Biskopsdebatten fortsätter. Idag svarar fyra av Svenska kyrkans biskopar på DN Debatt på den debattartikel som nio av deras kollegor hade igår (som jag kommenterar här). De fyra vill att prästerna ska behålla den formella vigselrätten så att människor kan gifta sig "på riktigt" i kyrkan.
Jag tycker inte det spelar så stor roll hur det blir med vigselrätten. Men oavsett vilken linje som "vinner" så tror jag det är sunt att debatten förs offentligt på det här sättet. Så kan fler höra argumenten och delta i debatten. Någon "strid", som DN kallar det, i negativ bemärkelse tycker jag inte det handlar om. Biskoparna är oense, inte osams. Öppen debatt kan bidra till ökad diskussion och reflektion kring vad vi menar att äktenskap och kyrklig välsignelse av kärleksrelationer egentligen är för något. Det är bra.
Som de fyra påpekar så är det en trixigare fråga hur vi i Svenska kyrkan ska förhålla oss till att vi under överskådlig framtid kommer att få leva med olika åsikter om samkönade äktenskap. Detta skulle inte heller behöva vara ett så stort problem om det inte vore för att skyttegravar redan grävts och bannbullor utfärdats. I den debatten finns en bittrare ton med större anspråk på att bara den egna linjen är sant kristen. Där kan man tala om strid. Och riktigt hur man ska hantera den på bästa sätt vet jag inte. Men jag tror att här behövs fördjupat teologiskt arbete snarare än slagord. Ett sådant lite svårare samtal förs inte så lätt i medierna. Vi behöver andra forum för det. Här behövs dialog, inte debatt.
Jag tycker inte det spelar så stor roll hur det blir med vigselrätten. Men oavsett vilken linje som "vinner" så tror jag det är sunt att debatten förs offentligt på det här sättet. Så kan fler höra argumenten och delta i debatten. Någon "strid", som DN kallar det, i negativ bemärkelse tycker jag inte det handlar om. Biskoparna är oense, inte osams. Öppen debatt kan bidra till ökad diskussion och reflektion kring vad vi menar att äktenskap och kyrklig välsignelse av kärleksrelationer egentligen är för något. Det är bra.
Som de fyra påpekar så är det en trixigare fråga hur vi i Svenska kyrkan ska förhålla oss till att vi under överskådlig framtid kommer att få leva med olika åsikter om samkönade äktenskap. Detta skulle inte heller behöva vara ett så stort problem om det inte vore för att skyttegravar redan grävts och bannbullor utfärdats. I den debatten finns en bittrare ton med större anspråk på att bara den egna linjen är sant kristen. Där kan man tala om strid. Och riktigt hur man ska hantera den på bästa sätt vet jag inte. Men jag tror att här behövs fördjupat teologiskt arbete snarare än slagord. Ett sådant lite svårare samtal förs inte så lätt i medierna. Vi behöver andra forum för det. Här behövs dialog, inte debatt.
3 kommentarer:
Det är riktigt att teologin måste fördjupas. När man gör det kommer man inte ifrån att Bibeln och den kristna traditionen kommer i centrum.
Problemet med en del liberala teologer är att man vill sidsteppa detta. Man är rädd för att komma i "otakt" med tiden om man hänvisar till Bibeln.
Detta är dock teologiskt självmord. Anledningen är att man tänker mer på strukturen och medlemsiffrorna än på det andliga innehållet, den kristna identiteten. Om man inte vill försvara och förklara Bibeln finns det ingen framtid, det är jag 100% övertygad om. En sådan kyrka gräver redan nu sin egen grav.
Dessutom betyder ju inte demokratin att allt ska tolereras. Tvärtom - demokrati betyder att man inte ska behöva tolerera allt.
Alltså, det är ingen egentlig skillnad mellan sann demokrati och sann kristendom i det avseendet!
Att inte viga homopar är inte homofobi, utan motiveras enbart utifrån vad Jesus Kristus sagt och vill med äktenskapet, inte bara för 2000 år sedan, utan för tid och evighet. Är Jesus Kristus Gud uttalar han sig för alla tider och inte bara om det som gällde för hans lärjungar då!
Det är sorgligt att vi har dessa fyra "låt-gå" biskopar som tror mer på anpassning till världen, än att leva I världen, men inte AV världen! De går "den breda vägen", just den som leder utför.
Vilken "störtlopps-teologi"!
@ Anonym
Tack för dina synpunkter. Du får tre reflektioner i retur.
1) Jag tror det är svårt att hitta någon kristen teolog som inte vill hänvisa till Bibeln. Att bibelargument sällan refereras i medierna hör nog snarast ihop med hur medierna fungerar, inte med hur teologerna tänker. Därför är det viktigt att vi inte avfärdar någon utifrån korta snuttar i media. Just detta var en av huvudpoängerna med mitt blogginlägg.
2) Jesus sa ganska lite om äktenskapet. Mestadels handlar det då om skilsmässa eller äktenskapsbrott. Samkönade äktenskap uttalar han sig förstås inte alls om.
3) Jag tycker du överdramatiserar skillnaden mellan de fyra och de nio. Saken biskoparna är oeniga om i sina debattartiklar är om Svenska kyrkan ska sträva efter att behålla vigselrätten eller inte (och det är ju snarast de fyra som försvarar traditionen genom att argumentera för bevarad vigselrätt för kyrkan). Alla biskoparna är överens om att samkönade par ska få ingå äktenskap och att deras relation ska kunna välsignas i kyrkan. Frågan är om samkönade relationer av _kyrkan_ ska kallas för äktenskap eller för något annat. Och i den frågan går inte skiljelinjen just mellan de fyra och de nio.
Att Jesus ingenting har sagt om äktenskapet är dålig teologi. Om Jesus är Guds son, om Jesus är Gud, fanns han före all tid och efter all tid, och Bibeln är Guds ord. Inte bara NT. Man kan därför inte läsa Jesu ord i evangelierna lösryckta från resten av Guds ord, och påstå att det har Jesus inte sagt något om. För att förstå en så gammal text som Bibeln måste man ha ”nycklar” och de rätta ”nycklarna” är den kristna tro, som har lämnats över från generation till generation under 2000 år.
Idag finns teologer som inte känner ansvar för att föra traditionen vidare, utan försöker bygga en ny religion på ruinerna av de kristna tro, som de gör allt för att nederodera. Vi har nu inte bara fått detta ogudaktiga påhitt, som kallas homoäktenskap utan också, vilket är värre, avsiktliga förvrängningar av traditionell kristen tro – i homokampens utmarker - för att den ska framstå som omänsklig. Och naturligtvis påhittet att det inte skulle finnas en enda sann och tidsoberoende förståelse av Bibeln, vilket är värst. Som sign. Anonym skriver: ”Är Jesus Kristus Gud uttalar han sig för alla tider och inte bara om det som gällde för hans lärjungar då!”
Ett avstående från vigselrätten är inget botemedel mot dessa villfarelser. Jag bryr mig inte om vilken biskop som tycker vad, utan jag ser vad de tycker om vigselrätten. Och den ska vi vara rädd om. Religionen ska inte skyfflas undan till enbart den privata sfären, och kyrkan ska inte förpassas till samhällets utmarker. Som frikyrkliga, katoliker och ateister vill.
De har enats mot det gemensamma hatobjektet – Svenska kyrkan. Nio Svk-biskopar har blivit förda bakom ljuset, medan fyra förstår ecclesiologin och vill att kyrkan ska stå mitt i människornas liv, och då speciellt vid viktiga skeden i livet. Man kan anklaga den ena eller andra för att ha en äktenskapsteologi uppåt väggarna. Men hur blir det om samma personer har en riktig ecclesilogi – läran om kyrkan?
Äktenskap mellan kristna ska ingås i kyrkan, med alla dess himmelska och jordiska verkningar. Oenigheten mellan oss för vilka parkonstellationer som kan ingå äktenskap – för att det ska vara både juridiskt och teoloigskt rätt. Den teologiska knuten löses inte genom att ta ifrån kyrkan vigselrätten. Man kan inte välsigna något som inte är av Gud, så problemet kvarstår även om man byter ut vigseln mot välsignelse av en redan fullbordad synd.
Hapax har förstås rätt i ”att vi under överskådlig framtid kommer att få leva med olika åsikter om samkönade äktenskap” och att vi måste komma överens om hur vi sa förhålla oss till detta faktum. Hapax har ju haft kloka åsikter i den frågan tidigare. Det borde inte vara något stort problem alls. Vi har olika åsikter och tycker att den egna åsikten är den enda sant kristna.
Muslimerna tror inte på samma Gud som vi, alltså tror de på en avgud. De kristna tror visserligen på den enda guden, men de tror på en treenig gud, alltså har de två avgudar vid sidan av den enda guden. Och det står ju tydligt i GT ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig”. Liksom vi måste leva i fred med muslimerna, måste vi kristna leva i fred med varandras. Jag antar att jag och Hapax tror på samma Gud, men vi är oense om hur och vad han har uppenbarat som sin vilja.
Nej, det borde inte vara något olösligt problem att leva med två linjer i Svenska kyrkan. Utgå från det som förenar, och sök praktiska lösningar för hanteringen av det som skiljer! Det är ju ändå ett ganska ringa antal personer, som det handlar om, alltså samkönade par som vill ingå äktenskap. Det är inte roligt alls, om vi får homovigslar i kyrkan, men det får inte göras till en orsak att riva kyrkan.
Skicka en kommentar