Från Lunds Domkyrka har det stulits en kräkla av guld och elfenben och smaragder. Ironiskt nog är den ovärderliga biskopsstaven smyckad med bilder av S:t Laurentius, domkyrkans skyddshelgon. Laurentius led martyrdöden efter att han vägrat lämna ut kyrkans rikedomar till kejsaren. I stället delade han ut rikedomarna till de fattiga, och när kejsaren frågade efter värdeföremålen pekade Laurentius på de fattiga och sa: Där är kyrkans rikedomar.
Så stölden av kräklan kan få påminna oss om vad som är kyrkans sanna rikedom. Människorna. Inte guldet och elfenbenet och smaragderna. Må det gå hur som helst med den dyrbara kräklan. Och må varje människa som söker finna ett hem i kyrkan.
Så stölden av kräklan kan få påminna oss om vad som är kyrkans sanna rikedom. Människorna. Inte guldet och elfenbenet och smaragderna. Må det gå hur som helst med den dyrbara kräklan. Och må varje människa som söker finna ett hem i kyrkan.
3 kommentarer:
Kors i taket! Kräklan? Den har jag ju hört det predikas om - på den gode herdens söndag...
Ibland kan jag tänka att kyrkan inte kan råka ut för någonting nyttigare än kyrkstölder.
Dag Sandahl spekulerar på sin blogg om det kan vara en kyrklig befrielsearmé som norpat kräklan, man tycker sig börja se ett mönster. Hur ska det nu gå för kaftanbidragen! Arma fattiga kyrka.
Kyrkans rikedomar är Människorna - så sant, så sant!
Skicka en kommentar