Homosexualitet i antiken? Del 4. Caragounis utlåtande

Min samtalspartner Daniel har talat med Chrys Caragounis, och från honom fått följande kommentar till min kritik av hans bok (kommentaren är alltså ställd till Daniel, inte till mig).

Vad gäller din fråga, är det omöjligt för mig att säga något meningsfullt över din väns avvisande av min bok. Han tycks vara en av de som inte bryr sig om beviset utan gläds av sådana som säger det han vill höra. Dessutom, verkar han vara ganska okunning om bevismaterialet och forskningens karaktär. Det är uppenbart att han inte kan utvärdera beviset. Min bok visar den möda jag har lagt ner i arbetet för att inte påstå något som inte bärs up av det antika bevismaterialet. Om han struntar i sådan bevisning och i stället har sin lust i vad hans medtänkande säger, det är hans problem. Jag har lagt fram på ett kortfattat sätt den antika situationen med dess bevisning, såsom den framkommer ur de olika källorna. Att det skulle finnas några som inte ville acceptera fakta har alltid varit klart för mig. Det är ju ingen som är så blind som den som inte vill se!

Det finns förstås ingen anledning för Caragounis att gå i svaromål mot mig. Men jag tycker det är synd att han markerar att han inte heller vill stå i dialog med antikhistoriska sexualitetsforskare (mina "medtänkande"). Jag är ju långt ifrån ensam om att läsa t ex Aristoteles på ett annat sätt än Caragounis. Och såpass mycket förstår jag om forskning, att den alltid bedrivs i dialog med andra forskare. Man kan inte bedriva vetenskap utan kritik och självkritik. Det finns ingen som är kapabel att i ensamt majestät utforska alla källor och klargöra alla fakta.