Två av mina favoritställen i Bibeln handlar om sanningen. Det första är Job 42:7-8. Vid det laget har Job grälat med sina vänner i 35 kapitel. Job hävdar att Gud är grym och orättvis, rent av en brottsling, som låter oskyldiga människor lida. Vännerna försvarar Gud och säger att den som drabbas av olycka måste ha gjort något fel, för Gud är rättvis. Till slut fäller Gud själv avgörandet i debatten: Job har talat sanning om Gud, vännerna har inte talat sanning.
Hur kan Gud ge Job rätt? Ja, Jobs sanning är förstås inte hela sanningen om Gud. Men Job har talat utifrån sin egen erfarenhet, brottats med Gud och krävt Gud på svar. Vännerna däremot behandlar Gud som ett begrepp bland andra i sitt teologiska tankesystem. Gud har låtit Jobs tio barn dö, och vännerna tröstar honom med ett teoretiskt svar på teodicéproblemet. Men det svaret blir för Job en ren förolämpning. Och Gud ställer sig på Jobs sida. Apologeterna har fel. De måste be både Gud och Job om förlåtelse. Gud står på den lidande människans sida, även när hon hädar och rasar mot Gud.
Det andra favoritstället är det dramatiska och ironiska blanksteget i mitten av Joh 18:38. Pilatus har just ställt den retoriska frågan till Jesus, "Vad är sanning?" ...och så länge blanksteget varar, står Pilatus och ser på honom som är Sanningen förkroppsligad. Jesus säger inget. Men läsaren vet att Jesus i sin person utgör svaret på Pilatus fråga. Den kristna trons Sanning kan inte fångas i ord. Sanningen är inkarnerad i kött och blod. Att tro på Sanningen innebär att följa Jesus, inte att ha de rätta formuleringarna.
Därför är jag emot apologetiken som verksamhet. Den kristna tron ska inte försvaras teoretiskt och intellektuellt. För Gud behöver inte försvaras. Och tron förvanskas när den behandlas som en filosofi, med teoretiska svar på alla invändningar. Tron ska inte försvaras. Den ska praktiseras, genom att vi följer Jesus och brottas med Gud i våra liv.
Hur kan Gud ge Job rätt? Ja, Jobs sanning är förstås inte hela sanningen om Gud. Men Job har talat utifrån sin egen erfarenhet, brottats med Gud och krävt Gud på svar. Vännerna däremot behandlar Gud som ett begrepp bland andra i sitt teologiska tankesystem. Gud har låtit Jobs tio barn dö, och vännerna tröstar honom med ett teoretiskt svar på teodicéproblemet. Men det svaret blir för Job en ren förolämpning. Och Gud ställer sig på Jobs sida. Apologeterna har fel. De måste be både Gud och Job om förlåtelse. Gud står på den lidande människans sida, även när hon hädar och rasar mot Gud.
Det andra favoritstället är det dramatiska och ironiska blanksteget i mitten av Joh 18:38. Pilatus har just ställt den retoriska frågan till Jesus, "Vad är sanning?" ...och så länge blanksteget varar, står Pilatus och ser på honom som är Sanningen förkroppsligad. Jesus säger inget. Men läsaren vet att Jesus i sin person utgör svaret på Pilatus fråga. Den kristna trons Sanning kan inte fångas i ord. Sanningen är inkarnerad i kött och blod. Att tro på Sanningen innebär att följa Jesus, inte att ha de rätta formuleringarna.
Därför är jag emot apologetiken som verksamhet. Den kristna tron ska inte försvaras teoretiskt och intellektuellt. För Gud behöver inte försvaras. Och tron förvanskas när den behandlas som en filosofi, med teoretiska svar på alla invändningar. Tron ska inte försvaras. Den ska praktiseras, genom att vi följer Jesus och brottas med Gud i våra liv.
8 kommentarer:
Nice!
/Jonas Lundström
Jag vet inte vad jag ska säga. Egentligen bara ett stort TACK för det du skriver och säger.
"För Gud behöver inte försvaras."
Glömde du 1 petr 3:15 när du skrev detta?
-Var ALLTID beredda på att förklara det hopp ni äger.
blev inspirerad att läsa Jobs bok - det var så länge sedan.
Mycket intressant skrift på flera sätt.
Mitt favoritställe i boken:
På slutet går det bra för Job igen - efter att han fått upprättelse av Gud. och så får Job sju söner och tre döttrar och döttrarna ger han namnen:
Lillduvan - Kanelblomman - Sminkdosan.
Underbara namn!!! :))
@ Jonas (nr 2)
Jag förstår inte 1 Pet 3:15 som en uppmaning att slipa argumenten inför debatter om teodicéproblemet.
Sammanhanget (närmast 1 Pet 3:13-17) är en uppmaning att hålla fast vid det goda även i lidanden. De kristna ska göra gott och hålla fast vid Kristus, och dessutom vara beredda att svara den som kräver besked om deras hopp. "Men gör det ödmjukt och respektfullt... så att de som talar illa om ert fromma liv i Kristus får skämmas för sitt förtal" (3:16).
Det handlar alltså om att vinna en moralisk seger mot sina förföljare snarare än att vinna intellektuellt mot debattmotståndare. Därför har jag inga problem att förena 1 Pet 3:15 med min skepsis mot apologetiken.
@ Sus--IE
Visst är det fina namn. Förr eller senare kommer de nog på topplistorna... :)
Apologetik behöver inte trycka ner någon annan. Behöver inte vara motsatsen till en ödmjuk dialog. Men för många som äger hoppet, är hoppet också en vetenskaplig sanning, likväl som en sanning i kärlek. Precis som att jag förklarar det hopp jag äger i kärleken för folk, ger apologetiken mig möjlighet att förklara det hopp jag äger på ett sätt som den som är vetenskapligt intresserad också kan förstå.
I kärlek // Jonas
Håller med att tron ska inte försvaras.Det ska bara upptäckas, om och om igen, utvidgas och utlevas. Om vi måste försvara oss då lever vi i ett respektlöst sammanhang. Då behövs det inte försvar utan kärlek och acceptans. Man odlar det i sin omgivning genom att generöst ge bort det.
/Mira
Skicka en kommentar