Evangelisation är så 1900-tal

Jag tror det är dags att skrota begreppet evangelisation. Eller åtminstone låta det vila tills det kan betyda något annat än det som det oftast gör. För evangelisationen blir i vår tid så lätt inordnad i kommersialismens mönster. Evangeliet blir en produkt som ska marknadsföras och säljas. Och då blir medmänniskan inte längre en medmänniska som ska älskas och tjänas, utan en kund som ska övertygas och manipuleras.

Detta skriver jag utifrån två artiklar i Dagen. En ledare om att "Kyrkan måste blicka utåt" och en intervju med diakonen Annika Spalde som sitter i fängelse för en plogbillsaktion. Ledarskribenten vill att kyrkan ska "göra budskapet relevant för den vanlige svensken", så att dessa vanliga svenskar kan övertygas om att de får ut något av att bli aktiva kristna. Spalde visar i stället på motsatt väg, där hon gjort budskapet relevant för sig själv, utan att fråga sig om det "är värt det".

Jag tror på Spaldes modell. Vi kan inte göra andra människor till lärjungar, bara oss själva. Vi ska sträva efter äkthet, inte efter att vara relevanta i andras ögon. Och framför allt ska vi göra det vi kan för våra medmänniskor och för rättvisa och fred, för människornas egen skull. Inte som en strategi för att kunna evangelisera.