onsdag 8 april 2009

Några frågor om äktenskapsteologi och samkönade äktenskap

I ett tidigare inlägg kommenterar jag Missionsprovinsens biskopsbrev om samkönade äktenskap. Konversationen mellan mig och Markus (i något avkortad form) får bli ett nytt inlägg, i hopp om att dra in fler i samtalet och sökandet efter bättre argument i äktenskapsdebatten. Först Markus replik, sedan min.

Genom det jag skriver nu ställer jag mig inte bakom Missionsprovinsens biskopar, eller alla deras formuleringar, men märker att jag i min teologi delar bakgrund eller vad man ska kalla det. Jag känner igen det de skriver, och ja, jag ser det som rätt naturligt...

Jag letar efter min grundtanke när det gäller detta med naturen som argument. Natur ihop med bibelordet från 1 Mos 1:26ff och alla följande ställen för tanken åt inkarnationen till. Ande och liv hänger samman - talar Gud om fruktsamhet mellan man och kvinna, så är det det som är den relationen som är den naturliga grundläggande. Guds ord och yttre tecken. Precis som i dopet och mässan kanske?

Därmed inte sagt att vi ser det runt omkring oss i hur denna relation i praktiken fungerar. Det finns mycket att be Guds Ande ge livet åter i. Men det motsäger inte mönstret.

/Markus


Markus,

Det är klart att det är naturligt att människans fortplantning förutsätter någon form av samarbete mellan en man och en kvinna. Ingen bestrider det. Men frågan är om denna truism med nödvändighet innebär att samkönade äktenskap är något destruktivt och ogudaktigt.

Jag försöker förstå vad du skriver, men är inte säker på att jag lyckas. Så jag svarar dig med några kritiska frågor som kanske kan föra samtalet vidare.

1) Fruktsamhet och fortplantning är ett viktigt tema i Gamla testamentet, inte minst i 1 Mos. Trots detta sägs det aldrig att fortplantningen är Guds syfte med äktenskapet. I 1 Mos 1 står det att människorna ska vara fruktsamma och föröka sig och uppfylla jorden. Men det står ingenting om äktenskapet. Och patriarkerna tar sedan många vägar att fortplanta sig som går vid sidan av det monogama äktenskapet. I 1 Mos 2 står det att en man ska lämna sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett. Men här står det ingenting om fortplantningen, utan tvåsamhetens grund är att det inte är bra för mannen att vara ensam.

Mina frågor blir då: Varför ska vi knyta äktenskapet primärt till fortplantningen, när det inte är så i Bibeln? Borde vi inte hellre utforma en äktenskapsteologi som tar fasta på att äktenskapet är en form för nära och trofast gemenskap? När jorden nu är ganska väl uppfylld redan, finns det väl ingen biblisk anledning att kräva att alla äktenskap ska vara fruktsamma? När det inte är gott för mannen att vara ensam, vilka är då vi att hindra äktenskap mellan två människor som vill leva tillsammans, bara för att de är av samma kön?

2) Jag håller på sätt och vis med provinsbiskoparna om att det är viktigt att ta hänsyn till hur verkligheten är formad. Just därför tar jag avstånd från deras ideologiska raster som hindrar dem från att se delar av verkligheten. Det är ett faktum att vissa människor kan leva i ett gott och lyckligt parförhållande med någon av samma kön men inte med någon av motsatt kön. Detta är verklighet. Detta måste vi ta hänsyn till i vår bibeltolkning, lika väl som vi tar hänsyn till att jorden är rund och kretsar kring solen, och att arterna förändras genom evolutionen och inte är givna en gång för alla.

Frågan blir då igen: Vad finns det som hindrar att de som älskar någon av samma kön får dela livet med den de älskar? Vad finns det i verkligheten som tar skada av en trogen och livslång kärleksrelation mellan två människor av samma kön? Kan du förstå att många homosexuella upplever sin verklighet som ett starkare tecken på Guds avsikt med dem än somliga kristnas bibeltolkning? Kan du se att dina och provinsbiskoparnas argument mot samkönade äktenskap kan framstå som vaga och godtyckliga och dåligt anpassade till just verkligheten?

3) I ljuset av Nya testamentet framstår det som ännu mindre befogat att se fortplantningen som människans och äktenskapets primära uppgift. Paulus rekommenderar celibat, men tillåter äktenskap för dem som inte kan behärska sig (1 Kor 7). För Paulus är alltså äktenskapet inte till för fortplantning, utan för att undvika frustration och otukt. Jesus använder 1 Mos 2:24 som argument mot skilsmässa, inte mot ofruktsamma eller samkönade äktenskap (Matt 19). Och inkarnationen illustrerar att fortplantning och familjebildning inte behöver vara strikt biologisk kärnfamilj för att vara i enlighet med Guds vilja. Den heliga familjen i våra julkrubbor består av barnet och dess ogifta mamma och styvfar.

Frågor: Varför hylla den biologiska kärnfamiljen som ideal när Nya testamentet ser evangeliet och Guds rike och nästankärleken som så mycket viktigare? Kan inte Paulus resonemang i 1 Kor 7 vara tillämpligt även på homosexuella par? Kan inte äktenskapets uppgift ges sin kristna tydning utifrån kärleksbudet och kallelsen till Guds rike snarare än utifrån fortplantningen? Måste inte kärleken och medkänslan vara den överordnade principen när vi utformar vår äktenskapsteologi?

Och så noterar jag att Tony Blair står på min sida i den här diskussionen. Go, Tony!

19 kommentarer:

wallgren sa...

1. Ja, fruktsamhet och fortplantning är centralt. Till sin avbild som man och kvinna, i Guds välsignelse för att uppfylla jorden, i kap 1, och i den andra berättelsen deras enhet. Kapitel ett och två hänger ihop, liksom hela frälsningshistorien hänger ihop. Därför ser jag det som mönster för just den relationen vi kommer att kalla äktenskap. Och det är väl knappast där vi ska ta ansvar för befolkningsökningen?

Och här hänger det ihop med 2. Det som hindrar ett äktenskapligt samliv är just det jag skrivit. Nej, jag kan nog inte förstå - det vore förmätet. Jag kan se att argumenten kan framstå som vaga men inte godtyckliga - kanske dåligt anpassade till verkligheten... Det som hindrar är att Guds välsignelse är livgivande - och då är det faktiskt så att mönstret från skapelsen hänger i. Jag ställer frågan från andra hållet - och utifrån att det är man och kvinna som är det ursprungliga så borde det vara ivraren av denna förändring som har bevisbördan att övertyga till dess att vi är med. Vad finns det som tillåter frågar jag.

Och 3. När vi kommer till NT, så gäller fortfarande mönstret från skapelsen. Skydd för det livgivande mönstret och enheten. Särskilt som den är en påminnelse och Kristus och kyrkan kanske.

Jag noterar dessutom en referens i Jesu svar i Matt 19 till hur det var ifrån början. Hur var det då?

Argumentet med den heliga familjen förstår jag inte i detta sammanhanget.

Kärleksbudet och kallelsen till Guds rike upphäver inte utan inryms i Guds frälsningshistoria med världen. Håll samman i stället för att spela ut. Det ovana för oss är väl i så fall att se hur kallelsen till gemenskap för den som är homosexuell ser ut.

Sedan kan jag inte annat än att se att Rom 1 är ganska klart i sammanhanget. Någon tycker att det är för enkelt att säga så, men det är min värld som beskrivs och vår svårighet att se Guds mönster. Eller?

hapax sa...

Markus,
Tack för ditt tålamod med mina frågor. Jag ursäktar min frågvishet med att det var du som började... :) Här kommer ytterligare lite kommentarer till dina kommentarer.

1) Jag tycker man får välja vilket ben man vill stå på. Antingen är fortplantningen konstituerande för äktenskapet, och då utesluts även heterosexuella par som av olika anledningar inte kan eller inte vill skaffa barn tillsammans. Eller så är fortplantningen inte konstituerande för det enskilda parets äktenskap, och då faller fortplantningsargumentet mot samkönade äktenskap.

Den rimliga vägen tycker jag är att se fortplantningen och rådandet över skapelsen som mänsklighetens _gemensamma_ ansvar, och inte som det enskilda gifta parets ansvar. Då ryms även singlar och ofruktsamma par i uppgiften att värna skapelsen och Guds rike och samhällets fortbestånd.

Och du svarar inte på det jag påpekar om äktenskapets "instiftelse" i 1 Mos 2, att basen där är att människan behöver bot för sin ensamhet och utlopp för sitt behov av gemenskap och sexualitet. Dessa mänskliga behov är precis desamma för homosexuella som för heterosexuella. Och Guds omsorg är nog också precis densamma.

2) Jag ser alltså inte att det du säger om skapelseberättelserna utesluter att samkönade relationer kan rymmas inom det kristna äkenskapsbegreppet. För inte menar du väl att sexualiteten _måste_ ha fortplantningen som syfte?? Som sagt, 1 Mos 2 anger inte fortplantningen som skäl för sexualitet och tvåsamhet, och inte heller Höga Visan. "Guds välsignelse är livgivande" -- ja, men är det alltså bara fortplantningsvälsignelsen som ligger till grund för äktenskapet och den kyrkliga vigseln?

"Vad finns det som tillåter"? Precis detsamma som tillåter slavar att fly från sina herrar, trots bibelord som Ef 6:5. Det vill säga kunskap om fakta i kombination med medkänsla och nästankärlek. När vi vet att slavar far illa av att vara slavar och det finns alternativ, då måste kristna vara mot slaveriet. Och när vi vet att homosexuella har precis samma mänskliga behov och förmåga att leva i äktenskap som heterosexuella, då ska de få det. För kärleksbudet och gyllene regeln är tolkningsnyckel till tillämpningen av andra bibliska instruktioner. Vi måste ta hänsyn till verkligheten, som sagt. Och till verkliga människors liv, mer än till nedärvda föreställningar om hur det borde förhålla sig. Samkönade äktenskap nämns förstås inte i Bibeln eftersom sådant inte var aktuellt då. Men det innebär inte att inte ny kunskap och nya omständigheter kan leda till utveckling av de nedärvda formerna.

3) Du får väl hålla med om att fortplantningen har ganska låg prioritet i NT. Hur ser du på Paulus äktenskapsresonemang i 1 Kor 7 i relation till homosexuella troende som har svårt att leva i celibat?

"Jag noterar dessutom en referens i Jesu svar i Matt 19 till hur det var ifrån början. Hur var det då?"

-- Då var människor inte förstockade och skiljde sig därför inte (Matt 19:8). Frågan här handlar om skilsmässa, inte om heterosexualitet.

"Argumentet med den heliga familjen förstår jag inte i detta sammanhanget."

-- Det var du som nämnde inkarnationen i samband med "fruktsamhet mellan man och kvinna". Men inkarnationen handlar ju just om att det mönstret inte verkar vara Guds enda ord, så att säga.

"Sedan kan jag inte annat än att se att Rom 1 är ganska klart i sammanhanget. Någon tycker att det är för enkelt att säga så, men det är min värld som beskrivs och vår svårighet att se Guds mönster. Eller?"

-- Jag svarar som jag gjorde i en tidigare kommentar: Tror du att Paulus i Rom 1:18-32 syftar på kristna människor som vill leva i en livslång, trofast och kärleksfull monogam relation med någon av samma kön? Eller syftar han på något annat?

För att bara antyda ett svar på den frågan, kan man notera att det männen gör med varandra i Rom 1:27 inte beskrivs som synd utan som straff. Gudlöshet bestraffas med förnedrande sex. Därmed inte sagt att _alla_ homosexuella relationer är förnedrande. Lika lite som 1 Kor 5 innebär att _alla_ heterosexuella relationer är oacceptabla.

Men nu får jag ge mig för den här gången...

Leif Ekstedt sa...

Varför är kyrkan så mesig!
Sekulär registrering i statens regi
går väl bra Hindersprövning/Avtal.
Så levde några lyckligt i alla sina år.
Men de som inte var nöjda med detta gick naturligtvis till sitt samfund och blev välsignade enligt given ritual.
Kyrkan har en uppgift att välja sin väg och hålla sig till den.
Den mesigaste av dem alla är Svenska Kyrkan, som till fullo leds
av politisk Kyrkomötesmajoritet.

Lars Flemström sa...

Leif Ekstedt har tydligen missat att riksdagen har röstat igenom den könsneutrala äktenskapslagen - med bibehållen vigselrätt utan lagstadgat vigseltvån för de religiösa samfunden.

Leif Ekstedt klargör inte om han anser att det ska vara välsignelsetvång, att kyrkan ska vara tvungen att välsigna allt som har ingåtts inför staten.

Lars Flemström sa...

hapax,
din tanke om att frikoppla äktenskapet från fortplantningen är inte ett dugg sympatisk, däremot är din tanke att även inkludera singlar i äktenskapet MYKET sympatisk.

Men har du tänkt på att singlar som ingår äktenskap inte längre är singlar?

Leif Ekstedt sa...

Det skall inte vara välsignelsetvång. Varje samfund fattar sina beslut! Men det blir kanske besvärligt för många samfund. Däremot tror jag att den sekulära vigselattesten kommer så småningom. Då kvarstår frågan om Svenska Kyrkan anser det mödan värt att välsigna - det har de inte talat om ännu.

wallgren sa...

@hapax
Om jag får ta fram två trådar ur det vi skrivit om: Med inkarnationen avsåg jag hur Guds ord tar gestaltning i ett vidare begrepp. Där Guds ord skapar så blir det en skapande verklighet, och inte just endast fortplantning i snäv mening. Men man och kvinna skapade till Guds avbild skapar fysiskt liv. Det är ett mönster. Alltså är det missvisande att Jesu familj inte var som vår och använda det som argument emot familjen.

Och när det gäller Rom 1 så handlar det om hela tillvarons belägenhet i förhållande till Gud, där vi alla är indragna och har att arbeta på vår frälsning. Homosexualitet är framträdande men framåt vers 28ff så åker alla dit. Att homosexualiteten, som jag anser nämns som sådan, är framträdande tänker jag har med just skapelsemönster att göra. Det är en relation som inte bär livsmönster fysiskt. Det som nämns om oss alla stämmer också in i det på ett annat plan - själviskhet, ondska och avund etc bär inte heller livsförutsättningar. Men skapelseformen som är given är en så viktig markör att den är särskilt framställd.

Ger det ljus åt mina tidigare rader? /Markus

hapax sa...

Markus,
Jag tror du får svara på vilken fot du vill stå på vad gäller relationen mellan äktenskap och fortplantning för att jag ska förstå vad du menar. Är fortplantningen konstituerande för varje enskilt äktenskap? Om inte, så ser jag inte hur fortplantningen alls kan vara ett argument mot samkönade äktenskap. För det är klart att "man och kvinna skapar fysiskt liv". Men äktenskapet handlar om så mycket annat än det. Två människor som lever i en livslång och förpliktande relation deltar i skapande och livgivande på så många andra sätt, även om de inte just får genetisk avkomma tillsammans.

"Alltså är det missvisande att Jesu familj inte var som vår och använda det som argument emot familjen. "
-- Jag argumenterar inte mot familjen. Jag argumenterar mot ett alltför snävt familjebegrepp som varken stämmer med verkligheten eller med Bibeln. Familjer kan se ut på lite olika sätt och fungera väl. Den heliga familjen är ett exempel på att en styvfamilj inte i sig är sämre än en biologisk kärnfamilj. Och på att Gud tar vägar som inte stämmer riktigt med våra idealmönster.

"Att homosexualiteten, som jag anser nämns som sådan, är framträdande tänker jag har med just skapelsemönster att göra. Det är en relation som inte bär livsmönster fysiskt."
-- Återigen, att en relation "bär livsmönster fysiskt" blir bara en retorisk dimridå om du inte menar att fortplantningen är konstituerande för varje enskilt äktenskap. Menar du alltså det?

Homosexualiteten kan omöjligen "nämnas som sådan" i Rom 1, eftersom homosexualiteten inte fanns som tanke och begrepp i antiken. Inga bibeltexter handlar på ett direkt sätt om moderna begrepp som socialism, psykologi eller homosexualitet. Seriös bibeltolkning måste först sätta in bibeltexten i dess historiska tankevärld, och _sedan_ ta det hermeneutiska steget till vår tid.

Paulus talar om förnedrande sex som en konsekvens av avgudadyrkan (Rom 1:23-24). Därmed anknyter han till dåtida judiska stereotyper om hedningars lastbarhet och till antika konstruktioner av vad som är naturligt/onaturligt och hedersamt/förnedrande. Dessa antika tankemönster och distinktioner, som Paulus förutsätter, skiljer sig ganska mycket från våra moderna föreställningar om t ex heterosexualitet och homosexualitet.

Här finns inte plats att gå in på detta i detalj. Men det är missbruk av bibeltexten att rycka den ur dess sammanhang och låta den direkt adressera en helt annan fråga än den som Paulus adresserar. Det behövs bättre exegetik och bättre teologi än så.

Maja sa...

Äktenskapet handlar historiskt om att binda materiell egenskap i form av jord och dylikt till sin släkt. Hur kul är det med sådana resonemangsäktenskap? Många egendomslösa i Sverige har i alla tider levt i samborelationer eftersom det inte funnits någon anlledning till äktenskap för dem. Grattis alla som kan gifta sig av kärlek och längtan efter en människa och inte för familjens behov att säkra sina inkomster. Jag fortsätter hävda att det här inte egentligen handlar om teologisk grundsyn lika lite som frågan om kvinnor som präster eller poliser eller bilförare gör det. Det är snuttefilten kärnfamiljen och ouppklarad mammalängtan och pappalängtan som genomsyrar all tvehågsenhet kring det här. Projektioner projektioner projektioner. Farbröder som minns sin barndoms bullkök och en mamma som var hemma 'och det hade hon minsann inte ont av'. Örk. Lästips: Dikten "Vara vit mans slav" av Sonja Åkesson. Jag skiter i de sk teologiska argumenten. Det är ju uppenbart att Bibeln går att tolkas på olika sätt eftersom den genom alla tider har tolkats. Fråga er istället alltså var er tolkning bottnar. Ordet är en sak. Men vem är du?

wallgren sa...

Ja, fortplantningen är en del av det som konstituerar äktenskap mellan man och kvinna som mönster. Och visst handlar äktenskapen om mycket mer än det.

Jo. Rom handlar om homosexualitet i formen av begär till och umgänge med någon av det egna könet. Det är ju bara onödigt att säga att det inte är seriös bibeltolkning. På svenska på senare tid har bl a Samuel Byrskog resp. Hans Johansson skrivit kommentarer helt utifrån detta.

God exegetik för kyrkan och människan i vår tid behöver se till att få ihop hela bilden som Bibeln ger... Det handlar om hur Gud räddar världen, eller hur?

Lars Flemström sa...

1. Det är självklart att Bibeln inte kan tolkas hur som helst. Har Gud givit oss Bibeln, har han också givit anvisningar om hur den ska tolkas. Därför inrättade han kyrkan, och kyrkans präster ska vara trogna mot den rätta tolkningen. Annars behövs varken de eller kyrkan. Och om Bibieln inte är Guds ord behöver vi inte den heller. Hur kan vi veta att allt detta, som vi gör, är Guds vilja, om han inte har meddelat sig på något sätt, som inte kan tolkas hur som helst?

2. Om livmodertransplantationer skulle bli möjliga, så ska män ändå inte gå omkring och vara gravida. Det skulle de dö i förtid av. Kvinnor har redan en längre medellivslängd än män. Men framför allt skulle det strida mot skapelseordningen. Om det hade varit Guds avsikt att män ska vara gravida, hade han väl skapat dem med livmoder? Fortplantningen är en av de komponenter, som konstituerar äktenskapet. En annan är komplementariteten.

3. Själva tanken att homopar ska ingå äktenskap är ett uttryck för äktenskapets exklusivitet som ett förbund mellan man och kvinna. Det heterosexuella äktenskapet är normen och förebilden, som homoparten vill efterlikna. Och det är möjligt för par av samma kön, att uppnå äktenskapets alla rättsliga konsekvenser, och därför har jag stött kampen för en könsneutral äktenskapslag. Men teologiskt går det inte att motivera samkönade äktenskap. Det tillhör helt och hållet den profana planhalvan. Ska kyrkan apa efter staten, är det bara att beklaga att Pontius Pilatus inte stod på sig bättre, när han fäste den kejserliga symbolen på Jerusalems tempel. För det är precis vad ni, som vill ha homovigslar i kyrkan, gör. Ni gör Gud till statens slav, och det är en annan religion!

Och att jag konstaterar detta betyder inte alls att jag vill exkludera homosexeulla ur kyrkan. Det är så mycket lögn och dikt om vad bekännelsetrogna kristna vill. Den kristna tron ska stå för sanningen och inte för begreppsmässig oreda, där men tänjer de teologiska begreppen för att religiöst legitimera den politiska nödvändigheten.

hapax sa...

Markus,
Jag har firat påsk och inte bloggat på några dagar, men nu är jag tillbaka.

Det känns som att vårt samtal börjat röra sig i cirklar. Kanske är det ett tecken på att vi nått vägs ände för den här gången. Men jag fortsätter gärna, om du vill. Och så ska jag kommentera dina senaste kommentarer:

"Ja, fortplantningen är en del av det som konstituerar äktenskap mellan man och kvinna som mönster. Och visst handlar äktenskapen om mycket mer än det."
-- Jag förstår ditt svar som att du menar att samkönade par inte får gifta sig eftersom de inte kan få barn tillsammans, medan tvåkönade par får gifta sig även om de inte kan få barn tillsammans eftersom andra tvåkönade par kan få barn tillsammans. För mig blir det rent nonsens. Men jag förstår att du vill värna om ett heteronormativt mönster i naturen och i Bibeln. Medan jag menar att det är lätt att se de mönster man vill se, men att om man tittar närmare är varken naturen eller Bibeln så heteronormativa som du vill göra dem. Du får förstås se de mönster du vill. Problemet är att ditt mönster underkänner dem som inte passar in i mönstret. Då menar jag att verkligheten har större tyngd än de mönster vi vill se. Om vårt mönster inte stämmer med verkligheten, bör vi försöka se om det kan finnas andra mönster som stämmer bättre.

"Jo. Rom handlar om homosexualitet i formen av begär till och umgänge med någon av det egna könet. Det är ju bara onödigt att säga att det inte är seriös bibeltolkning. På svenska på senare tid har bl a Samuel Byrskog resp. Hans Johansson skrivit kommentarer helt utifrån detta."
-- Byrskog och Johansson är förstås seriösa exegeter. Men tyvärr har de inte satt sig in i den forskning som finns kring hur sexualitet konstruerades i antiken. Därför blir deras behandling av just det temat inte så exakt som man hade kunnat önska. Jag har skrivit mer om detta här, till exempel:
http://senapochfikon.blogspot.com/2009/01/homosexualitet-i-antiken-del-1-min.html

"God exegetik för kyrkan och människan i vår tid behöver se till att få ihop hela bilden som Bibeln ger... Det handlar om hur Gud räddar världen, eller hur?"
-- Det här får du gärna utveckla om du vill. Själv menar jag att exegetik inte bara handlar om att få ihop det som sägs i Bibeln, utan också om att visa på motsägelserna och sprickorna. Det gäller ju att läsa som det står och inte förvanska genom att läsa in det man skulle vilja att det stod. Alltför entydiga skildringar av Bibelns budskap är med säkerhet gravt förenklade och frukten av ett subjektivt urval. Men som tur är hänger frälsningen på Gud och inte på våra förståndsgåvor, tänker jag mig.

hapax sa...

Maja,
Det är förvisso sant att vår bibeltolkning präglas av vilka människor vi är. Därför har jag mycket större respekt för de homosexuella kristna som är mot samkönade äktenskap (några sådana finns det ju) än för de gifta heterosexuella som inte vill unna sina bröder och systrar samma stöd av omgivningens acceptans och bekräftelse som de själva får.

Egentligen kanske heterosexuella skulle tiga i den här frågan. Men vi lär väl aldrig kunna nå en sådan överenskommelse...

Simon Wämmerfors sa...

Hej på er

Intressant att följa samtalet. Det finns många aspekter kring äktenskapet att belysa och det är bra att få göra det.

Själv tänker jag att diskussionen kring äktenskapet förr eller senare hamnar i t.ex. Pauli brev och apostelns kategoriska avvisande av homosexuella relationer som något gott och av Gud välsignat.
Det handlar alltså om tolkningen av dessa texter. En hänvisning till skriften är ju alltid en hänvisning till en viss tolkning av skriften. Ska kyrklig välsignelse av homosexuella relationer överhuvudtaget vara aktuell måste dessa texter på ett eller annat sätt "desarmeras", det måste slås fast att det är något annat än det uppenbara som menas. Jag antar att det är detta du avser med ny forskning kring sexualitetens konstruktion i antiken. Mycket kan sägas om de tankarna och för egen del så har jag svårt att betrakta dem som annat än ganska rejält spekulativa.

De leder oss också fram till vår syn på tolkning och auktoritet och här tror jag en nyckel till hela diskussionen finns. Hur får vi tolka Bibeln och inom vilken ram kan vi röra oss? Kyrkans syn har alltid varit densamma, Bibeln tolkar vi i gemenskap med alla heliga, överallt genom alla tider. Tolkning är aldrig ett individualistiskt projekt utan ramar. Här tänker jag att en tydlig skiljelinje går. Det är helt enkelt väldigt svårt att förespråka välsignelse av homosexuella relationer utan att bryta med den bibeltolkningsprincipen. Detta menar jag är akilleshälen för dem som förordar det. Ensamhet. Man befinner sig i en position där man tvingas avvisa 2000 år av samstämmig kyrklig tradition och utgå från att man själv rätt uppfattat vad alla kristna hittills missuppfattat. Jag tror helt enkelt att man får går en annan väg om man vill förespråka ett bejakande av homosexuell samlevnad.

Jag håller med om att homosexuella kristna som avvisar t.ex. "homovigslar" naturligtvis gör det med en så mycket större trovärdighet än oss som är heterosexuella och lyckligt gifta. Samtidigt tänker jag att vi väl ändå borde kunna samtala om detta utan att per automatik misstänkliggöra varandra för t.ex. missunnsamhet? Även om vi inte kommer fram till samma ställningstagande borde vi väl kunna tro det bästa om varandra (även om det förstås inte alltid är verkligheten)? Att förespråkarna av homovigslar gör det utifrån medkänsla, respekt och vilja att bejaka människor och deras kärlek och att de som motsätter sig gör det utifrån omsorg, kärlek och en vilja att kyrkan ska ta ansvar för att människor inte leds bort från det som är Guds goda vilja i deras liv.

Allt gott

Maja sa...

Jag tycker att det är ett problem med människor med frikyrkoteologi som försöker påverka Svenska kyrkan. Jag tycker att människor med frikyrkoteologi ska välja att vara i en kyrka där de inte behöver vara en minoritet och ändra på alla andra för att känna sig bekväma.

hapax sa...

Simon,
Tack för synpunkter. Du tar upp flera olika frågor, som jag gärna vill resonera kring när jag får tid. Det är viktigt att vi samtalar med varandra i stället för att bygga fiendebilder om dem som tycker "fel". Så ha tålamod, jag kommer att adressera det du tar upp om Paulus och antiken och tolkningshistorien. Här bara något om det sista du kommer in på.

Jag håller med om att vi ska tro det bästa om varandra och inte misstänkliggöra varandras motiv till att anse det ena eller det andra. Så det jag skrev i kommentaren närmast ovanför din, handlar inte om motiv utan om perspektiv. Jag tror att heterosexuella som motsätter sig samkönade äktenskap gör det med motiv som de själva uppfattar som goda och hedervärda. Självklart är det så.

Vad jag är ute efter är att det är så mycket lättare att uppfatta det som "Guds goda vilja" att homosexuella ska leva i celibat om det inte handlar just om ens eget liv. Precis som apartheidteologin i Sydafrika föreföll naturlig och rationell och som uttryck för Guds goda vilja för ganska många vita, men inte för så många svarta.

Något liknande skulle kunna sägas om slaveriet och om mäns överordning över kvinnor. Vår bibeltolkning påverkas i hög grad av vad vi uppfattar som naturligt och rationellt och välordnat, och vad vi uppfattar som naturligt och rationellt och välordnat påverkas väldigt mycket av från vilket håll vi betraktar den verklighet vi beskriver.

Därför borde homosexuella ha ett visst (om än inte ett fullständigt) tolkningsföreträde i frågan om samkönade relationer. För de vet mer om sin egen verklighet än vad heterosexuella gör, oavsett hur goda intentionerna är.

AT sa...

För min del väcker Simons inlägg associationer med en helt annan debatt. För en 150 år sedan var i stort sett samtliga kristna traditioner överens om barndop. Bara enstaka "avvikare" förespråkade troendedop, och barndöparna hade tolkningstraditionen helt på sin sida. Idag är troendedop vanligt, och en tradition som möts med respekt. Intressant nog är det företrädare för denna förhållandevis nya tolkningstradition som oftast säger sig värna om traditionell Bibeltolkning.

Amanda sa...

Hej Hapax! Ville bara säga att jag läst din blogg och tycker att det är skönt med en troende människa som har de åsikter du har! ÄR själv kristen, kommer från frikyrkebakgrund men kan inte hålla med i alla deras värderingar. För mig handlar kristendom mestadels om kärlek och tolerans. Ser fram emot fler inlägg!

hapax sa...

Amanda,
Välkommen hit! Jag hoppas du ska finna mera läsvärt här. Och kommentera gärna!