måndag 12 januari 2009

Homosexualitet i antiken? Del 2. En fråga

Det finns förstås de som menar att jag har fel både om hur människans sexualitet uppfattades i antiken, om hur Paulus ska tolkas och om hur professor Caragounis skrifter i dessa frågor ska bedömas (se föregående blogginlägg). Daniel Norburg riktar följande fråga till mig, som jag kommenterar kortfattat i det här inlägget men besvarar först i nästa inlägg:

hapax, okej jag hoppar nu över till din blogg, har nu läst igenom Professor Chrys C Caragounis reviderade upplaga på engelska (2007) kallad Homoeroticism. Den finns här, och visar tydligt att du inte är hederlig i ditt resonemang. (Läs den alla ni här på bloggen och döm själva!) Chrys visar tydligt att även om ordet homosexualitet är ett nytt ord så ordnade Aristoteles flera hundra år innan Kristus (384-322 f kr) in sex med samma kön på detta sätt:

“These practices are in some cases owing to natural disposition, and in others to habit, as with those who have been abused from childhood.Recognizing that mere
disposition in itself is not reprehensible, Aristoteles goes on to say that In those cases where nature is responsible, no one should call such persons unrestrained.He makes, however, a clear distinction between having a natural disposition and not yielding to it …(i.e.) having the desire to practise unnatural intercourse with males and refraining from it and having a natural disposition and yielding to it. It is the latter behaviour that is condemned.”(sida 49)

Var och en kan läsa Chrys bok och förstå att de som hävdar att homosexualitet “by Natural Disposition” eller “as a Stable Relationship Between Consenting Adults” inte var känt när NT skrevs INTE är ärliga. Så länge du inte kan säga vem du är så litar jag mer på en professor i NT exegetik, (erkänd forskare i grekiska och på antiken och dess litteratur) än dig!

Du svarade inte på min fråga om du kan visa på någon erkänd kyrkofamilj som inte fördömde sex och samlevnad mellan samma kön mellan år 33 och år 1800, då du påstår att kyrkorna inte sa något alls om homosex….

Vänligen/Daniel


Några korta kommentarer till Daniels fråga:
1) Du säger att jag inte är hederlig. Är inte det att ta i? Jag kan ha fel. Men jag gör så gott jag kan och argumenterar med ärligt uppsåt. Det utgår jag från att både du och Caragounis också gör.
2) Argument är viktigare än titlar. Allt blir inte god vetenskap bara för att det skrivs av en professor. Jag begär inte att någon ska lita på mig för mina titlars skull. Vill man samtala och diskutera med mig här på bloggen får man stå ut med att de enda titlar jag gör anspråk på här är bloggare och småbarnspappa.
3) I nästa inlägg ska jag besvara din huvudfråga, den om Caragounis läsning av Aristoteles. Den andra, kyrkohistoriska, frågan skulle kunna föra hur långt som helst även den. Men bara väldigt kort: Jag känner inte till någon kyrka som sanktionerat samkönade sexella relationer förrän nu i modern tid. Men jag känner inte heller till att man tagit kategoriskt avstånd från alla tänkbara former av samkönade sexuella relationer, inklusive äktenskap mellan människor av samma kön. Även detta är nog en modern företeelse. Men kyrkohistorien rymmer förstås mycket mer än jag känner till.

Nu ska jag ta och titta på den nya reviderade engelska utgåvan av Caragounis skrift som jag inte sett tidigare. Kan han ha modifierat och förfinat sin argumentation så att jag nu tvingas ge honom rätt? (*trumvirvel*) To be continued...

4 kommentarer:

Daniel sa...

hapax,
1. Med "inte hederlig" argumentation menar jag ditt sätt att försöka dribbla bort Bibelns och Kyrkans gemensamma avståndstagande till samkönat sex genom hela kyrkohistorien, genom att göra det till en lingvistikfråga gällande begreppet homosexualitet. Ser dock fram emot dina fortsatta inlägg! Jag menar givetvis inte att du är "ohederlig" som person, det kan jag inte säga något om då jag inte känner dig och då du väljer att vara anonym....

hapax sa...

@ Daniel

För mig är inte det här en dribblingsövning utan en sanningsfråga. Vad jag försöker säga är att det finns reella och djupgående kulturella skillnader mellan oss och antiken som gör att vi lätt missförstår antika texter om vi inte försöker sätta oss in i hur den antika kulturen såg ut. Det är alltså inte en fråga om lingvistisk, utan snarare om kulturantropologi.

Kulturskillnaden jag är ute efter ligger inte bara på ett språkligt plan, som när man påpekar att eskimåer har fler ord för snö än vi. Utan det handlar om hela tankesystem som är annorlunda.

En parallell kan kanske vara om man t ex skulle försöka förstå det som står i NT om pengar och ägodelar utifrån våra begrepp socialism och kapitalism. Då skulle man garanterat förvanska bibelordens betydelse.

Liknelsen om talenterna eller ve-ropen mot de rika kan inte förstås som utsagor om begreppet "kapitalism", utan behöver förstås i relation till den antika tanken om det begränsade goda, och det därmed sammanhängande moraliska fördömandet av dem som samlar rikedomar och tar ränta. Och Jerusalem-församlingens egendomsgemenskap har förstås inget med "socialism" att göra, utan ska hellre förstås kulturellt i relation till konventioner om kärlek och vänskap och talesättet att "vänner har allt gemensamt".

Nåväl, jag ska som sagt försöka förklara vad jag menar. Jag återkommer.

Sus--IE sa...

Nu finns det andra professorer och docenter i nya testamentet än Chrys Caragounis - som väl är, Tror han är ganska ensam om sin argumentering.

Hapax: Jag läser din blogg med stor glädje. Du är kunnig och påläst i allt du skriver om. Du har ett mycket bra språk och skriver medryckande. Man vill bara att du ska skriva mer.
jag är själv teolog och språkintresserad, men lär mig hela tiden mer av att läsa din blogg.
Dessutom är det du skriver alltid tänkvärt.

hapax sa...

@ Sus--IE

Tack, det värmer! :)