Föga förvånande gör sig Ulf Ekman till tolk för den första hållningen och Jonas Gardell för den andra. Oavsett vem av dessa herrar man sympatiserar med mest, blir det nog därför mer utvecklande och utmanande att läsa Gardell.
Boken "Om Jesus" rekommenderas varmt. Inte för att den ger den rätta och slutgiltiga tolkningen av Jesus. Utan för att den vänder och vrider på olika bilder av Jesus och ställer en hel del goda frågor. Vad man än anser om Gardells Jesus-bild, kan hans bok bli utgångspunkt för angelägna samtal om Jesus och kristen teologi.
Jag återkommer säkert med fler tankar kring Gardells bok. Men här kommer ett litet smakprov. Om brödundret, när Jesus mättar 5 000 personer med fem bröd och två fiskar, säger Gardell så här:
Det stora miraklet är egentligen inte att maten räcker, utan att Jesus säger åt alla att äta tillsammans.
Kan vi förstå det oerhörda i vad Jesus förmår dem till: De lägger sig ner i grupper om hundra eller femtio. Kvinnor och män, rika och fattiga, unga och gamla, rena och orena -- om vartannat, utan åtskillnad, utan diskriminering.
Ibland får jag frågan hur jag som homosexuell kan vara aktiv i en religion och i en kyrka som så ofta varit och är så homofob.
Detta är svaret.
Bortom kyrkan och bortom religionen med dess ibland fasansfulla förtryck har Jesus alltid väntat med sitt Gudsrike.
Han har väntat med middagen klar.
Kanske är detta ett sätt att beskriva Gudsriket: Så är vi alla en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd. Älskade, önskade och omfattade av samma Gud.
Det Jesus gör i "bespisningsundret" är att konkret genomföra Guds rike just här, just nu. Varje gång vi firar nattvard tillsammans upprättar vi Gudsriket, just nu, just här.
Varje nattvardsmåltid är ett bespisningsunder. Genom att äta och dricka tillsammans utan åtskillnad och utan diskriminering erkänner vi varandras rätt att leva.
Jag tillåter dig. Du tillåter mig.
Tillsammans är vi en enda kropp, en enda mänsklighet. Godtagna och älskade just så som vi är.
Bjudna till bords av Jesus. (s 181)
16 kommentarer:
Jonas Gardell är uppväxt i baptistkyrkan, och baptistkyrkans nattvardsteologi är inte Svenska kyrkans nattvardsteologi. Svenska kyrkan har ett så oändligt mycket rikare arv.
Fast, Lars, att se nattvarden som ett bespisningsunder är väl inte helt apart och nyskapande? Linjen med bröd i Bibeln är väl bra att påminnas om. Och så kan man ju ha utvecklats och tagit till sig nya tankar sedan uppväxten också.
Jag tänker mest om Gardells nya bok att den känns väldigt gjord..? Du som läst den, är det inte ganska klassisk historiekritisk liberalteologi som Strauss och Rydberg skrev redan på 1800-talet? Jesu enkla lära, liksom. Eller gränsar den mer mot mystik?
Nej, jag har inte läst Gardells nya bok, jag har läst om den samt ovanstående citat ur boken, samt en intervju med Gardell, där han pratar om sitt arbete med boken. Jag har inte resurerser att slösa pengar på skräplitteratur, när det finns så mycket god teologisk litteratur.
Jag tror inte att Gardell är en klassisk "historiekritisk" liberalteolog, utan snarare är han historiskt okunnig.
Man brukar ju säga att jorden (skapelsen) är inte ett arv från våra fäder, utan ett lån från våra barn. Varmed menas att vi har ett ansvar ansvar att inte förstöra jorden (skapelsen) utan lämna över den oförstörd till våra barn.
Samma måste gälla för den kristna religionen, tron på världsalltets Skapare. Den är inte ett arv från döda förfäder. Den är ett arv från levande förfäder, som har gått ur tiden. Och det är en uppgift för oss som är kvar i tiden att ge den tron vidare till dem som kommer att vara kvar i tiden efter oss. Vi har ingen rätt att förfalska den tro, som har lämnats över från generetation till generation under så många hundra år, snart 2000 år, för då stjäl vi från våra barn.
Ett utmärkt exempel på hur det ska gå till, gavs i dagens, Maria bebådelsedags predikan. Minst 50 ungar i förskole- och lågstadieåldern fyllde kyrkan. Och prästen vände sig direkt till dem i sin predikan, vilket blev en nyttig påminnelse till de vuxna gudstjänstfirandet om vad vår tro egentligen går ut på.
Hon började med att kalla jungfru Maria för "Guds moder". Och det säger egentligen allt. Jesus var inte någon kuf som levde i missbrukarkvartar och kläckte ur sig en massa "visdomsord". Hon berättade sedan om mötet mellan Maria och Elisabet, och hur Johannes Döparen som då var ett sex månaders foster anade Guds närvaro. Hon förklarade nattvarden med att Jesus kommer till oss, är här fastän vi inte kan se honom.
Detta kallas realpresens. Det är Svenska kyrkans lära. Vi behöver inte gå till någon kristendomsförfalskare med frikyrkobakgrund för att få veta detta. Av en sådan person får vi inte veta sanningen. Jesus sa: Jag är vägen, sanningen och livet. Det är inte vad som menas med "Jesu enkla lära".
När man reducerar Jesu budskap till "Jesu enkla lära" gör man honom till något slags filosof, som man kanske kan ta till föredöme, men missar att han är Guds son, Gud själv. Man förnekar kristendomens sanningsanspråk.
I nattvarden överskrids gränsen mellan tiden och evigheten. Jesus kommer till oss, och vi förs tillbaka till Golgata. Och på vägen möter vi alla som gått före oss, dem som har gått ur tiden.
Bespisningsundret handlar om något annat. De under, som Jesus gjorde, var en försmak av den paradisiska tillvaro som följer, när Jesus kommer tillbaka. Då alla får äta sig mätta, bland annat.
Kristendomens sanningsanspråk, som har förts vidare från generation till generation, i vardag och fest, i krig och fred, under samförstånd och under uppror, som fått kejsardömen och imperier att vackla, som martyrerna givit sitt blod för, avfärdas av Gardell som "en högerkristen fundamentalistisk falang som skaffat sig tolkningsföreträde".
Jesu sanningsanspråk ("Jag är vägen, sanningen och livet") mot Gardells sanningsanspråk, som han tjusigt döljer under frasen att man behöver inte tro på det han skriver.
Jesus sa däremot "Var och en som tror på mig ska få evigt liv". Ska vi ta det eviga livet från våra barn?
Jag måste börja adressera mina kommentarer. Det andra stycket i min förra kommentar var riktat till Hapax som har läst boken. Så svara gärna, Hapax, när du kan!
(Lars: Om boken är såndär artonhundratals historiekritisk liberalteologi som jag talar om så är den heller inte klassiskt frikyrklig. Bara för att man har en viss uppväxt så betyder inte det att man tar hela sin erfarenhet därifrån. Jag delar inte riktigt din upprördhet över böcker som funderar över Kristus. Det är ett större problem tror jag om ingen tänker eller skriver alls, om vi får för oss att det är sluttänkt.)
Maja
Jag är inte upprörd över att det finns folk som skriver sådana böcker, lika lite som jag är upprörd över att vissa tidningshandlare säljer gayporr. Men månglarna borde inte få använda kyrkor som reklamplats för sådana alster.
Om dessa alster kan anses ha någon konstnärlig kvalitet, hör de hemma i bokmässor och profana konstsalonger - inte i kyrkan. Det vore förstås ett större problem om om ingen bemöter Gardells bok, än att han har skrivit den.
Det är ju helt klart att boken inte är någon klassisk frikyrklig litteratur, eftersom hela kristenheten (katoliker, ortoxa, lutheraner och frikyrkliga) är överens om alla de centrala dogmerna.
Tron på, respektive förnekandet av, Jesu verkliga närvaro i nattvarden (realpresens) är emellertid en skiljelinje mellan de s.k. historiska kyrkorna (dvs den katolska, de ortodoxa och de lutherska kyrkorna samt andra protrstantiska f.d. statskyrkor) och den baptistiska traditionen inom frikyrkorörelsen.
Och jag menar då att Gardells tolkning av bespisningsundret närmast påminner om den baptistiska nattvardssynen: "Det stora miraklet är egentligen inte att maten räcker, utan att Jesus säger åt alla att äta tillsammans." Däremot stämmer det inte alls med frikyrklig ecclesiologi i praktiken.
I Svenska kyrkan är nattvarden de döptas gemenskap. Om prästen säger något om saken, vilket hon gjorde idag. Men sedan undrar jag om intr Gardell söker upprättelse för hur han har behandlats som homosexuell i Baptistkyrkan.
När man inte formellt utesluter medlemmar pga synd, mobbas de ut, får inte vara med, och är inte välkomna tillbaka innan de ångrat sin synd och lovar att den inte ska upprepas. Och då brukar det ju handla om total utfrysning på det rent mänskliga planet, och inte - som i Katolska kyrkan - (en vanligen tillfällig) exkommunicering från sakramenten.
Det är skillnad mellan folkkyrka och frikyrka. Som vi har konstaterat i den debatten. Ett syndfritt liv är inget medlemsvillkor i folkkyrkan.
Kyrkan ska, enligt min mening, vara tydlig med vad som är synd enligt kyrkans lära, men tydligheten får inte gå till överdrift så att det blir en exkluderande övertydlighet.
Maja,
Jag skulle inte säga att Gardells Jesusbok är klassisk liberalteologi. Gardell utgår från modern Jesusforskning, och den skiljer sig en hel del från 1800-talets. Så snarare modern liberalteologi då... :)
Det skrivs mycket om Jesus, så det är sällan någon kommer med något som är samtidigt helt nytt och värt att ta på allvar. Gardells bok är värd att ta på allvar, och därmed inte så originell.
Två saker tycker jag gör att Gardells bok ger ett distinkt bidrag till den svenska teologiska debatten. Dels att den kommer att sälja helt andra upplagor än andra Jesus-böcker. Och dels att Gardell så kompromisslöst tolkar Jesus utifrån sin egen upplevelse av utanförskap och sin passion för att alla människor ska mötas med medkänsla. Det är ett medvetet personligt och subjektivt perspektiv på Jesus, som just därför berör på ett annat sätt än mer teoretiska framställningar. Tycker jag.
Lars:
hur kan du skriva så mycket om en bok du inte läst.
Det känns fördumsfullt!
Jag har läst hapax' citat ur boken, och kommenterat citatet. Jag har dessutom läst Gardells egen förklaring av syftet med boken mm, samt recencioner. Gardell har dessutom skrivit en bok "Om Gud", där han lägger fram sin bibelrevisionistiska grundsyn.
--
Hedenius ville avskaffa teologin som läroämne vid universiteten. Det är synd att Hedenius misslyckades med detta. Om han hade lyckats hade alla dessa kristendomsförfalskningar inte kunna marknadsföras som "vetenskap". Och Gardell hade inte kunnat kallas sig "teologie hedersdoktor".
Teologi betyder ju "läran om Gud", och det är inte vetenskap (sciensce). Allt vi vet om Gud är kunskap (knowledge) som uppenbarades för snart 2.000 år sedan, eller tidigare. Objektet för teologisk "forskning", Gud, låter sig inte utforskas med vetenskapliga metoder. Man måste tro att det som Gud har uppenbarat om sig själv är sant.
Det är just denna omöjliga forskningsuppgift, som öppnar slussarna för sådant som bl a Jonas Gardell ägnar sig åt. Något liknande hade bara inte varit möjligt inom någon verklig vetenskap. Man blir inte hedersdoktor i kemi genom att förneka de kemiska formlerna.
Men inte har väl Jonas Gardell (av gammal Gotländsk prästläkt?) förnekat några "formler"/grundsatser/trosbekännelser???
Lars,
Jag tycker också att du drar lite väl långtgående slutsatser om Gardells nattvardssyn. Att han i det här citatet säger EN sak om nattvarden innebär ju inte att det är ALLT han har att säga om nattvarden.
Det som Gardell säger i det citerade stycket är inte Svenska kyrkans nattvardssyn, men har åtminstone likheter med Baptistkyrkans nattvardssyn. Om han säger något annat på något annat ställe i någon av sina båda böcker är jag tacksam för en hänvisning, och gärna ett citat.
Den Jesus-syn som kommer till uttryck i ditt senaste citat ur Gardells bok förminskar Jesus, sann Gud. Påminner närmast om den s.k. adoptionsläran. Jesus är inte bara likvärdig med Gud. Han är Gud. Han är Gamla Testamentets Gud, inte en ny gud. Citatet bekräftar de invändningar som jag har läst på andra håll. Men vi har ju religionsfrihet. Det står Gardell fritt att grunda en ny religion, om han inte är nöjd med den Gud varom Gamla Testamentet berättar, som är den Gud som framträder även i Nya Testamentet.
Lars,
Det som Gardell här säger om Jesus påminner t ex om Rom 1:4. Gardell utgår i sin bok inte från senare tiders dogmbildning utan från vad som faktiskt står i de nytestamentliga skrifterna. Då blir språkbruket lite annorlunda.
Jag håller helt och hållet med Gardell om detta: "Att vara kristen handlar inte om att tro på kristna doktriner eller bekännelser så som sanna eller falska, utan att ha en relation med den uppståndne Jesus så som han lever i var och en av oss".
Det är en kristen "arvsynd" att vi så ofta har stämplat våra medkristna som kättare i stället för att försöka lära oss något av alla som uppriktigt tror på Kristus. Kristendomen handlar om att följa Kristus och leva med Kristus. Inte om att värna de korrekta formuleringarna genom att fördöma dem som uttrycker sig annorlunda.
Ja, så var vi där igen. Alla som tror på Bibelns Jesus "fördömer". Du menar alltså att jag inte uppriktigt tror på Kristus, utan att jag är en sådan som ska försöka (!) lära sig av dem som uppriktigt tror på Kristus.
Det handlar inte om formuleringar. Gardell är formuleringarnas mästare. Tror du inte att det, som du kallar senare tiders dogmbildning, utgår från vad som faktiskt står i de nytestamentliga skrifterna och övriga Bibeln? Skulle de, som levde bara några få generationer senare ha varit så okunniga, så att någon i ett helt annat land 2000 år senare vet bättre?
De s.k. dogmerna var f.ö. inget nytt för sin tid, utan snarare positionsbestämningar av Jesu lära i förhållande till omgivande avgudareligioner och klassisk filosofi.
Lars,
Men nu tolkar du väl allt till det sämsta. Självklart räknar jag dig till dem som uppriktigt tror på Kristus. Och jag sa inte att "Alla som tror på Bibelns Jesus fördömer". Du får gärna tro som du gör, och det är inte i sig fördömande att ha bestämda uppfattningar i dogmatiska frågor. Vad jag vände mig emot var att "värna de korrekta formuleringarna GENOM ATT fördöma dem som uttrycker sig annorlunda".
Det jag har problem med är alltså inte dina trosuppfattningar, utan att du verkar mena att de som har annan teologi än du INTE "tror på Bibelns Jesus", eller rent av "grundar en ny religion".
Teologi är tolkningar, nämligen. Vi får leva med att olika kristna tolkar Bibeln och traditionen på lite olika sätt. Det är ju inte så konstigt att Nya testamentet kan tolkas på olika sätt, när det tydligen gick att tolka min korta lilla kommentar på ett så annorlunda sätt än jag avsåg... :)
Men det finns ingen dogmbildning kring din korta lilla kommentar än, Hapax. Om vi ordnar några kyrkomöten och författar några skrifter och bekännelser kring din text, så har vi sedan något att tro på. Då kan vi helt enkelt tro på våra dogmer om din lilla text och så kan vi låta din lilla text vara.
(eller vad tror du Lars ;)
Jag utgår från Gardells egna ord i intervjun i tidskriften Trots allt. Enligt Gardell själv handlar det alltså inte om olika sätt att uttrycka samma sak. Om han ansett sig feltolkad, kunde han ha sagt det, i stället för att håna och inkompetensförklara sina kritiker.
Skicka en kommentar