tisdag 7 april 2009

Missionsprovinsiell äktenskapslogik -- Del 2

Det här är del två av mitt försök att ta argumenten i Missionsprovinsens biskopsbrev mot samkönade äktenskap på allvar. Del ett handlade om naturargumenten. Nu kommer jag till argumenten som har med samhällstraditionen och Bibeln att göra.

2) Samhällstraditionen
Provinsbiskoparna lägger stor vikt vid att heterosexuella äktenskap varit normen i vår kulturtradition de senaste två tusen åren. Därför ska man inte överge en beprövad form för att tillfredsställa tillfälliga trender och "politisk korrekthet".

Historien visar att radikala brott mot välgrundade kulturella traditioner sällan får goda resultat. Snarare kan man se mönstret att när en fungerande ordning överges, så leder det till kulturellt sammanbrott. De som tänker sig besluta att bryta med vårt samhälles fasta äktenskaps-tradition, med sina djupa rötter, tar på sig stort ansvar. Framtidens dom kan bli hård.


Den här konservativa försiktighetsprincipen, att inte ändra på något som fungerar, gör det svårt att ändra på någonting alls. Skulle vi ha behållit slaveriet, ståndssamhället och dödsstraffet också? I två tusen års perspektiv är demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter fortfarande nymodigheter. Därför kan vi inte acceptera konservatismen som ett argument i sig. Allt är inte bra bara för att det är gammalt.

Och hur radikal förändring är det att införa samkönade äktenskap? De flesta människor berörs inte alls. Samtliga nu existerande äktenskap kommer att kunna fortsätta precis som tidigare. Det enda som ändras är att en minoritet får del av samma rättigheter och samhälleliga acceptans som majoriteten. Provinsbiskoparna målar upp ett allvarligt hot, men förklarar inte vad det egentligen är som är så hotfullt och omvälvande. Den enda antydan de ger är att det skulle kunna vara svårare för barn att utveckla sin könsidentitet om de inte har föräldrar av båda könen. Detta är spekulation. De empiriska studier jag hört talas om visar att barn till homosexuella föräldrar mår i stort sett lika bra som barn till heterosexuella föräldrar. Det är kvalitén i relationen mellan föräldrar och barn som är avgörande för barnet, inte föräldrarnas kön och sexualitet. Barnens bästa fungerar inte som argument mot samkönade äktenskap. Dels för att homosexuella par redan har barn. Frågan om samkönade äktenskap handlar bara om vad föräldrarnas relation ska kallas. Troligen är det då gynnsamt för barnen om deras familj accepteras av samhället och omgivningen. Och dels för att det inte finns något som talar för att samkönade par ger barnen en sämre uppväxt. Men även om så vore, skulle en statistisk nackdel för barn till vissa föräldrar få oss att förbjuda till exempel låginkomsttagare eller invandrare att gifta sig? Självklart inte.

Jag har svårt att se att den förändring av äktenskapslagstiftningen som nu ägt rum skulle vara lika omvälvande som de förändringar av äktenskapet som redan skett de senaste drygt hundra åren. Skilsmässa har blivit tillåten och ekonomiskt och socialt möjlig, gifta kvinnor har blivit myndiga och i juridisk mening självständiga individer, och framför allt har den ökade jämställdheten medfört en kraftigt förändrad rollfördelning i äktenskapet. Detta har redan ägt rum, och samhället består.

Slutligen kan man fråga sig för vem som det heterosexuella äktenskapet är en så välfungerande ordning. Inte för homosexuella, i alla fall. Det är slående att provinsbiskoparna inte på något sätt adresserar den diskriminering och förföljelse som homosexuella utsatts för, både i samhället och i kyrkorna. Det står att homosexuella ska få "det stöd de i sin situation kan behöva". Men idag vet vi att homosexualiteten inte är en psykisk sjukdom. Den ger inte i sig några negativa konsekvenser för välmående och funktionsduglighet. Det som är negativt för homosexuellas "situation" är omgivningens fördomar och avståndstagande. Ett seriöst biskopsbrev om samkönade äktenskap borde inte kunna undvika frågan om kyrkans skuld gentemot de homosexuella.

3) Bibeln
Till slut kommer provinsbiskoparna fram till Bibeln och den kristna teologins uppfattning om äktenskapet. Här argumenterar de inte alls mot samkönade äktenskap, utan bara slår fast att det är så det är. Så här, nämligen:

Detta är vad som uppenbaras i Guds Ord. Redan från början skapade Gud ordningen att ”en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett”. Vid vigseln har kyrkan kunnat beskriva äktenskapet som ”ett heligt förbund instiftat av Gud”. Paulus ser att det här finns en gudomlig ”hemlighet”. Han beskriver i Efesierbrevet hur äktenskapet återspeglar Kristi kärlek till kyrkan, som på andra ställen i Ordet också betecknas som ”bruden”.


Här hade man kunnat önska lite utförligare resonemang. Till exempel om vad det är som konstitueras i 1 Mos 2. Är det heterosexualiteten? Eller är det gemenskapen mellan två människor? Kontexten är ju inte fortplantningen, utan människans ensamhet. Det är inte gott för människan att vara ensam, och djuren räcker inte som sällskap. Därför skapar Gud en människa till. Och hur ska vi se på att Efesierbrevet använder relationen mellan Kristus och kyrkan som en modell för relationen mellan mannen och hustrun? Det förutsätter ju en hierarkisk relation i äktenskapet. Och i samma sammanhang ges också en kristologisk tydning av relationen mellan slaven och slavägaren. Hur ska vi förhålla oss till dessa bibelord i ett samhälle med jämställda äktenskap och långt driven social jämlikhet?

Vad som i övrigt sägs om äktenskapets teologi skulle lika gärna kunna gälla för samkönade relationer. Kanske är det därför som provinsbiskoparna efter ett tag slår fast att "utlevd homosexualitet" är något som "enligt Ordets otvetydiga vittnesbörd [...] strider mot Guds vilja och avsikt med sin skapelse", vilket de belägger med en fotnot till Rom 1 och 1 Kor 6. Inte heller här ges några ytterligare resonemang om hur dessa bibelställen ska tolkas. Det är ju bara självklart, tydligen.

Slutsatser
Jag ser inte att provinsbiskoparna presenterat ett enda argument mot samkönade äktenskap som är värt att tas på allvar. Det är synd. För ett konstruktivt samtal förutsätter seriös argumentation.

Jag skulle rekommendera dem som vill argumentera mot kyrklig välsignelse av samkönade äktenskap att koncentrera sig på teologiska argument. Argumenten utifrån naturen och samhällstraditionen blir mest patetiska. Ungefär som de argument om kvinnors biologiska och psykologiska olämplighet som präster som kunde framföras för femtio år sedan, men som nu bara framstår som pinsamma och anakronistiska. Fokusera på teologin och bibeltolkningen. Där behöver samtalet föras i kyrkan. Och använd argument, för saken är inte så enkel och entydig som provinsbiskoparna vill påskina. Det räcker inte att bara citera Bibeln, den ska tolkas också.

14 kommentarer:

Maja sa...

Du försöker bara relativisera det sanna ordet din liberalteolog.

Anonym sa...

Mycket bra inlägg av bloggskrivaren!

Barnens bästa, suck... De här personerna som använder barnen som argument mot könsneutrala äktenskap erkänner ofta inte att det redan finns massor av barn till HBT-personer. Och att det inte har med hur äktenskapslagstiftningen ser ut. Om man vill att barn i Sverige ska ha det bra, borde man vilja att alla barn ska få bra juridiskt skydd osv oavsett vilken sexuell läggning deras föräldrar har, hur barnen har kommit till eller hur familjesituationen ser ut. Och barn föds inte med fördomar utan det är vuxna som ev. för över sina förutfattade meningar och fördomar på barnen. Det som kan göra barn illa, är just sådan här personer som inte accepterar och respekterar att andra människor kan vara olika de själva. Som gör skillnad på människor.

/A.

wallgren sa...

Samhällstraditionen som argumentation är svårare tycker jag. Ändå kan jag utifrån det jag skrev som kommentar på del 1 tänka att det handlar om Guds mönster. Att vi sedan lever i en värld som inte fixar Guds mönster - det ser vi vår egen frukt av både i heterosexuella och homosexuella relationer. Det är i alla fall så jag läser Rom 1. I full medvetenhet om att efter Rom 1 kommer 2, 3 och mer.

När det gäller biblen så läser jag som jag skrev i del 1 till att börja med. Det är en koppling mellan ande och materia, Guds skapande väsen är "släkt med" man och kvinna skapade till Guds avbild. I sin gemensamma form bär de livsförutsättningar.

Och hur med Ef 5? Ja, det tillkom i en tid där relationen var hierarkisk och har använts så. Men jag tänker att det egentligen går bortom det. Förhållandet mellan makar som det mellan Kristus och kyrkan... Det utmanar åtminstone mig till större kärlek.

/Morgontankar från Markus

hapax sa...

Markus,
Tack för dina morgontankar. Jag svarar på din andra kommentar i ett eget inlägg. Här bara ett par korta tankar i retur.

Tror du att Paulus i Rom 1:18-32 syftar på kristna människor som vill leva i en livslång, trofast och kärleksfull monogam relation med någon av samma kön? Eller syftar han på något annat?

Jag har svårt att tillämpa Ef 5 på nutida äkenskap utan att modifiera tanken till att Kristi kärlek till kyrkan kan vara en modell för BÅDA parter i relationen. Annars går det inte att komma ifrån att Kristus/mannen måste vara hierarkiskt och moraliskt överordnad och kyrkan/kvinnan underordnad. Så jag kan följa med dig bortom hierarkin i äktenskapet, till en tolkning där även samkönade makar älskar varandra med Kristus som förebild.

hapax sa...

Maja,
När det kommer från dig tar jag det som en komplimang... :)

A,
Sant. Barnens bästa borde användas som argument FÖR samkönade äktenskap.

Lars Flemström sa...

Kyrka och stat behöver inte tycka lika. Kyrkan ska inte vara statens språkrör.

För att IKEA säljer dubbelsängar, behöver inte kyrkan välsigna allt som sker i dessa sängar, lika lite som kyrkan behöver välsigna allt som förvaras i IKEA:s förvaringsmöbler.

Om kyrkan inte tror på några eviga sanningar, utan bara på opinionsvindarnas växlande vindriktningar, behöver vi inte kyrkan.

Läser idag att opinionsvindkänsliga Tulikki Koivonen-Bylund blir ny biskop i Härnösand, medan principfasta Lisa Tegby inte ens varit påtänkt, trots att hon en gång var tillräckligt kvalificerad för att anställas som domprost i stiftets domkyrkoförsamling.

Gärna en kvinna, men inte en kvinna med ryggrad! Vad har Lisa gjort för fel? Inget alls! Det var de, som anställde henne som gjorde fel. Och när de upptäckte det tänkte de att de kunde göra felet ogjort genom att sparka Lisa. De glömde att det är fel att, oavsett hur anställningen gått till, sparka en redan anställd person. Sedan upprepades precis samma fel med den manliga medsökande, som anställdes i stället för Lisa, och som sparkades, när man kom på att Lisa faktiskt hade en giltig anställning. Det blev dyrt för Härnösands domkyrkoförsamling, som fick punga ut med skadestånd till två felaktigt anställda och tillika olagligt avskedade domprostar. Detta må vara off topic, men är ändå relevant på det sättet att kyrkan borde vara kyrka, i stället för att ständigt anpassa sig till opinionsvindarnas snabbt växlande vindriktningar.

Gärna en kvinna för mig, men en kvinna med ryggrad, som står pall även när det blåser, dvs en kvinna som Lisa! Lisa lär iofs inte ha något mot homvigslar, men om hon hade varit det hade hon vågat säga nej. Det är därför ett dåligt argument mot Missionsprovinsens äktenskapssyn, att kyrkan har ändrat sig om slaveriet och därför kan ändra sig också om äktenskapet (opinionsvind-argumentet).

Kyrkan har nämligen inte ändrat sig om slaveriet. Kyrkan har alltid varit mot slaveriet, men det har inte alltid varit så lätt att finna alternativ, så att frigivna slavar inte har hamnat i värre misär en slaveriet.

Med den opinionsvindkänsliga liberalteologi, som somliga förespråkar, hade kyrkan aldrig varit en ledande kraft i det långsikta arbetet för att avskaffa slaveriet. Det finns eveiga sanningar, och det är dem som kyrkan sta stå för.

För mig är det en evig sanning - oavsett den politiska lämpligheten - att äktenskapet är instiftat av Gud för man och kvinna. Detta utesluter sålunda inte att tidsberoende sociala förhållanden kan göra det önskvärt att ge homopar samma juridiska skydd och likvärdiga former som äktenskapet för heterosexuella par. Men med det ska kyrkan inte ha att skaffa.

Det har varit mycket om samhällets bestånd, osv, (som kan tillgodoses genom borgerliga vigslar) och ganska lite teologiska diskussioner om just kyrkvigseln och det av Gud instiftade äktenskapet. Gärna en diskussion om detta, men inte att kyrkan ska rätta sig efter opinionsvindarna och staten!

Lars Flemström sa...

A skrev:
"Barnens bästa, suck... De här personerna som använder barnen som argument mot könsneutrala äktenskap..."

Svar>: Jag använder inte barnen som argument mot könsneutrala äktenskap. Jag har öht inte motsatt mig att vi fått en könsneutral äktenskapslagsfiftning. Det är redan avklarat. Nu handlar det inte längre om politik och juridik, utan om kyrka och teologi.

Anonym sa...

Du säger vi måste tolka bibeln.. Kan du ge en utläggning av romarbrevet 1 och plocka bort homosexualiteten??

hapax sa...

Anonym,
Jag är inte riktigt säker på att jag förstår hur du menar. Om du vill kan du förtydliga dig. Och om du vill veta mer om hur jag ser på Rom 1 och vårt moderna begrepp homosexualitet, så kan du läsa här:
http://senapochfikon.blogspot.com/2009/01/homosexualitet-i-antiken-del-1-min.html

Lars Flemström sa...

Det har jag redan läst. Och det är trams att att t.ex. Paulus som själv levde under antiken, skulle veta mindre hur man tänkte då. Eftersom homosexualtet är något som verkligen existerar, fanns homosexualiteten som begrepp och föreställning redan under antiken.

Hapax inbjuder till debatt, men kräver att själv få avgöra vilka argument som ska godkännas. Och dessutom vill han ha en överenskommelse om att heterosexuella, som inte stödjer Hapax idéer, inte ska delta i debatten. Jag tänkte faktisk på Hapax när jag läste följande rader av ateisten Lena Andersson:

"Teologerna ska nog akta sig för att använda bibeln i syfte att hamna rätt i samtidens idéer. Bibelns barlast av sådant som talar emot är alltför tung och skrymmande. Men det påpekandet gör mig förstås till bokstavstroende. Ty den teologiska grundregeln är att det goda som Jesus och andra centrala bibelfigurer gör och säger kan tolkas som det står och av vem som helst, medan det förkastliga som de gör och säger fordrar kunskaper i grekiska, hebreiska, antikens historia samt en doktorsavhandling i exegetik för att uttolkas rätt. De bibelord som inte låter alltigenom bra för den moderna människan betyder alltid något annat."

Det finns en teologisk tyckarelit, som tar avstånd från Guds ord, och sätter sig till doms över Gud.

hapax sa...

Lars,
Fint att du tänker på mig. Men om du vill att jag ska svara på vad du skriver, får du läsa det jag skriver lite noggrannare. Annars blir det inte meningsfullt.

Lars Flemström sa...

hapax,
jag råkade posta denna kommentar under fel inlägg. Den skulle vara under ditt senaste inlägg om Missionsprovinsen. Första stycket i denna kommentar var dock svar på det tidigare inlägg, som du länkade till.

Jag tycker att det är du, och inte Caragounis, som brister i vetenskaplighet. De 20 senaste ärens "antika sexualitetsforskning" ger jag inte mycket för om den inte står sig efter 100 år. Antiken var inte precis i går.

Frågan gällde ju om Paulus kände till alla former av homosexuell utlevelse som existerar idag. Och varför skulle de inte ha existerat under antiken? Sexuell experimentlusta har väl funnits i alla tider? Inget nytt under solen! Att tidigare helt okända former av homosexuell utlevelse skulle ha utvecklats först under 1800-talet, då ordet "homosexuell" konstruerades som en psykiatrisk diagnos, är inte det minsta trovärdigt.

Du skriver att homosexualiteten som begrepp, etc, inte var känd under antiken. Ett helt vettlöst påstående. Det som finns i verkligheten finns alltid som begrepp - inte sällan har begreppen funnits före tingen. Men rattfylleri fanns inte ens som begrepp under antiken, eftersom företeelsen är så intimt förknippad med motorfordon, att det nog var svårt att föreställa sig rattfylleri innan bilen uppfanns.

Du töjer på begreppen som ett gummiband. Du har gjort det t.ex. för att försvara din tes att den kristna religionen, Paulus och kyrkan var för slaveriet. Det är som att säga att kommunismen är för kapitalismen p.g.a. den "statskapitalism", varmed de ryska kommunisterna försökte ersätta kapitalismen.

I dina resonemang om Aristoteles försker du utvidfa begreppet homosexualitet till att omfatta all kärlek mellan personer av samma kön. På sammas sätt vantolkar queer-teoretiker uttalanden av munkar under 1100-talet, när de betygar sin kärlek till andra män. Om du hade varit äldre hade du vetat att icke homosexuell kärlek mellan personer av samma kön, ansågs som något helt naturligt i Sverige ännu vid mitten av 1900-talet. Vid min ålder har man sett hur begrepp fyllts med ny innebörd och frånkopplats alla kontakt med den verklighet som de ursprungligen beskrev.

När teologin inte har som utgångspunkt att Bibeln är Guds sanna ord, är teologin ett vetenskapligt gungfly, som går ut på att "forskare" citerar varandras och inför en ny begreppsapparat. En källas akademiska titel, och inte bevisbarheten hans slutsatser, formar de nya "sanningarna". Allt är inte guld som glimmar.

Tanken är att det skulle finnas former av sexuell utlevelse mellan person av samma kön, som inte är synd, eftersom de inte skulle ha varit kända av Paulus. Detta är trams. Om Pauli brev och resten av Bibeln intre är Guds ord, behöver vi inte bry oss om varken vad Paulus skrev eller resten av Bibeln. Hur kan vi då veta att Gud vill att vi be till honom osv? Religionen blir ett opium för folket.

hapax sa...

Lars,
Sett till textmängd upptar du ungefär hälften av utrymmet i kommentarfälten på min blogg. Finns det någon möjlighet att du skulle kunna prioritera kvalitet framför kvantitet?

Som sagt tror jag att en väg till högre kvalitet vore att du läste lite noggrannare innan du kommenterade. Det du säger att jag säger om Paulus (i din näst senaste kommentar) och Aristoteles (i din senaste kommentar) har till exempel ganska små likheter med vad jag faktiskt säger om dem.

Jag kommer förmodligen att återvända till de frågor som du tar upp om Paulus och om förhållandet mellan vår begreppsvärld och antikens. Men jag ser ingen mening med att föra den diskussionen med dig här, i kommentarerna till ett inlägg som handlar om Missionsprovinsens biskopsbrev.

Lars Flemström sa...

Det är ju faktiskt lite magistralt att inte bemöta i sak, utan anklaga kritiker för låg kvalitet. Det är som om du sätter betyg på studenter och själv bestämmer vad som är vetenskap. Du kan kommentera på min blogg, om du inte vill ha debatten här. Jag kommer inom kort att lägga ut mina kommentarer här på min blogg.