tisdag 17 februari 2009

Statliga direktiv för barnuppfostran

Sådärja. Nu har Folkhälsoinstitutet utfärdat en förordning om timeout och ignorering. Det är "förenligt med det sätt att se på barn som finns i Sverige" att en vuxen tar timeout tillsammans med barnet, när så krävs. Alltså att man bryter ett destruktivt beteende hos barnet genom att gå iväg med barnet och göra något annat en stund. T ex läsa en saga. Däremot är det inte okey med skamvrå, timeout-stol eller instängning av barnet så att barnet är ensamt. Det är att kränka ett barn.

Detta lite torra dokument är en seger för alla barn i Sverige, och för sådana som Lars H Gustafsson som kämpat för en human hållning till barn. Läs hans bloggföljetong om timeout! Med Folkhälsoinstitutet i ryggen blir det lite lättare att prata med förskolepersonal om vilka metoder de använder när barnen bär sig illa åt. Supernanny får stanna på den brittiska sidan av Nordsjön.

3 kommentarer:

Göran Koch-Swahne sa...

Och jag som mins huur arga alla lärarna var på min mellanstadieskola över förbudet mot Föräldrars aga av barn i uppfostrande syfte.

Det var 1965, eller så. Det hade varit bråk i flera år och namninsamlandet hade ledt till KDS grundande 1964.

De trodde sig ha hundratusentals väljare gratis.

Men skolaga (fortfarande naturligtvis i uppfostrande syfte) hade förbjudits redan 1954! Det var det ingen som nämnde. Det agades friskt - och fallen (= lärarna) man minns var just de som i n t e hade något syfte... annat än att "få" slå ostraffat.

T.ex. den slöjdlärare, "Nypas" kallad, som långsamt cirklande kring sitt tilltänkta offer, omsorgsfullt valde mellan nycklarna i sin nyckelknippa, för att sedan blixtsnabbt sätta den utvalda nyckeln bakom elevens öra och klämma till.

hapax sa...

Jag trodde att KDS bildades på frågan om kristendomsundervisning i skolan. Men det gällde alltså aga också? Fascinerande...

Göran Koch-Swahne sa...

Kristendomsundervisningen var 1969.

Och hade förändrats redan 1919 när Katekesundervisningen togs bort (underligt nog heter det alltid "Luthers" katekes, men den har Statskyrkan inte egentligen använt, utan först den calvinistiske Svebilius - man behöver bara jämföra §1 Om Troo, för att se att det är så, och sedan (från Gustaviansk tid) Lindbloms.

Det som numera ofta kallas "Luthers" är 1878 års s.k. Katekes-"utveckling", dvs de första sidorna är Luther, resten 1800-talspietism)