Åtminstone en kristen förkunnare har funnit en koppling mellan olyckstillbudet med åkattraktionen Rainbow på Liseberg och den yttersta tiden. Troligen gör inte det korta referatet i Dagen riktigt rättvisa åt anförandet i dess helhet. Men ändå. Vart tog växthus-effekten vägen? Kärnvapnen? Svälten? Ska vi prata Harmageddon finns det betydligt bättre material än en tivoliolycka att spinna på.
För mig är synen på den yttersta tiden en vattendelare mellan kristen humanism och kristen eskapism. En del kristna letar efter tecken på världens undergång för att vara redo när de rättrogna räddas och de gudlösa förgås. Hur kan det finnas något "gott budskap" i ett sådant scenario? Glädjen över de trognas frälsning förutsätter en massiv empatistörning. Annars skulle det vara outhärdligt att föreställa sig så många miljoner människors lidande och undergång. För de är väl fortfarande människor, även om de inte har den rätta tron.
I Nya testamentet är den yttersta tiden redan inne. Slutet ska komma inom en generation. För mig antyder det att dessa eskatologiska visioner inte var avsedda att läsas som kodade meddelanden om vår tid, tvåtusen år senare. De handlade om sin tid, med de kriser och utmaningar människor stod inför då. De handlar inte om oss. Vi har ingen karta över världens undergång.
Men vi har en kompass. Barmhärtigheten och medkänslan med alla som lider nöd. Solidariteten med "de minsta". Och vi har en skapelsegiven uppgift som är mer aktuell än någonsin, att bruka och vårda vår jord.
Jag kan inte se att det skulle kunna vara förenligt med "kristna värderingar" att se hotet om världens undergång som en kallelse att rädda sig själv undan förödelsen. Vår kallelse måste vara att göra allt vi kan för att rädda hela vår värld undan förödelsen. Även om tidens tecken är dystra ska vi plantera våra äppelträd och sortera våra sopor och avrusta våra klusterbomber och sända vårt bröd över vattnet. Visst lever vi i den yttersta tiden. Men hanterar vi utmaningarna rätt kan den yttersta tiden vara i tvåtusen år till.
Sergels Torg söndag: Rebellmammorna
4 timmar sedan
6 kommentarer:
Jag håller med om det destruktiva i eskapism och tidstecken-sökeri. Samtidigt tror jag inte att jag följer dig hela vägen. Menar du att NT:s eskatologiska texter uteslutande handlar om saker som utspelade sig under denna generation? Hur är det med hoppet om skapelsens förvandling (Rom 8), uppståndelsen och visionen om att alla fiender ska läggas under Messias fötter och Gud bli allt i alla (1 Kor 15)?
/Jonas Lundström
Ursäkta, jag såg i efterhand att min fråga egentligen är flera frågor:
-Menar du att Paulus o Jesus mfl förväntade sig uppfyllelsen av allt det dom uppfattade som Guds löften inom en generation?
-Vad betyder detta i så fall för oss idag? Förfelades deras förhoppningar eller bara deras förväntningar på när det hela skulle ske?
/Jonas
Jonas: Bra frågor. Som man säger när man inte vet riktigt vad man ska svara. Men jag försöker i alla fall.
Paulus förutsätter att han själv fortfarande ska vara i livet vid Jesu återkomst (1 Tess 4:15-17, 1 Kor 15:51). Vad Jesus själv tänkte är svårare att veta eftersom hans utsagor är silade genom evangelisternas tolkningsraster. Men evangelisterna hävdar i alla fall att Jesu eskatologiska undervisning gällde vad som skulle ske innan hans generation dött ut (Mark 9:1 och 13:30 med paralleller). Eskatologin i evangelierna är överhuvudtaget centrerad kring templets förstörelse, som ägde rum ca 40 år efter Jesu död. Även Uppenbarelseboken verkar förutsätta att det eskatologiska skeendet är daterat till tidig kejsartid, inte alltför långt efter Neros död.
Så på fråga a är svaret ja. De eskatologiska utsagorna i NT syftar på företeelser och förhoppningar som kan dateras till det första århundradet.
Fråga b är svårare. Men eftersom Paulus m fl knappast kan ha föreställt sig att deras skrifter skulle läsas av människor tvåtusen år senare, så skrev de i alla fall inte för oss. Vår läsning av NT kan inte vara identisk med den som de ursprungliga adressaterna gjorde.
Det blev inte som NT:s författare hade tänkt. Att bara flytta fram datumet tvåtusen år till vår tid känns inte som ett seriöst sätt att hantera den insikten. Vi ska behålla hoppet om skapelsens förvandling. Men vi kan inte mena riktigt samma sak med det som Paulus och de andra gjorde.
Exakt vad ska vi mena då? Det vet jag inte. Men om vi inspirerade av Jesu ord om Guds rike strävar efter en bättre värld för alla människor, så är vi nog på rätt spår.
Jag funderar mycket över dessa frågor, speciellt just nu, och vill därför inte sätta ned foten alltför bestämt. Jag tenderar dock att hålla med om att Jesus o Paulus mfl förväntade sig mycket eller allt inom den närmsta framtiden.
Dock;
-jag är inte helt säker på att man behöver läsa Paulus "vi" i 1 Thess 4 och 1 Kor 15 som ett vi som är generationsbegränsat. Paulus kan lika gärna mena "vi" som Jesus-troende vilket i så fall inkluderar även senare troende. Detta ligger i linje med den typ av folk-identitet som fanns i den judiska kontexten.
-jag tror att många av Jesus förutsägelser inträffade i tidsspannet mellan hans uppståndelse och Jerusalems förstörelse. Jag kan omöjligt ansluta mig till Schweitzer och andra som menade att Jesus hade fel på en sån central punkt av sin undervisning, i så fall tycker jag Jesus var en falsk profet. Detta gäller också Paulus. Jag håller med honom, tror jag, om att tron är meningslös och borde överges (1 Kor 15) om det inte finns någon uppståndelse.
För mig känns det lite lamt och intetsägande att bara sträva efter en bättre värld för alla människor. Vet inte om jag förstår dig rätt här?
Både vad som är en bättre värld och hur vi ska nå dit råder det ju knappast någon konsensus om. För min del vill jag söka Guds rike i linje med den undervisning och det exempel Jesus ha gett, men jag har svårt att se annat än att detta (tex att inte samla skatter på jorden, att älska sina fiender, att tjäna istället för att ta makten osv) ytterst är ineffektivt och därför meningslöst om inte denna strävan ligger i linje med Skaparens plan och om inte Gud faktiskt i framtiden kommer att återta ledningen över planeten.
/Jonas
Jonas: Jag uppskattar mycket ditt ärliga och nyanserade och sanningssökande sätt att resonera kring de här frågorna. Tyvärr har jag varit lite upptagen den senaste veckan, men nu ska jag försöka bidra lite till vårt samtal igen.
Du har förstås rätt i att det är lite vagt uttryckt att "sträva efter en bättre värld för alla människor". Men det är svårt att vara mera precis utan att bli långrandig. För det finns inte ETT sätt att sträva efter Guds rike. Vi måste få ha lite olika uppfattningar och prioriteringar.
Precis som du vill jag förstås inspireras av Jesu exempel och undervisning. Men evangelierna är ingen manual som vi kan tillämpa rakt av. För mig fungerar det eskatologiska perspektivet i NT kanske mest som en irrationell röst om att allt kan bli bra till slut, även om det finns ganska lite som tyder på det när vi ser oss omkring i världen.
Jag tänker mig ingen slutpunkt då Gud ingriper handfast, till skillnad från nu, utan föreställer mig hellre att Gud ständigt verkar i det fördolda. Och mitt hopp är att ingen kärlek är förspilld. Hur futtiga våra insatser än är, så är det aldrig meningslöst att ge uttryck åt kärlek och medkänsla.
För mig är det snarare våra handlingar än våra ord som uttrycker vad vi egentligen tror. Så någon lära om de yttersta tingen är jag inte så intresserad av att formulera. Men jag vill gärna finna mera kärlek, glädje, frid, tålamod etc att praktisera min tro i små små steg mot en bättre värld.
Till sist ett citat från biskop Gene Robinson som kanske har lite med det här att göra:
"My experience tells me that the Christian life is seldom neat and tidy, and the business of loving the world that God has made, and every person in it, is messy and difficult."
Må vi ändå träget ägna oss åt denna "business"...
Får man vara elak? Bra! Om jag skulle gå förbi Rainbow just när den började skaka sönder och jag började tänka på Jesu återkomst, så skulle jag bli rätt orolig för min mentala hälsa.
Men a propos Gene...Vi kanske kan stödja deras önskan om Jesu återkomst. Jag vet var det finns fina regnbågsflaggor.... tror ni de blir glada då?? ;-)
Skicka en kommentar