Jonas Gardell har knappast intentionen att vara renlärig i sin bok "Om Jesus". Inte heller är det min intention att vara Gardells apologet. Han kan tala för sig själv. Men det fascinerar mig att så många reagerar så starkt på det Gardell skriver. Så radikalt är det trots allt inte.
Stefan Swärd har uppenbarligen läst Gardells bok, vilket gör hans kritik något sakligare än t ex Ulf Ekmans. Men medan Ekman nöjer sig med att kalla Gardell för hädisk och liberalteolog, menar Swärd att han inte ens kan räknas som kristen. Det är en drastisk gränsdragning. Och de exempel Swärd nämner på att Gardell förnekar "grundläggande kristen tro" får mig att undra över Swärds grundläggande kunskaper om kristen teologi. Två exempel får räcka.
1) Gardells försoningslära. Swärd återger följande citat från Gardells bok: “Detta är det glada budskapet: Guds rike är nära och du är inte utesluten från det, du är älskad av Gud som en förälder älskar sitt barn. Det krävs inget offer för att göra dig syndfri i Guds ögon, det enda som krävs är att du tror på Guds kärlek till dig. Du som fått höra att du är oren i Guds ögon och inte värdig att få möta honom; du är inte oren, du är ren. Detta är Jesus eget budskap. Och det går över huvud taget inte att få ihop med kristendomens idé om att Jesus dog för våra synder.”
För Swärd visar detta citat att Gardells teologi "krockar med vad kristna kyrkan har trott och undervisat i 2000 år". För mig låter det som en version av den subjektiva försoningsläran, som funnits med som en minoritetsståndpunkt i kristen teologi från Abélard på medeltiden och som förespråkats i Sverige av framstående frikyrkogestalter som P P Waldenström och Helge Åkesson. Skulle Swärd ifrågasätta om Waldenström och Åkesson var riktiga kristna?
2) Gardells "panteism". Swärd menar att Gardell "mer är panteist än kristen". Som belägg anför han detta Gardell-citat: “Gud är inte ett förslag. Han är inte ett tankeexperiment eller ett tankekomplex att ta ställning till, utan en kraftkälla som finns i dig vare sig du vill eller inte, men som du kan öva dig i att vara i kontakt med. Gud är i allt, omsluter allt, förbinder allt med vartannat. Skaparen och hans skapelse går inte att skilja åt. Därför kan du söka Gud i dig själv - lika väl som någon annanstans. Han är ditt centrum. Han är rösten som viskar ditt namn, han är dina andetag och ditt hjärtas slag, hand är den helige ande som finns i allt som lever, som är i varje människa.”
För mig låter detta snarare som panenteism, som är ett traditionellt kristet sätt att tala om Gud, ända från Paulus ("Ty i honom är det vi lever och rör oss och är till...", Apg 17:28) via Mäster Eckhart till Jürgen Moltmann och Kallistos Ware, för att bara nämna några. Panenteism innebär att Gud finns överallt och i alla ting. Det är helt enkelt en tillämpning av den allmänkristna läran att Gud är allestädes närvarande.
Tyvärr är det väl ganska traditionellt kristet att peka ut teologiska meningsmotståndare som heretiker eller inga "riktiga" kristna. Men särskilt kristligt är det inte. Jag kan inte se att Jesus tar avstånd från någon människa på grund av "falsk lära". Det är helt andra faktorer som är avgörande för hans bedömning av människors tro.
Jag välkomnar en livlig och fördjupad teologisk debatt med anledning av Gardells bok. Kritisera gärna Gardells teologi, eller min teologi eller Swärds teologi eller vilken teologi som helst. Men vi kan väl försöka avstå från att stämpla varandra som heretiker eller icke-kristna. Det blir så svårt att föra ett konstruktivt samtal då.
Till sist vill jag säga att jag tycker Stefan Swärd ger ett sympatiskt intryck när han säger att han vill bjuda in Jonas Gardell på middag för att tala om saken. Det är en konstruktiv hållning till meningsskiljaktigheter. Och nog hade det varit intressant att få avlyssna bordskonversationen vid den middagen...
Stefan Swärd har uppenbarligen läst Gardells bok, vilket gör hans kritik något sakligare än t ex Ulf Ekmans. Men medan Ekman nöjer sig med att kalla Gardell för hädisk och liberalteolog, menar Swärd att han inte ens kan räknas som kristen. Det är en drastisk gränsdragning. Och de exempel Swärd nämner på att Gardell förnekar "grundläggande kristen tro" får mig att undra över Swärds grundläggande kunskaper om kristen teologi. Två exempel får räcka.
1) Gardells försoningslära. Swärd återger följande citat från Gardells bok: “Detta är det glada budskapet: Guds rike är nära och du är inte utesluten från det, du är älskad av Gud som en förälder älskar sitt barn. Det krävs inget offer för att göra dig syndfri i Guds ögon, det enda som krävs är att du tror på Guds kärlek till dig. Du som fått höra att du är oren i Guds ögon och inte värdig att få möta honom; du är inte oren, du är ren. Detta är Jesus eget budskap. Och det går över huvud taget inte att få ihop med kristendomens idé om att Jesus dog för våra synder.”
För Swärd visar detta citat att Gardells teologi "krockar med vad kristna kyrkan har trott och undervisat i 2000 år". För mig låter det som en version av den subjektiva försoningsläran, som funnits med som en minoritetsståndpunkt i kristen teologi från Abélard på medeltiden och som förespråkats i Sverige av framstående frikyrkogestalter som P P Waldenström och Helge Åkesson. Skulle Swärd ifrågasätta om Waldenström och Åkesson var riktiga kristna?
2) Gardells "panteism". Swärd menar att Gardell "mer är panteist än kristen". Som belägg anför han detta Gardell-citat: “Gud är inte ett förslag. Han är inte ett tankeexperiment eller ett tankekomplex att ta ställning till, utan en kraftkälla som finns i dig vare sig du vill eller inte, men som du kan öva dig i att vara i kontakt med. Gud är i allt, omsluter allt, förbinder allt med vartannat. Skaparen och hans skapelse går inte att skilja åt. Därför kan du söka Gud i dig själv - lika väl som någon annanstans. Han är ditt centrum. Han är rösten som viskar ditt namn, han är dina andetag och ditt hjärtas slag, hand är den helige ande som finns i allt som lever, som är i varje människa.”
För mig låter detta snarare som panenteism, som är ett traditionellt kristet sätt att tala om Gud, ända från Paulus ("Ty i honom är det vi lever och rör oss och är till...", Apg 17:28) via Mäster Eckhart till Jürgen Moltmann och Kallistos Ware, för att bara nämna några. Panenteism innebär att Gud finns överallt och i alla ting. Det är helt enkelt en tillämpning av den allmänkristna läran att Gud är allestädes närvarande.
Tyvärr är det väl ganska traditionellt kristet att peka ut teologiska meningsmotståndare som heretiker eller inga "riktiga" kristna. Men särskilt kristligt är det inte. Jag kan inte se att Jesus tar avstånd från någon människa på grund av "falsk lära". Det är helt andra faktorer som är avgörande för hans bedömning av människors tro.
Jag välkomnar en livlig och fördjupad teologisk debatt med anledning av Gardells bok. Kritisera gärna Gardells teologi, eller min teologi eller Swärds teologi eller vilken teologi som helst. Men vi kan väl försöka avstå från att stämpla varandra som heretiker eller icke-kristna. Det blir så svårt att föra ett konstruktivt samtal då.
Till sist vill jag säga att jag tycker Stefan Swärd ger ett sympatiskt intryck när han säger att han vill bjuda in Jonas Gardell på middag för att tala om saken. Det är en konstruktiv hållning till meningsskiljaktigheter. Och nog hade det varit intressant att få avlyssna bordskonversationen vid den middagen...
10 kommentarer:
Har just lyssnat på intervjun med Gardell i TV4, där han själv säger att hans bok kan uppfattas som blasfemi (d.v.s. hädelse. Men behöver inte stämpla Gardell på något sätt, eftersom han stämplar sig själv. Med uttalanden om att kyrkan har FEL, PUNKT, SLUT, ställer har han ställt sig utanför den kristna tro, som kyrkan (= alla kristna) har haft under 2000 år.
Men om något är FEL, så är det hans egen beskrivning (i intervjun) av kyrkans lära. Och mot denna, sin egen vrångbild, ställer han "en Jesus om inte fördömer utan förlåter." Han har därmed skapat ett fullständigt okristet motsatsförhållande mellan dom och förlåtelse (mellan lag och nåd.)
Man är då berättigad att fråga om Gardell (som har läst så mycket, och borde känna till kyrkans lära) medvetet förtalar hela kristenheten, eller om det är något som han fått i någon speciell kyrka, som har lärt ut fel, varit otydlig eller om Gardell själv har missförstått.
Eftersom Gardell är uppvuxen i Baaptistkyrkan, borde detta var en affär mellan Gardell och Baptistkyrkan i första hand. Stefan Swärd är óockså uppvuxen i Baptistkyrkan, och jag kan inte ase annat än att Swärd är överens med resten av kristenheten i alla centrala delar av den kristna tron.
Och själv är jag inte sämre amatörteolog än Jonas Gardell. Men jag skyller inte mina egna synder på att kyrkan har varit stygg mot mig. Men jag är ju, och har alltid varit, medlem i Svenska kyrkan. Och jag har en historievetenskaplig skolning, så jag är väl inte helt oförmågen att tolka historiska händelser för 2000 år sedan. Gardell gör huvudlösa antaganden av historievetenskaplig art. Han verkar inte ens förstå hur det judiska klassamhället under romersk tid var beskaffat.
Jag har tidigare konstaterat att Gardells nattvardssyn inte är Svenska kyrkans nattvardssyn. Det är en av tvistefrågorna mellan Svenska kyrkan och Baptistkyrkan. Gardells bok är ingen angelägenhet alls för Svenska kyrkan! Vi har en egen tradition, och den ska vi ta ansvar för.
Och jag är säker på att Stefan Swärd är väl förankrad i både den baptistiska och den allkristna traditionen. Om någon av de två, Gardell och Swärd, har klivit av den kristna religionen, är svaret givet.
Om ´Gardells angrepp på hela kristenheten, beror på att han har missförstått något som har predikats i Baptistkyrkan, så är Swärds personliga inbjudan att äta middag med Gardell rätt väg. Frågan är dock om det hjälper. Gardell har genom sina angrepp bundit sig hårt vid att han har rätt och alla andra har fel.
Bra skrivet hapax.
Jag hade gärna suttit medvid det middagsbordet. Fast jag hade nog inte kunnat undgå att "lägga mig i" samtalet ;-)
Har sett på andra bloggar att det verkar vara ett internt gräl inom Baptistkyrkan, vilket Svenska kyrkan kanske inte borde ha lagt sig i. Gardells beskrivning av traditionell kristendom stämmer inte alls med Svk:s traditionella lära, men kan ju vara något som man har prånglat ut i Baptistkyrkan i Stockholm under Gardells uppväxt. Saken är nämligen den, att om man har lärt ut på det sättet, så stämmer Gardells påstående att kyrkan "har fel, punkt, slut".
"Kyrkan" har haft allvarligt fel, om man har lärt ut på det sättet. Men med Gardells generaliserande sätt att uttrycka sig, drabbar kritiken all traditionell kristendom, och SNARARE den tradtionella kristendomen än den baptistiska sekterismen. Historiskt sett har baptisterna varit ganska duktiga på att exkludera folk. Exempelvis grundades pingströrelsen genom massuteslutningar av medlemmar ur Baptistkyrkan.
Längre tillbaka torde baptismen i Stockholmstrakten ha varit rätt så spretig teologiskt, med t.ex. samma förnekande av centrala kristna dogmer som vi nu ser hos Gardell - och som är huvudanledningen till mitt bestämda avståndstagande från Gardells bok.
Jag ser tydliga skillnader mellan gardell och Abelaard/Waldenström/Åkesson. De senare menar att Jesu död var försonande genom att den renar oss syndare (inte stillar Guds vrede). Gardell menar att vi inte alls behöver renas. Waldenström (som jag känner bäst av dessa) rasade ju med kraft mot varje tanke på allas slutliga frälsning (E J Ekman).
Lars Gunther,
Det finns förstås skillnader. Men att de skulle utgöra gränsen mellan kristna och icke-kristna är att ta i.
Jag tycker man kan se Gardell som en extrem representant för den subjektiva försoningsläran (att Guds kärlek uppenbaras genom Jesus, och därigenom väcker människans genkärlek). Waldenström står snarare någonstans mellan objektiv och subjektiv syn på försoningen.
Det finns ingen nödvändig koppling mellan typen av försoningslära och synen på de eviga straffen. Det går utmärkt att kombinera objektiv försoningslära med allas frälsning, och subjektiv försoningslära med dubbel utgång.
Gardell kallar Jesu död för meningslös (och lägger tonvikten på uppståndelsen i stället). För mig är det provocerande, och just därför intressant.
Jonas Gardell tror på uppståndelsen och bekänner Jesus som sin herre. Därmed är han kristen, vad man än anser om hans teologi.
Hapax säger:
Det finns förstås skillnader. Men att de skulle utgöra gränsen mellan kristna och icke-kristna är att ta i.
Lars Gunther svarar:
Vilket jag inte heller påstod...
Hapax säger:
Jag tycker man kan se Gardell som en extrem representant för den subjektiva försoningsläran (att Guds kärlek uppenbaras genom Jesus, och därigenom väcker människans genkärlek).
Lars Gunther svarar:
Där skiljer vi oss åt. Gardell säger uttryckligen att människan inte är oren. Således behövs ingen försoning alls, oavsett hur den tolkas.
Hapax säger:
Det finns ingen nödvändig koppling mellan typen av försoningslära och synen på de eviga straffen.
Lars Gunther svarar:
Instämmer. Det var inte min poäng, vilket kanske inte framgick, då mitt inlägg skrevs i all hast och därför blev ganska kort. Hos Gardell verkar det dock inte alls finnas någon yttersta dom, eller ens någon eskatologi och således inga straff alls.
Hapax säger:
Jonas Gardell tror på uppståndelsen och bekänner Jesus som sin herre. Därmed är han kristen, vad man än anser om hans teologi.
Lars Gunther svarar:
Vi har flera frågor att hålla koll på, verkar det som.
(1) Är Gardell kristen? Det ankommer Gud själv att bedöma - samt det andliga ledarskap i den församling där han söker medlemsskap. I vart fall är frågan olämplig för offentlig debatt. Jag lämnar den alltid därhän.
(2) Är Gardells budskap kristet?
(2a) Förkunnar han "ett annat evangelium" (Gal 1:6f). Här måste svaret bli nej. Man kan inte utlova frälsning på grundval av det budskap som Gardell förkunnar. Det är omvändelselöst.
(2b) Förkunnar han en sund lära? Återigen kan inte svaret bli annat än nej.
(3) Är Gardell trovärdig som forskare om Jesu liv? Oavsett om hans rön går på tvären med klassisk kristen tro kan ju svaret bli ja. Forskningen skall inte vara styrd av en specifik utläggning av tron. Vid det här laget är det dock tämligen uppenbart att en sådan frikoppling verkar utopisk. Alla forskare har en världsbild, en förförståelse som styr deras bedömningar.
Jag är ännu inte klar med boken, så jag skall inte säga hur mycket Gardell brister ännu. Det tycks mig dock som om han till stor del ligger inom den forskningsfåra som kallas "new quest" och endast vågar se det som historiskt autentiskt som strider mot kyrkans lära. Detta anslag menar jag vara undermåligt som forskning. Metoden garanterar att Jesus måste säga något som de kristna inte tror, vilket sedan används som intäkt för att kyrkans förkunnelse skulle vara felaktig. Cirkelresonemang funkar inte som forskningsmetod!
Ooops!
"Här måste svaret bli nej" = "Här måste svaret bli ja"
Han förkunnar ett annat evangelium. Omvändelselöst, som sagt.
Lars Gunther svarade Hapax:
Där skiljer vi oss åt. Gardell säger uttryckligen att människan inte är oren. Således behövs ingen försoning alls, oavsett hur den tolkas.
L F svarar: Vilken makt hade Jesus att förlåta synder, om han inte var Guds son? Han kunde tala uppmuntrande ord, det kan vi alla göra, men kunde han ta bort syndens konsekvenser?
Hapax skrev: Jonas Gardell tror på uppståndelsen och bekänner Jesus som sin herre. Därmed är han kristen, vad man än anser om hans teologi.
L F svarar: Har inte en aning om vad Gardell tror på och bekänner. Jag utgår från det som jag har läst eller hört från honom. En person, som tror på det sättet som Gardell säger sig tro, är inte kristen. Men vad Gardell EGENTLIGEN bekänner och tror på, kan jag ju inte veta.
Och sen jag läst inlägg och kommentarer om Jonas Gardells bok (som nästan gjorde mig kristen) så blev jag genast avskräckt från att gå med i Svenska Kyrkan! Om man inte kan få tro på Jesus på sitt eget sätt, skriva en bok om det och sen slippa bli anklagad för både det ena och det andra, ja, då får kristendomen vara för mig.
Hade funderat på att gå med i Sv Kyrkan men ni botade mig genast från dessa tankar! Vet inte om jag ska vara arg eller tacksam över detta, men när jag läser denna blogg så känns det som att tacksamhet för att jag blivit bortskrämd från kristendomen ligger närmast till hands!
Är inte det oroväckande?
Skicka en kommentar