Vem kommer till himlen? Så frågar Jonatan och Karin på sina bloggar, apropå ett blogginlägg av Maria, som i sin tur reagerar på Gardell-citaten jag lagt ut på den här bloggen. Så jag fullbordar nu den bloggosfäriska rundgången genom att i all ödmjukhet erbjuda det bibliska svaret på deras fråga: Ingen kommer till himlen. Det är himlen som kommer till jorden.
I Bibeln är himlen platsen där Gud "bor". Himlen är geografiskt belägen ovanför och bortom jorden. Gud är alltså transcendent och helig, eftersom människor inte kan nå upp till himlen. Men samtidigt immanent och nära, eftersom himlen är en del av universum och nästan inom synhåll från jorden när man inte tänker sig en oändlig, ödslig rymd så som vi gör. Men det står aldrig i Bibeln att vi människor ska komma till himlen. Det finns enstaka människor som får göra den resan. Elia tas upp till himlen i en brinnande vagn. Det är därför han kan tänkas återkomma till jorden senare. På liknande sätt tas Jesus upp till himlen, för att vistas där tills han ska komma åter "på himmelens skyar". Och Paulus rycks vid ett tillfälle upp till "den tredje himlen", där han får motta vissa uppenbarelser. Även Johannes får se himlen i en syn, som han nedtecknar i sin Uppenbarelse.
Men bortsett från sådana här exceptionella fall är det inte människans öde att komma till himlen. Det är himlen som kommer till jorden. Jesus talar om Guds rike (eller himmelriket, det är samma sak) som är nära och som ska komma -- på jorden. Guds rike är Guds herravälde, himlaväldet på jorden. Uppenbarelseboken uttrycker detta med bilden av det himmelska Jerusalem som sänks ner från himlen och landar på jorden, och blir jordens nya huvudstad med gator av guld. Att Guds rike kommer innebär att Guds vilja sker "på jorden såsom i himlen". Gud ska gripa in och ta makten även på jorden. Detta är Nya Testamentets eskatologiska budskap.
Och så ska människorna dömas och delas upp i rättfärdiga och orättfärdiga. Det är detta tema som i traditionen har utvecklats till tanken att människor efter döden kan komma antingen till himlen eller till helvetet. Men om vi ska hålla oss i den nytestamentliga tankevärlden får vi omformulera frågan, från "Vem kommer till himlen?" till "Vem får gå in i Guds rike?". Där är svaren många och inte alldeles entydiga. Ofta tycks poängen vara att gränsen mellan rättfärdiga och orättfärdiga inte alls går där människor tror. De fattiga ska gå in i Guds rike. De som är som barn. De som ger mat åt de hungriga och kläder åt de nakna. Halta och lytta, tullindrivare och horor, människor från öster och väster, norr och söder.
När någon vill ha besked om hur det ska gå för andra människor, är Mästarens svar: "Vad rör det dig? Du ska följa mig." Budskapet om Guds rike är inte ett facit till framtiden utan en kallelse till omvändelse här och nu. Vi ska själva ta emot Guds rike genom att följa Jesus och älska våra medmänniskor. Här och nu. Framtiden ligger i Guds händer. Vi ska söka Guds rike, inte försöka komma till himlen.
I Bibeln är himlen platsen där Gud "bor". Himlen är geografiskt belägen ovanför och bortom jorden. Gud är alltså transcendent och helig, eftersom människor inte kan nå upp till himlen. Men samtidigt immanent och nära, eftersom himlen är en del av universum och nästan inom synhåll från jorden när man inte tänker sig en oändlig, ödslig rymd så som vi gör. Men det står aldrig i Bibeln att vi människor ska komma till himlen. Det finns enstaka människor som får göra den resan. Elia tas upp till himlen i en brinnande vagn. Det är därför han kan tänkas återkomma till jorden senare. På liknande sätt tas Jesus upp till himlen, för att vistas där tills han ska komma åter "på himmelens skyar". Och Paulus rycks vid ett tillfälle upp till "den tredje himlen", där han får motta vissa uppenbarelser. Även Johannes får se himlen i en syn, som han nedtecknar i sin Uppenbarelse.
Men bortsett från sådana här exceptionella fall är det inte människans öde att komma till himlen. Det är himlen som kommer till jorden. Jesus talar om Guds rike (eller himmelriket, det är samma sak) som är nära och som ska komma -- på jorden. Guds rike är Guds herravälde, himlaväldet på jorden. Uppenbarelseboken uttrycker detta med bilden av det himmelska Jerusalem som sänks ner från himlen och landar på jorden, och blir jordens nya huvudstad med gator av guld. Att Guds rike kommer innebär att Guds vilja sker "på jorden såsom i himlen". Gud ska gripa in och ta makten även på jorden. Detta är Nya Testamentets eskatologiska budskap.
Och så ska människorna dömas och delas upp i rättfärdiga och orättfärdiga. Det är detta tema som i traditionen har utvecklats till tanken att människor efter döden kan komma antingen till himlen eller till helvetet. Men om vi ska hålla oss i den nytestamentliga tankevärlden får vi omformulera frågan, från "Vem kommer till himlen?" till "Vem får gå in i Guds rike?". Där är svaren många och inte alldeles entydiga. Ofta tycks poängen vara att gränsen mellan rättfärdiga och orättfärdiga inte alls går där människor tror. De fattiga ska gå in i Guds rike. De som är som barn. De som ger mat åt de hungriga och kläder åt de nakna. Halta och lytta, tullindrivare och horor, människor från öster och väster, norr och söder.
När någon vill ha besked om hur det ska gå för andra människor, är Mästarens svar: "Vad rör det dig? Du ska följa mig." Budskapet om Guds rike är inte ett facit till framtiden utan en kallelse till omvändelse här och nu. Vi ska själva ta emot Guds rike genom att följa Jesus och älska våra medmänniskor. Här och nu. Framtiden ligger i Guds händer. Vi ska söka Guds rike, inte försöka komma till himlen.
32 kommentarer:
Det är väl bra, att Guds rike tar from i och bland och genom de som tror på Jesus här och nu. Men visst är den eskatologiska återkomsten och upprättandet lite större än vad du förmedlar? Det är ju ingen motsats i att leva så som Jesus kallar oss att göra här och nu - det är ju att bli formad efter Guds sons bild - men det formandet har ju en evig fulländning. Hoppet om ett evigt liv är fysiskt i vår tro.
Wallgren,
Jag förstår nog inte riktigt hur du menar. Skulle det vara "större" att tänka sig att vi kommer till himlen än att tänka att himlen kommer till jorden?
Det är inte min mening att ta något ifrån hoppet om uppståndelse, fulländning och evigt liv. Bara att påpeka att den nytestamentliga eskatologin fungerar på ett lite annat sätt än den populärteologiska tanken om himmel och helvete.
Jag tror det har betydelse för hur vi ser på den här jorden om vi tänker oss att fulländningen geografiskt lokaliseras "hit" snarare än "dit". Och jag tror det har betydelse för hur vi spenderar tiden i väntan på fulländningen om vi har fokus på Jesus och vår nästa snarare än på vårt eget eviga väl.
Visst är det väl så att eskatologin hos Jesus snarare är imperativ än indikativ, snarare appell till omvändelse och nästantjänst än information om hur och när och vad?
"Himlen " är givetvis ingen astronomisk lägesbestämning, utan en omskrivning av det eviga livet, det liv som finns bortom tiden. Varför säger vi att någon har "gått ur tiden"?
Den kristna traditionen lär inte alls ut att människor ska dömas och delas upp i rättfärdiga och orättfärdiga. Alla människor tillhör nämligen kategorin orättfärdiga. Endast Gud är rättfärdig. Men Jesus ska ju komma tillbaka och döma levande och döda...?
Ja, men den kristna traditionen säger ju också att Jesus har tagit straffet på sig själv. (Kanske lättare att förstå under gångna tider, när det var tillåtet enligt den jordiska lagen, att betala någon för att ta straffet i stället för den som hade dömts.)
Ja, för att var och en som tror på honom icke skall förgås, utan ha evigt liv.
Att man blir rättfärdigGJORD genom tron (eg Guds nåd som vi mottar i tron), betyder ju inte att vi är rättfärdiga i oss själva.
Detta, som är centrum i den kristna religionen, går förlorad om man beskriver Jesus som en något slags filosof som bara uppmanade folk att vara "snälla", som en social orosstiftare, vars död inte hade någon särskild innebörd.
Genom att ta straffet på sig själv har Jesus FRIKÖPT oss.
Fast här är ju Bibeln faktiskt inte entydig. I Upp 21 och 2 Pet 3 ges snarare bilden att den nuvarande himlen och jorden ska förstöras och ersättas av nya, och kanske kan man få det intrycket också av Jes 66:22.
Paulus är lite av en avvikare, för han tänker han sig inte alls som de gamla profeterna att riket ska upprättas på jorden, utan de utvalda ska ”föras bort bland molnen” och ”möta Herren i rymden (aera, ’luften’)” (1 Thess 4:17).
Paulus levde i en tid som genomsyrades av grekisk filosofiskt tänkande. Hierarkiska statssystem, högt och lågt, dualism, idévärld, sinnevärld, Platons grotta, såna grejer.
Jag tänker liksom att kärleken = Gud, och att snudda vid kärlek är att komma till himlen? Eller uppfyllas av Guds rike, eller så. Inte i framtiden utan här och nu. Det är stort nog för mig. Men det är klart att man vill ju gärna tro att det finns något verkligt efter döden, kanske ett återseende och försoning. Står det i Bibeln eller står det inte i Bibeln att vi återuppstår i våra fysiska kroppar? Jag tycker mig ha sett bägge.
Jo, där är det återigen Paulus som står mot profeterna. I Hesekiel 37 kläs människoben med kött och senor och blir levande igen. Men i 1 Kor 15 säger Paulus att "kött och blod kan inte ärva Guds rike" (1 Kor 15:50)
Så det finns olika uppfattningar.
Men så är det ju med mycket när det gäller livet efter detta. I Matt, Luk, Apg och Upp talas det till exempel i grundtexten om Hades, den plats där de döda inväntar domedagen.
Men det är är ändå väldigt sällan man hör kristna hävda att de tror på Hades...eller för den delen GT:s motsvarighet Sheol.
Kristian,
Det är sant, Bibeln är inte alldeles entydig (om någon nu trodde det...). Ofta är det lager på lager med olika tolkningar.
Här nämner du några lager som verkar höra ihop. Jes 66:22 talar om "ny himmel och ny jord", och detta uttryck går igen i 2 Pet 3 och Upp 21. Riktigt vad som menas med "ny" i det här sammanhanget preciseras inte. En helt annan jord? Eller en förnyad jord? En ledtråd finns i 2 Pet 3:5-7 där den kommande "elden" jämförs med vattnet/syndafloden som dränkte den gamla jorden och gav plats för den jord vi nu bebor. Samma jord, men radikalt förändrad, kanske. Nåväl, det är i alla fall klart i dessa tre bibelböcker att det handlar om JORD, inte om himmel.
Vad Paulus menar med att "möta Herren i rymden" är inte lätt att gissa. Låter lite som att mötas på halva vägen -- Herren stiger ner från himlen och människorna förs upp i luften. Men vart tar de vägen sedan?? Det preciserar han inte, den gode Paulus.
Nå, det hör liksom till sakens natur att utsagor om sådant som ligger utanför vår mänskliga erfarenhet blir diffusa och svårbegripliga. Det tycker jag kan föranleda en viss försiktighet med tolkningarna, när redan det som ska tolkas är diffust.
Mhm. Just det ja. Himlen runt hörnet...*ler* Spännande, tack! Vad kul med sådan här spontan rundgång!
Maja och Kristian,
I Gamla testamentet finns det inte så mycket tankar alls på uppståndelse. Mer en skuggtillvaro i dödsriket. Hesekiel 37 använder benen som får liv som en bild för hur Israels folk får leva upp igen. Men det handlar inte om någon individuell uppståndelse.
I Nya testamentet däremot är det kroppslig uppståndelse som gäller, med Jesu uppståndelse som modell. När Paulus ska reda ut hurdan uppståndelsekroppen är blir det lite trevande (1 Kor 15). Men nog är det en fysisk kropp han talar om, även om den ska vara "himmelsk" och "andlig" i stället för "kött och blod".
Lars,
Jesus och Paulus och Matteus var inte lutheraner.
Maria,
Jag hoppas förstås på ett andra varv i rundgången... :)
hapax
"Lars,
Jesus och Paulus och Matteus var inte lutheraner."
Nej, det är precis tvärtom. Lutheraner är kristna. Och Svenska kyrkan ska vara en luthersk, dvs kristen, kyrka.
Och visst finns det kristna osm inte är lutheraner. Sedan finns det de, som tror på Jesus som historisk person utan att vara kristna, t.ex. muslimerna.
Lars,
Inlägget vi diskuterar här handlar inte om Svenska kyrkan. Det handlar om vad de bibliska författarna säger om himlen och eskatologin. Och Jesus, Paulus och Matteus var varken lutheraner eller kristna. De var judar. Därför kan vi inte läsa in kristen dogmatik om vi vill "läsa som det står". Det är lite det som är min poäng.
De var kristna judar. Jag är inte intresserad av att läsa "som det står" i någons ögon, som levde 2000 år senare. Jag är intresserad av att läsa som det skrevs, av dem som skrev det. Och det förklaras av de s.k. dogmerna. Det går inte att slå in en kil mellan Jesus och Jesu lära. Jag diskuterar inlägget, och i inlägget står det att människorna dömas och delas upp i rättfärdiga och orättfärdiga och att det är det tema som i traditionen har utvecklats, osv. Det säger traditionen inte alls, vilket jag har utvecklat i en tidigare kommentar.
Nå, en del finns det ju om återuppståndelse i GT.
"Men dina döda må få liv igen, mina dödas kroppar må åter stå upp. Vakna upp och jubla, ni som ligger i graven, ty din dagg är en ljusets dagg, och jorden skall ge tillbaka de avsomnade." (Jes 26:19)
Hes 37 är väl lite av en tolkningsfråga, men det står ju:
"Se, jag vill öppna era gravar och hämta er, mitt folk, upp ur era gravar och låta er komma till Israels land." (Hes 37:12) Även om detta skulle tolkas symboliskt (vilket jag är tveksam till) får man anta att det använder sig av föreställningar som redan finns där.
Däremot kan man väl säga att det är skillnad på uppståndelse och uppståndelse. Medan Hesekiel och Jesaja endast tycks säga att de rättfärdiga och utvalda ska uppstå igen, är det hos först hos Daniel det är fråga om att alla ska uppstå för sin dom: ”Och många av dem som sover i mullen skall vakna upp, somliga till evigt liv, och somliga till vanära och evig skam.” (Daniel 12:2)
Men generellt kan man väl säga att vissa judar på trodde på uppståndelse, andra inte. Antagligen började sådana idéer dyka upp runt babyloniska fångenskapen eller så.
"Saddukeerna menar nämligen att det inte finns någon uppståndelse och inte heller änglar eller andar, medan fariséerna tror på allt detta." (Apg 23:8)
När det sedan gäller 2 Pet 3 tycker jag det är lite udda att det i svenska biblar står att "himlakropparna" ska smälta i hetta (v 10, 12). Det låter ju som att planeten ska utplånas. Men det grekiska ordet är "stoicheion" och betyder snarare "elementen", i engelska översättningar tycks det vara "elements". En sådan översättning känns ju mycket mer öppen för en tolkning som går ut på förnyelse. Undrar varför vi valt att göra en sådan översättning i Sverige.
Kristian,
Du har läst en del i Bibeln du. :)
Jag tycker att det bara är Daniel 12:2 i GT som tydligt talar om de dödas uppståndelse (plus några ställen i apokryferna). Men det är lite lustigt det där med att "många av dem som sover i mullen" ska uppstå. Inte alla då, alltså?
Som sagt, benen som får liv i Hesekiel 37 tycker jag är tydligt symboliskt för folkets återvändande till sitt land (läs hela kapitlet!). Och jag tänker tvärtom jämfört med dig -- ställen som detta har nog varit viktiga för att tanken på de dödas uppståndelse skulle kunna växa fram. Alltså bilden kommer först, den bokstavliga tolkningen senare.
På flera ställen i GT är det svårt att fastställa den ursprungliga ordalydelsen, men man kan anta att ändringar i texten gjorts under påverkan av en framväxande uppståndelsetro. Jesaja 26:19 är ett sådant ställe (se Bibel 2000 för textkritiska noter). Ett annat ställe är Job 19:26 (1917: "Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud", Bibel 2000: "Här, med min kropp, vill jag skåda Gud").
Intressant påpekande om 2 Petrus 3:10-12. Jag har inget bra svar till varför 1917, NT 81 och Folkbibeln skriver "himlakropparna" medan engelska översättningar har "the elements". Traditionens makt är väl stor, helt enkelt.
Ja, det står "många"...trots att det tycks vara både rättfärdiga och syndare.
I vilket fall kan man ju säga att det fanns föreställningar om de dödas uppståndelse hos judarna före vår tideräknings början, sedan kan man diskutera när denna syn började utvecklas egentligen. Vilka stycken i apokryferna är det du tänker på?
Själv tänker jag att det vore rimligt att den började utvecklas under den tid då judarna var fångar hos andra folk, såsom den assyriska erövringen av norra Israel under 700-talet f. Kr. och babyloniska fångenskapen på 500-talet f. Kr, samt under århundradena närmast därefter. För hur skulle man se på det faktum att Gud lät sitt utvalda folk genomgå sådana plågor? Visserligen kunde man hävda att det israeliska folket straffades av Gud för sina synder, men dessa händelser tycktes ändå inte gå ihop med modellen att Gud delade ut belöning och straff i jordelivet, som ju var en vanlig föreställning som levde kvar också på Jesus tid. (Job, Joh 9:2, Luk 13:10)
De folk som besegrade israelerna kunde ju knappast ses som rättfärdiga ur ett judiskt perspektiv. Alltså tänkte man sig i stället att de rättfärdiga kunde få utstå lidande i jordelivet, men senare uppväckas för en domedag då de skulle få sin belöning.
Återvänder lite till vad Paulus trodde egentligen...
Det känns ju lite knepigt att säga att det är en fysisk kropp han talar om, när det står:
"Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv uppstår som en kropp med ande. Finns det en kropp med fysiskt liv, så finns det också en med ande" (1 Kor 15:44)
"Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska; därefter kommer det andliga." (1 Kor 15:46)
För mig ser det ut som att han tror att den fysiska ersätts med en andlig.
Sedan tycker jag också att man kan titta på 2 Kor 5:1: ”Vi vet att då det tält som är vår jordiska boning rivs ner, har Gud en byggnad åt oss i himlen, en evig boning som inte är gjord av människohand.”
Visst, du kan tänka dig att denna "byggnad" kommer ner till jorden.
Men jag hittar inget hos Paulus som tyder på att han tror på en återuppståndelse på jorden, men däremot som nämnts stycken som pekar mot att han trodde på ett rent andligt himmelrike.
Man kan omtolka dem med hjälp av andra texter i Bibeln, visst. Men skulle man titta endast på Paulus brev får man ändå helt klart intrycket att han trodde på en andlig himmel, som jag ser det.
Som sagt, Bibeln är inte helt entydig... :) Bara en sådan sak som "Guds rike": ordet som används i den grekiska grundtexten, basileia, brukar översättas genomgående med rike eller kungarike, men kan också betyda styre, herravälde generellt. Guds "basileia" kännetecknas alltså av att Gud regerar, men det är inte självklart vad det är för något.
På det sättet får man ett annat perspektiv på vad Jesus menar i Luk 17:20-21, "Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er."
Eller Luk 13:20-21, där Jesus säger: ”Vad ska jag jämföra Guds rike med? Det är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.”
Kanske avser det ibland ett kungarike, ibland ett inre tillstånd. I det senare fallet tänker jag mig att man kan dra en parallell till Joh. 4:14:
"Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv."
Det vill säga, Guds "basileia" som en inre källa.
Ibland är det klart vad som avses, men när Jesus säger till exempel att "den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike" (Joh 3:5), vet vi då om han talar om ett kommande kungarike, eller om att uppnå ett inre tillstånd?
Jag svarar nog nej, det vet vi faktiskt inte.
1) De folk som besegrades av israelerna, osv. Under GT tid var endast israelerna Guds egendomsfolk.
2) Kroppens uppståndelse. Vad som händer vid den s.k. döden är att själen skiljs från kroppen. Om enbart själen skulle återuppstå, så har ju inget märkligt hänt, eftersom själen har varir levande ändå. Om å andra sidan själen skulle "återuppstå", utan att återförenas med själen, så är det ju en död kropp som uppstår.
3) Ordet himlen (himmel) i 1 Mos 1:1 är en felöversättning, som fanns med i redan 1917 års bibelöversättning. I alla äldre svenska och utländska översättningar står det "himlarna och jorden". Förklaringen till denna felöversättning lär vara att ärkebiskop Nathan Söderblom genomgick en religiös kris, när han upptäckte att det bibliska begreppet himlarna inte stämde med den moderna astronomin, Han hade dessförinnan trot att de vetenskapliga upptäckerna skulle bekräfta Biblen till punt och pricka.
Besynnerligt nog finns samma felöversättning i Svenska Folkbibel, som är en motöversättning till bibelrevisionistiska översättningen Bibel 2000. När jag har påpekat detta har jag fått till svar "Men alla förstår ju vad som menas".
Men gör de verkligen det? Genom att revidera Bibeln efter vad som är, eller antas vara, vetenskapligt bevisat, kan den ursprungliga innebörden i bibelordet gå förlorad.
Om det står "himmel och jord" i stället för "himlarna och jorden" lär man inte besväras av irreterande tvivel, när man associerar Himmelriket med det asstronomiska begreppet Rymden, det som finns ovanför / bortanför himlavalvet (som inte är något valv i fysisk bemärkelse).
Mmmm! :)
Hapax. Bra post, jag håller helt med!
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188
Gud väljer nog tid och plats.
Annar skulle det väl bli trångt om saligheten?
Det är bara att vänta och se!
Kristian,
Tack för många goda reflektioner.
När det gäller GT brukar man anse att tron på en individuell uppståndelse uppkommer under mackabéertiden (typ 160-talet f Kr), eftersom de tidigaste tydliga uppståndelsetexterna handlar om martyrerna i kampen mot seleukiderna. Förutom Dan 12:2 uttrycks tron på individuell uppståndelse och/eller evigt liv i 2 Mack 7, 12:43-45, 14:46, och Visheten 3-5.
Vad gäller Paulus är han ju inte alldeles lätt att förstå (2 Pet 3:16!). Kontrasten mellan "fysiskt" (psychikos) och andligt (pneumatikos) blir för oss än dunklare genom att den inte sammanfaller med vår gängse distinktion mellan ande och materia. Paulus andliga kropp är materiell, fast av "andlig" och oförgänglig materia i stället för vår jordiska och förgängliga materia. Bilden Paulus använder av fröet som "dör" och växer upp till något annat, antyder att det finns någon slags kontinuitet mellan den jordiska kroppen och den himmelska uppståndelsekroppen. Kroppen ska omvandlas från dödlig till odödlig, men den förblir kropp.
Var ska uppståndelsekroppen hålla till då, på jorden eller i himlen? Som du säger är det inte lätt att veta hur Paulus menar. Men man får väl ta med Rom 8:19-22 i resonemanget, där det talas om att hela skapelsen ska befrias. Det skulle kunna förstås som att det är jorden som ska transformeras till frihet och oförgänglighet.
Nu har jag inte läst hela debatten här, så detta kanske redan sagts. Men jag håller med exegeten NT Wright som menar att "andlig" hos Paulus ofta bör förstås som "genomsyrad av/påverkad av/kommen ur Guds ande" snarare än icke-materiell. Paulus använder begreppet "andlig" några ytterligare gånger i 1 Kor. Jfr tex 1 Kor 10:3 där det talas om Israels folk åt "andlig mat" efter uttåget ur Egypten, vilket torde syfta på att maten (tex vaktlar, manna) kom direkt från Gud(s ande). Den var dock lika materiell som annan mat.
/Jonas
Tack för det hapax, ska kolla upp dem. Apropå apokryfer, skriver Jonas Gardell i sin bok något om Henoks bok?
Ja, det är inte helt lätt det där med pneuma och psyche. Eller med hebreiskans nefesh, ruah och neshamah för den delen.
Jonas,
Bra exempel, det där med "andlig mat".
Kristian,
Jag tror inte att Gardell nämner Henokslitteraturen. Det står ju inte så mycket om Jesus där... ;)
Men vi är väl överens om att "himlien" inte är samma element som utförskas stjärkikare, radioteleskop och rymdfarkoster?
Lars,
Ja.
Har du läst den...?
Jag tycker det är rätt slående hur evangelisterna använder olika ord.
Matteus använder nästan genomgående begreppet "himmelriket". Markus och Lukas använder i stället endast uttrycket ”Guds rike”, ett uttryck som Matteus bara använder ett fåtal gånger (12:28, 19:24, 21:31, 21:43). Johannes använder också endast ”Guds rike”, men bara två gånger i hela texten, 3:3 och 3:5. Den ende som talar ett ”himmelrike” för människor är alltså Matteus.
I de andra evangelierna talas det bara om att Gud, Jesus och änglar är i eller far till himlen, det enda som sägs om människor och himlen är att det på några ställen sägs att man kan få eller ha en skatt eller belöning i himlen (Mark 10:21, Luk 6:23, 12:33-34, 18:22).
Verkar det inte som att det redan på den tiden fanns en oenighet om huruvida det var ett himmelrike eller ett rike på Jorden, och att Matteus justerade begreppen för att inskärpa vad han ansåg att det handlade om?
Kristian,
Himmelriket betyder exakt detsamma som Guds rike. Himlen är en vanlig judisk omskrivning för Gud, som Matteus använder sig av. Så "himlarnas välde" (hê basileia tôn ouranôn) innebär att himlen, d v s Gud, regerar på jorden. Jag tror alltså inte att Matteus tänkte annorlunda om detta än vad de andra evangelisterna gjorde.
"Har du läst den...?"
-- Menar du Första Henoksboken, så har jag läst den. Men sedan finns det andra Henoksböcker också som jag inte läst. Tänkte du på något särskilt?
Du menar att Matteus också endast trodde på ett kommande rike på Jorden?
Men varför göra denna omskrivning så ofta (men ändå inte alltid)? Han använder ju "basileian tou theou" ibland. Hade det varit för att undvika ordet "Gud" så hade han väl gjort det konsekvent? Och varför gör aldrig de andra det?
Och sedan uttryck som "det rike som har väntat er sedan världens skapelse" (Matt 25:34), när riket inte är upprättat på Jorden ännu?
Visst, man kan säga att det är fråga om att det har varit planerat sedan början, även om det inte varit upprättat.
Men om man bara skulle läsa Matteus rakt upp och ner utan förutfattade meningar, vilken tolkning skulle då ligga närmast?
Nja, jag undrade mest om det kunde ligga någon ironi i "Det står ju inte så mycket om Jesus där... ;)" Där står ju ändå om Människosonen, den Utvalde, Messias.
Kristian,
Jag känner inte till någon bra förklaring till att Matteus några gånger har Guds rike fast han för det mesta skriver himmelriket. Det finns i alla fall ingen märkbar skillnad i betydelse mellan hur han använder dessa olika uttryck.
Man brukar väl anta att Matteus skrev för judiska kristustroende, så omskrivningen "himmelriket" i stället för "Guds rike" var nog helt naturlig.
Skicka en kommentar