Korset och svärdet

Avrustningsaktionerna mot svenska vapenfabriker väcker en hel del frågor i medier och på bloggar. Hur kan de få för sig att bryta mot lagen? Kunde de inte ha protesterat på något annat sätt? Att ta sönder vapen, är inte det en form av våld?

Man skulle kunna vända på de frågorna. Hur kan det komma sig att svenska vapen exporteras till krigförande länder, som t ex USA, fast det är förbjudet i svensk lag? Varför protesterar vi inte mer mot att svensktillverkade vapen dödar människor i krig runt om i världen? Att inte försöka stoppa vapenexporten, är inte det ett sätt att göra sig medskyldig till mord?

Som kristen finns det fler frågor att ställa sig. Att ta sitt kors och följa Jesus, vad innebär det? Korsfästelsen av Jesus var ett straff utdömt enligt romersk rätt för brottet att göra uppror mot Rom. Jesus bröt mot lagen. T ex när han botade på sabbaten, när han lät sig hyllas som kung, och när han drev ut månglarna ur templet. Korset var en direkt konsekvens av att Jesus följde Gudsrikets lagar, och därför kom att bryta mot romarrikets lagar. Så vad innebär det idag att ta sitt kors? Korsfästelse är lyckligtvis avskaffat som lagens strängaste straff. Så idag blir det snarare: Att ta sitt fängelsestraff och följa Jesus. Kanske är det inget självändamål för en kristen att hamna i fängelse. Men vi borde göra vad vi kan för att upprätthålla Gudsrikets lagar om kärlek och barmhärtighet och ickevåld. Även när det för oss i konflikt med världsliga lagar.

Problemet med avrustningen av granatgevär och haubitsar är inte lagbrottet. Problemet är att det finns många vapen kvar som inte är avrustade.

Här skriver Annika Spalde om avrustningsaktionerna.

Bokstavstrogna kristna greps av polisen

Ett antal plogbillsaktivister greps igår efter att ha avrustat granatgevär i Eskilstuna och fälthaubitsar i Karlskoga. Plogbillsaktivister tar bokstavligt på profetiorna i Jesaja 2:4 och Mika 4:3 om att smida svärd till plogbillar. Vapen avrustas symboliskt för att bereda rum för nyttig produktion i stället.

De som greps igår var inte bara bokstavstrogna utan också liturgiskt medvetna, eftersom det är just den här kommande söndagen som Jesaja 2:2-5 är en av läsningarna i Svenska kyrkans evangeliebok. Två av deltagarna i de här plogbillsaktionerna är Annika Spalde och Pelle Strindlund som tidigare nämnts på den här bloggen. Annika och Pelle är aktiva i Svenska kyrkan och har publicerat ett par böcker om ickevåld och kristen tro.

Läs mer om avrustningsaktionerna här och här.

Uppdatering: Här skriver Dagen om aktionerna, men utan att notera att majoriteten av deltagarna är kristna och har varit aktiva i Plogbillsrörelsen och Kristna Freds under många år.

Uppdatering igen: Nu har Dagen lagt till i artikeln att några av aktivisterna är kristna med bakgrund i Plogbillsrörelsen. Undrar om de på Dagen läser min blogg...

Mänskliga sköldar efterlyses

Svenska Dagbladets ledarblogg frågar lite syrligt varför det inte är några "mänskliga sköldar" på väg till Georgien för att ställa sig i vägen för ryska tanks. Bortsett från att det förstås är för sent att försöka förhindra just det här kriget, så har SvD en poäng. Det borde vara lika angeläget att försöka stoppa ryska angreppskrig som att stoppa amerikanska angreppskrig. Och det här kriget har kunnat förutses länge. De mänskliga sköldarna borde ha varit på plats för länge sedan.

Det går förstås inte att vänta sig att de ideella fredsrörelserna ska ha resurser att bevaka alla konfliktzoner i världen. Men varför har inte EU engagerat sig mer i att förebygga det här krigsutbrottet? Säkert har en hel del gjorts som inte jag känner till. Men inte tillräckligt. Ett par tusen fredsövervakare från EU, obeväpnade men väl synliga, på plats i Sydossetien, Abchasien och Georgien hade kanske kunnat hindra den här våldsamma utvecklingen. Det är ju svårare att skjuta på civila när man vet att det finns internationella övervakare som dokumenterar vad som händer.

Det hade förstås kostat en del att hålla sådana här fredsstyrkor på plats i Georgien och andra konfliktområden. Och det skulle innebära risker för fredsövervakarna. Men när det gäller militära styrkor är kostnader och risker inte något problem. I jämförelse med EU-ländernas militära engagemang på olika håll i världen skulle priset varit lågt för den här typen av obeväpnade fredsövervakare som jag talar om. Det finns mycket kvar att göra för EU vad gäller icke-militärt fredsarbete och konflikt-förebyggande.

I det här sammanhanget vill jag passa på att skryta lite med goda vänner till mig som är engagerade i fredsarbete av olika slag. Gabriella ska om en vecka åka till Palestina som följeslagare (bättre ord än "mänsklig sköld") för att stödja fredssträvanden från palestinskt och israeliskt håll, inom ett program som drivs av Kyrkornas Världsråd. Annika, Pelle och Klaus och några till stod igår inför rätta för att de gjort symboliska försök att stoppa vapenproduktion vid SAAB Microwave, som levererar eldledningssystem till amerikanska trupper i Irak. Kära vänner, jag är stolt över er. Ni är goda faddrar och förebilder för mina barn.

Så till SvD:s ledarredaktion skulle jag vilja säga att det finns gott om människor som engagerar sig starkt och uthålligt i den riktning SvD efterlyser. Men det skulle behöva bli många fler. Kan man hoppas på att SvD vill göra reklam för Kyrkornas Världsråds och plogbillsrörelsens arbete för att förebygga krig?

Korrigering: SAAB Microwave har levererat eldledningssystem till brittiska trupper i Irak, inte amerikanska. USA använder också svenska vapensystem i Irak, men inte just detta.