söndag 22 mars 2009

Gardell om Gud, Hitler och lillasyster

Två saker tycker jag gör att Gardells bok Om Jesus ger ett distinkt bidrag till den svenska teologiska debatten. Dels att den kommer att sälja helt andra upplagor än andra Jesus-böcker. Och dels att Gardell så kompromisslöst tolkar Jesus utifrån sin egen upplevelse av utanförskap och sin passion för att alla människor ska mötas med medkänsla. Det är ett medvetet personligt och subjektivt perspektiv på Jesus, som just därför berör på ett annat sätt än mer teoretiska framställningar. Tycker jag.

Nåväl. Här kommer dagens Gardell-citat.

Om vi skulle acceptera tanken på att Gud gallrar, att Gud rensar bort, att han välsignar eller förkastar, att han föredrar eller ratar, då accepterar vi att det inte finns någon principiell skillnad mellan Gud och Hitler och hans dröm om ett tredje rike.
Gud gallrar inte.
För mig är det mycket enkelt: Om min lillasyster som jag innerligt älskar, men som inte tror på Gud, inte skulle få vara med i paradiset, måste jag gå fram till Gud och säga: "Jag vill vara där min syster är!"
Annars vore jag helt förlorad.
Och tänk, jag är övertygad om att Gud skulle svara: "Du har rätt. Kom så går vi dit tillsammans, jag måste dela din systers lidande." (s 146)


Och så påminner Gardell om personer i Bibeln som det står att Gud förkastar. Kain. Ismael. Esau. Saul. Jesus på korset, som ropar "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?", och dör i mörkret med ett skrik. Gardell fortsätter:

Så slutar berättelsen om Gud som väljer ut och som ratar, som förbannar och förskjuter. Urskiljandets Gud. Gallrandets Gud.
I en återvändsgränd. I mörkret. I en konflikt utan försoning, utan något glädjebudskap, utan evangelium.
I en långfredag där ingen påskdagmorgon följer.
Jag kan inte se det på något annat sätt än detta: det som gör oss till kristna är hur vi förhåller oss till påskdagens morgon. Uteslut en enda, lämna en enda ute i mörkret, och solen stiger aldrig upp över graven där den som av Gud förskjutits ligger.
Då är graven inte tom.
Då ligger den förbannade kvar, och tillsammans med honom vi alla. (s 150)

5 kommentarer:

Göran Koch-Swahne sa...

Men vissst är detta teologiskt? Till och med djupt teologiskt.

Mycket mer än diverse "religiöst" svammel som man matas med.

Läran om Gud utifrån en erfarenhet och en reflektion.

hapax sa...

Göran,
Visst är det teologi. Jag tycker Jonas Gardell ger uttryck för en mer genomreflekterad teologi än de flesta präster och pastorer. De som säger att Gardell är en dålig teolog menar väl antingen att de inte håller med honom eller att de inte läst vad han skriver.

Göran Koch-Swahne sa...

Det förra ;=)

David sa...

Gud gallrar inte bort någon utan han vill ju att alla ska närma sig honom. Han har förelagt oss död och liv och hans önskan är att vi ska välja livet.

Gardell är helt klart inte kristen han väljer sin egen bild av Gud o bibeln och förkastar den bild som bibeln förmedlar till förmån för egna spekulationer.

hapax sa...

David,
Jonas Gardell bekänner Jesus som sin herre. Alltså är han kristen, oavsett om du gillar hans teologi eller ej.