den en politisk dimension. Men exakt vilket det politiska budskapet är kan nog uppfattas på olika sätt. Kanske handlar det om att äktenskaplig lycka är ett ideal som man gärna framhåller. Kanske handlar det om det heterosexuella äktenskapets värde.
För mig är det slående att den kärlek, tillgivenhet, åtrå, längtan, uppskattning, närhet, gemenskap och tacksamhet som pastorerna uttrycker gentemot sina hustrur, är precis samma känslor som kan finnas i en trogen relation mellan två kvinnor eller två män. Detta skulle kunna vara grunden för empati och förståelse för människor som lever i samkönade relationer. Enligt den gyllene regeln borde det rent av vara det. Så väljer jag att tolka pastorernas vittnesbörd.
2 kommentarer:
Jag håller med om att det är samma slags känslor och längtan oavsett det är hetero- eller homosexuella vi talar om. Jag undrar hur du tänker kring hur man skall förhålla sig som troende gentemot det som står i Bibeln om att samkönade par skall leva tillsammans? Det är samma kärlek, men Bibelorden finns inte. Hur resonerar du kring det i relationen till att göra en gudstjänst av det där Gud och Guds vilja har någon slags plats?
Ann-Charlotte: Äktenskapets former har förändrats en hel del genom tiden. Jag ser det inte som ett större steg att börja viga personer av samma kön jämfört med de andra förändringar som gjorts (polygamins avskaffande, införande av kyrklig vigselakt, äktenskap över rasgränser och trosgränser, vigsel av frånskilda, och inte minst jämställda äktenskap).
Här har jag skrivit mer om hur jag resonerar om äktenskapet i relation till bibelorden:
http://senapochfikon.blogspot.com/2008/10/vad-r-det-som-r-kristet-med-ktenskapet.html
Du kan också klicka på etiketten "Samkönade äktenskap", så får du upp fler inlägg på det temat.
Skicka en kommentar