Domprost Åke Bonnier har sett sig tvungen att hoppa av ledningsgruppen för den ekumeniska Jesusmanifestationen. Officiellt är manifestationens syfte bara positivt, att vara för Jesus. Men som jag skrivit om tidigare, har det också funnits andra agendor.
Kritiken mot Bonnier har främst handlat om tre saker. Hans stöd för konstutställningen Uppenbar(a)t, hans stöd för HBT-rörelsen och samkönade äktenskap, samt hans hållning att även andra religioner kan rymma sanningar om Gud. I en kommentar på sin blogg bekräftar Bonnier att Stanley Sjöberg skrivit till honom att drivkraften bakom Jesusmanifestationen var att "manifestera Jesus gentemot utställningen Uppenbar(a)t och bildvisningen Ecce Homo samt att frondera mot muslimerna".
Säkert är det många som är uppriktigt besvikna över att Bonnier lämnat ledningsgruppen. Men tillräckligt många har tillräckligt starkt drivit att Bonnier ska bort. Därmed är det svårt att undgå slusatsen att Jesusmanifestationen nu i praktiken också är en manifestation mot dekadent konst, homosexuella och muslimer. Min tröst i sammanhanget är att Jesusmanifestationen i och med dessa ställningstaganden också är mot Svenska kyrkan.
Alla manifestationer för något riktar sig förstås samtidigt mot något annat. Det är ofrånkomligt. Men att vara för Jesus skulle kunna ge helt andra konsekvenser än de som dras av Stanley Sjöberg och Jesusmanifestationen. Att vara för Jesus skulle kunna betyda att vara mot våld och vapenmakt, mot exploatering och förtryck av andra människor, mot rädsla och uppgivenhet, och mot att stämpla andra människor som syndare för att de inte är som vi. Till exempel.
De som är kvar i ledningsgruppen har nu möjlighet att förtydliga vad Jesusmanifestationen står för. Jag hoppas de gör något bra av den möjligheten.
Kritiken mot Bonnier har främst handlat om tre saker. Hans stöd för konstutställningen Uppenbar(a)t, hans stöd för HBT-rörelsen och samkönade äktenskap, samt hans hållning att även andra religioner kan rymma sanningar om Gud. I en kommentar på sin blogg bekräftar Bonnier att Stanley Sjöberg skrivit till honom att drivkraften bakom Jesusmanifestationen var att "manifestera Jesus gentemot utställningen Uppenbar(a)t och bildvisningen Ecce Homo samt att frondera mot muslimerna".
Säkert är det många som är uppriktigt besvikna över att Bonnier lämnat ledningsgruppen. Men tillräckligt många har tillräckligt starkt drivit att Bonnier ska bort. Därmed är det svårt att undgå slusatsen att Jesusmanifestationen nu i praktiken också är en manifestation mot dekadent konst, homosexuella och muslimer. Min tröst i sammanhanget är att Jesusmanifestationen i och med dessa ställningstaganden också är mot Svenska kyrkan.
Alla manifestationer för något riktar sig förstås samtidigt mot något annat. Det är ofrånkomligt. Men att vara för Jesus skulle kunna ge helt andra konsekvenser än de som dras av Stanley Sjöberg och Jesusmanifestationen. Att vara för Jesus skulle kunna betyda att vara mot våld och vapenmakt, mot exploatering och förtryck av andra människor, mot rädsla och uppgivenhet, och mot att stämpla andra människor som syndare för att de inte är som vi. Till exempel.
De som är kvar i ledningsgruppen har nu möjlighet att förtydliga vad Jesusmanifestationen står för. Jag hoppas de gör något bra av den möjligheten.
