Nio av Svenska kyrkans fjorton biskopar lanserar på DN Debatt ett nytt förslag till äktenskapslagstiftning, som kanske kan vara den enklaste lösningen på en del knutar. Biskoparna föreslår att äktenskapet registreras i samband med hindersprövningen. Därmed behövs ingen delegation av vigselrätten till kyrkliga, borgerliga eller andra religiösa vigselförrättare.
Fördelarna är många. Alla par ingår äktenskap på enklast möjliga sätt, utan åtskillnad mellan samkönade och tvåkönade par. Och alla par kan sedan, om de vill, välja att ha en bröllopsceremoni i en kyrka eller någon annanstans. Problemet med det förslag som nu ligger i riksdagen, att staten delegerar vigselrätt till vigselförrättare som diskriminerar samkönade par, kommer man undan. Och man gör en principiell åtskillnad mellan myndighets-utövning och religiösa (och kvasireligiösa, s k borgerliga) ceremonier. Stat och kyrka skiljs åt på ett sätt som gynnar alla parter.
Tidigare har jag argumenterat mot att Svenska kyrkan ska avsäga sig vigselrätten, av två skäl. Dels för att det riskerar att uppfattas som att man vill slippa viga samkönade par om man avsäger sig vigselrätten just nu när det är den frågan som främst debatteras. Dels för att alla de par som vill ha en kyrklig vigsel får det krångligare om de först måste vigas borgerligt och sedan kyrkligt. Biskoparnas förslag undviker det första problemet genom att det här är staten som ska ta initiativet att sluta delegera vigselrätten till samfunden, samtidigt som biskoparna nogsamt understryker att det är angeläget för kyrkan att stödja trofasta relationer även mellan samkönade par. Svenska kyrkan välsignar partnerskap, och kommer att erbjuda kyrkbröllop för samkönade par som ingått äktenskap. Och det andra problemet undviks genom att äktenskapet ingås genom parternas underskrift, inte genom en borgerlig vigselceremoni.
Man kan lägga märke till att biskoparnas förslag skiljer sig från Kristdemokraternas förslag genom att biskoparna är tydliga med att äktenskapet är ett rättsligt begrepp där alla par ska vara lika inför lagen. Det är inte kyrkorna som äger ordet äktenskap. Och biskoparnas förslag skiljer sig alltså också från EFK:s förslag genom att man är tydlig med att avsikten är att samkönade par inte ska diskrimineras, varken av staten eller av kyrkan.
Däremot löser inte biskoparnas förslag de inomkyrkliga konflikterna i äktenskapsfrågan. Man måste fortfarande fatta beslut om hur bröllopsceremonin för samkönade par ska se ut, och hur man ska hantera att många präster inte kommer att vilja förrätta sådana ceremonier. Och äktenskapsteologin behöver bearbetas och ekumeniska dialoger föras. Men kanske kan allt detta bli något enklare om man inte samtidigt behöver hantera frågan om myndighetsutövning och vigselrätt.
Fördelarna är många. Alla par ingår äktenskap på enklast möjliga sätt, utan åtskillnad mellan samkönade och tvåkönade par. Och alla par kan sedan, om de vill, välja att ha en bröllopsceremoni i en kyrka eller någon annanstans. Problemet med det förslag som nu ligger i riksdagen, att staten delegerar vigselrätt till vigselförrättare som diskriminerar samkönade par, kommer man undan. Och man gör en principiell åtskillnad mellan myndighets-utövning och religiösa (och kvasireligiösa, s k borgerliga) ceremonier. Stat och kyrka skiljs åt på ett sätt som gynnar alla parter.
Tidigare har jag argumenterat mot att Svenska kyrkan ska avsäga sig vigselrätten, av två skäl. Dels för att det riskerar att uppfattas som att man vill slippa viga samkönade par om man avsäger sig vigselrätten just nu när det är den frågan som främst debatteras. Dels för att alla de par som vill ha en kyrklig vigsel får det krångligare om de först måste vigas borgerligt och sedan kyrkligt. Biskoparnas förslag undviker det första problemet genom att det här är staten som ska ta initiativet att sluta delegera vigselrätten till samfunden, samtidigt som biskoparna nogsamt understryker att det är angeläget för kyrkan att stödja trofasta relationer även mellan samkönade par. Svenska kyrkan välsignar partnerskap, och kommer att erbjuda kyrkbröllop för samkönade par som ingått äktenskap. Och det andra problemet undviks genom att äktenskapet ingås genom parternas underskrift, inte genom en borgerlig vigselceremoni.
Man kan lägga märke till att biskoparnas förslag skiljer sig från Kristdemokraternas förslag genom att biskoparna är tydliga med att äktenskapet är ett rättsligt begrepp där alla par ska vara lika inför lagen. Det är inte kyrkorna som äger ordet äktenskap. Och biskoparnas förslag skiljer sig alltså också från EFK:s förslag genom att man är tydlig med att avsikten är att samkönade par inte ska diskrimineras, varken av staten eller av kyrkan.
Däremot löser inte biskoparnas förslag de inomkyrkliga konflikterna i äktenskapsfrågan. Man måste fortfarande fatta beslut om hur bröllopsceremonin för samkönade par ska se ut, och hur man ska hantera att många präster inte kommer att vilja förrätta sådana ceremonier. Och äktenskapsteologin behöver bearbetas och ekumeniska dialoger föras. Men kanske kan allt detta bli något enklare om man inte samtidigt behöver hantera frågan om myndighetsutövning och vigselrätt.
8 kommentarer:
Detta med "2 ceremonier" är en utbredd myt. De ceremonier som förekommer på rådhuset är helt frivilliga. De är bara en artighet från kommunen mot de som önskar en mera högtidlig inramning utan att för den skull blanda in religion.
Det enda man behöver göra på rådhuset är att skriva under det juridiska formuläret som bekräftar att man vill bli gift med nån. Resten är i högsta grad frivilligt pynt.
/Åke
Hej!
Med all respekt för biskoparnas åsikt att vi bör få en civilrättslig könsneutral äktenskapslag. Det är i sig en hedervärd åsikt. Men det är så dags att kräva det nu när riksdagen ska rösta om en könsneutral äktenskapslag 1 april i år. Men efter att Sverige fått en könsneutral äktenskapslag så är det här ju en principiellt viktig diskussion.
Notera dock att biskoparna är för en civilrättslig ÄKTENSKAPSlag. Det skriver de i artikeln. De är alltså INTE för kd:s alternativ att avskaffa ordet äktenskap i lagboken med syftet att hindra samkönade par att kunna ingå äktenskap. Idag har kd blivit ännu mer isolerade när det gäller sin noja att inte tillåta samkönade par ingå borgerliga äktenskap. Tom biskopar som tidigare var negativa till borgerliga homoäktenskap har nu i praktiken accepterat den reformen enligt debattartikeln.
Sedan får givetvis samfunden själv avgöra vilka par de vill viga och det oavsett om äktenskapslagen är civilrättslig eller inte.
Bengt Held
Tor kommenterade mitt svar angående att staten borde ta hand om vigselrätten " att det skulle vara en väg men att den aldrig skulle gå igenom" .
Nu förefaller de ha hänt.
Det viktigaste är att Staten skiljs från kyrkan , samt att staten behandlar alla parförhållanden lika.
Jag tror att du hoppar över en del tankeled. Sign Anonym/Åke har fel. Om en borgerlig vigsel går till såsom Åke beskriver är den ogiltig. Det är också ett problem med biskoparnas förslag. Om det går igenom kan svenska äktenskap bli ogiltiga internationellt.
Om vi får en könsneutral äktenskapslag kommer staten att behandla alla par lika. Var så säker. Kyrkor och samfund kommer inte att behandla alla par lika, för att de fråntas vigselrätten.
Biskoparna har drabbats av panikångest sedan de upptäckt att vi är några stycken som inte kommer att ta emot nattvarden av präster som åskådligen visar att de inte bryr sig om Guds ordningar. Tror de inte på skapelseordningen kan det antagas att de inte heller tror på nattvardens mysterium.
Först var det bara motståndarna som var rädda för negativa konsekvenser och därför ville avstå från vigselrätten. Nu är det anghängarna. Fegheten regerar Svenska kyrkan. Präster, som inte vågar avslöja var de står i viktiga teologiska frågor, har vi ingen användning för. Biskopar som är lika fega är som döda hästar som släpar efter vagnen. Dem har vi inte heller någon användning för.
En vigsel är inte myndighetsutövning i egentlig bemärkelse. En präst eller ett samfund, som vägrar medverka till en vigsel, hindrar ingen att gifta sig.
Vad som menas med myndighetsutövning förklaras utförligt: http://larsflemstroms.blogg.se/2009/january/utkast-nej-det.html
Leif Ekstedt desinformerar. Han bör nog svara frågan om han vill att begravningsverksamheten ska skiljas från Svenska kyrkan. Upplåtelse av gravplats är nämligen myndighetsutövning. Leif bör också svara på frågan om han vill avskaffa dopets rättsverkningar.
Tala om att ge eldunderstöd till Humanisterna och alla som vill skyffla undan religionen till enbart den privata sfären och att kyrkan inte ska ha någon roll i vare sig samhället eller i den enskildes liv. Dop, vigslar och begravningar är ju faktiskt de enda tillfällena som många går i kyrkan.
Och sett ur den synpunkten kan ju även homobröllop i kyrkan vara något positivt.
Det är dessutom en himmelsvid skillnad mellan att själv avstå från vigselrätten och att kräva att staten ska avskaffa vigselrätten. Den som själv avstår kan ångra sig. Men mest beklämmande är fegheten hos dem som vill bli utsatta för tvångsåtgärder för att slippa ta beslut själva.
Biskoparna är som missbrukare, som jag mött i länsrätten, som ber att få bli tvångsvårdade för att de inte litar på att de kommer att fullfölja en frivillig behandling. Biskoparna behöver kanske varsinn lyktstolpe att hålla sig i, så att de inte tappar balansen.
Lars flemström pratar här strunt. "Sign Anonym/Åke har fel. Om en borgerlig vigsel går till såsom Åke beskriver är den ogiltig."
Inte alls. Juridiskt underskrivna formulär på rådhuset är i högsta grad lagligt giliga.
Om religiösa här sen vill lägga till egna andliga ceremonier som öppet homofobt kyrkbedjeri, blanda in egna osynliga andar och gudar etc.. etc.. så är det självalt och högst frivilligt.
Dessa frivilliga självvalda religiösa spektakel har inte ett skvatt med juridisk giltighet av vigselregisterering att göra.
Det är sign. Anonym som pratar strunt. Som desinformerar. Så här står det i lagen:
4 kap. Vigsel
1 § Äktenskap ingås genom vigsel i närvaro av släktingar eller andra vittnen.
2 § Vid vigseln skall kvinnan och mannen samtidigt vara närvarande. De skall var för sig på fråga av vigselförrättaren ge till känna att de samtycker till äktenskapet. Vigselförrättaren skall därefter förklara att de är makar.
Har det inte gått till så som anges i första stycket eller var vigselförrättaren inte behörig att förrätta vigsel, är förrättningen ogiltig som vigsel.
Det behöver inte alls gå till som i första stycket... T.ex. är de (Kyrkorättslig nödvändiga) Vittnena inte nödvändiga. De kan alltså avvaras.
Däremot är den samtidiga närvaron nödvändig.
Samtycket är dock bara en förutsättning (bland andra) för Förrättarens Förklaring.
För att understryka förvirringen har vi dessutom Samtycket, consensus-akten, två (2) gånger i den svenska "Vigseln" (som inte finns någon annan stans ;=)
”Det är också ett problem med biskoparnas förslag. Om det går igenom kan svenska äktenskap bli ogiltiga internationellt.”
Detta är åter en av myterna i sammanhanget. En rättshandling är först och främst giltig d ä r den ingås. Därför giltig också ö v e r a l l t annars (om den inte råkar strida mot någon rättsprincip – t.ex. är polygama äktenskap, ingångna där sådana är lagliga, giltiga också i alla andra länder, också i Sverige, där sådana är förbjudna; därför att en upplösning skulle strida mot en a n n a n rättsprincip; den att inte frånta ett barn dess vårdnadshavare/förälder.
Detta (och mycket annat) beror av den princip i den Internationella rätten, som kallas ”Ordre public” den allmänna ordningen. Trots namnet kommer den ifrån Sverige. Eric XIV:s öppna Bref efter Riksdagen 1563 och sedan Upsala mötes beslut 20 mars 1593, varefter den blev internationell rätt genom Westfaliska Freden 1648.
”En vigsel är inte myndighetsutövning i egentlig bemärkelse. En präst eller ett samfund, som vägrar medverka till en vigsel, hindrar ingen att gifta sig.”
Jo de gör de visst! Den tekniska termen är ”detournement de pouvoir” illojal myndighetsutövning, heter det på Svensko.
Skicka en kommentar