Senapsfrön 2.0

Den här bloggen upphör, men det blir en uppföljare. Den som vill är välkommen att följa samtalet där.

Tills vidare får den här bloggen ligga kvar. Kommentarsfunktionen går att använda, men man kan inte räkna med några svar.

Tankepaus

Den här bloggen fyller ett år idag. Det kan få vara ett skäl att ta en paus och fundera över fortsättningen. Kanske fortsätter jag som förut. Kanske blir det i någon annan form. Kanske slutar jag blogga helt och hållet. Kanske vaknar jag i natt med abstinens och raderar det här inlägget och hoppas att ingen märkt något...

Nåväl, tills vidare vill jag tacka alla er som bidragit till bloggen med era kommentarer. Utan er hade nog motivationskrisen kommit mycket tidigare. De som vill får förstås gärna kommentera även det här inlägget och säga vad ni skulle föredra att jag inriktade mig på, ifall jag fortsätter blogga.

Allt gott till er alla,
önskar hapax

Gud finns nog inte

Hurpass religiös är du? Vet du inte riktigt? Då kan du få svaret på Humanisternas nya sajt. Svara på femton frågor, och bli upplyst om din andliga tillhörighet.

Själv körde jag fast lite på första frågan. Alternativen är A) Gud finns nog inte, och B) Gud finns nog. Känner mig inte riktigt bekväm med något av de svaren. För mig handlar tron på Gud inte om en sannolikhetskalkyl om huruvida objektet "Gud" existerar eller inte. Det skulle vara enklare att svara om frågan handlade om ifall det finns liv på andra planeter eller inte. Eller om vem som sköt Olof Palme. Det kan man ha olika förmodanden om. Men en kristen gudstro är mer ett ställningstagande än ett förmodande. Jag tror på Gud. Och jag bekänner att Jesus är den främsta uppenbarelsen av Gud. Men detta är en helt annan typ av utsaga än att säga att "Gud finns". Gud "finns" inte. Gud ÄR.

Nå, jag kryssade till slut för alternativ B. Och fick som utlåtande: "Du är religiös. Samtidigt tyder dina svar på att du har ett öppet sinne." Tack för det då. För skojs skull prövade jag att göra om testet och kryssa alternativ A på första frågan, och sedan svara precis likadant på de andra frågorna. Då fick jag veta att jag inte är religiös, men att jag sitter fast i en hel del religiösa vanor. Så skulle man också kunna beskriva mig...

En skojig detalj är att när de ska ge exempel på kristendomens kassa kvinnosyn, så hugger de till med ett citat från Syrak 25:24. Vet du inte vad det står där?? Jag får erkänna att jag också blev tvungen att slå upp det. Så här står det: "Från en kvinna leder synden sitt ursprung, och för hennes skull måste vi dö." Kanske inte det mest teologiskt generativa bibelcitatet i kristendomens historia...

Två sätt att vara radikal

Ibland får jag sådan lust att citera mig själv... Och vad har man en blogg till om inte det. Så håll till godo.

Det finns två sätt att vara radikal. Det enkla sättet är att driva drastiska och kategoriska ståndpunkter. Då behöver man inte göra så mycket, och det blir lätt att dela in människor i de som har rätt och de som har fel. Själv har man förstås rätt. Det svåra sättet att vara radikal är att leva ut ett starkt engagemang för sina medmänniskor. Då är det viktigare att göra rätt än att ha rätt.

I evangelierna är det främst fariseerna som tillämpar den enkla formen av radikalitet. Jesus står för den svårare formen. För honom är barmhärtigheten viktigare än lagarna och principerna. Och det är det svåra sättet att vara radikal som Jesus utmanar oss att eftersträva. Vi ska vara barmhärtiga som vår himmelske Fader är barmhärtig. Vi ska försöka göra det rätta för vår medmänniskas skull, inte söka de rätta åsikterna om vad vår medmänniska gör.

Kommentarer

Det är trevligt att få kommentarer på bloggen. Utan dem skulle det i längden kännas lite knasigt att tänka högt rakt ut i tomma intet. Men vissa kommentarer värmer mer än andra. Den här kom idag till ett gammalt inlägg, men jag bara måste ge andra chansen att läsa den. Jag hoppas det är okey, Johanna.

Johanna sa...
Hej! Små läst lite grann i din blogg och den har gjort mig glad som tvekande ateist (var troende-förnekade Gud- tvivel igen...). De flesta troende jag pratat med har varit så säkra på att Gud finns att de inte ens velat prata om tvivel med mig. Lättare gör det inte att min pojkvän är katolik. Efter att ha läst lite i din blogg inser jag att man kan vara troende men inte måste ta avstånd från det som religionen förbjuder. Jag har försökt pussla ihop hur jag ska kunna vara troende men ändå tycka att bl.a. homosexualitet och abort är okej. Nu vet ju inte jag om DU tycker det är okej, men det jag läst har inte förbjudit, förnekat eller uppmanat till hat gentemot HBT-personer eller abort. Rörig kommentar från mig antar jag, men kort och gott: TACK Hapax!

Sånt värmer. Och så här svarade jag.

Johanna,
Roligt att du har glädje av min blogg. Det finns många olika sätt att vara kristen, och så måste det få lov att vara. Jag hoppas du hittar ett sätt som funkar för dig.

Homosexualitet och abort är två kontroversiella frågor som diskuteras mycket idag, men som det står väldigt lite om i Bibeln. I Svenska kyrkan är den vanligaste ståndpunkten att homosexuella kärleksrelationer är likvärdiga med heterosexuella, och att abort måste vara upp till kvinnans eget val. Så tycker jag också. För mig blir det konsekvensen av tron på en kärleksfull och barmhärtig Gud.

Kristdemokraternas dilemma

Emanuel Karlsten tecknar KD:s dilemma utifrån den famösa fejk-bloggen Sanningen måste fram. I stort sett är det samma dilemma som alla partier har, att hålla kärnväljarna nöjda samtidigt som man inte ska skrämma bort marginalväljarna.

Men för KD tillkommer dilemmat att vara ett kristet parti utan att vara ett kristet parti. KD:s existensberättigande är att man står för kristna värderingar, och utan den kristna (eller framför allt frikyrkliga) väljarbasen skulle partiet tyna bort. Samtidigt kan man inte framstå som ett religiöst parti, om man vill accepteras som en legitim politisk kraft i samhället och attrahera väljare som inte är aktiva kristna. Det finns alltså en inbyggd spänning mellan "krist" och "demokratisk" i KD. Man måste driva kristen etik och moral utan kristendom.

Vilka är då de kristna värden som KD försvarar? Det är inte alldeles uppenbart. Men de tycks ha mest med sex, familj och alkohol att göra. När KD försöker driva andra frågor blir det ofta halvhjärtat och kortvarigt (någon som minns kravet på sänkt bensinskatt?). Men när det kommer in på sex, familj och alkohol så hettar det till. Det är där KD:s hjärtefrågor finns. Den puritanska frikyrkomoralen, om man så vill.

Men hur förhåller sig KD:s hjärtefrågor till de ställningstaganden som Jesus framhäver i evangelierna? Ja, någon familjekramare är han inte. Sex pratar han inte så mycket om, och när det gäller alkohol framstår han som relativt liberal. Skulle man formulera en politisk agenda utifrån evangelierna skulle den snarare handla om bröd åt de hungriga, hälsa för de sjuka, solidaritet över nationella och religiösa gränser, och konflikthantering utan våld. Alla partier kan nog i princip skriva under på dessa värden (utom kanske SD). Men det är inte alldeles enkelt att se vilket parti som är "kristnast" utifrån dessa kriterier.

Om jag fick råda skulle KD byta namn till Konservativa Partiet eller något liknande. Då skulle det vara tydligare vilken ideologisk grund de har. Dilemmat med att vara kristna utan att vara kristna skulle lösas upp. Och de skulle undvika att bryta mot det andra budet, att missbruka Guds namn, genom att hävda att den egna politiska agendan är den rättmätigt kristna.

Nationaldagen

Kristna och muslimer firar nationaldagen tillsammans i Rosengård. Jaha. Att kristna och muslimer gör icke-religiösa saker tillsammans är väl måttligt kontroversiellt, och i sig gott och uppbyggligt för samhällsgemenskapen. Men nationaldagen? Finns det något bra sätt att fira den?

När jag var barn firades Svenska Flaggans Dag, som det hette då, med flaggan i topp och hemvärnet i givakt och tal av prästen och psalmsång. Den klassiska alliansen mellan nationen, kyrkan och militären således. Ganska läskigt om man tänker efter. Nationalismen och religionen i förening är historiskt sett en dödlig och inte så särskilt kristlig kombination. Nationalstaten borde inte ha något särskilt värde ur kristen synvinkel. Och absolut inte den barbariska sedvänjan att begå massmord i nationens namn, vare sig man kallar det krig eller försvar.

Om nationaldagen ska firas under anständiga former måste det ske på ett inkluderande, gränsöverskridande och antimilitaristiskt sätt. Kanske då att en moské i Rosengård kan vara den lämpligaste platsen, trots allt.