Vigselrätt och vigselfel, igen

Dagens ledare uppmanar Svenska kyrkan att släppa vigselrätten. Det kan finnas goda skäl att göra det. Den juridiska vigselrätten hör knappast till det som konstituerar en kyrka. Och att kyrklig vigsel varit normen genom flera sekel har nog medverkat till att det så ofta setts som en kyrklig angelägenhet att reglera medborgarnas familjeliv och sexualitet. Det kunde vara dags att sluta med det.

Men skälet som Dagen anför är fel. Man vill rädda undan ordet äktenskap från att besudlas av homosexuella par genom att införa en "civilrättslig könsneutral samlevnadslagstiftning" i stället för en könsneutral äktenskapslag. Bortsett från att det nog är för sent för en sådan lösning, så är det en lösning på fel problem. Problemet är inte att homosexuella vill leva ihop på samma villkor som heterosexuella. Problemet är inte hur kyrkorna ska kunna "bevara äktenskapet" och fortsätta att diskriminera homosexuella par. Det verkliga problemet är att kyrkorna under så lång tid bidragit till förtrycket av homosexuella, och att så många kristna vill fortsätta med det.

I stället för att bevara äktenskapet från de homosexuella borde kyrkorna göra bot och bättring för gångna tiders försyndelser. Det främsta ansvaret faller på Svenska kyrkan, eftersom det är den ojämförligt största vigselförrättaren bland samfunden i Sverige. Det enda sättet att idag bevara äktenskapet som ett moraliskt legitimt begrepp är att öppna det även för homosexuella par. För homosexuella har precis samma förmåga till kärlek och trohet som heterosexuella har. Diskrimineringen är omoralisk.

Sedan, när äktenskapet varit könsneutralt ett tag och många samkönade par har vigts, då kan Svenska kyrkan gärna släppa vigselrätten. Men inte just nu.

Korset och svärdet

Avrustningsaktionerna mot svenska vapenfabriker väcker en hel del frågor i medier och på bloggar. Hur kan de få för sig att bryta mot lagen? Kunde de inte ha protesterat på något annat sätt? Att ta sönder vapen, är inte det en form av våld?

Man skulle kunna vända på de frågorna. Hur kan det komma sig att svenska vapen exporteras till krigförande länder, som t ex USA, fast det är förbjudet i svensk lag? Varför protesterar vi inte mer mot att svensktillverkade vapen dödar människor i krig runt om i världen? Att inte försöka stoppa vapenexporten, är inte det ett sätt att göra sig medskyldig till mord?

Som kristen finns det fler frågor att ställa sig. Att ta sitt kors och följa Jesus, vad innebär det? Korsfästelsen av Jesus var ett straff utdömt enligt romersk rätt för brottet att göra uppror mot Rom. Jesus bröt mot lagen. T ex när han botade på sabbaten, när han lät sig hyllas som kung, och när han drev ut månglarna ur templet. Korset var en direkt konsekvens av att Jesus följde Gudsrikets lagar, och därför kom att bryta mot romarrikets lagar. Så vad innebär det idag att ta sitt kors? Korsfästelse är lyckligtvis avskaffat som lagens strängaste straff. Så idag blir det snarare: Att ta sitt fängelsestraff och följa Jesus. Kanske är det inget självändamål för en kristen att hamna i fängelse. Men vi borde göra vad vi kan för att upprätthålla Gudsrikets lagar om kärlek och barmhärtighet och ickevåld. Även när det för oss i konflikt med världsliga lagar.

Problemet med avrustningen av granatgevär och haubitsar är inte lagbrottet. Problemet är att det finns många vapen kvar som inte är avrustade.

Här skriver Annika Spalde om avrustningsaktionerna.

Dagens citat

Dagens citat är ganska gammalt. Albert Einstein ska ha uttryckt sig så här om mänsklighetens stora utmaning i atomåldern:

"A human being is part of the whole called by us universe, a part limited in time and space. We experience ourselves, our thoughts and feelings as something separate from the rest. A kind of optical delusion of consciousness. This delusion is a kind of prison for us, restricting us to our personal desires and to affection for a few persons nearest to us. Our task must be to free ourselves from the prison by widening our circle of compassion to embrace all living creatures and the whole of nature in its beauty. The true value of a human being is determined by the measure and the sense in which they have obtained liberation from the self. We shall require a substantially new manner of thinking if humanity is to survive."

Mänsklighetens överlevnad är en fråga om andlighet. Vi känner till problemen. Vi vet ungefär vad som måste göras. Men klarar vi att prioritera allas gemensamma bästa framför det som är kortsiktigt bekvämt för oss själva? Kan vi "vidga vår cirkel av medkänsla" till hela mänskligheten, till hela jorden? Det är frågan.

Att dra Gud inför rätta

Ernie Chambers från Nebraska, USA, har försökt lämna in en stämning mot Gud i en lokal domstol. Enligt Chambers borde Gud ställas till svars för naturkatastrofer och annat elände som drabbar mänskligheten. Men domstolen i Douglas County avvisade stämningen med motiveringen att Gud inte har någon känd adress att delge stämningen till. Ganska humoristiskt för att vara en domstol.

Men ändå lite fegt. Gud har ju dragits inför rätta förr och blivit fälld. Av Job i Bibeln. I trettio kapitel anklagar Job Gud för att vara orättfärdig och godtyckligt plåga människorna. Job har inget hopp om att få rätt, eftersom Gud inte bara är motpart utan också enväldig domare. Men han talar ut ändå. Det märkliga är att Gud till slut ger honom rätt. Job har sagt sanningen om Gud, till skillnad från de självutnämnda advokaterna som försökte försvara Gud.

Det är svårt att se någon sammanhängande logik i Jobs bok. Men en slutsats borde vara att Gud inte behöver några apologeter. Det är bättre att tala ut och säga sin sanning till Gud än att försöka finna logiska lösningar på teodicéproblemet. Det är fritt fram att dra Gud inför rätta.

Bokstavstrogna kristna greps av polisen

Ett antal plogbillsaktivister greps igår efter att ha avrustat granatgevär i Eskilstuna och fälthaubitsar i Karlskoga. Plogbillsaktivister tar bokstavligt på profetiorna i Jesaja 2:4 och Mika 4:3 om att smida svärd till plogbillar. Vapen avrustas symboliskt för att bereda rum för nyttig produktion i stället.

De som greps igår var inte bara bokstavstrogna utan också liturgiskt medvetna, eftersom det är just den här kommande söndagen som Jesaja 2:2-5 är en av läsningarna i Svenska kyrkans evangeliebok. Två av deltagarna i de här plogbillsaktionerna är Annika Spalde och Pelle Strindlund som tidigare nämnts på den här bloggen. Annika och Pelle är aktiva i Svenska kyrkan och har publicerat ett par böcker om ickevåld och kristen tro.

Läs mer om avrustningsaktionerna här och här.

Uppdatering: Här skriver Dagen om aktionerna, men utan att notera att majoriteten av deltagarna är kristna och har varit aktiva i Plogbillsrörelsen och Kristna Freds under många år.

Uppdatering igen: Nu har Dagen lagt till i artikeln att några av aktivisterna är kristna med bakgrund i Plogbillsrörelsen. Undrar om de på Dagen läser min blogg...

Dagens citat

Nina Björk formulerar sig ofta på sätt som tål att grunnas på ett tag. Så här säger hon i en intervju, apropå att hon fått kritik för att hon kritiserat att vi försöker konsumera oss lyckliga:

"Bristen på moraldiskussion är odemokratisk. Varför skulle vi inte kunna prata om vad människor bör bli lyckliga av, i stället för att fortsätta tro att vi väljer fritt, när det bara är liberal fiktion som talar?"

Ja, vad bör vi bli lyckliga av? Någon som har förslag?

Ny attityd till sex?

En nybildad evangelikal rörelse vill vara med i samhällsdebatten och börjar med en debattartikel där de hävdar att "samhället måste få en ny attityd till sex". Det kan hända. Men mitt intryck är att den nya attityd de förespråkar är ganska gammal och beprövad. Skuldbeläggande av alla sexuella relationer utanför äktenskapet har prövats. Det blev aldrig så värst bra.

Kanske är jag fördomsfull när jag tolkar dem så. Men det illustrerar i så fall bara den motvind kyrkliga röster har när de uttalar sig om sexualmoral. Kombinationen kyrka, sex och moraliserande är såpass sliten att det är svårt att komma igenom med ett konstruktivt budskap. Det ska inte hindra oss från att hävda att alla mänskliga relationer, även sexuella sådana, ska präglas av kärlek och respekt. Men debattartiklar om den promiskuösa ungdomens moraliska förfall torde inte göra så mycket nytta. Inte den här gången heller.