Om man ska tro Ulf Ekman, så får Svenska kyrkan med Eva Brunne världens första lesbiska biskop. Kanske är det så. Till skillnad från Ekman tycker jag inte att detta i sig säger så mycket om Brunnes lämplighet som biskop. På sin höjd kan man dra slutsatsen att hon är en modig människa, eftersom hon måste förvänta sig en hel del påhopp med anledning av hennes val av livskamrat.
Ulf Ekman kastar en del sten själv när han säger att valet av Brunne är "djupt tragiskt för Svenska kyrkan" och att det säkert leder till "ett motdrag från himlen" med "en reningseld över oss alla". I kommentarerna till Ekmans blogg späs det på med referenser till Sodom och "den vanhelgande skändligheten". Som om det skulle vara så märkligt att biskop Brunne har en fru. Det har många biskopar haft före henne.
En lite intressantare bibelreferens hittar jag i en annan bloggkommentar, där Andreas H talar om att vara "oskicklig till äktenskap". Formuleringen syftar på Matteus 19:12, i 1917 års översättning. På grekiska står det eunouchoi, eunucker. När lärjungarna klagar över att förbudet mot skilsmässa gör det ofördelaktigt för en man att gifta sig (Matt 19:10), så pekar Jesus på alternativet att "göra sig till eunuck för himmelrikets skull" (Matt 19:12).
Det är oklart vad Jesus menar. I fornkyrkan var det tillräckligt många som tog uttalandet strikt bokstavligt, däribland Origenes, för att kyrkomötet i Nicea skulle ha anledning att ta avstånd från den tolkningen. Enligt beslut i Nicea år 325 får män som kastrerat sig själva inte vigas till präster. Sedan dess har Matt 19:12 oftast tagits som en utsaga om självvalt celibat (vilket satt spår i våra översättningar). Men det är en tolkning som domesticerar jesusordet. Anstöten i att Jesus rekommenderar (de manliga) lärjungarna att göra sig själva till eunucker, försvinner då.
Eunuckerna var antikens transpersoner, föraktade av både judar och greker och romare. Som Jesus påpekar kunde man födas till eunuck eller göras till eunuck. Kastrerade män var oftast slavar. De sågs varken som män eller som kvinnor, utan som något obestämbart däremellan. Självklart kunde de inte ingå äktenskap. Men de sågs inte som asexuella. Tvärtom var schablonen om eunucker att de var liderliga och sexuellt avvikande. Eftersom de inte är några riktiga män, anses de sakna manlig självkontroll och manlig heder. Ett stående tema i berättelser om eunucker är att man måste se upp med dem, för man vet aldrig vilka perversiteter de är kapabla till. De kan tänkas vilja ha sex med både kvinnor och män, på alla möjliga sätt.
Trots detta förakt för eunucker fanns det män som kastrerade sig själva. I vissa orientaliska gudinnekulter bestod prästerskapet av självkastrerade män. Dessa prästeunucker sågs med särskilt förakt av det grekisk-romerska majoritetssamhället. Män som frivilligt och oåterkalleligen avsäger sig sin manlighet, måste vara djupt dekadenta.
Så när Jesus säger till sina lärjungar att de kan göra sig själva till eunucker om det inte passar att gifta sig, är detta något djupt anstötligt som går på tvärs med etablerade normer om manlighet och heder. Jag är inte säker på vad han menade. Men eunuck-utsagan borde vara ett memento vid tolkningen av det Jesus säger om äktenskap och skilsmässa i Matt 19:3-9. Jesus kan inte friktionslöst läsas som en förespråkare för heteronormativitet och traditionella könsroller och familjeideal. En lärjunge kan för himmelrikets skull välja en könsidentitet som majoriteten föraktar och har fördomar om.
Nu kom jag en bra bit ifrån Eva Brunne och Ulf Ekman. Men kanske ändå inte. Den som vill vara en Jesu lärjunge får pröva sig själv när det gäller familjebildning och könsidentitet. Men inte kasta sten på andra. Det är inte omgivningens fördomar som avgör hur en lärjunge bäst tjänar Guds rike.
Ulf Ekman kastar en del sten själv när han säger att valet av Brunne är "djupt tragiskt för Svenska kyrkan" och att det säkert leder till "ett motdrag från himlen" med "en reningseld över oss alla". I kommentarerna till Ekmans blogg späs det på med referenser till Sodom och "den vanhelgande skändligheten". Som om det skulle vara så märkligt att biskop Brunne har en fru. Det har många biskopar haft före henne.
En lite intressantare bibelreferens hittar jag i en annan bloggkommentar, där Andreas H talar om att vara "oskicklig till äktenskap". Formuleringen syftar på Matteus 19:12, i 1917 års översättning. På grekiska står det eunouchoi, eunucker. När lärjungarna klagar över att förbudet mot skilsmässa gör det ofördelaktigt för en man att gifta sig (Matt 19:10), så pekar Jesus på alternativet att "göra sig till eunuck för himmelrikets skull" (Matt 19:12).
Det är oklart vad Jesus menar. I fornkyrkan var det tillräckligt många som tog uttalandet strikt bokstavligt, däribland Origenes, för att kyrkomötet i Nicea skulle ha anledning att ta avstånd från den tolkningen. Enligt beslut i Nicea år 325 får män som kastrerat sig själva inte vigas till präster. Sedan dess har Matt 19:12 oftast tagits som en utsaga om självvalt celibat (vilket satt spår i våra översättningar). Men det är en tolkning som domesticerar jesusordet. Anstöten i att Jesus rekommenderar (de manliga) lärjungarna att göra sig själva till eunucker, försvinner då.
Eunuckerna var antikens transpersoner, föraktade av både judar och greker och romare. Som Jesus påpekar kunde man födas till eunuck eller göras till eunuck. Kastrerade män var oftast slavar. De sågs varken som män eller som kvinnor, utan som något obestämbart däremellan. Självklart kunde de inte ingå äktenskap. Men de sågs inte som asexuella. Tvärtom var schablonen om eunucker att de var liderliga och sexuellt avvikande. Eftersom de inte är några riktiga män, anses de sakna manlig självkontroll och manlig heder. Ett stående tema i berättelser om eunucker är att man måste se upp med dem, för man vet aldrig vilka perversiteter de är kapabla till. De kan tänkas vilja ha sex med både kvinnor och män, på alla möjliga sätt.
Trots detta förakt för eunucker fanns det män som kastrerade sig själva. I vissa orientaliska gudinnekulter bestod prästerskapet av självkastrerade män. Dessa prästeunucker sågs med särskilt förakt av det grekisk-romerska majoritetssamhället. Män som frivilligt och oåterkalleligen avsäger sig sin manlighet, måste vara djupt dekadenta.
Så när Jesus säger till sina lärjungar att de kan göra sig själva till eunucker om det inte passar att gifta sig, är detta något djupt anstötligt som går på tvärs med etablerade normer om manlighet och heder. Jag är inte säker på vad han menade. Men eunuck-utsagan borde vara ett memento vid tolkningen av det Jesus säger om äktenskap och skilsmässa i Matt 19:3-9. Jesus kan inte friktionslöst läsas som en förespråkare för heteronormativitet och traditionella könsroller och familjeideal. En lärjunge kan för himmelrikets skull välja en könsidentitet som majoriteten föraktar och har fördomar om.
Nu kom jag en bra bit ifrån Eva Brunne och Ulf Ekman. Men kanske ändå inte. Den som vill vara en Jesu lärjunge får pröva sig själv när det gäller familjebildning och könsidentitet. Men inte kasta sten på andra. Det är inte omgivningens fördomar som avgör hur en lärjunge bäst tjänar Guds rike.
19 kommentarer:
Hemskt spännande! Tack för god interpretation :)
Alltså din etikettlista. Men nu ska jag läsa inlägget.
Alltså jag tycker det är konstigt att man kan se Jesus och hans lärjungar som tydliga förebilder när det gäller familjebildning. Borde man inte i konsekvensens namn inte gifta sig alls? Paulus var ju inne på det också. Alltså inte bara präster utan vi hela bunten. Man borde åtminstone sträva efter det.
Om man har haft förmånen att arbeta med Eva Brunne som arbetsledare vet man att det inte kommer att ligga några surdegar i hörnen och jäsa. Hon låter människor växa och ta ansvar, hon är den bästa arbetsledare jag haft inom den Svenska kyrkan och jag har haft ett ganska stort antal. Hon är också en person som inte lämnar halvmesyrer efter sig. Det enda jag inte förstår det är varför det är intressant vem hon lever med. Lyckliga människor är bättre ledare än hyckliga människor!!
Tjena Hapax! Tack för en intressant bibelutläggning! Nu kanske det förtjänar att påpekas - för den som inte särskilt kollat in min kommentar - att jag alls icke gör något väsen av Eva Brunnes sexuella läggning. Det jag kampanjat mot i månader, som något oändligt mycket relevantare, är Hans Ulfvebrands teologiska anknytning till John Shelby Spong, som skrivit att "Hans is emerging as a significant leader of the new Christianity struggling to be born in Sweden" http://tlok.org/mary/marshall/spong_may28_2007/week225story1.html. Vilket gjort att jag i min kommentar skrev "hellre Brunne än Ulfvebrand" eftersom jag åtminstone visste om ETT riktigt bra och tydligt ställningstagande från hennes sida (mot det amerikanska "överlämnandet av bruden" vid vigslar).
Angående tolkningen av Jesus´ pastoralt medvetna "undantagslista" i Matteus 19, så är den viktig att observera, inte minst för dem som vägrat diskutera pastorala undantag, men den är neutralt hållen i den bemärkelsen att Jesus knappast säger att någon BÖR göra sej till eunouchoi (vad det nu innebär) för himmelrikets skull. Bara att vissa gjort det. Texten som helhet tyder absolut på att Jesus liksom Moses är heteronormativ gentemot dem som inte är "oskickliga till äktenskap" (jag använde uttrycket för dess faktiska relevans oavsett översättningens ackuratess), såtillvida att OM en som faktiskt KAN tända på personer av det motsatta könet vill bilda familj, så gäller grundregeln från 1 Mos. 2 om parbildning (2 personer av olika kön) där Jesus (OBS) ju även dissar polygami och t.ex. förhållandet i 1 Kor. 5 ("överge fader och moder"). Jesus låter undantagen bekräfta regeln, inte förändra den.
För avsteg från denna hållning har jag kritiserat Åke Bonnier och biskopskollegiet betydligt mer än Eva Brunne. Pastorala undantag är en sak - något som närmar sej ren queerteologi en annan. Att även KYRKAN skulle hävda att även ungdomar som kan tända på det motsatta könet lika gärna kan gifta sej med någon av samma som med någon av motsatt är inget mindre än ett teologiskt stolleprov, anser jag. Hur man än läser Matteus 19 - DIT kan man helt enkelt inte driva texten. Vilket ju också gjort att Jesus-orden riskerar spolas ur en nytt gemensam vigselritual.
Vad Eva Brunne anser i Spong-frågan och om den grundläggande heteronormativiteten i Matteus 19 vet jag faktiskt inte. Men har hon samma åsikter som Ulfvebrand resp. Bonnier är jag givetvis lika kritisk mot henne som mot dem (något annat vore ju att förminska henne). Det är dock svårare att skarpt kritisera henne än Bonnier och Ulfvebrand - på DET sättet var det synd att inte någon av dessa vann! - just för att det associerar en med den sexism och homofobi som utan tvivel grasserar i många kommentarer och som gör att många högkyrkliga verkar ha föredragit Ulfvebrand som biskop (bara för att han är man och hetero?).
Tjena Maja - du har rätt i att Paulus rekommenderar det ogifta civilståndet för den kristne som har möjligheten och förmågan att leva singel. Han antar - förmodligen med rätta - att det blir tillräckligt många barn ändå ;o) och att såna som han blir effektivare missionärer. Jesus och Jesaja (har jag för mej) är också berömda singlar, om än extrema undantag i det judiska samhället (vilket ju gjort att somliga osakligt hävdar att Jesus rent av MÅSTE ha varit gift). Men övriga apostlar och profeter ser ut att ha varit gifta, så något allmän "celibatbefallning" går inte att spåra, möjligen (hos Paulus) en mjuk "celibatnormativitet" (d.v.s. har du ett val, så...).
F.ö. har jag inga som helst problem med John Shelby Spongs hypotes - var han nu får den ifrån - att Paulus var homosexuell. So what?
Maja,
Vi vet väldigt lite om hur många av lärjungarna och apostlarna som var gifta. Att Petrus var gift får vi reda på indirekt när det berättas att Jesus botade hans svärmor, annars hade det inte nämnts i evangelierna. Att vi vanligen tar för givet att Jesus aldrig var gift, bygger därför på andra överväganden än att det inte står något om saken i Bibeln.
Äktenskap eller inte äktenskap framstår i Nya testamentet som en ganska perifer fråga. Det är liksom inte det livet handlar om, vare sig för män eller för kvinnor. Paulus defensiva hållning att man inte ska ändra på saker -- är man ogift ska man inte gifta sig, är man gift ska man inte skilja sig -- motiveras väl främst av att tiden är kort och det finns viktigare saker att tänka på.
Därför är det lite konstigt att Äktenskapet (stort ä) av så många idag betraktas som en särskilt kristen angelägenhet. Jag har svårt att begripa riktigt vad det handlar om. Det är i alla fall inte huvudsakligen en fråga om bibeltrohet.
Vad tror du det handlar om?
Anonym,
"Lyckliga människor är bättre ledare än hyckliga människor"
Så sant, så sant. Är det din egen devis, eller har du lånat citatet av någon?
Andreas H,
Tänkte väl att du skulle hitta hit... :) Jag uppskattar när man som du vill diskutera tolkningen av texterna och inte bara stämplar "Sodom" på dem som gör en annan tolkning. Så jag tar tillfället i akt att diskutera vidare.
När du (något anakronistiskt) säger att Jesus är heteronormativ i Matt 19, får man väl tillägga att fariseernas fråga som han svarar på är heteronormativ, och att hela kulturen är heteronormativ (jag skulle hellre tala om andronormativitet än heteronormativitet i de antika kulturerna, men det är en annan fråga...). Det är inte så att Jesus föreskriver heteronormativitet, som respons på någon bristande sådan. Tvärtom håller han i Matt 19:12 öppet för att lärjungar kan vara (som) eunucker, och alltså avvika från sin kulturs normala och normativa genusmönster.
Det har alltid förefallit mig en smula märkligt att man i vigselordningen använder ett Jesusord om _skilsmässa_. För det är ju det som Jesus uttalar sig om i Matt 19. Anledningen är väl helt enkelt att det är svårt att hitta något Jesusord som handlar om äktenskapet, så man tar något som ligger i närheten.
Jesu svar på frågan om skilsmässa kan inte utan vidare brytas loss och användas som svar på en helt annan fråga, som den om samkönade äktenskap -- en fråga som inte var påtänkt i det första århundradet. Då gör man våld på Jesusordet. Vi får nog acceptera att den teologiska tankeprocessen är lite mer komplex än att bara matcha rätt bibelord som svar till våra nutida frågor.
Säg det... vad hade Jesus sagt om kaftanbidrag och gifta präster som kompisknullar sina ungdomsledare. Antagligen massor. Till kyrkan kan man inte vända sig, så man måste tänka själv.
Det där kärnfamiljeriet är ju inte så gammalt iallafall, så det kan heller inte vara direkt biologiskt betingat. Kapitalismen? Kan man gissa på den?
Kommentarerna på Ekmans blogg är förfärliga!
Ja, de är verkligen förfärliga. Jag får ont i magen av sådan läsning
Göran K-S och Sus--IE,
Förfärliga är ordet. Och Ulf Ekman får hållas ansvarig för att sådant skrivs på hans blogg eftersom han pekar ut riktningen och sedan inte markerar någon gräns för vilka påhopp som han betraktar som acceptabla.
Det är min egen devis, lite lagom jobbig att leva efter men det går om man har tvingats möta sig själv och sina egna fördomar om och om igen under alla år i SvK, med homosexualitet i bagaget!
Jag tycker att Ekmans artikel om Brunne och kommentarerna därtill tyder på att det trots allt finns ljus mörkret.
Det visar att alla kristna ännu inte har låtit sig förföras och förledas av den del av kristenheten som inte vill veta av evangeliets kraft, men ändå vill ha ett sken av gudsfruktan.
Anonym #2,
Vi kristna har olika åsikter om mycket. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Men det måste finnas sätt att hantera meningsskiljaktigheter sakligt och respektfullt, utan att fördöma och smutskasta dem man inte håller med. Gyllene regeln borde kunna tillämpas även kristna emellan. Innan jag postar en kritisk kommentar om någon kan jag tänka på hur jag själv skulle reagera om någon talade på liknande sätt om mig.
Jag, anonym 1, vill absolut inte blandas ihop med anonym 2, så jag skriver väl mitt vanliga alias. Fru Zophie Klon, orkar inte alltid skriva ned hela men vad gör man inte för att inte hamna i fel sällskap! Bra blogg det här för övrigt!!
Fru Zophie Klon,
Trevligt att du kommer ut med alias. Och kul att du gillar bloggen.
Efter trettiofem år inom SvK kan man behöva ett alias eller två, större är ju inte den världen.
Skicka en kommentar