torsdag 31 juli 2008

What Would Jesus Do?

Folk kom till kyrkan med barn för att barnen skulle få leka och sjunga och kanske till och med höra något om Jesus. Men några lärjungar blev förargade och satte upp affischer om att minsann inte vem som helst kan vara välkommen till kyrkan. Visst påminner de här aktuella nyhetsklippen om något man hört förut...

Aktionsgruppen som kallar sig "ortodoxa kristna" har gjort ett ganska misslyckat försök till PR-kupp. De ville nog imitera Martin Luther genom att spika upp 95 teser på Högalidskyrkans port, som protest mot att kyrkan i fråga välkomnar folk som deltar i Pride-festivalen. Men när man agerar anonymt i skydd av mörkret kan man inte komma till tals själv. Affisherna togs snabbt ner, och i stället blev det Högalidskyrkans inkluderande barnverksamhet som fick extra uppmärksamhet i medierna. Och de "ortodoxa kristna" framstår inte som modiga reformatorer, utan som ogina homofober och simpla vandaler.

Somliga kristna borde nog gå en nybörjarkurs i civil olydnad och ickevåldsmotstånd. Eller ännu hellre slå upp sin bibel och läsa om hur Jesus bemötte barn och sådana vuxna som en del kallade för syndare för att de inte levde i konventionella kärnfamiljer. Ibland blir parallellerna så tydliga.

10 kommentarer:

Fredrik sa...

Såhär bemötte han en syndare, efter att ha hjälpt henne från hot om våld: "Gå nu, och synda inte mer."

Anonym sa...

Ja, detta slutar aldrig att fascinera mig - många kristna läser evangelierna noggrant, och sedan går de glatt och tar fariseernas roll.

Hur kan de inte se det?

ab sa...

Det var jag som skrev ovan. Glömde namn.

Fredrik: Jesus räddade på ett smart sätt en kvinna från att stenas, och sedan sa han mycket riktigt: "Gå och synda inte mer."

Vad han inte sa var vad han, just då, menade med att synda. Han (eller den som skapade denna gestalt) var en mästare med ord.

hapax sa...

Fredrik: Sant. Jesus är mot synd. Men han skiljer sig från fariseer och skriftlärda på åtminstone tre punkter vad gäller synen på synd och syndare:

1) Vilket sätt som syndare ska bemötas på. Fariseer och skriftlärda framställs som avvisande och fördömande, och i det här fallet du hänvisar till (Joh 8:3-11) som att de t o m ville stena kvinnan som ertappats med äktenskapsbrott. Jesus är i stället barmhärtig och välkomnande. Han välkomnar alla, och äter med syndare, till andras förargelse. Han ser människan i första hand, inte "syndaren". Inte heller har han något behov att säga till den här kvinnan att hon gjort fel: "Inte heller jag dömer dig." Utifrån denna attityd av barmhärtighet och välkomnande kan han sedan uppmana henne, liksom alla andra: "Gå nu, och synda inte mer."

2) Vilka synder som är värre än andra. Jesus ser till hjärtat. Respektabel yta kan dölja högmod och förakt för andra människor, vilket är värre synder än mycket annat. Skarpa och kategoriska avståndstaganden gör Jesus bara mot religiösa ledare som fördömer andra.

3) Vad som faktiskt är synd. Många av dem som kallades för syndare var i själva verket oförmögna att hålla den judiska lagen för att de var fattiga eller sjuka eller helt enkelt inte judar. Jesus försvarar många som fariseer och skriftlärda kritiserar för lagbrott och säger att de inte gjort något fel. T ex lärjungarna som skördar säd på sabbaten eller kvinnan med blödningar som rör vid honom, trots att hon enligt lagen var oren. Och samarier och romare kan framhållas som föredömen, trots att de per definition var syndare eftersom de inte levde enligt lagen.

Själv ser jag ingen anledning att anta att homosexuella skulle vara större syndare än heterosexuella. Men oavsett vad man anser om homosexualitet bör man som Jesu efterföljare välkomna alla och bemöta alla som människor, inte som "syndare". En kyrka som är öppen för personliga möten med alla är mer evangelisk än anonyma flygblad och fördömanden. Och den som vill följa Jesu exempel att hjälpa "syndare" undan hot om våld borde ha annat att göra under Pride-festivalen än att sätta upp flygblad, med tanke på de fall av misshandel med hatmotiv som rapporterats.

Fredrik sa...

Var snäll och dra inte förhastade slutsatser om vad andra tycker och tänker eller om vad de gör och inte gör. Ingen uppskattar det. Fråga hellre.

Visst bör man bemöta syndaren som den medmänniska han eller hon är. Vem är inte en syndare förresten? Därmed inte sagt att man ska framhålla rätt som fel och fel som rätt eller välsigna synden i kyrkan.

Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest, mer än den som gör sin tunga hal.
(Ords 28:23)

Så dömer inte Jesus kvinnan när han säger åt henne att sluta synda.

Bästa hälsningar

Fredrik

hapax sa...

Fredrik: Jag tror inte jag dragit några slutsatser alls om vad du tycker och tänker och gör och inte gör. Om du inte hör till gruppen av "ortodoxa kristna", förstås. I så fall vore det intressant att få reda på mer om hur den gruppen resonerar. Annars vet jag inte vad det är du reagerar på. Vill du upplysa mig?

Fredrik sa...

Jag betraktar mig förvisso som bostavstroende.

Du får lov att att vara mer specifik om du undrar något och det är lättare om du ställer en eventuell fråga i anslutning till artikeln i Dagen.

/Fredrik

hapax sa...

Fredrik: Nu förstår jag inte alls. Men jag försöker en gång till.

Du skrev så här:
"Var snäll och dra inte förhastade slutsatser om vad andra tycker och tänker eller om vad de gör och inte gör. Ingen uppskattar det. Fråga hellre."

Jag förstod inte vad du menade, eftersom jag inte avsett att säga något alls om just dig. Men jag följde din uppmaning ("fråga hellre") och frågade vad du menade.

Så här skrev jag:
"Fredrik: Jag tror inte jag dragit några slutsatser alls om vad du tycker och tänker och gör och inte gör. Om du inte hör till gruppen av "ortodoxa kristna", förstås. I så fall vore det intressant att få reda på mer om hur den gruppen resonerar. Annars vet jag inte vad det är du reagerar på. Vill du upplysa mig?"

Gruppen "ortodoxa kristna" syftar på den aktionsgrupp som satte upp flygblad utanför Högalidskyrkan och som kallade sig just "ortodoxa kristna". Mitt ursprungliga inlägg handlade om dem. Så jag tänkte att du möjligen syftade på att jag dragit förhastade slutsatser om dem, eftersom de är de enda nu levande människor som jag dragit några slutsater alls om i det här sammanhanget. Och möjligen, möjligen var du en av dem, eftersom du reagerade som du gjorde. Tänkte jag.

Så om du efter denna förklarande lilla exposé har lust att svara igen på min förra kommentar, där jag undrar vad du menar med din förrförra kommentar, så gör gärna det. Annars så är nog just den här diskussionen vid vägs ände.

Fredrik sa...

Jag fastnade så vid det faktum att du inte lyckas skilja på Jesus kärlek till syndaren och hans uppmaning till henne att sluta synda, att jag glömde bort aktionen du nämner.

Att någon i skydd av mörkret agerar för eller emot något betyder inte per automatik att aktionen är varken mer rätt eller fel. Kanske var det personer som upplever att de inte får komma till tals i andra sammanhang som valde denna metod, och i så fall hyser jag en viss förståelse för dem. Jag tycker inte att vi ska döma dem.

Såvitt jag förstår väljer du själv att argmentera på din blogg utan att sätta ut namn. Kanske skänker anonymiteten en ökad styrka när man ger uttryck för dina åsikter?

Vänliga hälsningar

Fredrik

hapax sa...

Fredrik: Tack för förtydligande. Du tar upp flera olika intressanta frågeställningar som jag gärna fortsätter att diskutera. Risken är att jag blir lite långrandig. Men jag ska i alla fall försöka att vara tydlig.

"Jag fastnade så vid det faktum att du inte lyckas skilja på Jesus kärlek till syndaren och hans uppmaning till henne att sluta synda, att jag glömde bort aktionen du nämner."

Jag kan nog skilja på både det ena och det andra. En ambition med min långa kommentar till din första, korta kommentar, var att nyansera klyschan om att "Jesus hatar synden men älskar syndaren". Det finns betydligt mer än så att säga om Jesus och synden och "syndarna". Och det finns många fler bibelställen än Joh 8:3-11.

När det gäller kyrkans hållning till homosexualitet och homosexuella tycker jag att det är punkten 3) i min första kommentar som är mest relevant. Homosexuella har pekats ut som "syndare" eftersom de avviker från normen. Men så vitt jag kan se är det inte mer syndigt att leva i en samkönad relation än i en särkönad. Därom har vi förstås delade meningar. Men det är osakligt att säga att vi som är "homovänliga" kristna inte kan skilja på synden och syndaren, eller att vi skulle "välsigna synden". Det handlar inte om bristande urskillningsförmåga eller att vi tolererar synd. Vi har helt enkelt olika uppfattningar om vad som faktiskt är synd. När Högalidskyrkan bjuder in "regnbågsfamiljer" till öppen förskola ser jag alltså det snarare i ljuset av Mark 10:13-16 och Mark 2:23-3:6 än i ljuset av Joh 8:3-11.

"Att någon i skydd av mörkret agerar för eller emot något betyder inte per automatik att aktionen är varken mer rätt eller fel. Kanske var det personer som upplever att de inte får komma till tals i andra sammanhang som valde denna metod, och i så fall hyser jag en viss förståelse för dem. Jag tycker inte att vi ska döma dem."

Vi ska inte döma. Men kritisera får vi lov att göra. Och min kritik handlar både om att de beter sig oevangeliskt och att de beter sig ostrategiskt.

Oevangeliskt för att det är omöjligt att uttrycka "kärlek till syndaren" med hjälp av anonyma fördömanden. Även om man ser homosexuella som syndare som måste tillrättavisas, så är Jesu hållning i Joh 8:3-11 och Mark 2:15-17 en helt annan än denna. Gruppen "ortodoxa kristna" uppför sig mer som fariseerna och de skriftlärda.

Ostrategiskt för att om det var "komma till tals" de ville, så misslyckades de. Ganska få läste deras affischer. Och ingen hade möjlighet att fråga dem vad de menade. Det fanns ingen möjlighet till dialog. Vill man föra ett seriöst samtal finns det många bättre sätt.

Så när du säger att jag inte ska dra förhastade slutsatser om dessa "ortodoxa kristna", utan hellre fråga vad de menar, så är svaret alltså dels att jag inte har möjlighet att fråga dem, och dels att jag faktiskt inte dragit några slutsatser om deras avsikter och moraliska kvaliteter. Jag har bara konstaterat vad de FRAMSTÅR som genom sitt sätt att agera. Inte vad de ÄR. Jag kan inte uttala mig om vad de har i hjärtat.

"Såvitt jag förstår väljer du själv att argmentera på din blogg utan att sätta ut namn. Kanske skänker anonymiteten en ökad styrka när man ger uttryck för dina åsikter?"

Alla som tar del av mina åsikter här på bloggen har möjlighet att bemöta och diskutera dem genom kommentarfunktionen. Det finns alltså möjlighet till dialog på jämlika villkor (din bloggsignatur är ju lika anonym som min).

När jag uttrycker åsikter IRL gör jag det förstås alltid öppet i mitt eget namn. Egentligen skulle jag föredra att uppge min IRL-identitet även i bloggosfären, men jag känner mig lite tveksam till att ge vem som helst möjlighet att åsiktsregistrera mig med en enkel googlesökning. Jag ska se om jag kommer på någon smart lösning på det här.

Till sist: Tack, Fredrik, för att du deltar i ett samtal och uppmuntrar mig att tänka vidare. Fortsätt gärna, om du orkar.