Det finns en frestelse att dra tydliga gränser mellan rättfärdiga och syndare. För då vet man att man står för något. Man har tagit ställning och accepterar inte vad som helst. För inte så länge sedan kunde dans och kortspel och alkohol stå med i syndakatalogen. Ogifta mödrar och sambopar skulle veta att de levde i synd. Idag är det framför allt homosexuella relationer som är stigmatiserande i kristna sammanhang.
Även om man ofta vill betona att den ena "synden" är lika illa som den andra, så blir det i praktiken enklare att dra tydliga gränser när det gäller familjeförhållanden. Det är lättare att avgöra vem som är skild, sambo eller homosexuell, än att dra gränsen för vem som är girig. Var går gränsen för materialism och girighet? Får bankdirektörer vara med i Guds rike? De som äger två stycken skjortor?
Syndakatalogen har förstås bibliska förlagor. Paulus räknar upp en hel del exempel på människor som inte får ärva Guds rike. Bland det mest konkreta är, i Bibel 2000, "män som ligger med män". Så bra, då vet vi. Men det ena av de två orden som översätts så, malakoi, betyder egentligen veklingar. Alltså män som inte lever upp till manlighetsnormen om mod, tuffhet och självkontroll. Det vet vi att det betyder, och så översattes ordet i Gustav Vasas bibel och Karl XII:s bibel. Att det senare har blivit översatt på annat sätt beror inte på nya forskningsrön, utan på att våra kulturella föreställningar har ändrats. Vi har svårare idag än på Karl XII:s tid att se det som rimligt att veklingar inte platsar i Guds rike. Så vad ska det då betyda? Åkeson drar till med "självbefläckare". Sedan har det blivit olika varianter av "män som låter sig brukas till synd mot naturen". Homosexuella, alltså.
Vänder vi oss till evangelierna så framstår viljan att dra tydliga och synbara gränser mellan människor som platsar och dem som inte platsar, som mer fariseernas bollspel än något som Jesus vill kännas vid. Jesus drar också gränser. Men de handlar om medkänsla eller egoism, inte om rent eller orent. Gränsen går i hjärtat, inte i yttre markörer som gör det enkelt att sortera fåren från getterna. Den sorteringen kan bara Gud stå för, och i Jesu liknelser är utfallet i sorteringen alltid överraskande för människorna.
Så låt oss släppa syndakatalogerna, vare sig det handlar om de konservativa listorna eller de liberala varianterna som listar homofober, McDonaldsätare och män som inte tar ut sin föräldraledighet. Syndakatalogerna blir så lätt missbrukade till att bedöma andra i stället för mig själv. Sundare är att fokusera på det vi vill uppnå än på det vi vill brännmärka. Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Det är en bra lista.
Även om man ofta vill betona att den ena "synden" är lika illa som den andra, så blir det i praktiken enklare att dra tydliga gränser när det gäller familjeförhållanden. Det är lättare att avgöra vem som är skild, sambo eller homosexuell, än att dra gränsen för vem som är girig. Var går gränsen för materialism och girighet? Får bankdirektörer vara med i Guds rike? De som äger två stycken skjortor?
Syndakatalogen har förstås bibliska förlagor. Paulus räknar upp en hel del exempel på människor som inte får ärva Guds rike. Bland det mest konkreta är, i Bibel 2000, "män som ligger med män". Så bra, då vet vi. Men det ena av de två orden som översätts så, malakoi, betyder egentligen veklingar. Alltså män som inte lever upp till manlighetsnormen om mod, tuffhet och självkontroll. Det vet vi att det betyder, och så översattes ordet i Gustav Vasas bibel och Karl XII:s bibel. Att det senare har blivit översatt på annat sätt beror inte på nya forskningsrön, utan på att våra kulturella föreställningar har ändrats. Vi har svårare idag än på Karl XII:s tid att se det som rimligt att veklingar inte platsar i Guds rike. Så vad ska det då betyda? Åkeson drar till med "självbefläckare". Sedan har det blivit olika varianter av "män som låter sig brukas till synd mot naturen". Homosexuella, alltså.
Vänder vi oss till evangelierna så framstår viljan att dra tydliga och synbara gränser mellan människor som platsar och dem som inte platsar, som mer fariseernas bollspel än något som Jesus vill kännas vid. Jesus drar också gränser. Men de handlar om medkänsla eller egoism, inte om rent eller orent. Gränsen går i hjärtat, inte i yttre markörer som gör det enkelt att sortera fåren från getterna. Den sorteringen kan bara Gud stå för, och i Jesu liknelser är utfallet i sorteringen alltid överraskande för människorna.
Så låt oss släppa syndakatalogerna, vare sig det handlar om de konservativa listorna eller de liberala varianterna som listar homofober, McDonaldsätare och män som inte tar ut sin föräldraledighet. Syndakatalogerna blir så lätt missbrukade till att bedöma andra i stället för mig själv. Sundare är att fokusera på det vi vill uppnå än på det vi vill brännmärka. Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Det är en bra lista.
8 kommentarer:
Tack! Det kändes verkligen befriande att läsa din text! Jag undrar så hur det kommer sig att vi som kallar oss kristna och kan läsa om fariseernas obarmhärtiga gränsdragningar ändå lyckats bli så bra på att efterapa dem? Om Jesus inte gjorde några tydliga yttre gränsdragningar varför fortsätter då vi att göra det? Finns det verkliga motsättningar mellan Jesus och Paulus undervisning kring detta? Tänker tex. på 1:a Kor 5-6. Hur ska vi förstå en sådan text?
Så oseriös kyrkoledare liksom, Stefan Swärd. Han säger ju i princip som jag gör i mitt förra utbrott i inlägget innan detta, att alla som inte kan acceptera majoriteten i Svenska kyrkan borde söka sig till andra organisationer. Vad säger Missionsprovinsen om det, liksom? Alla Swärds påhejare som sitter vid hans fötter varje gång han knattrar ner nåt på sin blogg? Men han säger så och han är liksom kyrkoledare. Tur att inte jag är det! Jösses. Hur kunde den mannen bli statsvetare? Det är kanske inte så svårt?
Väldigt bra skrivet, "senap och fikon"! Det blir lätt fel och kärlekslöst när människor försöker dela in varandra i ett "vi och dom".
Trodde att de flesta inom frikyrkan idag anser att det skedde många felaktigheter i det myckna uteslutande av medlemmar förr i frikyrkorna och att man med facit i hand förstår att många människor for väldigt illa av det.
Det är därför konstigt tycker jag, att det verkar som om man vill återinföra det men då enbart när det gäller homosexualitet.
Och underligt att vissa tycker att man ska göra skillnad på människorna i kyrkan, att de som är homosexuella och inte lever i celibat inte ska få bli medlemmar, men få lov att delta i församlingens möten och andra aktiviteter. Det tycker de är generöst...? Måste säga att jag tycker att det är skönt att inte Svenska kyrkan håller på med sådant, utan är en folkkyrka där man inte utesluter någon utan där alla är välkomna som vill vara med.
/Anna
Niclas,
Det är en intressant fråga, det där om förhållandet mellan Jesus och Paulus. Det är svårt att jämföra eftersom Jesus inte organiserade någon församling, och eftersom Jesus främst verkade bland judar och Paulus främst bland hedningar. Men visst finns det en spänning mellan hur Jesus äter med syndare och hur Paulus räknar upp vilka syndare man _inte_ får äta med. Och mellan hur Jesus förhåller sig till prostituerade kvinnor och hur Paulus talar om dem med förakt i 1 Kor 6:12-20.
Samtidigt var ju Paulus den som mer än de flesta i den tidiga Jesus-rörelsen ville inkludera hedningar och ha måltidsgemenskap mellan judar och hedningar. Han tvingades säkert till en hel del kompromisser.
När det gäller instruktionerna i Paulus brev, tycker jag att vi ska vara bokstavstrogna nog att notera att breven inte är adresserade till oss. Vi får tillämpa den paulinska principen att pröva allt och behålla det som är gott.
Maja,
Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning, som sagt. Frukter att suga på, både för samfundsledare och för oss andra... :)
Anna,
Mm. Jag tycker att ett minimikrav på svår synd borde vara att det finns någon som lider skada av den. Men vem tar skada av att två män eller två kvinnor lever ihop?
Jag undrar om du har lust att mejla mig, jag skulle vilja mejla över ett teologiskt paper.
/Jonas Lundström
danjonlun (a) hotmail.com
Mycket att fundera över och så svårt att förstå att KÄRLEK mellan 2 människor är så provocerande!
Vilken bra lista du skrivit för att släppa syndakatalogen!
Jag ställer upp på det!
//ninni
Ninni,
Roligt att du gillar min positiva lista. Men jag får väl medge att jag inte hittat på den själv utan lånat den av Paulus (Gal 5:22-23). "Andens frukter" är det som räknas upp.
Skicka en kommentar